Nu har det ändrats lite. :)

Efter stenplattorna öppnar sig den ena tallen till en cirkel, som jag kan kliva igenom (det bara "blev" så). En tjock, hög häck står i en cirkel innanför tallarna, kanske 3 meter i diameter. Grenarna är kala, utan löv, men helt täta. Ingen ser ut och ingen ser in.

Jag sätter mig ner mot väster och ser hur solen sakta sjunker. Framför mig står ett lågt stenaltare. Jag ska lägga tre föremål där, men har bara valt ett. Måste fundera över de andra två.

Jag håller på att skapa en trygg plats i mitt inre. Kanske vill du följa mig dit? Annars skriver jag det här mest som en mental anteckning, en karta, så att jag inte glömmer vägen. Än så länge är platsen bara ett skelett, men det kommer att byggas på med fler detaljer.

Jag börjar på en äng, vid ett träd. Några meter framför trädet reser sig ett berg. Jag rundar berget till vänster. Där går jag under sex stycken välvda bågar. De är ungefär 2,5 meter höga i ljus, vacker sten. Sedan stannar jag och tar av mig skorna. Jag ställer mig på den första av tio stenplattor och känner materialet under fotsulorna. Plattorna är alldeles släta. När jag har gått över alla kommer jag fram till en cirkel, skapad av fyra tallar som står i varje väderstreck.

Längre än så har jag inte kommit än! :)

Vad roligt det var att höra era tankar kring ritualspråk! Det verkar inte vara så ovanligt att blanda in lite engelska.

Jag vill ge en liten homage till Elizabeth Taylor som avled den 23/3. När jag var liten såg jag henne i rollen som Cleopatra i filmen med samma namn. Hon gör rollen så bra som den mäktiga drottningen som tror att hon är Isis reinkarnerad, och hon är SÅ otroligt vacker!

 

I söndags firade jag vårdagjämningen (med kläder på denna gång;)).

Som jag skrev tidigare hade jag inte hunnit förbereda så mycket. Till och med pyntningen skedde samma dag, annars brukar jag ändra altaret ungefär en vecka innan. Jag hade bestämt mig för att improvisera och så fick det bli - och det blev bra!

För min del kan det gå 50/50 när jag improviserar, ibland känns det knaggligt men oftare än så känns det nog fint att tala rätt från hjärtat. Fast jag kan bli lite störd om jag hakar upp mig för mycket. En ritual ska flyta på utan större avbrott, och det gjorde den i söndags tack och lov. Formatet sitter rätt bra i ryggraden nu!

Vid en punkt i ritualen visste jag vad jag skulle säga - men inte hur man sa det på svenska, eftersom det var svåröversatt - så då drog jag det på engelska. Jag har varit inne på det här med ritualspråk tidigare, och jag måste säga att det kändes annorlunda (på ett positivt sätt). Jag måste ju bara prova en hel ritual på engelska någon gång. Jag hörde en svensk kvinna prata en gång (ja, jag tjuvlyssnade!) om att eftersom hon hade bott i Storbritannien och fått med sig det engelska språket i ritualerna, var det mest naturligt för henne och något hon fortsatt med. På ett liknande sätt har ju jag och många andra fått större delen av vårt ritualspråk på engelska genom utländsk litteratur. När man översätter vissa ord och uttryck kan de därför faktiskt förlora i dimension och kanske även betydelse. Jag tycker faktiskt att engelska är bättre gångbart!

Kortet jag drog fram till Beltane blev Ess i bägare, spännande!

"And ye shall be free from slavery; and as a sign that ye are really free, ye shall be naked in your rites."

(Doreen Valiente)


I kväll firade jag fullmånen tillsammans med andra häxor runt om i Sverige, med start klockan 21.00. Det känns lite roligare att fira ensam om man vet att fler åtminstone gör det samtidigt. Vid Gudinnan, vad jag saknar sällskap!

