Jag såg på Tradera.se att någon säljer massa böcker av Doreen Valiente, Gerald Gardner, Margaret Murray, Frederic Lamond, Vivianne Crowley och Scott Cunningham. Riktiga "klassiker". Det verkar som om någon har köpt dem för en uppsats eller dylikt och sedan säljer dem vidare. Jag skulle inte ha något emot att lägga vantarna på dem, men tyvärr säljs dem nästan för nypriser. Jag får väl invänta någon slags julklappskassa. :)

Dessutom står all läsning tillbaka för Twilight-serien just nu. Småskräpig men oerhört fängslande, vampyrfebern har bitit mig. När jag skulle inhandla bok nummer två på Akademibokhandeln i förrgår så frågade jag efter den i informationen, eftersom jag inte hittade den på engelska. Direkt när jag sa författarinnans namn tittade informationstanten (tja, att kalla henne tant kanske är en smula orättvist) upp med en igenkännande glimt. Genast kände jag mig bedömd, satt i ett fack tillsammans med vampyrdyrkande tonårstjejer som mumlar "Edward...!" i sömnen (Edward är alltså vampren i böckerna, med topas-glittrande ögon, marmorbringa och en smäktande röst som flytande honung). Jag trodde att jag hade passerat det stadiet för flera år sedan (för jag har SÅ varit där) men nu slungades jag alltså ofrivilligt tillbaka. Efter min läsfrenesi kanske det inte var så illa iakttaget trots allt. Edward har just lämnat Bella i boken och två morgnar har jag suckande klagat vid frukostbordet: "När kommer Edward tillbaka?"

Förresten måste jag gnälla lite om en visdomstand som närapå hindrar mig från att borsta tänderna. Det gör ont! Synd att det inte är huggtänder som växer ut i stället! ;P

OK, nu ska jag plåga er med ännu en dröm, denna från föregående natt:

Jag befinner mig i ett rum i en stor borg tillsammans med en skock barn och en äldre, vacker kvinna. Hon är den som är ansvarig för barnens religiösa fostran och jag lär dem att strida. Själv är jag en stark, vithårig man i övre medelåldern. Barnen är kring 10-11 år gamla och mestadels pojkar, av vad jag kan se. Nu är alla dock upprörda och oroliga, eftersom de kristna männen är på väg att storma oss. Kvinnan tar med sig barnen och flyr via en utgång. Genom ett fönster ser jag hennes blå kappa försvinna bort i mörkret med de vitklädda barnen i släptåg. Men plötsligt återvänder två pojkar och säger att de hellre vill följa mig. Jag inser att jag inte längre kan uppehålla fienden utan måste fly samman med barnen. Genom en annan dörr lyckas vi komma ut och vi springer. Det här är den värsta delen av drömmen, eftersom landskapet är vidsträckt och lätt att överblicka. Chansen att vi klarar oss osedda är inte stor. Jag manar på pojkarna och säger "Oroa er inte, jag har klarat mig undan i sådana här drömmar förr." 

Japp, just nu så läser jag med stort nöje och ett småleende på läpparna Fifty Years of Wicca, av Frederic Lamond. Som en av de längst praktiserande wiccanerna och med förstahandsupplevelser av herr Gardner är det i sanning spännande läsning. Dessutom skriver Lamond väldigt humoristiskt.

På bara några sidor har jag fått en bättre förståelse av tidiga wicca, dess utveckling och utövare. Delar av det jag har läst tidigare lägger sig tillrätta i pusslet och visar en klarare bild. Historierna om Gardner är... smått chockerande emellanåt. Det är verkligen ingen risk för idealisering men heller ingen total "dissning".

Jag kan rekommendera boken för alla som är intresserade av wiccas historia. Vad man får tänka på när man läser är  att det är en persons synvinkel och åsikter.

Det kommer väl en lite längre redogörelse när jag har läst ut hela boken, men jag kände för att tipsa om den redan nu. :)

Jag tror säkert att jag har skrivit om detta pinsamma någon gång tidigare. Jag har ständigt återkommande drömmar om en sak, och i natt hände det igen: Jag drömmer om toaletter! Och inte vilka toaletter som helst, utan offentliga sådana. Ofta mörka, smutsiga och rätt snuskiga. Med dörrar som inte går att stänga, folk som kikar in och obefintliga spolfunktioner... I natt fanns där också en grönaktig liten man, någon slags pyssling. Han varnade mig för kvinnan jag just träffat, sa att jag och mina bröder borde dra snabbast möjligt. Det var svält och den här kvinnan hade erbjudit oss någon form av jobb som jag inte trodde att vi kunde tacka nej till. Jag fick någon form av torrt gräs av pysslingen som jag gömde i min bh. Sedan gick jag ner till kvinnan, som var precis lika skräckinjagande som Snövit i Rammsteins video Sonne(!). Jag minns inte hur resten av drömmen fortlöpte, men jag har en känsla av att vi lyckades köra därifrån i en bil.

