Nytt pentagram
Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort ett nytt pentagram till altaret! Det jag hade innan gjorde jag i en keramikkurs på gymnasiet. Hehe, länge sedan. Detta är däremot stilrent och mer i min smak. Funderade på att göra massa krusiduller, men jag tror att det här blir snyggast.
I går var jag på ICA Maxi och då råkade jag se dessa ljusunderlägg i granit för 14 kronor. Det var som hittat och jag kom genast att tänka på altarpentagram. När jag kom hem tog jag en vit "dressmaker pencil" som är vattenlöslig, och sketchade upp pentagrammet. När jag var någorlunda nöjd med formen fyllde jag i det med vit akrylfärg. Det fick torka över natten och sedan fyllde jag i färgen en gång till och jämnade till kanterna med en våt pensel genom att gnugga bort färg (akrylfärg är vattenlöslig). Till sist tog jag lite svart akrylfärg och drog några streck för att ge pentagrammet en mer tredimensionell effekt. Voila! Det allra sista jag ska göra är att lackera ytan så att den håller även om jag skulle råka rispa den lite eller spilla någon vätska.
Längtan
Llew Llaw Gyffes
Jag fick ett hugskott (där är ett ord man inte använder ofta!) när jag stod i duschen nu på morgonen. Tanken bara kom, att om jag vore man och solitär utövare av wicca, skulle jag kanske välja att följa Llew Llaw Gyffes (Lugh) genom årshjulet. Det är lustigt hur sådana tankar bara väljer att ploppa upp ur ingenting! :)
Det skulle kunna se ut ungefär så här:
Yule: Llew Llaw Gyffes föds
Imbolc: Llew Llaw Gyffes får sitt namn
Ostara: Llew Llaw Gyffes får sitt vapen
Beltane: Llew Llaw Gyffes gifter sig med Blodeuwedd
Litha: Llew Llaw Gyffes avslöjar för Blodeuwedd hur han kan dödas
Lughnasadh: Llew Llaw Gyffes träffas av Gronw´s spjut och såras
Mabon: Llew Llaw Gyffes förvandlas till en örn och flyger iväg
Samhain: Llew Llaw Gyffes återfinns i toppen av en ek av Gwydion, som vårdar honom tillbaka till mänsklig form
Som ni kan se är det vissa bitar som inte riktigt stämmer. Lugh dör aldrig riktigt så han kan återfödas, även om hans förvandling blir som en symbolisk död och återfödelse. Man skulle förstås kunna ha hans återställande vid Yule, men det skulle inte heller bli riktigt rätt. Men överlag tycker jag att idén är lite kul. Det blir en tydlig röd tråd genom årshjulet, och Gudinnan finns ju förstås också med i form av Arianrhod och Blodeuwedd. 
Imbolc altare
Kristallgrottor
Vår jord är fantastisk! I går kväll råkade vi zappa till Vetenskapens värld på tv, där de filmade från underjordiska grottor med enorma kristaller. Jag lyssnade inte så noga på vad som sades eftersom jag satt och GAPADE! Det var fantastiska bilder och jag tänkte att det vore helt otroligt att besöka stället. Jag tror det var i Mexico och det var bara 5 km från jordens inre, så det var ohyggligt varmt och man var tvungen att ha dräkter med is i. :) Det har inte mannen på bilderna jag hittade, så det verkar inte vara från samma ställe även om det såg ungefär likadant ut.
Tankar inför Imbolc
Nu har det inte varit så mycket action här på ett tag. I fredags avslutades ett tvåveckorsvikariat som jag haft på den "gamla vanliga" skolan. Det tog massa energi, jag är verkligen inte van att jobba så hårt längre, jag är förslappad. Jag hade så gärna velat fira fullmåne med er andra som hade bestämt gemensamt, men jag var jättetrött. Stämningen var dock laddad och det kändes som att det var något extra på gång.
MEN, i går såg jag något så häftigt: en REGNBÅGE runt månen! Det var otroligt vackert och magiskt.
