Är hemkommen från Turkiet och det har inte varit några problem att ställa om sig från sol och värme till höstrusk. Det känns faktiskt bara uppfriskande och skönt! Tänk att man måste komma bort en stund för att kunna se saker i rätt perspektiv. Sverige är härligt, och framför allt är det hemma. Ingenstans är som hemma.

Utanför har mörkret lägrat sig, det är alldeles stilla men samtidigt fullt av liv. Man känner olika saker för högtiderna från år till år. Denna Samhain känner jag för en dans på livets skuggsida. Jag skulle vilja dansa fullkomligt berusad i skogen, snurrandes tills jag är så yr att jag glömt mitt namn. Jag vill sjunga mig hes, jag vill skåla och älska besinningslöst.

Jag är hemma och är sjuk. Vaknade tidigt på lördagsmorgonen av att halsen värkte och i den stilen har det fortsatt. Kroppen värker även den, till och med mitt tandkött (visdomstand på G, wisdom hurts). Ändå ringde jag för att löneförhandla i dag men hon hade ännu inte hunnit titta på mina betyg och intyg. Lönenivån hon påstod att jag låg på i förra veckan är alldeles för låg, jag måste förhandla upp den! Skulle ringa imorgon igen.

Jag ska försöka ta mig till jobbet imorgon, behöver förbereda inför min ledighet ons, tors, fre. I dag behöver jag dessutom ta mig ner på stan för att lämna två filmer på biblioteket, men jag vet inte om jag pallar! Bara tanken på att sminka mig, sätta i linser, komma ur morgonrocken... nej. På torsdag flyger vi till Turkiet och jag hoppas verkligen att jag mår bättre då.

I fredags fick jag så fint beröm av vår arbetslagsledare att jag var glad hela dagen. Hon var inne en stund på min svensklektion med niorna och sa efteråt att hon aldrig hade sett dem så tysta och uppmärksamma förut. "Sträck på dig!" sa hon och det gör jag. Jag suger åt mig så mycket jag kan av det positiva.

På ett internationellt forum träffade jag på en man som titulerade sig själv "Circle Protector". När jag frågade vad han lade in i de orden berättade han att en Circle Protector ofta jobbar tillsammans med flera coven och står utanför cirkeln vid ritualer. Där vaktar han/hon mot vad som nu kan tänkas påverka cirkeln negativt, vare sig det är fysiskt eller astralt.

När han berättade detta väcktes ett igenkännande, detta hade jag läst om tidigare. Nu har jag letat igenom mina gömmor och fann en gammal tidning från Vitkaförbundet från 2001 (jag fick den av en bekant som hade dubletter). Där finns en text översatt till svenska från en bok av författarna Ruth Barrett och Falcon Silver. Texten är döpt "Väktar prästinnan - en nyligen upptrampad dianisk prästinneväg". Ett utdrag:

"Beskyddarprästinnan förkroppsligar Gudinnan i hennes mån-aspekt, Diana-Artemis, krigare, beskyddare av kvinnor och naturen. I cirkelns centrum ägnar sig ritualprästinnan åt ritualens inre struktur och innehåll medan beskyddarprästinnan ser till ritualområdets fysiska och energetiska beskydd från cirkelns kant eller bortom den."

Enligt dessa författare är detta en feministisk rituell handling, med kvinnor som stöttar kvinnor i ritualsammanhang. Enligt mannen på forumet kommer dock denna sed från druiderna, som så vitt jag vet i stort sett var män. Så här står ord mot ord och jag hittar ingen vidare information som stöder vare sig det ena eller det andra.