När jag hade förberett och var på väg att byta om, stannade jag upp. Jag hade klätt av mig och njöt en liten stund av känslan av luften mot huden. Det är ju ganska sällan man är helt naken, i alla fall jag. Jag satte på mig månhalsbandet och gjorde mitt val. "Varför inte?!" tänkte jag. Fönstrena var förhängda, maken förvisad till bottenvåningen, ingen skulle störa.

Det är inte ofta jag kör "skyclad" i ritualer, men det har hänt, och kommer definitivt fortsätta hända. Det sker något med psyket som är svårt att förklara. Jag känner mig mer öppen, och jag reagerar liksom annorlunda på min kropp. I kväll upplevde jag att trots mina skavanker, trots märken, ärr och bristningar, så är jag vacker. Vacker i min nakenhet, som jag är skapad. Men konstigt nog avtar den känslan när jag sätter på mig kläder, det är lite paradoxalt!

"Vi älskar du!" utbrast en manlig student i dag i slutet av dagens sista lektion. Vi älskar du... Jag blev förstås så paff att jag inte kom mig för att rätta till grammatiken. Och vad kan man svara i ett sådant hjärtevärmande ögonblick om inte "Detsamma!"

Åh, det är tråkigt att inte hinna eller orka skriva något i bloggen! Inte för att det händer så mycket mer än jobb för tillfället...

En rolig sak som har hänt är dock att jag har fått lite närmare kontakt med en erfaren, wiccansk kvinna i USA via nätet. Hon har organiserat en form av kurs i ämnet "Elemental Balancing", hur man nu översätter det. Vi kommunicerar via videoklipp och mail och det är lite ovant men kul! Jag har inte kommit så långt än, men det är spännande att se vad som kommer ingå i kursen och vilka övningar man kommer få göra. Hon känns riktigt gedigen (om man kan säga att en människa är gedigen), jordnära och ödmjuk, så jag är jätteglad!

Snart är det Ostara, men än så länge har jag inte planerat något. Jag insåg för två veckor sedan att jag inte kommer hinna skriva en hel ritual i alla fall. Jag får i bästa fall ta några element jag gillar, sammanfoga dem och tala spontant från hjärtat. Det går ju också utmärkt!

OMG! Kolla på de här vackra smyckena, de är helt magiska!!! Vill haaaaaa!!! *dreglar*

Klockan har inte ens slagit 12.00 och det har redan inträffat något kul att förgylla bloggen med.

Jag sjunger nästan jämt, eller nynnar på någon låt. Nyss när jag satt här vid laptopen nynnade jag på "Halleluja" men blev avbruten av maken:
- Men snälla! Måste du sjunga på en låt där de sjunger "halleluja"? Kan du inte sjunga den där "Isis, Astarte..." istället?

Hahaha! Jag garvar ihjäl mig inombords. Jag fick honom att fortsätta på "Isis, Astarte" och han kunde minsann hela.
- Vilken liten häx-protegé du är, retades jag. :)

Jag har inte orkat eller hunnit skriva så mycket på sistone! Det nya jobbet tar mycket energi, det är första gången jag har en heltidstjänst, och två dagar i veckan är jag på jobbet till 18.00. Det går dock bra hittills och studenterna är underbara! De är så otroligt artiga, trevliga och ambitiösa. Det är man inte bortskämd med som lärare i den "vanliga" skolan faktiskt. Där är det inte många som ler, tar i hand och tackar för lektionen. Vilka härliga människor! En man från Somalia kom fram till mig i måndags och sa att det var bra att jag var så glad. :)
 
Det verkar vara goda chanser att jag får stanna ända till jul, har rektorn sagt! Hon jag vikarierar för är ju mammaledig.

Jag är ledsen att jag inte har hunnit kommentera så mycket på era bloggar heller. Jag läser (med stort nöje) men orken räcker inte längre just nu.

Jag hoppas ni mår gott, mina kära cybervänner! Må rätt låt vinna imorgon i Melodifestivalen! ;)

Vem håller ni på...?