Min man har varit i London med sina kollegor, och med sig tillbaka hade han en t-shirt med en seriekaraktär jag gillar, och en stämpel med bläckplatta. Något för min skuggbok kanske. :) 
Jag börjar också vrida min omvärld mot Imbolc. Julen städades ut ordentligt i går och nu är matrummet alldeles vitt och luftigt. Underbart! Nu vill jag bara ha en vit löpare och en vas med färgglada tulpaner på bordet! Altaret har jag också börjat ändra, men jag måste köpa nya ljus. Jag har alltid ljus i guld och silver för Guden och Gudinnan, men förutom vid jul är det svårt att hitta de färgerna. Det är säsongsbetonat även om man inte kan tro att det skulle vara det...
För ett tag sedan klottrade jag ner några idéer för mitt Imbolc-firande i min skuggbok. Jag tycker att Imbolc är en sådan tacksam högtid på sätt och vis. Det är i början av året, och allt som handlar om förändring, förnyande, renande och energi är passande. Jag vill rena och inviga mitt smycke med trippelmånar, som jag köpte i Edinburgh. Jag vill tillverka och dekorera med Brigids kors, som ett symboliskt skydd för hemmet. Jag vill även rena hemmet ordentligt (magiskt), skriva poesi och göra lite örtmagi. För många år sedan sådde jag solrosfrön vid Imbolc, och de kom upp på tre dagar och växte sig sedan höga och vackra tillsammans med den önskan jag band vid dem.
Irrande tankar
Livet är oförutsägbart. Vi vet aldrig hur lång tid vi har här, eller hur länge vi får lov att tillbringa tid med varandra.
Min pappa ringde just och berättade att farfar har blivit dålig. En tumör som inte går att operera bort. En tidsfråga. Vad jag vet har farfar varit frisk i hela sitt liv. Han har alltid varit i farten, alltid haft massa upptåg för sig. Han är ett riktigt original!
Men även fast jag känner ett släktskap, en samhörighet med honom, har han aldrig stått mig nära. Jag är inte opåverkad av att han är sjuk, jag vill inte att han ska fara illa. Mest orolig är jag för hans och pappas skull, inte för mig själv. Både farmor och farfar (de är separerade) är dåliga nu och det måste vara jobbigast när det är ens föräldrar.
Jag kände så här när morfar gick bort också. En del av mig tänker att jag är hjärtlös. Men jag vet att jag inte är det. Jag reagerar nog bara lite annorlunda än folk i min omgivning. Man kan aldrig hålla fast en själ som ska gå. Jag är inte LEDSEN. Kanske har jag bara lätt för att släppa taget, för att följa flödet? Det är inte dåligt. Jag har min tro, den ger mig tillförsikt, men det handlar nog mer om ett personlighetsdrag. Ett jag länge var omedveten om att jag hade.
Än har jag inte förlorat någon som står mig nära. Min farmor gör det. På ett sätt. Undrar om jag kommer reagera annorlunda? Vill inte veta.
Pappa ville inte att vi skulle blogga om detta, men jag tror inte ens han vet att jag har en blogg och så är jag ju anonym. Jag hoppas att det här inlägget inte stör eller sårar någon.
Mystisk massdöd
Jag måste bara skriva en rad om de mystiska dödsfall som just nu sker runt om i världen. Fåglar, fiskar, krabbor, och nu senast kor, dör i hundratal!
Jag tycker att det som sker är oroväckande och läskigt (dessutom tycker jag förstås synd om de stackars djuren!). Ännu vet ingen vad det beror på, men spekulationerna är många. Är det Guds vrede, jordens undergång, en förskjutning av polerna, myndigheterna som sprider gift för att minska antalet människor, eller Ryssland och Kina som har slagit sig samman för att slå ut västvärlden? Eller något helt annat, vilket jag tror! Jag har dock ingen egen teori. Än. Inte för att jag är någon konspirationsteoretiker. :) Jag undrar om orsaken kommer att fastställas, jag har en känsla att det här kommer att sluta lika plötsligt som det började.
Jag hade faktiskt en mardröm om det i förrgår. Jag drömde att jag åkte bil sent på natten, och i skenet från lyktorna på bilen kunde man se smådjur som täckte vägarna. Det var rätt obehagligt.
