Här sitter jag och väntar på min andra kanna kaffe för dagen. Jobbar lite på uppsatsen och hittade just en perfekt passage i en bok. Det är de där klockrena sakerna som får en att orka söka vidare. För den som aldrig har skrivit en uppsats på universitetsnivå inbillar jag mig att det är svårt att förstå vilken oändligt pusslande det består av. Ens egna åsikter får bara visa sig i de källor man använder, hur man vinklar det och ställer dem mot varandra. Ja, jösses, vilket hästgöra. Det går åt en himla massa böcker för att hävda en åsikt. Men lite skoj är det emellanåt, det är lite detektivarbete blandat med någon slags journalistådra. :)

Min farmor har börjat ringa till mig sedan hon fick veta att vi ska flytta. Detta är trevligt, men hon ringer i princip varannan dag och mest ojjar och beklagar sig. Jag vet inte hur många gånger i dag som hon sa:

"Det är dyrt", "Det är mycket jobb med det", "Det är jobbigt", "Det är tråkigt", "Det är ledsamt". Det är det enda jag får höra i samband med flytten och det är klart man blir påverkad. Och så den ständiga frågan hur det går med jobbsökandet och studierna. "Jo, jag har precis kickat min skrivarpartner, kan kanske lägga fram uppsatsen i augusti, ingen arbetsgivare har hittills visat intresse, det finns knappt några jobb att söka." Så lyder mitt inte allt för muntra svar och det finns förstås massa negativt att slå ner på. För blixten skulle säkert träffa henne om hon kunde lyfta fram något positivt! Jag tror jag börjar förstå min släktförbannelse. ;) Haha!

När vi lade på efter 12 minuter upptäckte jag att huvudvärken började smyga sig på. Jag försökte räkna upp saker att vara tacksam för, humöret blev lite bättre men inte huvudet.

Nu har jag dumpat min skrivarpartner, som inte var någon bra partner. Jag tror att jag har haft större tålamod än de flesta som har sin examen i sikte. Jag går igenom liknande känslor som någon som har dumpat en "riktig" partner; ilska, sorg, sentimentalitet, besvikelse och oro inför framtiden. Men nu är det dags att ta ett steg framåt istället för att stå och stampa som jag har gjort i månader. Nu är det dags att skriva klart det här sabla examensarbetet.

Det är alltså hit ni får komma och besöka mig i fortsättningen, vänner! I sommar flyttar vi till det här söta lilla huset som vi ska hyra. Jag är så glad, äntligen ska jag få min egen trädgård att påta i! Det har varit en dröm så länge, att få ha egna blommor, egna örter, egna bär och buskar. Det är tur att trädgården är så stor att allt får plats. ^^

Allt gick jättebra igår och helt enligt planerna. Ingen trodde att vi skulle lyckas genomföra det tajta tidsschema som jag hade ordnat men vi kom punktligt som klockan till varenda ställe! Det kändes nästan som att någon vänlig gudom log mot oss. ;) Vädret var också perfekt med omväxlande sol och moln, så det blev inte så varmt när vi körde. Det tog nästan fyra timmar åt båda håll och nu börjar jag fatta hur långt jag ska flytta och hur långt bort vänner och familj hamnar. Hur ofta kommer man att se dem egentligen? Det känns inget kul att tänka på, men det finns ju i alla fall telefoner.

Jag tänkte bara säga att jag har lagt till fler intressanta bloggar i min länklista till höger. Bland annat några utländska.

I dag städade jag lite i sovrummet och hittade fotokatalogen från när jag började lärarprogrammet 2004. Det känns som rätt länge sedan (jag hade jättelångt hår då, upptäckte jag!). Nu är snart det här kapitlet i mitt liv till ända och även fast det känns lite vemodigt känns det också skönt. Jag tror att jag är redo att gå vidare i livet, trampa upp en ny väg. Jag vill göra mer, bli mer och det kan jag inte om jag ska studera hela livet. Precis som vilken student som helst måste man till slut lägga ifrån sig boken och pröva sina vingar.

