Guden Thoth fick i förrgår flytta in - på min arbetsplats! Jag städade äntligen av skrivbordet och stoppade undan gamla almanackor och barnfoton som inte var mina... Nu ligger ordinarie lärarens unge upp och ner i en låda. Hehe, nej jag är inte speciellt barnkär av mig. :P När skrivbordet var så städat att man faktiskt kunde se det, och alla papper organiserade, satte jag dit Thoth i form av en liten staty. Det känns fint att ha lite "andlig påminnelse" på jobbet och om någon skulle fråga (vilket de inte har gjort) är det ju bara att påpeka att han är skrivarkonstens gud. Passar med andra ord en mytälskande svensklärare, så inget konstigt med det!

Samma kväll upptäckte jag något nytt. När jag studerade (eller snarare försjönk i) fullmånen upplevde jag för första gången att jag betraktade den som maskulin och inte feminin. Först såg jag månen som pupillen i Ras öga, och sedan som månskivan i Thoths huvudbonad. Sedan flödade fantasin iväg och urartade i ett mångtal olika bilder, men det var dessa två första som lämnade ett verkligt intryck.





THOTH - Gud associerad med skrivkonsten, räknekonsten, månen, magi, visdom, planeternas banor, domen över de döda, ibisfåglar, babianer

Jag har börjat läsa Brida igen, på pocket denna gång. För ungefär ett år sedan hörde jag den på ljudbok och blev väldigt förtjust. På många punkter var det som att läsa om mitt eget sökande och mina egna tankar för några år sedan. Därför triggar boken många minnen vilket i sin tur leder till en ström av känslor.

När jag igår morse satt på bussen och läste kom en sådan slags känslovåg över mig. Det var precis som om den fick mig att ändra medvetandefokus, den gjorde att jag kände mig närmare Guden och Gudinnan och mysterierna. Genom känslorna upplevde jag att jag befann mig mer i centrum och var mer rätt ute än på länge. Åh, det är så otroligt svårt att förklara hur jag upplevde det, orden räcker inte till!



Vad jag tänkte där på bussen, var att det var så här jag alltid vill känna. Jag kände mig mer i kontakt och i samklang med någon slags inre visdom, än när jag vanligtvis sitter och försöker resonera logiskt. Kanske svaret låg i att sträva efter att vara i samklang med sina djupa känslor - och de minnen som kan tänkas framkalla känslorna - för att känna sig andligt tillfreds och "uppkopplad"?

Lite senare stötte jag på två passager i Brida som faktiskt verkar syfta på detta:

"Om du känner att du inte kan stå ut med en värld där det är viktigare att leva än att förstå, så ska du avstå från magin. Det bästa sättet att rasera bron mellan det synliga och det osynliga är att försöka förklara känslor." (s. 89)

"Ingenting kommer att vara som vi är vana vid. Vi kommer att förstå saker enbart med hjärtat, och det kan vara lite skrämmande. Resan kommer under lång tid att likna en mörk natt. Allt sökande är en troshandling." (s. 127)

På ett internationellt forum träffade jag på en man som titulerade sig själv "Circle Protector". När jag frågade vad han lade in i de orden berättade han att en Circle Protector ofta jobbar tillsammans med flera coven och står utanför cirkeln vid ritualer. Där vaktar han/hon mot vad som nu kan tänkas påverka cirkeln negativt, vare sig det är fysiskt eller astralt.

När han berättade detta väcktes ett igenkännande, detta hade jag läst om tidigare. Nu har jag letat igenom mina gömmor och fann en gammal tidning från Vitkaförbundet från 2001 (jag fick den av en bekant som hade dubletter). Där finns en text översatt till svenska från en bok av författarna Ruth Barrett och Falcon Silver. Texten är döpt "Väktar prästinnan - en nyligen upptrampad dianisk prästinneväg". Ett utdrag:

"Beskyddarprästinnan förkroppsligar Gudinnan i hennes mån-aspekt, Diana-Artemis, krigare, beskyddare av kvinnor och naturen. I cirkelns centrum ägnar sig ritualprästinnan åt ritualens inre struktur och innehåll medan beskyddarprästinnan ser till ritualområdets fysiska och energetiska beskydd från cirkelns kant eller bortom den."

Enligt dessa författare är detta en feministisk rituell handling, med kvinnor som stöttar kvinnor i ritualsammanhang. Enligt mannen på forumet kommer dock denna sed från druiderna, som så vitt jag vet i stort sett var män. Så här står ord mot ord och jag hittar ingen vidare information som stöder vare sig det ena eller det andra.

Jag har dock fallit för idén om cirkelbeskyddare. Jag hör inte till dem som anser att cirkeln egentligen behöver skyddas från någon utomstående metafysisk fara eller ondska, jag har själv aldrig märkt ett sådant behov. Det som i första hand hotar att skada cirkeln kommer nog snarare inifrån i form av rädslor, konflikter, okoncentration, splittrade intentioner etc. Men som fysisk säkerhet/trygghet skulle nog många tycka att det vore skönt om någon annan vore ens ögon så att man helt kunde slappna av och gå upp i det man skall. Speciellt om man är utomhus kan jag tänka mig. Också andligt, att kunna hämta kraft och stöd från någon utanför cirkeln, lite som att vara jordad och cirkelbeskyddaren är ens rötter.

