Jag känner mig jättetrött men tänkte att jag skulle uppdatera en snabbis.

I dag gick jag ut för att leta efter fler björnbär, som det växer mycket av här i Blekinge. Men tydligen var de i vår trädgård mycket, mycket kvickare på att mogna än alla andra. Jag strövade runt i skogen och hittade i stället till ett blåbärsparadis! Den lilla glassbyttan jag hade med mig fylldes ända upp till kanten av mörkblå små kulor. En del var lite övermogna och mosades mot mina fingrar. Ett fint foto tog jag på det, jag lägger nog ut det i morgon! Sedan följde jag fler stigar i den väldigt vackra skogen och hamnade till slut vid sjön. Jag satte mig ner en stund och njöt av solen och vågornas kluckande mot stranden. Blåbären blev en paj lite senare och resten åkte in i frysen.

I kväll såg vi en urusel film som hette "Five Girls". Den hade en del wicca-referenser, och en tjej i filmen skulle föreställa en wiccan. Tydligen hade de haft en rådgivare i ämnet enligt eftertexterna, men det hjälpte ju föga. Se den inte.

I morgon ska jag faktiskt gå på audition, så håll tummarna! Det är för en sommarteater, vore kul tror jag.

I dag har jag varit ute på en riktig tripp. Jag var tvungen att själv ta två katter till veterinären i närmsta stad, med buss. Att ta alla tre själv fanns inte på kartan, så jag tog tjejerna först. Jag tror att de har gått upp en del sedan kastreringen för de var stentunga. Jag trodde först inte mina armar när jag lyfte upp buren! Jag klarade inte av att bära den i handtaget utan var tvungen att ta den i famnen. Vilken vekling jag kände mig som.

Först var jag tvungen att bära buren till närmsta busshållplats, ca 10 min bort. Till stationen tar det ca 25 min att gå så det var rätt otänkbart. Bussen alltså. Katterna gillade det verkligen inte och pep en del. De lugnade ner sig när vi var framme och de fick stå still en kvart. Jag kände redan då att det gärna fick vara färdigt. Men, men, dags för nästa buss alltså. På den fanns det redan en hund så vi fick gå på genom bakdörrarna, men det var inga problem. Minsta katten försökte klösa sig ut några gånger.

Väl framme flippade andra katten ur, hon verkade ha nått sin gräns. När jag inte hittade rätt gata hade även jag nått min gräns. Jag hade ont i armar och händer och var vilse. Jag ställde ner buren med en vilt jamande, ormande katt och ringde veterinären. Jag hade tidigare lagt in numret ifall detta skulle hända. Satan också, jag blev satt i telefonkö! Det var bara 10 min kvar tills jag skulle vara på plats och jag var stressad. Kom äntligen fram på linjen och försökte förklara var jag var. Samtidigt som hon frågade en kollega frågade jag en förbipasserande och fick en vägbeskrivning.

Jag följde vägen, men såg inte fabriken jag skulle svänga av vid. Ännu fler interna svordomar och tårarna var banne mig inte långt borta. Jag kånkade runt på två vilda, feta katter med svidande fingrar, kanske åt helt fel håll! Men sedan, som en uppenbarelse, såg jag veterinärstationen! Jag fick ta in katterna i ett lugnt, vitt rum och sitta och vänta en stund. Katterna gick ut i rummet, nyfikna och glada att få sträcka på sig. Sosso var dock lite darrig. Det kom en veterinär som betedde sig lite småmärkligt. Hon hälsade på katterna, men inte på mig! :)

Anledningen att vi över huvud taget var där var förresten för att de skulle få den andra grundvaccineringen. Varsin liten spruta som tillsammans kostade 680 kr... Go figure. Jag vågar inte räkna på hur mycket pengar vi har lagt på katterna den senaste tiden.

Hemresan gick lite smidigare, men jag ser verkligen inte fram emot att göra samma resa med den sista katten imorgon. Jag antar att jag själv har gett mig in i det här och får leken tåla. 

Jag blev så otroligt glad i dag. Vi var ute i skogen, i en japansk trädgård när jag plötsligt stannade mitt i ett steg. Jag hörde hans röst långt innan jag såg honom. Korp. Med ett vidunderligt läte annonserade han sin närvaro och sedan flög han över våra huvudet på svarta breda vingar. Magnifikt.

Hej vänner! Inte för att ni kommer märka någon jättestor skillnad, men nu kommer jag att vara utan internet i några dagar, eftersom vi flyttar imorgon. Har massa fjärilar i magen! Jag är så trött på att bo bland flyttlådor så det ska bli så skönt när det äntligen är över.

