Jag är sjukt trött, men måste skriva lite om en dröm jag hade i morse.

Jag drömde att jag var ute och gick med min man. Det var sommarlov och vi hade inga måsten, bara gick och strosade i solskenet. Plötsligt var vi vid ett spökhus. Jag tjatade "Åh vi kan väl gå in!" Det visade sig till och med vara gratis, enligt kvinnan i kassan. Man tog sig in i attraktionen genom att hoppa på figurer som kom åkandes på en lina, som sådana här gamla karuseller.



Både jag och min man hoppade upp på figurer som såg ut som bruna björnar. Det lustiga är att jag alltid brukar använda mig av björnen som symbol när jag i meditationer reser nedåt.

Sedan började vi gå tillsammans med en grupp människor genom mörka korridorer. Jag minns att jag var väldigt nyfiken och sprang och kikade in genom olika dörrar. Människor utklädda till spöken smög omkring och skrämdes. Varje gång någon rörde mig eller dök upp vid mig skrek jag till, ett gällt tjejigt skrik. Men det var inte alltid jag blev rädd, bara road. Först när jag vaknade tänkte jag helt enkelt på människor som försöker få makt över andra genom att skrämmas, men sedan tänkte jag att spöken också antingen kan representera något okänt, eller något inbillat, och min rädsla inför det. Det var ju egentligen inte läskigt i drömmen, jag visste att det var utklädda människor, men ändå skrek jag.

Någonstans i drömmen kom jag bort från gruppen. Plötsligt var jag ensam och irrade från rum till rum. Nu inte nyfiket, utan sökande. Då såg jag självlysande fotspår på golvet, och följde dem. Jag gick igenom ett mörkt rum där det satt en gammal klok kvinna, som en vägvisare. "Nu är du på rätt väg", sa hon när jag gick förbi.

Jag hittade inte gruppen igen, men i ett rum satt en annan kvinna och lärde två kvinnor att sticka. Det kändes häftigt att se garnet få form mellan stickorna i hennes händer. Jag tänkte att jag också skulle stanna där och lära mig.

Och sedan minns jag inte mycket mer. :)

Nu i eftermiddag blev jag ledsen, men mest arg och det var skönt!

Innan jag gick bad min chef mig att komma till hans rum och prata om något. Både jag och min kollega var överens om att så fort någon - det kvittar vem - vill "prata" brukar det sällan betyda något särdeles positivt. Så inte heller denna gång. Han sa iofs att jag var väldigt trevlig, pratade bra i telefon, var ambitiös och duktig, men... Alltid detta men. Han var inte säker på att jag är en säljare. Han bad mig att tänka och känna efter, om jag ville pröva att jobba den här veckan ut.

Det här är alltså snubben som VET att jag inte har tidigare säljerfarenhet, som har lyssnat på några få samtal jag haft i dag då jag försökt sälja för första gången, som inte konkret kan säga vad jag kan göra annorlunda eller förbättra (efter att jag poängterade att jag hade gjort allt han sa och följt säljargumenten). Han har bara en "känsla". En känsla... GAHHHH!

Dessutom är företaget helt nytt och saknar en inarbetad produkt. Tror han att det ska gå att sälja massor direkt? Jag har varit där en vecka. Min kollega har inte sålt något än heller.

Nu har jag dock läst på om LAS (lagen om anställningsskydd), och vet att han måste säga till mig 14 dagar innan jag ska gå från en provanställning. Annars får han böta och betala mig ändå. Men det tänker jag inte berätta än om han inte vet... Han kanske tror, eller tror att jag tror, att han kan släppa mig som kall fisk, men nej du...

Jag är övertygad om att jag kan lära mig med tid, tillit och vägledning. Dessutom sa en man jag talade med i dag att det var jättetrevligt att tala med mig och att jag hade "helt rätt stil". Så skulle jag vara en helt hopplös säljare? I don´t f*cking think so!!! Grrrr!

Innan Samhain blir för avlägsen, måste jag försöka sammanfatta en tanke jag fick vid Mabon. Tanken ploppade upp i mitt huvud när jag tände gudsljuset i min kittel, och funderingen rörde Guden och hans aspekter vid Samhain.

I vanliga fall brukar man ju säga att Guden offras under tre högtider (Lughnasadh, Mabon och Samhain) för att slutligen färdas till dödsriket vid Samhain och stanna där till Yule när han återföds samtidigt som solen vänder. Men min tanke var en annan, alltså:

Tänk om Guden når fram till dödsriket redan vid Mabon, och sedan återvänder till vår värld under Samhain-natten som herre över den vilda jakten? Som de dödas herre bereder han vägen mellan världarna denna natt, och då känns det på ett sätt självklart att han redan ska vara herre i dödsriket! Efter natten återvänder han och blir återfödd vid Yule.

Verkar det här vettigt för någon annan med, eller bara dumt? :)

Nu är det väl vid min själ dags för en uppdatering!

En rolig sak jag måste nämna som jag inte tänkte på innan, handlar om tarotkorten jag drog förra veckan. Jag fick då Hjulet som ett av korten. Två dagar senare var jag på en föreläsning om Medicinhjulet! Alltså, får man vara så här oobservant?! ;)



Vad jag kan säga om föreläsningen är i alla fall att indiansk andlighet inte helt är min kopp te, men att idén om medicinhjulet är otroligt lik cirkeln inom Wicca. Det är samma tanke med cirkel som läggs ovanpå cirkel, olika saker som kallas in vid ceremonier. Medicinhjulet har blivit avmystifierad för mig, innan tyckte jag allt man läste var väldigt luddigt. Så det var väl bra åtminstone! Jag blev sugen på att deltaga i en ceremoni och jämföra med Wicca förstås.

