Fy tusan vad roligt jag har haft i dag! Som jag skrev i det förra inlägget har jag varit på autition för en sommaruppsättning. Jag har ju pysslat lite med drama tidigare, men aldrig teater. Det har jag varit så sugen på!

Jag blev alldeles upprymd så fort vi kom in på teatern och såg den helt svarta scenen. Det luktade så gott, nästan... hemvant? Det bara spratt till inom mig, snart skulle jag få stå där på scenen och göra något jag älskar. Jag som annars alltid drabbas av dåliga nerver i de flesta sammanhang, jag var bara glad och förväntansfull! Hur det är möjligt vet jag inte, kanske är det för att jag upplever drama som så kravlöst? Det finns inte något egentligt rätt eller fel, bara olika tolkningar. Jag hade heller inga höga förväntningar på min prestation, jag har ju faktiskt inte gjort just det här förut.

Vi gjorde lite uppvärmningar först och jag kände igen de flesta. Sedan blev det lite improvisation innan vi till slut fick ett kort manus att framföra i två grupper. Jag kände att det gick ganska bra, men framför allt var det väldigt, väldigt roligt. Tyvärr finns det ju inte roller för alla, men vi skulle få veta resultatet inom några dagar. Jag hoppas, hoppas, hoppas jag får en roll! Det vore så kul att få lära sig mer om teater och att få vara med i den gemenskap som naturligt blir när man sysslar med drama.

Jag svävade på moln när vi lämnade teatern. Det kändes fantastisk att för en gångs skull få göra något som gav energi, i stället för att ta den.

Jag känner mig jättetrött men tänkte att jag skulle uppdatera en snabbis.

I dag gick jag ut för att leta efter fler björnbär, som det växer mycket av här i Blekinge. Men tydligen var de i vår trädgård mycket, mycket kvickare på att mogna än alla andra. Jag strövade runt i skogen och hittade i stället till ett blåbärsparadis! Den lilla glassbyttan jag hade med mig fylldes ända upp till kanten av mörkblå små kulor. En del var lite övermogna och mosades mot mina fingrar. Ett fint foto tog jag på det, jag lägger nog ut det i morgon! Sedan följde jag fler stigar i den väldigt vackra skogen och hamnade till slut vid sjön. Jag satte mig ner en stund och njöt av solen och vågornas kluckande mot stranden. Blåbären blev en paj lite senare och resten åkte in i frysen.

I kväll såg vi en urusel film som hette "Five Girls". Den hade en del wicca-referenser, och en tjej i filmen skulle föreställa en wiccan. Tydligen hade de haft en rådgivare i ämnet enligt eftertexterna, men det hjälpte ju föga. Se den inte.

I morgon ska jag faktiskt gå på audition, så håll tummarna! Det är för en sommarteater, vore kul tror jag.

I dag har jag varit ute på en riktig tripp. Jag var tvungen att själv ta två katter till veterinären i närmsta stad, med buss. Att ta alla tre själv fanns inte på kartan, så jag tog tjejerna först. Jag tror att de har gått upp en del sedan kastreringen för de var stentunga. Jag trodde först inte mina armar när jag lyfte upp buren! Jag klarade inte av att bära den i handtaget utan var tvungen att ta den i famnen. Vilken vekling jag kände mig som.

Först var jag tvungen att bära buren till närmsta busshållplats, ca 10 min bort. Till stationen tar det ca 25 min att gå så det var rätt otänkbart. Bussen alltså. Katterna gillade det verkligen inte och pep en del. De lugnade ner sig när vi var framme och de fick stå still en kvart. Jag kände redan då att det gärna fick vara färdigt. Men, men, dags för nästa buss alltså. På den fanns det redan en hund så vi fick gå på genom bakdörrarna, men det var inga problem. Minsta katten försökte klösa sig ut några gånger.

Väl framme flippade andra katten ur, hon verkade ha nått sin gräns. När jag inte hittade rätt gata hade även jag nått min gräns. Jag hade ont i armar och händer och var vilse. Jag ställde ner buren med en vilt jamande, ormande katt och ringde veterinären. Jag hade tidigare lagt in numret ifall detta skulle hända. Satan också, jag blev satt i telefonkö! Det var bara 10 min kvar tills jag skulle vara på plats och jag var stressad. Kom äntligen fram på linjen och försökte förklara var jag var. Samtidigt som hon frågade en kollega frågade jag en förbipasserande och fick en vägbeskrivning.