Hoppas ni mår gott. Ja just det, Angelika, du får sköta om min film tills jag (eller ni) kommer och hälsar på. :)

Må gott där ute så ses vi på andra sidan!

Jag kan lättad meddela att allt gick bra med kattjejerna. Just nu står båda och dricker från fontänen... :)

De var duktiga hos veterinären (som var glad, trevlig och hade bra handlag med katterna) även om Sosso var väldigt rädd och orolig. Hon fick lugnande innan narkosen. Båda blev vaccinerade och fick sina öron rengjorda. Tyvärr visste vi inte att de även som innekatter skulle avmaskas och liknande så det kändes lite pinsamt, men man lär så länge man lever! Nu är mitt mål att de snart ska må bättre än innan! 2350 gick förresten kalaset på, men det är värt vartenda öre.

Innan vi åkte fick de en spruta för att vakna upp och när vi kom hem var båda vakna. Den ena katten fick lägga beslag på badrummet och den andra på köket, men ingen av dem ville stanna och efter en stund släppte jag ut dem. Sosso vinglade direkt in bakom soffan, där hon sedan stannade med huvudet utkikandes. Sedan satt hon där och halvsov. Detsamma med Isis, som satt och halvsov på golvet en bit bort. Jag hade lagt ut handdukar på golvet i köket och badrummet, men där var det bara vår kastrerade hankatt som låg. Han kunde inte alls förstå vad det var för fel på de andra, när han boxade lätt på Isis vinglade hon ju omkull! Nej, han fick gosa med matte i stället.

Efter några timmar började de kvickna till mer och mer och jag blev så glad när Sosso började kurra när jag klappade henne. Hon tyckte fortfarande om mig! :) Jag måste säga att Isis är lite som en ny katt, så här gosig och tillgiven som hon är mot mig nu har hon aldrig varit. Den delen har hon reserverat åt husse. ;) Och så "pratar" hon mycket mer. Båda katterna vill helst gosa hela tiden och följer efter mig i lägenheten med puffar och kurr.

Så fort de började intressera sig för stygnen och slicka på dem, åkte trattarna på. I början var det läskigt men nu fungerar det bra för båda. Det är bra att de kan äta och dricka med dem på. Jag tog av dem en stund nu i morse (åh vilken fröjd!) men det är lite jobbigt att övervaka dem i varje stund. Jag blev så lycklig när de ringde från Arbetsförnedringen och sa att jag inte behövde komma på mötet i dag, utan att jag skulle söka upp dem när jag flyttat. Härligt att få vara hemma och gosa med katterna och ge dem all min uppmärksamhet nu när de behöver mig.

I morgon ska våra två honkatter steriliseras. Jag är sjukt nervös och orolig, medan min man inte tycker att "det är nåt".

Sänd gärna våra katter en liten tanke!

Jag har fått ett jobb. Ett litet, litet microjobb. En dag i veckan, i ca fyra timmar, ska jag vara någon form av hjälplärare för svaga eller skoltrötta ungdomar på gymnasiet. Min förhoppning är förstås att detta ska leda till mer jobb på skolan i fråga. Det är åtminstone en början och just nu är jag glad för det lilla. Det är dock inte säkert när jag får börja, det kan dröja ända till september.

Nej, nu avlider jag snart i värmen!

Jag var nere på stan och sprang på en bandmedlem, hennes syster och kompis (som jag är vagt bekant med och inte gillar något vidare). Jag kramade om bandkompisen men visste sedan inte hur jag skulle hälsa på kompisen, så lite trevande sträckte jag fram handen som hon lika trevande skakade. Jag kunde inte låta bli att återigen registrera den ovanligt maskulina behåringen som pryder hennes överarmar. Hastigt och lustigt lämnade bandkompisen oss för att följa sin syster till bussen och sålunda var vi helt ensamma. "Vad tomt det blev nu när hon gick...", sa den hårige och tycktes skruva på sig. "Ja, jag måste gå till banken nu för att byta internetdosa." sa jag, vilket inte var en lögn, men lika mycket en flyktväg. Lättade tog vi farväl.

Tidigare i dag besökte jag biblioteket för att återlämna två låneböcker. På ett litet bord hade de utförsäljning och jag hade sådan tur att jag hittade en stor bok om symboler, för fem kronor! Senast i går hade jag läst ett kapitel om symboler i "The Heart of Wicca" och tänkte att jag ville veta mer om ämnet. Och så bara ramlar man över en sådan bok! Det är synkronisitet om något. Boken heter "Människan och hennes symboler" och är skriven av Carl Gustav Jung och hans "lärjungar".