(Jag vågar förresten inte tänka på vad Freud hade sagt om mina toalett-drömmar. Att jag var hysterisk allra minst!)


Nu när jag minns det måste jag skriva om en annan konstig och lite smårolig dröm jag hade för några dagar sedan. Det första jag såg i drömmen var djur. Massor av djur! Det var giraffer, rävar, hästar mm. Sedan red jag plötsligt genom en vacker skog. Eller ja, jag red inte... Jag åkte efter hästen på ett litet bord! Det var en rätt skumpig resa vill jag lova. Framför mig på den lilla skogsstigen kom en man åkandes och när vi passerade varandra skämdes jag något oerhört för att jag inte hade hjul på mitt åkdon, så mycket att jag var tvungen att vända bort blicken. Efter en stund åkte vi in i en tunnel som det inte fanns någon väg ut ur. Plötsligt kunde hästen tala och föreslog att han skulle sparka ett hål någonstans. Jag blev förfärad, inte för att kusen hade börjat snacka, utan för att här skulle minsann ingenting förstöras! Jag hittade ett stort hål som dock var över min huvudhöjd och där skulle hästen försöka ta sig igenom. Oturligt nog vaknade jag innan han hann försöka. :)

Nu har jag inte haft något vettigt att blogga om på ett tag.

I förrgår var det faktiskt premiär på lite julbak här hemma. Jag kan hålla med om att det var lite tidigt, men när jag och min man var på ICA fick vi syn på så roliga pepparkaksformar så vi var bara tvungna att köpa några. Det blev en fot, en krokodil, en katt, en liten gris och så har jag en fladdermus sedan tidigare (förutom alla vanliga formar). ;) Vi köpte till och med kristyr eller vad det nu heter, så alla är fint dekorerade. Sedan smaskade vi i oss några tillsammans med lite julmust.

I förrgår köpte jag flaska glögg på systemet med lite chokladsmak. Någon som har provat den? Själv sparar jag den till Lucia. :)

Det är inte klokt att jag vaknade vid 08.00 i dag, en söndag. Jag låg och tänkte på studier en stund och smög mig sedan upp och satte mig vid datorn. Jag ska skriva en B-uppsats just nu, men visste inte vad jag skulle skriva om. Nu funderar jag på om den ska handla om bloggar och nyord. Min nuvarande frågeställning lyder som följer: "Inom vilka kategorier skapar ungdomar (13-18 år) flest nyord som de ger uttryck för i sina bloggar?" Och så tänkte jag jämföra flickor och pojkar, om det är någon skillnad. Kunde vara lite kul. Så hela morgonen har jag suttit och surfat och läst bloggar. Trots mitt flit har jag bara hittat tre ord... Så jag tänkte att ni kunde vara lite uppmärksamma och hjälpa mig! Om ni upptäcker något nytt ord, så posta en kommentar med en länk. Tack! :)

Oj! Jag kan knappt tro att det redan har gått en vecka sedan mitt förrförra inlägg! Nu är jag hemkommen efter ännu ett danstillfälle och jag är minst sagt lyrisk. Det var fruktansvärt roligt idag, kanske delvis på grund av att det var en man där som spelade trumma. Det blev en helt annan energi än från en cd-skiva.

Först satt han och spelade i en ända av salen och så skulle vi dansa mot honom. Alla dansade på ett långt led, sida vid sida, mot honom med snärtande höfter och klirrande sjalar. Det blev nästan lite sensuellt. Eller jo, det blev det. :) Det kändes som en... rit kanske? Det blev en väldigt stark polaritet mellan honom och oss, han var ju trots allt den enda mannen närvarande.

Dansen fortsatte och energin bara steg och steg. Det spratt i hela min kropp och i de små pauserna som blev nästan skuttade, hoppade jag och fnittrade lyckligt. Jag kände mig lätt, frisk, hel.

DANS ÄR LIKA MED FRIHET!

På lucia, den 13 december, ska det bli orientalisk afton. Då ska vi äta gott på en restaurang och olika dansgrupper ska uppträda, även vi. Även om det inte kommer bli jätteproffsigt kommer vi nog ändå att ha väldigt, väldigt kul. :)

Jag stökade runt hemma för ett tag sedan och skulle ordna om på altaret. Jag öppnade min kista där jag förvarar de flesta altarprylarna och tyckte att det såg så vackert ut. Alla mina trosuppfattningar, tankar och drömmar materialiserade i en massa ting. Så, här har ni mitt heligaste. :)

Tack ni söta som kommenterade mitt förra inlägg. Jag tänkte bara berätta att min man ringde och lyckades övertyga mig att åka iväg och dansa. Och det var faktiskt riktigt roligt, så det är jag tacksam för. Jag kände mig till och med lite duktig i dag som lyckades lära mig koreografin skapligt.

