Jag måste göra en to-do-list här, så att jag har vittnen som håller koll på mig. ;) Jag har varit fruktansvärt slö på sistone och behöver göra en uppryckning med mina studier.


*Skriva klart reflektionsdokumentet och maila till handledaren

*Forska lite kring ungdomsspråk (kolla bloggar, artiklar etc.)

*Göra uppgifterna i formgivningskursen
     *Uppgift 1
     *Uppgift 2
     *Uppgift 3
     *Uppgift 4

*Läsa mitt kapitel i Creating Meaning

... skulle man kunna döpa det här inlägget till.

Vaknade för inte så länge sedan ur en hemsk mardröm (ja, jag vet att det är ganska sent men jag är ledig). I den lärde jag mig att man ska se upp med män som ser ut som Pippi Långstrumps pappa -- fast med extremt små fötter -- som vill bli hjälpt av med sina blå skor utomhus i regnet. Sedan kommer han tillbaks med fler skumma män för att bryta sig in hos ens coven. Så är det. Akta er nu.

I går var jag på second hand och hittade lite roliga böcker. Först och främst en bok om julbak och julgodis. Gissa vem som verkligen längtar efter doften av pepparkaka, kanel, saffran, apelsiner och stearinljus?! I år planerar jag att baka tills jag stupar och jag måste säkert börja minst två veckor innan jul! ;P

Jag hittade även en bok om folktro i samband med örter och träd, men den innehöll också många recept och söta illustrationer. Den ska jag ge till min kompis, som är mer inne på örter än jag är.

Det blev också två skönlitterära böcker: Mot fyren av Virginia Woolf och Gobelängen av Kylie Fitzpatrick. Jag älskar att köpa böcker för runt 10 kronor styck!

När jag gick till mataffären i förrgår gick jag över ett litet gräsområde och upplevde att jag fortfarande kan skratta och känna mig lycklig bara för att marken är mjuk under mina fötter! Det låter kanske konstigt, men var en välkommen upplevelse. :)

Så, här kommer en bild från mitt altare för Mabon. Jag tycker att det är jättetrevligt att titta på andras altare och är rätt övertygad om att andra också gör det. Därför brukar jag bidra med mina egna bilder, trots att andra kanske tycker att det är för privat. Det är det väl till viss del, men vill man få måste man väl ge lite också? Fram för fler bilder på vackra altare på nätet!

För första gången i en ritual använde jag mig av enebärsdricka. Jag har aldrig druckit det förr, det smakade som en blandning mellan must och mjöd, jättegott! En halv jättemuffins fick jag i mig också, det gick fort för jag var så hungrig vid det laget. Haha. Det är lustigt, det kvittar nästan hur kort ritual jag har, jag håller nästan alltid på i en timme eller mer. Tiden bara flyger iväg, men det har nog de flesta som jobbar med ritualer varit med om. I sanning skapar man en plats mellan tid och rum! :)

Efter ritualdelen hade jag en meditation, faktiskt samma som jag skrev om nedan i ett inlägg, där man möter Persefone. I andra meditationen på kort tid fick jag kravla mig ner i ett björnide, men det var det värt. Fick äntligen svar på något jag har funderat över ett tag.

Nähä, nu ska jag surfa runt och titta på altarbilder! ;)

I ett tidigare inlägg fick jag en fråga om hur man når det medvetandetillstånd där man upplever att man möter gudar, gudinnor, väsen, en form av högre jag etc. Förutom hur skulle man kunna lägga till frågorna vad och varför?

Människan verkar i alla tider ha strävat efter att uppnå detta medvetande, t ex oraklet i Delphi, völvor, medicinmän och schamaner. För att nämna några. Detta har skett genom olika metoder, t ex genom tillfogande av smärta, förtäran av olika växter, sång, trumning etc. Ofta var det en person eller grupp av personer i samhällets tjänst som utförde dessa "resor" för att bringa svar tillbaka till den som frågade, eller för att bota.

Nu är det förstås många som reser för sin egen skull och oftast verkar det ske genom meditation. Orsakerna är dock fortfarande desamma. Jag talar för mig själv när jag säger att det händer att jag ibland gör dessa resor för att få något bekräftat som jag kanske redan visste. ;) Inte så att jag inte kan handla utan att rådfråga högre makter, men ibland kan det ge en extra push när det behövs och man tvekar.

Jag startade med detta genom guidade meditationer, vilket jag rekommenderar för att få upp lite vana innan man reser själv. Det kan vara svårt att vägleda sig själv i början, så antingen kan man gå på träffar (det var så jag gjorde), köpa cd-skivor eller spela in sin egen röst. Guidade meditationer för olika syften finns på nätet. Precis som namnet säger är en guidad meditation skriven och berättad så att den tar dig med på en resa. Den brukar vara skriven i ganska generella termer så att alla får en något sånär individuell och personlig upplevelse. Jag personligen upplever att dessa resor först går inåt, där man etablerar medvetandestadiet, för att sedan fortsätta -- eller kommunicera -- utåt. Om det nu låter vettigt.

Resan brukar nästan alltid börja med en avslappning där man fokuserar på att slappna av i en kroppsdel i taget, ofta med hjälp av andningen. Det är vanligt att man i början andas in genom näsan och ut genom munnen. Att fokusera på andningen är ett effektivt sätt att stänga av alla tankar som trängs i huvudet. Det är i stort sett omöjligt att resa om du tänker på någon du har grälat med, undrar om spisen är påslagen etc. Sinnet måste vara vilande och receptivt.