Sitter här och äter frukost. Eller jag kämpar för att få i mig något. Jag har knappt sovit i natt, utan bara legat och oroat mig och mentalt hakat upp mig på inbillade saker (vad sjukt det är när det händer!). När jag inte har sovit är det svårt att äta, jag mår illa. 

I dag ska jag åka på arbetsintervjun. Ca 3,5 timmar tåg och buss, det känns rätt knäppt egentligen. Jag vet inte ens om jag vill ha jobbet längre, om jag är up for the challenge. Jag måste på några veckor i så fall sätta mig in i ett helt nytt ämne. Men biljetterna är betalda och går inte att få åter. Precis som P sa får jag väl se det som en "fieldtrip". Och det är ju inte någon panik om jag inte får jobbet. Men om jag får det...

Två minuter innan väckarklockan ringde drömde jag att jag redan hade farit, träffat rektorn och åkt hem. Åh så lycklig jag var och så arg jag blev då det var precis tvärt om: det hade just börjat. :P Håll gärna några tummar för mig där ute.

Det är jobbigt att vara jag. Jag blir så rädd när jag bli rädd. Räddast blir jag vid tanken på att inte räcka till, inte duga, inte vara bra nog. Att göra andra besvikna, och mig själv. När rädslan kommer krypande känner jag hur jag krymper och blir mindre och mindre. Jag blir ett litet barn igen och inte alls den utåtriktade, självsäkra kvinna jag vill vara. Fasaden rämnar. Innerst inne, så otroligt liten.

Vad tysta ni är! Ingen som kommenterar längre, jag får hoppas att ni njuter av vädret i stället. :)

I går blev åter en sen natt, i säng vid 03.00 och läsning till 04.00. Jobbade stenhårt med uppsatsen mellan 00.00-03.00. Haha, alla har vi våra rytmer. Men då hade det onda i ryggen gått över som jag numera får på grund av för mycket stillasittande. Men man har ju liksom inget val när man läser och skriver, läser och skriver... Jag är sur på de två personerna inom kursen (varav en kursansvarig) som fortfarande inte har svarat på mitt mail med frågor. Men kanske har de semester?

I förmiddags kom min älskling hem igen! Jag är så glad. Jag mötte honom på stationen och så gick vi och fikade en stor morgonfika. :) Sedan gick vi till arbetsförmedlingen för att anmäla arbetslösheten och skriva in oss. För P´s del gäller ju bara arbetslösheten i ca två månader. Jag däremot fick sitta och fylla i massa uppgifter på deras sida. Handläggaren förvånade mig med att upprepade gånger säga att han trodde att jag hade goda möjligheter att få jobb. Kul att höra! Jag vet inte om han syftade på min utbildning eller min allmänt trevliga person. ;P Självförtroendet fick sig en lite boost efteråt faktiskt.

P berättade att han hade pratat med rektorn på skolan och berättat om mig och frågat om de hade några lediga tjänster kvar. Den tjänsten som kunde vara av intresse var en textillärartjänst på 50 %, men rektorn tyckte det lät som att de kunde få nytta av mig även inom andra områden. De hade kultur- och musikinriktning. Så när vi kom hem ringde jag upp honom och presenterade mig. Han sa direkt att han ville träffa mig för en intervju! Så jag ska dit redan på måndag. Jösses vad spännande och nervöst. Jag köpte biljetter dit och hem för 1100 kronor... Det är ju värt det om jag får jobbet...

Nu är jag på intet sätt utbildad textillärare, men jag har läst några poäng slöjd på universitetsnivå och jag har haft ungdomspraktik hos en slöjdlärare. Jag kan väl inte så många tekniker heller, men efter att ha läst kursplanen har jag ändå många tankar och idéer. Jag tror att jag skulle kunna göra det intressant om jag fick göra det på mitt sätt. Jag hoppas att jag får chansen att prova!

Det känns lite som att mitt liv kretsar kring böcker och texter nu. :) För det första håller jag på med delen om "tidigare forskning" i min uppsats, vilket inkluderar mängder av lästa (nåväl, översiktligt lästa) böcker och artiklar. Logik är inte en jättestark sida hos mig så just nu har jag svårt att strukturera upp allt innehåll. Rubriker är min värsta fiende för tillfället! Min favorit är "Vidgade vägar in i texter". Haha! Lite poetiska alliterationer är aldrig fel i ett för övrigt strikt akademiskt språk.

I dag kom också boken jag har väntat på, "The Heart of Wicca". Yey! När jag ska hinna läsa den är en annan fråga, jag får nog skjuta upp det ett tag.