Jag ser mycket fram emot i morgon då vi ska titta på hus runt Karlskrona! Jag har ju aldrig tittat på hus till "mig själv" förut så det blir verkligen något nytt. Spännande, spännande. I kväll blir det schlagerfinal för hela slanten så det blir nog också kul. :)

Hoppas alla läsare får en riktigt bra helg!

Min duktighet (där flög grammatiken ut genom fönstret!) har fortsatt även i dag. Jag har ringt två telefonsamtal och den här gången kändes det faktiskt lite kul! Det hade man väl aldrig kunnat tro, wow. (Men om min man läser det här så var det inte så kul.) Först ringde jag en fastighetssnubbe för att höra om en lägenhet i centrala Karlskrona. Det lät som att han körde bil eller något, men han var trevlig och hjälpsam. Han sa åt mig att ringa till de två tjejerna som bodde där nu, för att avtala tid att se på lägenheten. Han sa att de var utländska studenter, så jag var tvungen att prata engelska. Numera är min talade engelska ganska stapplig, men tjejen jag pratade med var ännu värre. ;) Jag som trodde att hon skulle vara ett proffs, men hon var visst från Korea så det var ju inte hennes modersmål heller. Hur som helst så verkade det gå bra att komma på söndag så det var skönt.

Och så har jag beställt ett fint halsband från Pilgrim till min mamma på hennes födelsedag. Även fast jag inte är speciellt effektiv har jag ändå uträttat några saker i dag. Nu återstår bara att posta ännu en bok och att skriva lite på uppsatsen. Hej hopp!

Woho! Jag känner mig lite stolt. Trots min aversion mot telefoner tog jag mod till mig och ringde upp rektorn på skolan där jag har sökt jobb. Det var några veckor sedan jag hade skickade in ansökan, men fortfarande inget ljud. Men allt hopp är inte ute, rektorn sa att de skulle plocka ut folk till intervju nästa vecka, så oavsett hur det går får jag veta det då. Åh, vad jag hoppas hoppas!!! Det skulle vara enormt roligt att vara bildlärare. :)

Min misstro till trots ställde min far upp på att köra oss till Karlskrona på söndag för att titta på lite hus och lägenheter. Vi har varit i kontakt med en kvinna som hyr ut ett hus i Ronneby, så kanske blir det så tills vi hittar det perfekta huset att köpa. Det kan ju också vara skönt att känna att man verkligen trivs i trakten innan man köper ett hus också. Huset låg lite i utkanten nära grönområden så nu kanske våra stackars katter äntligen kan få njuta av lite frihet också!

Jag trotsade telefonfobin en andra gång för att ringa och boka in oss på en visning av ett annat hus. Det hade en tillhörande ateljé så det låter ju lite lyxigt. Då kan man låtsas att man är en "riktig" konstnär. ;)

Förresten har jag fått tio av mina "skräpböcker" sålda på tradera. Nästan 500 kronor har jag fått ihop så det känns jättebra! Jag måste sälja mer grejer! :D

Överlag så har det känts så bra i dag, det känns som att saker äntligen börjar röra sig. Och det är jag som gör det! Jag tycker att det är så jobbigt med förändringar så ibland känner jag att energierna i och runt mig blir så stillastående. Att faktiskt agera och få fart på saker känns otroligt skönt när man väl har tagit steget. :)

I fredags gjorde jag faktiskt ett ärligt försök att skaffa mig en tatuering, och inte bara prata om det. Med stöd från en snäll vän gick jag till en studio som hade drop in. Men på något sätt var de fullbokade, trots att vi var där tio minuter innan de öppnade. Så här i efterhand förstår jag inte hur det gick till, men folk hade visst varit där flera timmar i förväg. Jag hade varit så inställd på att det skulle ske, så jag känner mig fortfarande lite snuvad. Det känns så jobbigt eftersom jag hade gått och laddat och varit nervös och nu måste jag gå igenom det igen, när det nu blir. Får se om jag prövar igen nästa fredag, men jag har ingen lust att sitta och hänga utanför hur länge som helst utan att få något för det. Skulle mycket hellre boka en tid, men då får man ju vänta i flera månader och då hinner jag inte innan vi flyttar.