Jag har dock fallit för idén om cirkelbeskyddare. Jag hör inte till dem som anser att cirkeln egentligen behöver skyddas från någon utomstående metafysisk fara eller ondska, jag har själv aldrig märkt ett sådant behov. Det som i första hand hotar att skada cirkeln kommer nog snarare inifrån i form av rädslor, konflikter, okoncentration, splittrade intentioner etc. Men som fysisk säkerhet/trygghet skulle nog många tycka att det vore skönt om någon annan vore ens ögon så att man helt kunde slappna av och gå upp i det man skall. Speciellt om man är utomhus kan jag tänka mig. Också andligt, att kunna hämta kraft och stöd från någon utanför cirkeln, lite som att vara jordad och cirkelbeskyddaren är ens rötter.

Vad tycker ni om idén? Är det något som ni har stött på tidigare?

Slår ett slag för min absoluta favoritartist - Kate Bush. Som barn rotade jag igenom mina föräldrars LP-samling och fann Never For Ever och föll direkt för den dramatiska musiken och hennes speciella röst. Därefter har jag samlat alla skivor, några på LP och några på cd. Älskar knastret från LP som jag växte upp med (jösses vad gammal man känner sig) och inget slår ljudet av en Kate Bush-skiva på LP! Här är hon dock i en nyare version som någon har mixat och lagt på YouTube. Låter heter "Under Ice" och är en av mina många favoriter. :)

Hmmm jag vill ju inte göra detta till någon form av "lärarblogg" men jag har svårt att stå emot att skriva om mitt jobb!

Imorgon ska jag försöka få mina söta nior att skriva krönikor, får se hur det går. Igår fick jag en liten present av en tjej, en jättevacker origami i form av en gul lilja. Det var gulligt tycker jag, blev väldigt glad.

Första snön föll i dag med! Råkade se ut från fönstret under en lektion och utropade "Titta! Det snöar!" Nästan hela klassen rusade upp för att beskåda de små dalande flingorna. Det är lite magiskt med första snön.

För ett tag sedan började jag skriva ett inlägg som jag aldrig hann avsluta. Jag träffade nämligen en person från nätet en bit från där jag bor. Det var jättekul att komma iväg lite, se något nytt ställe och träffa någon som inte var på jobbet, hos jobbcoachen eller teatergruppen. Eftersom hon är medlem i Dragon Rouge blev det en del frågor och prat kring det, spännande att höra lite mer. Hon berättade bland annat om magi kopplad till vatten och det blev jag så inspirerad av att jag provade redan samma kväll! Tyvärr höll jag på att bli attackerad av galna fladdermöss. Tack för att jag fick träffa dig Anna. :)

Jaha, nu kan jag äntligen ge er den rafflande upplösningen i fallet om kvinnan som bär pentagram i min teatergrupp. Samtalet gick ungefär så här:

- Jo, jag måste fråga om pentagrammet du brukar ha?

- Jaså det? Det brukar jag låna av min dotter, jag tycker det är så fint. Jag tycker om sådana där stjärnor. Vilka brukar använda det då?

- Wiccaner brukar ha det.

- Wiccaner? Vad är det för några?

- Wicca är en religion, en tro.

- Tror de på Gud?

- De tror på en Gud och en Gudinna.

- Jaha... Är det nåt ont?

...

Vad tusan!!! Jag är fortfarande mållös! För det första - varför antar man att bara för att det avviker eller är okänt för en själv så är det ont?! Är allt som avviker från den religiösa normen automatiskt negativt betingat?! Är allt annat som avviker från "det normala" också farligt och befogat att se snett på?

Det känns också lite halvmärkligt att inte vara medveten om att man knatar runt med en religiös symbol fullt synlig runt halsen. Nu är det få som vet vad wicca är förvisso, men pentagrammet är ändå en laddad symbol för de flesta.

Jag känner mig så besviken, jag var så säker på att jag hade rätt i att här fanns någon form av likasinnad människa. Men vad jag bedrog mig. Ack vad jag bedrog mig. Allt är inte guld som glimmar.

Egentligen får jag säkert inte ens blogga om det här.