I går lånade jag en bok på bibblan som jag ska väva in i uppsatsen; "Skolan och den radikala estetiken". I den hittade jag faktiskt en begrepp som beskriver mig som lärare, jag är en kulturpedagogisk lärare. Det kanske låter fånigt, men nu känner jag att jag har fått en identitet.

Som ni märker sitter jag mest och babblar just nu. Jag borde gå och handla och röra lite på mig för jag har suttit och jobbat hela dagen. Duktigt för att vara jag. Jobbat och druckit kaffe. Nej, nu måste jag nog gå ut en sväng.

Missa inte Miss Marple på tv ikväll. Själv ska jag göra scones!

Oj, vad jag har flängt runt i dag känner jag! I går gjorde jag ingenting, jag var bara så ledsen för att min man åkte och skulle vara borta tills på torsdag (nej, jag fixar inte det där med ensamhet så bra). Men i dag har jag ätit lunch med min pappa, diskat, dammsugit och kastat sopor, glas och tidningar och varit på biblioteket och lämnat och lånat böcker. Jag skulle egentligen ha gått till en second hand och lämnat in alla kläder och böcker som jag har rensat ut, men jag fick ingen bärhjälp. Det är alldeles för mycket för att ta själv, så jag inväntar väl hjälp då.

Nej, nu ska jag väl ta och fortsätta mitt skrivande. Förhoppningsvis kan jag återkomma ikväll med ett roligare inlägg.

Jag är bäst! I går drack jag lite för mycket kaffe och blev rastlös framåt natten. Jag plockade ut alla garderober och lådor en i taget och rensade bland mina kläder. Det blev en påse att slänga och tre att ge bort. Man skulle kunna tro att det skulle se rätt urplockat ut i garderoberna nu men det gör det inte. Jösses vad mycket kläder jag hade som jag inte använde för att de var för små eller för stora. Jag vill bara rensa bland alla mina grejer nu, det är så skönt att göra sig av med saker.

I morse kom ett telefonsamtal som var väldigt tråkigt. En ytlig bekant till oss hade tagit sitt liv i fredags. Det var vår basist som ringde och det var en av hans bästa vänner och en annan bekants pojkvän, så det känns sorgligt. Vi träffade honom för bara några veckor sedan så det känns en smula overkligt. Dessutom var han så ung. Riktigt tragiskt...

När jag satt där ute under busken, som den där lilla kaninen på bilden, funderade jag på om det här var en flykt. Satt jag där med ett tomt, förvirrat huvud för att jag ville fly från mitt liv? Var det eskapism? Gjorde det något i så fall? Men jag vill inte vara den som flyr, jag vill inte vara den som gömmer mig, men samtidigt vet jag inte vad tusan jag gjorde där. Jag hade egentligen tänkt ta en promenad, men när jag fick syn på skogen bar benen mig dit av egen kraft. Jag ville nog gömma mig, inte synas ett tag. Det var nog så. Men jag gick ju hem igen. Jösses, man kan bli tokig av att fundera på varför man gör som man gör. :)

När jag duschade i morse hörde jag en duns på hallgolvet. Jag blev jätteglad och trodde att det var min nya bok som hade kommit, men icke. Det var nyaste numret av Nemi (eller möjligtvis en katt) som hade låtit.

Kollade en liten stund på Oprah, det handlade om att rensa i röran i sitt hem (clutter clearing). Jag kände nästan direkt hur det kliade i fingrarna, jag har länge tänkt att jag ska rensa ut böcker ur min "vanliga" bokhylla och skänka bort. Så jag hoppade upp och började dra ut bok efter bok tills jag hade en pappkasse. Inte så tokigt, det blir mindre att släpa på senare.

I går natt gick jag ut, satte mig under en stor buske och bara var. Iakttog. Efter en stund började det regna lite, det lät chippande när dropparna landade på de små löven. Själv blev jag knappt våt, jag var insluten av grönska.

Jag såg just sådana modiga, underbara män på tv! I UR:s serie "Genusmaskineriet" handlade reportaget om ett mansläger, där män möttes för att utforska manlighet och sin egen självbild. Med vägledning genom bildskapande, drama, rörelse, myt och diskussioner vandrade de inåt och bearbetade känslor, upplevelser, glädjeämnen och rädslor. Det var så fint när en man sa att ju mer de andra männen öppnade upp sig och delade med sig av sina tankar, desto mer såg han dem som manliga förebilder för sig själv.

Reprisen går imorgon på svt. Tror jag ska se det igen, jag blev så glad!