Handledare och brödbagare
Hej igen!
Vi var aldrig till Norge, det blev bara Dalarna istället och det var lika skönt det. Det är jobbigt att sitta i en bil för många timmar. I Falun fanns en underbar butik som bara sålde jade föremål. Innan vi åkte hem så köpte jag en väldigt stor jade i ett halsband. Alldeles mörkgrön, som en malakit. Mönstrena på stenen ser ut som ett stormigt hav i dimma. Jag blev väldigt fäst vid den och kände att jag behövde den. Till formen påminner den också mycket om stenen som hängdes runt min hals under en meditation; den gången jag blev rädd och fick svårt att andas. Kanske är det mina rädslor stenen ska hjälpa mig med?
Jag hade en ganska spännande dröm för några få nätter sedan. Jag drömde att jag var bakåt i tiden, runt medeltiden kanske för jag befann mig i en borg. I rummet jag var i växte en nyponbuske och under den små smultron. Bären lyste verkligen upp rummet och jag var noga med att se till att inget hände växterna. För att hålla folk utanför rummet slog jag upp en magisk cirkel. Jag drog sedan upp blå pentagram i luften och jag kunde verkligen känna och se dem. Det var fantastiskt.
Jag har för första gången också på mer allvar tagit på mig en handledarroll inom wicca åt en tjej via nätet. Eftersom det är via nätet så kommer jag inte att gå in så djupt utan bara ge henne den knuff hon sade sig behöva för att komma vidare på egen hand. Jag har än så länge bara skrivit ett mail till henne, men bara det enda mailet gav mig väldigt mycket! Man ser liksom ner på det man skriver och frågar sig förundrat "Va? Visste jag så mycket om det här?!" Att skriva saker öppnar upp ett helt nytt rum för mig och jag kan se hur mycket jag faktiskt har lärt mig under alla de här åren jag har hållt på. Det ger förtröstan. Jag hoppas bara att det jag skrev föll i god jord och att det i slutändan ger HENNE något, det var ju därför jag skrev. Jaja, det är en jättenyttig lärdom för mig som jag med glädje tar emot!
På tisdag är det dags för lughnasad igen och jag funderar på vad jag ska göra. Jag har det ganska klart för mig, men jag ska leta lite mer tips och idéer. Jag älskar Internet! ;-)
Idag bakade jag tekakor. Det är fantastiskt att baka bröd och att se hur det jäser och hur det gräddas och att få knåda den smidiga degen under händerna...! I alla tider har människan bakat bröd och det känns verkligen som något livgivande.
Sommarnattshälsning/Ceriadwen
Vi var aldrig till Norge, det blev bara Dalarna istället och det var lika skönt det. Det är jobbigt att sitta i en bil för många timmar. I Falun fanns en underbar butik som bara sålde jade föremål. Innan vi åkte hem så köpte jag en väldigt stor jade i ett halsband. Alldeles mörkgrön, som en malakit. Mönstrena på stenen ser ut som ett stormigt hav i dimma. Jag blev väldigt fäst vid den och kände att jag behövde den. Till formen påminner den också mycket om stenen som hängdes runt min hals under en meditation; den gången jag blev rädd och fick svårt att andas. Kanske är det mina rädslor stenen ska hjälpa mig med?
Jag hade en ganska spännande dröm för några få nätter sedan. Jag drömde att jag var bakåt i tiden, runt medeltiden kanske för jag befann mig i en borg. I rummet jag var i växte en nyponbuske och under den små smultron. Bären lyste verkligen upp rummet och jag var noga med att se till att inget hände växterna. För att hålla folk utanför rummet slog jag upp en magisk cirkel. Jag drog sedan upp blå pentagram i luften och jag kunde verkligen känna och se dem. Det var fantastiskt.
Jag har för första gången också på mer allvar tagit på mig en handledarroll inom wicca åt en tjej via nätet. Eftersom det är via nätet så kommer jag inte att gå in så djupt utan bara ge henne den knuff hon sade sig behöva för att komma vidare på egen hand. Jag har än så länge bara skrivit ett mail till henne, men bara det enda mailet gav mig väldigt mycket! Man ser liksom ner på det man skriver och frågar sig förundrat "Va? Visste jag så mycket om det här?!" Att skriva saker öppnar upp ett helt nytt rum för mig och jag kan se hur mycket jag faktiskt har lärt mig under alla de här åren jag har hållt på. Det ger förtröstan. Jag hoppas bara att det jag skrev föll i god jord och att det i slutändan ger HENNE något, det var ju därför jag skrev. Jaja, det är en jättenyttig lärdom för mig som jag med glädje tar emot!
På tisdag är det dags för lughnasad igen och jag funderar på vad jag ska göra. Jag har det ganska klart för mig, men jag ska leta lite mer tips och idéer. Jag älskar Internet! ;-)
Idag bakade jag tekakor. Det är fantastiskt att baka bröd och att se hur det jäser och hur det gräddas och att få knåda den smidiga degen under händerna...! I alla tider har människan bakat bröd och det känns verkligen som något livgivande.
Sommarnattshälsning/Ceriadwen
Kristaller, terapier och huvudvärk
Nu ska jag åka bort till Norge under några få dagar, men jag ville skriva lite innan jag sticker.