Somliga når snabbt och lätt det stadiet då man är mottaglig för kommunikation, men för andra kan det ta längre tid att lära sig att följa med i visualiseringarna. Det brukar lossna efter lite övning. Till viss del upplever jag att det handlar lite om att släppa taget, en balans mellan att leda och följa. Jag kom på en ganska bra, illustrerande liknelse igår innan jag somnade: När jag mediterar och går ner i det här djupare medvetandetillståndet, är det som att jag vandrar från stranden ut mot havet. Vattnet uppslukar mer och mer av min kropp, ända tills jag fångas av en undervattenström, då släpper jag taget och färdas dit strömmen vill ta mig. På så vis är det även en fråga om tillit, för man kan inte släppa taget förrän man känner sig trygg.

När du är i den här strömmen kan du börja kalla på den gud, gudinna, väsen etc som du vill möta (om du nu inte gör en guidad meditation, eftersom någon då instruerar dig om vad som händer och vad du ska göra). Ibland kommer de, ibland inte. Var ödmjuk, ställ dina frågor och lyssna.

Måste bara få skriva ett litet inlägg från universitetets underbara värld. Under de år jag har studerat där (började hösten -04, oh my goddess!) har det funnits gott om tillfällen att växa som människa, ta sig ur sin "comfort zone" och utmana både åsikter och fördomar. Det har verkligen hänt mycket på den här tiden och inte minst har jag vuxit in i min framtida profession som lärare (vilket jag aldrig hade trott från början).

I kursen jag går nu är vi fem personer och vi har sedan kursstarten arbetat väldigt tätt tillsammans för att sätta upp en mindre föreställning, enligt en kursuppgift. Vår grupprocess har alltså blivit väldigt synliggjord, dels för att vi är få och dels för att vi har jobbat mycket. En modell som man ofta utgår från är Tuckmans, där han beskriver fyra utvecklingsstadier för gruppen. Dessa är:

Forming - deltagarna bildar gruppen och orienterar sig om varandra och om uppgiften.

Storming - deltagarna ifrågasätter här gruppens förutsättningar och varandras avsikter och förväntningar.

Norming - gruppens deltagare formar genom diskussioner och jämkningar gruppens struktur, arbetsfördelning och roller.

Performing - gruppens deltagare är nu beredda att ägna sin mesta tid åt gruppens uppgift.

När vi i gruppen reflekterade kring den här modellen igår, föreslog en person att kanske är det så att man aldrig slutgiltigt tar sig igenom alla faser, utan går lite fram och tillbaka. Detta skulle kunna bero på uppgiftens utformning, där olika individers svagheter och styrkor behöver användas i olika grader. Då blir rollerna inte längre självklara och allt måste diskuteras igenom ännu en gång. Likaså kan medlemmarnas motivation och avsikter gå upp och ned och behöva ifrågasättas. Detta gäller alltså om gruppen inte bara har bildats för att lösa en uppgift.

I förrgår, dagen då vi redovisade vår uppgift, kom det fram att det fanns ett orosmoment i gruppen. En medlem ifrågasatte en annans avsikter och kände att den personen mest var här för att sitta av tiden. Det hela artade sig till en ganska hård diskussion, på gränsen till personangrepp, även om jag är övertygad att individen som drog igång det bara vill väl för oss alla. Problemet låg i princip bara hos de två (även om det påverkar hela gruppen) så de kom fram till att försöka tänka ut alternativ för att gå vidare.

Det underliga var, att när vi skildes åt kände jag mig glad. Jag kände att jag hade kunnat medla en aning under diskussionen och även försökt få dem att se det positiva, att vi från den här situationen skulle kunna lära oss mycket som skulle vara användbart i framtiden. Det finns något citat som lyder ungefär "Varje motgång är en förklädd vän."

Igår kom den ena personen och hade med sig en artikel med diskussionsfrågor kring konflikthantering som vi skulle jobba med enskilt och i grupp. Det tyckte vi alla var ett jättebra initiativ och jag ser fram emot att läsa igenom och arbeta med det!

Grupprocesser är viktiga även ur covensynpunkt och de flesta böcker jag har kikat i om covenarbete innehåller ett sådant kapitel. Det kanske är lätt att glömma att en covenledare inte bara ska ha koll på religionen utan också alla de sociala bitarna. Fungerar inte det kommer heller inte det rituella arbetet att fungera.

Tidigare i dag läste jag ut Det röda tältet och jag tror att jag grät under nästan hela sista femtedelen av boken. Jag slöt igen den med fuktiga ögon och låg och stirrade upp i taket några minuter. Det var mycket länge sedan jag läste en bok som berörde mig så mycket, det var nog inte sedan sista året på gymnasiet då jag läste Den som vandrar om natten av Marianne Fredriksson. Så ungefär vart femte år kanske man kan räkna med att stöta på en bok som verkligen berör en? Nu är jag i och för sig inte en jätteproduktiv läsare... Jag försöker i alla fall skriva en recension nu, men jag har svårt att hitta ord som gör boken rättvisa!

Vilken bok berörde Dig senast på djupet?