Jag följde vägen, men såg inte fabriken jag skulle svänga av vid. Ännu fler interna svordomar och tårarna var banne mig inte långt borta. Jag kånkade runt på två vilda, feta katter med svidande fingrar, kanske åt helt fel håll! Men sedan, som en uppenbarelse, såg jag veterinärstationen! Jag fick ta in katterna i ett lugnt, vitt rum och sitta och vänta en stund. Katterna gick ut i rummet, nyfikna och glada att få sträcka på sig. Sosso var dock lite darrig. Det kom en veterinär som betedde sig lite småmärkligt. Hon hälsade på katterna, men inte på mig! :)

Anledningen att vi över huvud taget var där var förresten för att de skulle få den andra grundvaccineringen. Varsin liten spruta som tillsammans kostade 680 kr... Go figure. Jag vågar inte räkna på hur mycket pengar vi har lagt på katterna den senaste tiden.

Hemresan gick lite smidigare, men jag ser verkligen inte fram emot att göra samma resa med den sista katten imorgon. Jag antar att jag själv har gett mig in i det här och får leken tåla. 

Kolla förresten in vilka läckerheter jag skördade igår! Underbara, mörka björnbär med vispgrädde till. Vilken ofattbar lyx det var att kunna gå ut i sin egen trädgård och plocka! (Det blir nog en skål till i kväll.)

Jag tar min nya trädgård på stort allvar och försöker fylla min hjärna med så mycket information som möjligt. Det här är ju första gången jag har trädgård och mina kunskaper är så bristfälliga!

När jag grävde i landet i dag insåg jag att där var fullt med små rödaktiga myror under jorden. Efter en googlesökning läste jag att det var gul tuvmyra. De verkar inte vara dåliga för själva gräsmattan, eftersom deras underjordiska kolonier håller jorden öppen och porös, men de kan gnaga på växtrötter och alltså vill jag förstås inte ha dem i mitt framtida land. Något man kunde pröva var att strö ut kanel! Det låter ju lite miljövänligare än myrgift, så jag ska prova det.

Jag stötte också på en vit mask med gult huvud. Även den har jag tagit reda på, det är en öronvivel. Det kan vara på grund av dessa som vår gräsmatta ser ut som den gör, delvis fläckig. De äter nämligen på rötter. Ett sätt att råda bot på dessa (och samtidigt mördarsniglar!) är något som heter nematoder. Nematod är samlingnamnet för en mikroskopisk mask som finns naturligt i naturen. Man vattnar ner dem i marken och de angriper sniglarna/larverna när de har sin tillväxtperiod. När det inte längre finns några sniglar dör även nematoderna. Tycker det låter ganska bra. Vi har verkligen fullt med sniglar så jag skulle inte kunna odla någonting. Det känns trist (minst sagt) att man måste lära sig hur man tar kål på andra varelser, men att ha en trädgård är något jag har drömt om länge.

Att vara en trädgårdsälskande wiccan verkar sannerligen inte vara en lätt ekvation! Men man kan i alla fall låta bli att använda starka, skadliga gifter. Hur gör ni andra?

Jag måste diskutera Blekinges underliga väder och natur ett slag. Första kvällen vi var här kom ett mäktigt åskoväder, det kändes faktiskt som ett välkomnande, en hälsning. Tyvärr var det snabbt över. Härligt var det, jag har alltid älskat en mörk himmel ackompanjerad av dovt rullande muller och blixtrande pilar! :)

Under veckorna vi har bott här har vi fått många fler bevis på vädrets ombytlighet. Vi misstänker att det beror på att det är vid kusten. Himlen kan skifta så oerhört fort och jag vågar aldrig lita på att vädret ska hålla i sig. Plötsligt kan det komma en regnskur, men efter en stund spricker himlen upp igen. Jag blir inte klok på det.

Insekter finns det gott om. Jag har aldrig sett så många sniglar i hela mitt liv. Tyvärr är det mestadels mördarsniglar... Spindlarna frodas också kring vårt hus och det är inga småttingar kan jag lova. Jag tror aldrig att jag kommer våga mig ner i källaren igen eftersom de som lever där är enorma! Att få en sådan på axeln vore döden.