Fråga Knut - Svar
Nu har jag vikarierat i en vecka, men nu är det helg och jag hinner äntligen skriva lite! Knut har fått två frågor och den första kommer från Liz:
"Hej! Jag har en fråga av det lite mer "personliga" slaget. Hur har du upplevt skillnaden mellan att tillhöra en grupp, coven, och att praktisera själv? Har det blivit någon skillnad i ditt utövande och hur känns det?"
Det här var en jättebra fråga tycker jag, som man skulle kunna skriva mycket och länge om!
Förändringen när man går från att praktisera solitärt till att praktisera i en fast grupp, är förstås ganska stor. För min del har det dock bara varit positiva förändringar. Jag har gått från att känna mig väldigt ensam, isolerad och lite rörig i mitt utövande, till att få en tillhörighet, erfarna mentorer och en mer genomarbetad, stabilare grund. Jag fullkomligt älskar de vackra, poetiska ritualerna (även om jag har mycket svårt att lära mig dem utantill...).
Det är dessutom väldigt speciellt att få deltaga i rituella sammanhang där handlingar händer mot dig, i stället för att du alltid utfärdar dem, om du förstår vad jag menar. Det är otroligt häftigt (men nervöst första gången) med passageriter där man inte på förhand vet exakt vad som kommer att hända i ritualen. Det är nog inte alla personer som har en önskan att vara med om det. Men där handlar det också om tillit i gruppen, att man känner att man är i rätt grupp med rätt människor.
När det kommer till mitt eget praktiserande har det fördjupats sedan jag blev medlem i covenet. Min relation till det gudomliga, min ritualkonstruktion, hur jag gör saker i ritual...
Det enda som jag kan tänka mig som skulle kunna vara lite negativt (beroende på hur man ser det) sedan jag blev medlem, är att jag brukade vara ganska öppen med min tro. Jag tvekade nästan aldrig att berätta om jag fick en direkt fråga och förde det även själv på tal ibland i naturliga diskussioner. Men nu längre är det inte bara jag, nu är vi flera och det är svårare att prata om.
Fråga nummer 2 kommer från Lilitha, som undrar:
"Vilken Gudinna tycker du står dig närmast?"
Den gudinna som står närmast mitt hjärta är den egyptiska gudinnan Aset/Isis. Hon har varit med mig nästan ända från början, när jag gav mig in i häxkonsten. Jag minns inte ens hur vi fann varandra längre.
En annan gudinna är den keltiska Blodeuwedd. Det "förhållandet" är lite mer komplicerat, but we´re getting there. ;) 
Fråga Knut
Det här är helt och hållet stundens ingivelse, vilket nog hörs på namnet! Jag tänkte upprätta en liten frågehörna här på bloggen, mest för skojs skull. Någon gång då och då kastar jag ut en "Fråga Knut" (Knut ska då vara jag, det är väl solklart va?) och då är det fritt fram att ställa alla de där frågorna ni gått och tryckt på. Det kan vara personliga eller rent allmänna frågor, men det ska helst beröra wicca på något sätt förstås.
Hur lång en "Fråga Knut" är har jag inte bestämt. Jag väntar tills jag har fått några frågor, och sedan svarar jag i ett nytt inlägg helt enkelt.
Och eftersom jag inte har något vettigt att skriva om just nu, så kastar jag helt enkelt ut den första Fråga Knut NU!
Aset/Isis
Detalj från altaret.
På knä
Man får stunder här i livet då man stannar upp och funderar över hur dålig form ens kropp egentligen är i!
Den 1 januari i år satte jag upp ett litet shrine för Aset/Isis. Morgon och kväll sedan dess har jag utfört en kort ceremoni sittandes på knä.
I går när jag gick nerför en liten trappa på jobbet, upptäckte jag en intensiv värk i framsidan av låren. Jag som nästan har varit stillasittande sedan resan till fjällen! Till slut kom jag på att det måste vara dessa små stunder framför altaret. Det känns lite fånigt. Jag får nog ta upp yogan igen.
Wiccas kosmologi del 2
Jag har nu gjort två försök att undersöka Farrar och Bones kosmologi genom meditation; i går och i dag. Jag har bara sett det som experiment, för att se vad som händer och vad jag uppfattar.