Det har jag inte skrivit i bloggen men så är det. Vid sommarens slut ska vi flytta till Karlskrona, eftersom min man har fått jobb där. Inte känner man en enda kotte, men det ska nog gå bra. Det känns spännande och pirrigt.

Igår trodde jag att jag skulle tappa tårna! Vi spelade brännboll med några bekanta och jag bestämde mig för att vara barfota. Dagen innan hade det regnat och det var väldigt kallt i marken, så det var kanske inte min bästa idé. Till slut hade jag knappt någon känsel i fötterna, det kändes som att springa på fyrkantiga tegelstenar och jag kunde inte böja tårna. När vi kom hem hällde jag upp vatten i badkaret. Min ena lilltå var nästan vit och när jag stoppade ner fötterna i det heta vattnet skiftade de färg och blev nästan mörka. Jag blev smått hysterisk och jätterädd och stapplade ut till min man som tittade på tv. Jag bad honom att hålla i mina tår så de inte skulle falla av, för det kändes på riktigt som att de skulle göra det. Han var snäll och sa att det inte alls var någon fara, men med gråt i rösten sa jag att de nästan var svarta, och att min gammelmormors tår hade ramlat av då. Som tur var kändes fötterna ganska snart normala igen och allt slutade väl. Imorse var jag rejält glad att jag fortfarande hade tår.

Det var dagens sedelärande historia. :)

Nu sitter jag här sent på natten/tidigt på morgonen och tänker tillbaka på en underbar dag. Jag och P (maken) köpte en engångsgrill och drog till skogs. Med oss hade vi korv, korvbröd och ballerinakex. Jag hade en öl och han en cider, så det är helt klart jag som är tuffast av oss. Om man nu ska gå på alkoholvanor, det låter vi vara osagt. ;) Vi var vid en liten grillplats i skogen och det var så vackert! Det var vad jag utbrast hela tiden, för runt omkring oss var ett hav av vitsippor som badade i strålande solljus. Det var otroligt, sagolikt, gudomligt...

Nu på kvällen har jag bakat korintkakor till imorgon. Vi ska fira min systers 20-årsdag hos min mamma och mormor kommer att vara där. Jag har inte träffat henne officiellt på ett par år så det känns... jobbigt. Vi har hållit oss ifrån varandra sedan hon lät bli att komma på min och P´s handfästning. Det hade inget med religion att göra utan var enbart för att hon är dum, envis och tjurig. Jag har tvått mina händer för länge sedan, jag vägrar att ha något med henne att göra. Förrän nu. Jag lovade faktiskt min pappa att bita ihop så att inte mina systrar ska behöva välja mellan vår mormor och mig vid sådana här tillfällen. Yey, I´m good girl. Men säger hon något elakt så biter jag tillbaka och det tror jag att hon kommer känna. Så förhoppningsvis håller hon tyst. Jag ryser av obehag bara jag tänker på henne.

Jag måste bara visa upp hur fint min kompis hade gjort i sin almanacka! Imponerande, eller hur? :D

Ännu en bild jag gjort med wacom. Hade dock en förlaga denna gång. :) Det är lite svårt att skugga med penslarna som finns i Photoshop, annars är jag ganska nöjd.

Det är något i luften i dag. Den är kall, klar. Det luktar tall, sten, örter, regn, kraft, magi. Lukterna får mig att ryckas med, att vilja röra mig i ett heligt mönster, men hur det ser ut vet jag först när jag ställer mig upp och blundar. Blundar och andas, blundar och drar in de mystiska dofterna...