Min man och hans arbetskamrat sitter i köket och planerar ett läger. Själv ska jag strax ut och fortsätta gräva upp landet. Ett riktigt slitgöra, men ändå skönt på något vis.

Min kvarn i huvudet maler på. Mina senaste tankar är dessa, om jag ska försöka sätta dem på pränt:

Jag har ett tag vänt mig bort från tanken att gudarna bara skulle vara energi, energi som kan användas, manipuleras. Det har låtit så opersonligt och vanvördigt. Men nu inser jag väl att det inte behöver vara så. Tankar är energi, känslor är energi, och om de psykologiska processer man ofta sätter i samband med magiskt arbete är energi, är det ju också gudomligt. Då blir processerna och händelserna en manifestation av det gudomliga, om man går med på att det gudomliga är energi. It starts to make some sense.

Men, gudarna är alltid mer än vi kan erfara, så nog finns det också något bortom det vi kallar "energi". Det skulle jag tro att de allra flesta håller med om.

I dag läste jag en teori om att specifika gudomar väljer att uppenbara sig för människor som har haft den typ av upplevelse som kan relateras till dennes energi. Det låter också förståndigt, och åter igen en fråga om energi. En teori från en annan källa säger att den gudom man dras till ofta innehåller en kvalité, egenskap eller energi som man behöver integrera i sig själv och sitt liv.

En annan fråga jag kom att tänka på, som nog hör ihop med dessa funderingar, är att dra in en gudom i sig. Jag antar att det inte egentligen handlar om att dra in/ner en gudom, eftersom vi aldrig är skilda från det gudomliga. Snarare handlar det om att skifta medvetande och göra sig själv uppmärksam på det gudomliga som alltid finns inom oss, den energi vi alltid kan plocka fram från inom oss själva och som djupt ner rymmer alla former hos det gudomliga. Eller kanske handlar det om att väcka det gudomliga inom sig för att skapa en slags bro till det gudomliga i det yttre, och att det är det som skapar känslan av helhet och integrering?

Nej, nu orkar inte min hjärna med fler funderingar, men det kändes bra att verkligen få ner det så jag kan återkomma till det senare. Jag ska återgå till kaffet och min bok.

Jag blev så otroligt glad i dag. Vi var ute i skogen, i en japansk trädgård när jag plötsligt stannade mitt i ett steg. Jag hörde hans röst långt innan jag såg honom. Korp. Med ett vidunderligt läte annonserade han sin närvaro och sedan flög han över våra huvudet på svarta breda vingar. Magnifikt.

Ett tag har jag haft svårt att meditera och att få kontakt med Gudinnan. Men jag började om nu när jag flyttade. Jag köpte ett litet, litet bord där man inte får plats med mycket mer än två ljus. Detta var mycket medvetet, jag ville inte längre ha statyer, symboler och annat som distraherade mig. Rent och avskalat skulle det vara och jag har de senaste gångerna försökt att släppa alla koncept och föreställningar när jag har mediterat. Det har fungerat. Jag har försökt att bara låta Henne komma, i vilken skepnad Hon än väljer, i stället för att försöka styra in det. Otroligt vilken skillnad det har gjort de få gångerna jag har provat. Jag tror att jag har känt mig lite inmålad i ett hörn och att det har hämmat mig. Nej, nu släpper jag alla koncept och bara upplever.

Nu är jag framme i mitt nya hem i Blekinge. Hittills har vi nästan bara kånkat lådor och packat upp, men själva flytten gick mycket smidigt. Jo, förutom att jag blev kissad på av min ena katt i bilen, inte lika mysigt. :) Tyvärr har vi varit tvungna att göra av med en hel del pengar också. Vi byggde t ex en innerdörr så att inte katterna kommer upp på övervåningen och sedan massa småsaker som behövs, t ex duschdrapperi och en hel annan massa junk. Tusenlapparna har flödat, mina vänner. Nu är det snålt leverne som gäller.

I går sökte jag mig runt i skogen vid husknuten för att finna en ritualplats. Efter upp emot en timmes vandrande hittade jag till slut en jättefin plats. Under är bilder från ceremonin. Hoppas att ni alla också hade det trevligt!