I dag har det varit kämpigt; två slagsmål och ett mobbingfall. Jag var borta från en lektion i ungefär en minut och på den tiden hann en kille puckla på en annan så att han fick näsblod. När jag kom tillbaka satt han och grät medan blodet droppade ner på bänken i en stor röd pöl. Killen som slagit höll fortfarande tag i hans tröja. "Släpp honom!" utbrast jag chockad eftersom han stod som förlamad. Några flickor fick springa och hämta papper och som tur var uppenbarade sig en annan lärare som tog ut pojkarna och pratade med dem. Jösses vilken soppa, jag har aldrig varit med om något sådant.

Men värre blev det någon timme senare när det började bankas högt på dörren till lärarrummet. Det var slagsmål i korridoren. Blä, jag orkar inte ens skriva om det. Jag var skakis i hela kroppen när jag kom tillbaka. Det är ju just sådana situationer jag är rädd för, att en knytnäve eller spark ska hamna fel. Jag tycker det är jätteläskigt.

Får skriva lite snabbt innan allt batteri tar slut i den bärbara. Har haft en skön helg som dock gick lite väl fort. I dag fick jag tid att sitta och pyssla med min BoS ett tag. För att vara riktigt politiskt korrekt borde jag väl lägga mig till med en svensk översättning på BoS, men det är jag för trött och ointresserad för att bry mig om! Jag påbörjade denna BoS för säkert mer än ett år sedan. Det är en jättefin bok som verkligen passar för ändamålet, men jag var dum och pretantiös nog att dela upp den i massa olika sektioner. Jag trodde faktiskt att jag laglydigt skulle föra in korrekt information under rätt ämne. Hmmm nej min kreativitet dog ut på kuppen (inte allmänt, men för att fylla min fina bok).

Men förra veckan fick jag nog, jag slet ut sidor och de ämnesmarkörer jag hade klistrat in. Jag klippte i bilder jag målat och klistrade in kollage i boken. Genast kändes det mer "jag", inte så ordnat utan mer vad som faller på för tillfället, mer nöjesstyrt kanske? ;) Och i dag, med det vackra kollaget uppslaget föll jag nästan i trans, tentaklerna spretade, jag fångade orden och skrev, skrev, skrev.

I natt har jag drömt om träd med enorma löv som jag ville fota och om en restaurangägare som hette Erik och var biker. :)


I dag kommer min far och hans särbo hit och fikar och äter middag. Har inte träffat dem sedan vi flyttade hit så det ska bli jättekul att se dem!

Jag hade mer eller mindre svurit att aldrig jobba på högstadiet. Efter första dagen på jobbet kan jag åtminstone konstatera att jag mycket hellre arbetar på gymnasiet. Stämningen i korridoren är inte direkt upplyftande, eleverna "skoj-bråkar" till den gräns att det är hemskt svårt att se när det är allvar och inte. Oftast garvar de bara, men någon gång kommer det att smälla och då vill jag faktiskt inte vara i närheten. Om jag skulle få en smäll för att jag går emellan tror jag inte att jag skulle ta det så bra, det är något jag är rätt säker på. Men att låta bli att gå emellan är inte ett alternativ, som vuxen måste jag. Man måste göra sig hård, stålsätta sig om det gäller. Det känns inte direkt tryggt faktiskt, jag har aldrig känt så här när jag har varit på gymnasiet.

Första mötet med min mentorsklass gick bra tyckte jag och några namn lyckades jag nog redan sätta. I morgon är första passet i svenska så jag ska mjukstarta med lite "våga-tala-övningar". Det brukar bli kul. Lite klassrumsregler ska vi också cementera.

Mina kollegor är jättetrevliga och verkligen stöttande. Att det funkar med kollegorna på ens jobb är verkligen halva grejen (minst).

Natten till i dag hade jag en sådan urjobbig nervositetsgrej igen, jag kunde knappt sova alls. Jag var inte direkt nervös, men kroppen var på något vis för uppjagad. I natt blir det nog bättre. Nu ska jag lägga mig. Hoppas ni har det bra där ute!