Föreläsaren påstod förresten att skillnaden mellan ritual och ceremoni var att i ritualen med sina bestämda steg får inget gå fel, och det finns inget rum för spontanitet. Men det tycker jag att det delvis finns inom Wiccas ritualer, och de brukar ju snarare kallas ritualer än ceremonier, som jag upplever det. Jaja, beror väl på vad man lägger in i orden. Vad tycker ni?

Och så detta med jobb då. Nu har jag varit på plats och jobbat tre dagar och jobbat hemma den fjärde. Jag trivs än så länge jättebra! Jag och min ena kollega håller på och boar in oss och har hittills tagit med både kristaller, tavlor och bonader att göra hemtrevligt med. Vi har det så mysigt! Man kommer på morgonen, jobbar en stund, går en sväng i skogen med kollegans hund och dricker sedan kaffe och äter smörgås när man kommer tillbaka. Så rullar dagen på och rätt vad det är ska man åka hem igen. Jag hoppas jag blir kvar!





Jag bara måste rekommendera er att se den senaste Harry Potter-filmen också. Vi såg den i torsdags och jag tyckte den var kanon! Mycket underhållande. Avatar: The Last Airbender tyckte jag också mycket om!

Något annat som är underhållande just nu är att sticka. Den senaste tiden har jag gjort två mössor, och nu i helgen har jag stickat en axelvärmare med en egen knapp i cenitlera. Snabbt och enkelt var det, och åh så kul! Det blir fler sådana i framtiden!

Många andra har skrivit om tarot på sina bloggar och det är ju inte annat än att man blir inspirerad! Jag är en lättsuggesterad människa. ;)

Med så mycket nytt på gång (jag har nu fått en provanställning som börjar på tisdag) ville jag dra tre kort som råd/hänvisning för den närmsta framtiden. Jag använde en av mina lekar som heter Pagan Tarot.



Det första kortet blev Hjulet. På kortet sitter en kvinna tankfullt och iakttar en dataskärm med ett cirkeldiagram. För mig handlar det om att objektivt iakttaga en situation, ta ett steg tillbaka. I objektiviteten ligger kontrollen och styrkan i det här kortet, att vara sin egen lyckas smed och se vad som behöver göras. Man har också nått en etapp, kan pusta ut, glädja sig och samla kraft inför nästa.

Det andra kortet blev Bägarnas elementarväsen. I kortet ses ett kvinnligt väsen simmandes nära botten, och det ser ut som att hon just tagit sig ut genom en liten marköppning och stiger mot ytan. Här handlar det om något nyinitierat, känslor som utvecklas genom nya situationer och utmaningar, kanske relationer. Här finns möjlighet till känslomässig mognad och utveckling.

Det tredje kortet blev Styrkan. Till skillnad mot Waite-leken är kvinnan på det här kortet ingen bemästrare av djuren, utan sitter lugnt och fridfullt omgiven av dem. Styrkan i det här kortet talar mer om respekt och tolerans och att mångfald berikar. Kanske handlar det också om styrkan i att vara många, eller be om andras råd eller hjälp när det känns motigt.

Känner mig förvirrad och frustrerad. Efter intervjun i måndags bröt jag ihop på kvällen, jag kände mig så spänd och sorgsen. Jag kände starkt att jag inte ville ha tjänsten som SFI-lärare, att jag inte orkade med den utmaningen, den stora omställningen. Ingen erfarenhet, inget mod, inget självförtroende.

I går åkte jag buss i sammanlagt tre timmar för en intervju på 10-15 minuter. Mitt ute i obygden, knappt några kommunikationer. Enda vettiga bussen att ta tillbaka var den jag åkt dit med, och den fick det bli. Så omtänksam var i alla fall arbetsgivaren, men intervjun led som sagt därav. Men jobbet verkar vara mitt om jag vill ha det, med en prövotid först. Men orkar man pendla så långt? Blir det bättre om jag lyckas ta körkort? Vilka är över huvud taget mina val?

I veckan ska jag få besked från SFI. Hoppas de inte vill ha mig, så jag slipper tacka nej. Eller tacka ja.

Det är läskigt hur mycket oron påverkar mig. Min kropp rör sig segt och motvilligt, eller också ryckigt och i otakt. Känner mig deppig och orkeslös. Fy helskotta! Men det är skönt att skriva av sig lite. Det är ju så här det är och känns.

Nu är vi hemma igen från våra äventyr i Edinburgh. Jag önskar att jag hade fått se mycket mer av landet än bara den staden, men nu var vi ju där för att gå på bröllop. Nästa gång vill jag se mer av naturen!

Jag kommer dock att återvända till resan senare. Just nu måste jag skriva av mig lite eftersom jag är så nervös! I eftermiddag ska jag på anställningsintervju på Komvux/SFI. Jag har absolut ingen erfarenhet av SFI så jag är nog mer nervös för att eventuellt få jobbet än själva intervjun. Å andra sidan blir det inget roligt att sitta i intervju om det visar sig att man inte har en susning heller. De vet ju förstås att jag inte har någon erfarenhet men de ville ändå ha dit mig på intervju. Mja, jag vet inte. Jag vet inte var jag skulle börja. I natt drömde jag att jag och min man var på väg till skolan, men det var jättelångt bort och vi hittade aldrig dit! Usch...

Dessutom ska jag ringa ett företag nu där jag sökte jobb och som hörde av sig och ville träffa mig. Så det blir förmodligen två intervjuer på en vecka! Herre jösses mina nerver.

Dessutom har vår ena katt lärt sig att välta matpåsen och vräka i sig. Håhåjaja nu ska jag sluta babbla och ringa i stället!