I går tänkte jag genom Vattnets sfär ta mig vidare till Underjorden. Men hur det nu gick till kom jag till Jordens sfär i stället, till min förvåning. Det kändes lite som att någon tänkte "Nu ska du inte vara kaxig och tro att du kan resa här hur du vill." Men det kanske bara är min fantasi. Jag träffade hur som helst ett väsen där som verkade vara en guide, och jag lovade att jag skulle återkomma.
Mitt försök i dag gick inte alls bra. Jag fick aldrig till någon skärpa i mina syner, ingen fokusering. Allt kändes bara fel. Jag försökte resa upp, en väg jag inte är så van vid. Först försökte jag resa via ett träd, sedan ett berg. Men nej, det ville sig inte, så jag släppte taget och svävade lite fram och tillbaka tills jag hamnade i ett väldigt avslappnat tillstånd. Det gränsade verkligen till sömn. Plötsligt (det var verkligen inte mitt medvetna jag som skapade de bilderna) såg jag framför mig en bok, som jag skrev i med rött bläck. "Come to me" skrev jag samtidigt som jag hade bilden av en kvinna (men inget speciellt utseende) framför mig. "Jaha, nu har jag kallat någon till mig!" var min första reaktion på detta, för det kändes precis som en stor energi som rörde sig från mig till henne.
Har ni varit med om något liknande? Jag undrar varför jag skrev på engelska i boken. Och jag undrar hur jag skulle reagera om en signifikant kvinna helt plötsligt skulle dyka upp i mitt liv! ;)
Morgonrit till Aset
Vakna, vakna, vakna
Vakna i frid
Dam av fred
Stig upp i frid
Stig upp i skönhet
Livets Gudinna
Vacker i himlen
Himlen är i frid
Jorden är i frid
Åh Gudinna
Nuts dotter
Gebs dotter
Älskad av Osiris
Gudinna rik på namn
All tillbedjan till Dig
All tillbedjan till Dig
Jag dyrkar Dig
Jag dyrkar Dig
Strålande Aset
Wiccas kosmologi
Nyligen skrev Ariadna ett spännande inlägg om wiccas kosmologi, utifrån boken Progressive Witchcraft, som jag också har nämnt tidigare i bloggen. Jag har dock bara läst valda delar av boken och inte den som handlade om just kosmologin. Det rättade jag till i går kväll, eftersom jag tänkte att det kunde vara intressant att diskutera. Wow säger jag bara, jag kan inte förstå att jag inte har läst det tidigare!
Den kosmologi som Farrar och Bone målar upp, och som är inspirerad av keltisk och nordisk med tre olika nivåer, känns väldigt användbar och överensstämmer väl med de psykologiska tankarna om ett Överjag, Jaget och det Undermedvetna. Även jungianska begrepp som "skuggan" och "anima/animus" används. De tre nivåerna (jag orkar inte översätta i skrivandets stund) benämns i boken som "The Astral Realm", "The Realm of Experience" och "The Underworld". Ovanför The Astral Realm finner vi "The Realm of the Divine". På samma nivå som The Realm of Experience, vår utgångspunkt, ligger även "The Elemental Realms". Under "The Underworld" sägs "The Ancestral Realm" befinna sig.
Jag håller med Ariadna om att de olika sfärerna inte beskrivs ingående nog, och att det är svårt att få grepp om skillnader mellan vissa. Andra saker gav mig riktiga aha-upplevelser, och bekräftelse på vad jag upplevt inom mina "pathworkings". Till exempel beskrivs det vara lättast att nå The Underworld genom Vattnets sfär, oftast symboliserat som en sjö, källa etc. "The Guardian of the Mysteries" beskrivs som väktaren till The Underworld, och är en skrämmande gestalt som inte släpper förbi dig om du inte är redo, eller som ber dig besvara en fråga eller gåta. Detta stämmer mycket bra med mina egna erfarenheter.
Jag tror att i ungefär 8 fall av 10 strävar jag efter att färdas neråt i stället för uppåt. Jag måste tänka på balansen där och utforska även de andra sfärerna.
Tanken på en uppdelning av vad man grovt kan kalla ovan, mellan och undre värld är något jag haft med mig ända sedan jag började utöva wicca. En sådan kosmologi talade min första lärare om, och att utforska sfärerna var en av de saker han var mest intresserad av tror jag. Själv har jag använt det mer utan att tänka så mycket, utan någon större reflektion. Men nu, med denna karta i mina händer, väcks upptäckarlusten!