Ibland vill man inte alls att folk ska ifrågasätta ens beslut, men ibland kan en uppmaning få en att faktiskt genomföra något man hade tänkt låta bli. Det var precis vad jag behövde i dag. Kommande veckan ska jag öva rullningar och kameler! :D

Jag borde verkligen åka iväg och dansa. Jag har trots allt betalat 600 kronor. Jag borde verkligen ta tag i mitt skolarbete, det gäller trots allt min framtid...

...så varför vill jag bara krypa upp i soffan och lyssna på Paulo Coelhos "Brida", med katterna på magen och glömma världen omkring mig?

Ett annat förslag jag skulle omfamna vore att gå ut i skogen och skrika ett par timmar. På så vis kanske jag kunde bli kvitt den isande förlamning jag känner i hela min kropp. Mitt huvud är fyllt med rök och jag skulle vilja beställa en lobotomi.

Usch vad jag är fånig

Igår var Samhain, sommarens slut och vinterns början. "Kelternas nyår". Ur mörkret föds sedan ljuset -- dagen och sommaren. Slöjan som skiljer vår värld från en okänd och mystisk dylik, har länge ansetts vara speciellt tunn vid den här tidpunkten. Enligt traditionen ledde den behornade denna natt den vilda jakten och då var det bäst att hålla sig inomhus så man inte beblandade sig med de osaliga andarna som färdades över landet. Man satte ljus i fönstrena för att vägleda sina bortgångna familjemedlemmar hem och man dukade fram en extra tallrik med mat, även kallad "the dumb supper" (dumb i betydelsen stum). En annan tradition är att gräva ner ett äpple utomhus för de döda att festa på och på så vis får man god hälsa resten av året.

Ultima Thule har visst gjort en låt som heter "Den vilda jakten", som i Sverige leddes den av Oden. Jag tyckte texten var bra:

"Vad härjar så bland molnen
Vad jagar över skyn
Ett dunder som av åska
Ett tordön och ett vrål
Där leder vild och vacker
Jakten i dess högsta höjd
Valkyrior och vargar
Följer i hans spår

Den vilda jakten går
Genom luft över hav
Det vilda följet far
Jagar fram stort alarm
Då Oden jakten för
Den vilda jakten går

Mäktig är den skaran
Där högt i himmelen
Se sköldmö är bevingad
Hör klinga stål mot stål
Där hastar fram i natten
Två vargar följes åt
Hungrig och skarptandad
Spårar troll och rå

Den vilda jakten går
Genom luft över hav
Det vilda följet far
Jagar fram stort alarm
Då Oden jakten för
Den vilda jakten går"

Dessa uppfattningar om 31 oktober som en särskild dag för de döda och för mystik, var så djupt rotade att kyrkan var mer eller mindre tvungen att lägga en högtidsdag i närheten (och det var ju inte första gången). "If you can´t beat them, join them" liksom. År 998 förklarades 2 november "alla själars dag" och i Sverige går den under "alla helgons dag"/allahelgona den 1 november.

Min man anmärkte igår på att alla helgons dag inte känns som en genuint kristen företeelse. De döda är väl i himlen och har det bra? Men visst är det väl trevligt för alla att ha en dag att minnas, och förhoppningsvis glädjas åt de minnena. Minnen av nära och kära, människor och djur.

Ojoj, jag vaknade just från en småläskig dröm. Jag var en liten pojke som red runt på en stor, brun björn och vi kunde prata med varandra. Plötsligt så var jag i lag med en flicka och vi skulle slåss mot en annan flicka och pojke i någon tävling. Flickan kände jag och ville inte alls slåss mot. Detta var en tävling på liv och död, som för gladiatorerna. Så jag fokuserade på pojken. Han var väldigt kaxig, trodde inte alls att jag skulle våga göra honom något. Han pratade hela tiden, skämtade, retades, samtidigt som han slog mot mig med sina vapen. Jag stängde av alla ljud och koncentrerade mig på att lära mig hans mönster, hans räckvidd. Till slut stötte jag emot honom och drog min dolk lång in, sedan hela vägen, in i hans bröstkorg. Förvåningen spred sig över hans ansikte, en pojkes ansikte, när kroppen föll ihop. Jag gick fram till mannen som höll i tävlingen. Jag bönade och bad om att få slippa döda min vän som jag tyckte så mycket om. Sedan vaknade jag turligt nog.