Vad tycker ni om idén? Är det något som ni har stött på tidigare?

För ett tag sedan började jag skriva ett inlägg som jag aldrig hann avsluta. Jag träffade nämligen en person från nätet en bit från där jag bor. Det var jättekul att komma iväg lite, se något nytt ställe och träffa någon som inte var på jobbet, hos jobbcoachen eller teatergruppen. Eftersom hon är medlem i Dragon Rouge blev det en del frågor och prat kring det, spännande att höra lite mer. Hon berättade bland annat om magi kopplad till vatten och det blev jag så inspirerad av att jag provade redan samma kväll! Tyvärr höll jag på att bli attackerad av galna fladdermöss. Tack för att jag fick träffa dig Anna. :)

Jaha, nu kan jag äntligen ge er den rafflande upplösningen i fallet om kvinnan som bär pentagram i min teatergrupp. Samtalet gick ungefär så här:

- Jo, jag måste fråga om pentagrammet du brukar ha?

- Jaså det? Det brukar jag låna av min dotter, jag tycker det är så fint. Jag tycker om sådana där stjärnor. Vilka brukar använda det då?

- Wiccaner brukar ha det.

- Wiccaner? Vad är det för några?

- Wicca är en religion, en tro.

- Tror de på Gud?

- De tror på en Gud och en Gudinna.

- Jaha... Är det nåt ont?

...

Vad tusan!!! Jag är fortfarande mållös! För det första - varför antar man att bara för att det avviker eller är okänt för en själv så är det ont?! Är allt som avviker från den religiösa normen automatiskt negativt betingat?! Är allt annat som avviker från "det normala" också farligt och befogat att se snett på?

Det känns också lite halvmärkligt att inte vara medveten om att man knatar runt med en religiös symbol fullt synlig runt halsen. Nu är det få som vet vad wicca är förvisso, men pentagrammet är ändå en laddad symbol för de flesta.

Jag känner mig så besviken, jag var så säker på att jag hade rätt i att här fanns någon form av likasinnad människa. Men vad jag bedrog mig. Ack vad jag bedrog mig. Allt är inte guld som glimmar.

Får skriva lite snabbt innan allt batteri tar slut i den bärbara. Har haft en skön helg som dock gick lite väl fort. I dag fick jag tid att sitta och pyssla med min BoS ett tag. För att vara riktigt politiskt korrekt borde jag väl lägga mig till med en svensk översättning på BoS, men det är jag för trött och ointresserad för att bry mig om! Jag påbörjade denna BoS för säkert mer än ett år sedan. Det är en jättefin bok som verkligen passar för ändamålet, men jag var dum och pretantiös nog att dela upp den i massa olika sektioner. Jag trodde faktiskt att jag laglydigt skulle föra in korrekt information under rätt ämne. Hmmm nej min kreativitet dog ut på kuppen (inte allmänt, men för att fylla min fina bok).

Men förra veckan fick jag nog, jag slet ut sidor och de ämnesmarkörer jag hade klistrat in. Jag klippte i bilder jag målat och klistrade in kollage i boken. Genast kändes det mer "jag", inte så ordnat utan mer vad som faller på för tillfället, mer nöjesstyrt kanske? ;) Och i dag, med det vackra kollaget uppslaget föll jag nästan i trans, tentaklerna spretade, jag fångade orden och skrev, skrev, skrev.

Här är det senaste i raden av mina "radband". ;) Jag tror inte att jag har visat något i bloggen förut, bara nämnt det som hastigast. Jag gör olika radband för att fokusera på olika saker. Ofta gör jag dem elastiska så jag kan ha dem som armband och bära med dem överallt. Det första gjorde jag för att komma närmare Guden, jag valde pärlor och symboler som jag tyckte passade, satte ihop dessa och lade två rimmande (jag tycker om rim eftersom det blir enklare att minnas och får bättre flyt) rader till varje pärla. När händerna tog i pärla efter pärla sade jag raderna. Så kan jag sitta flera varv, det är både fokuserande och avkopplande och lite milt transframkallande. Det är inte konstigt att det har använts inom så många olika religioner under väldigt lång tid.

Radbandet på bilden är förstås för Gudinnan. På det sitter 13 större, blå pärlor som symboliserar de 13 fullmånar det är på ett år. Till dem har jag lagt till rader ur "The Charge of the Goddess", fast på svenska då.

Man skulle också kunna göra radband för:

De åtta högtiderna
En specifik gudom
Egenskaper man vill ta fram
Böner av olika slag
De olika månfaserna/gudinnans faser
De fyra (eller fem) elementen
etc

Jo just det, det glömde jag skriva. I dag är det min årsdag. Det är exakt sex år sedan jag dedikerade mig till Guden och Gudinnan och den väg jag vandrat sedan dess. Då och många år framåt kallade jag det för "självinitiering" men senare kändes det vettigare att kalla det självdedikering. Det blev inte mindre värt, det blev inte en annan upplevelse, bara en annan benämning.