Just nu känns dock systemet lite rörigt, och om jag skulle arbeta med det krävs det nog mer studier för att sätta sig in i det lite bättre.
Aftonrit till Aset
Var hälsad Aset, strålande Gudinna
Dagen är till ända
och natten har anlänt
Solen har sjunkit
och stjärnorna träder fram
Det här är aftonriten
Riten för att avsluta
dagens ljus
Låt ditt instrument ljuda
och hälsa dig med vördnad
Aset, strålande Gudinna
Till veken höjer jag elden, på altaret helgat åt dig
Aset, strålande Gudinna
Och nattens rökelse stiger, sött blandad
För att förbereda mitt sinne på att förnimma dig,
Aset, strålande Gudinna
som reser sig bakom mig som en gyllene flamma
Och sveper över min rygg med konstfulla vingar
Jag blottar min nacke för dig
Låt din portal välkomna dig
Aset, stora och strålande Gudinna
Jag höjer mina händer till hänförelsens böjda båge
Jag höjer dem igen till invokationens skarpa vinkel
Kom, stora och strålande Gudinna
Kom i din styrkas och kärleks fullkomlighet
Låt dina plagg för ett ögonblick klä dig
Aset, stora och strålande Gudinna
(Text från insidan av Unas-pyramiden vid Gizaplatån, Egypten)
Nyårsfuffel
Att uppdatera bloggen visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag tänkte i alla fall på era kommentarer när jag åkte en kilometerlång knapplift genom ett isande, gnistrande vintrigt skogslandskap; det var i sanning Skades domäner! Eftersom man åker långt ifrån varandra var det ingen som hörde sången jag sjöng till hennes ära. ;)
Jag nämnde ju innan jag for att jag hade fått en award också, och så här löd motiveringen från underbara Neina:
Ceriadwen: Jag kan bara inte tänka mig någon annan mottagare av priset! Nu har du fått det flera gånger om, men det är du värd! Generöst och underfundigt delar du med dig av din entusiasm för ditt religiösa utövande, kreativa skapande, naturupplevelser, drömmar, personliga erfarenheter. Alltid med någon klok tanke eller 'twist'. Du hittar, och länkar till, väldigt bra annat material. En så välgjord blogg ska du vara stolt över, och jag är stolt å dina vägnar att wicca har en sådan fin sida på svenska! (Och jag nappar, jag vill gärna lära känna dig närmre också ;) )
Inte kan jag annat än sträcka på mig lite extra nu, och det är faktiskt mitt nyårslöfte också!
I natt vid 24.00 var jag lite fufflig och lurade in min käre make på en improviserad ritual. Förra året kom det sig som så att vi drog varsin runa för nästkommande år, och det tyckte jag gott kunde bli en tradition eftersom vi inte har mycket av den varan. Så jag tände ljusen på altaret, tände kanelrökelsen och bjöd min man på en rening. Sedan fick han hålla vänsterhanden över altarljusen innan han skakade runpåsen och drog en runa. Det blev Lagu. Vi läste om runan och diskuterade vad det kunde betyda. Jag gjorde samma sak och fick Tyr, den runa han hade förra året.
Sedan pratade vi om saker vi ville lämna med det gamla året och vilka förhoppningar vi hade inför nästa. Vi pratade om både personliga mål och gemensamma. Det gjorde verkligen att man kände gemenskap, och jag älskar när vi gör sådant tillsammans. Det händer ju i princip aldrig annars, eftersom han inte anser att andlighet är något för honom. Medan vi talade hade vi kitteln mellan oss, och jag bad honom att visualisera hur han lämnade allt gammalt där. Vi avslutade genom att tända varsin tändsticka, han mot gudsljuset och jag mot gudinneljuset. Sedan tände vi gemensamt ljuset i kitteln, som en symbol för allt vi ville skulle födas under året.
När vi var färdiga tackade han mig till och med för det hela, så jag antar att det var en någorlunda positiv upplevelse för honom med. Men jag misstänker att han mest ville göra mig till viljes. :)
Nu är det nog dags att lägga sig. I morgon blir det Ivanhoe för hela slanten!