Lånade lite böcker på bibblan för tre dagar sedan. Var vid en intressant hylla jag inte direkt jag sett tidigare. Det var lite terapimetoder, psykologi och sådant. Jag hittade en bok av Jette Holm om stenar och kristaller i terapi och healing. Så den har jag läst ut. Det fanns lite tips och annat smått och gott så mitt intresse för det området fick sig ett uppsving. Det var trevligt. Ska ta anteckningar på det som var bra innan jag lämnar tillbaka den.
Jag lånade också en bok om Rosenmetoden, som verkar innebära att man använder kroppen som en väg in till psyket. Man tror att blockeringar i psyket sätter sig i kroppen så genom att lösa upp dem där kan man även komma åt det psykiska. Började läsa idag och det verkar intressant.
I förrgår natt sov jag med en sugilit fasttejpad på tredje ögat. Det är en väldigt andlig sten. Jag drömde att jag berättade om alkemi för en person på en second hand shop. (Jag drömmer visst ganska ofta om second hand shopper! Det känns som ett ställe där man kan gräva fram mycket användbart och jag har även hittade en del rituella redskap där och mött en spännande person där en gång så därför sker det mycket mystiskt där i mina drömmar!)
Något som har besvärat mig rent fysiskt i en vecka ungefär är att jag har haft mycket huvudvärk. Jag har ätit och druckit ordentligt så jag förstår inte riktigt varför? Det är avtagande måne nu (just for the record) och huvudvärken borde ha börjat precis innan fullmånen.
Ja, det var väl allt tror jag. Nu måste jag försöka packa och sedan lägga mig. Ska åka tidigt imorgon. SE UPP NORGE!!!! ;-D
Lånade lite böcker på bibblan för tre dagar sedan. Var vid en intressant hylla jag inte direkt jag sett tidigare. Det var lite terapimetoder, psykologi och sådant. Jag hittade en bok av Jette Holm om stenar och kristaller i terapi och healing. Så den har jag läst ut. Det fanns lite tips och annat smått och gott så mitt intresse för det området fick sig ett uppsving. Det var trevligt. Ska ta anteckningar på det som var bra innan jag lämnar tillbaka den.
Jag lånade också en bok om Rosenmetoden, som verkar innebära att man använder kroppen som en väg in till psyket. Man tror att blockeringar i psyket sätter sig i kroppen så genom att lösa upp dem där kan man även komma åt det psykiska. Började läsa idag och det verkar intressant.
I förrgår natt sov jag med en sugilit fasttejpad på tredje ögat. Det är en väldigt andlig sten. Jag drömde att jag berättade om alkemi för en person på en second hand shop. (Jag drömmer visst ganska ofta om second hand shopper! Det känns som ett ställe där man kan gräva fram mycket användbart och jag har även hittade en del rituella redskap där och mött en spännande person där en gång så därför sker det mycket mystiskt där i mina drömmar!)
Något som har besvärat mig rent fysiskt i en vecka ungefär är att jag har haft mycket huvudvärk. Jag har ätit och druckit ordentligt så jag förstår inte riktigt varför? Det är avtagande måne nu (just for the record) och huvudvärken borde ha börjat precis innan fullmånen.
Ja, det var väl allt tror jag. Nu måste jag försöka packa och sedan lägga mig. Ska åka tidigt imorgon. SE UPP NORGE!!!! ;-D
Fullmåne och introspektion
Inatt är det fullmåne. Först trodde jag inte att jag skulle göra något för jag har haft huvudvärk, varit hängig och allmänt trött och grinig. Som många har det vid fullmåne alltså. ;-)
Men jag bestämde mig för att gå ut vid 00.15 ungefär, trots sambons oro för att något skulle hända. Det går ju inte att låta rädsla styra ens liv, även om jag nog är offer för det i vissa sammanhang. Men inte i detta. Jag klädde på mig en varm tröja och gick ut. Jag höll mina nycklar i handen ifall någon skulle överfalla mig. :-) Min främsta motivation för att gå ut och söka upp månen var att jag ville meditera lite över hur jag skulle kunna fira fullmåne framöver. Som jag skrev tidigare så har jag inte så många idéer kring det.
Efter lite om och men och traskande i högt vått gräs så hittade jag en stenkulle vid en mack i staden. När jag hade tagit mig upp där så fick jag en fin utsikt över månen, som står väldigt lågt nu. Den såg enorm ut och alldeles lysande gul-röd. Otroligt vacker var hon i natt. I början satt jag och väntade på att hon skulle segla fram bakom de mörka molnen som skymde henne. När jag hade tittat på henne ett tag kände jag mig lite sömnig, så jag lade mig ner på stenen jag satt på. Den var lång och slät och mjuk eftersom den var täckt av mossa. Jag hade det väldigt bekvämt där. Jag undrade om någon annan hade tillbringat tid på stenen och suttit eller legat på den?
Först kom det över mig att prata lite med månen. Jag önskade att jag skulle komma in på den linje på universitetet som jag sökt till. Sedan tänkte jag på min svaghet inom min tro, att jag har så låg tilltro till mig själv. Det är nog verkligen min ömma punkt. Det är ju jätteviktigt att tro på sig själv, att hitta sin egen kraft, det gudomliga inom sig själv. Jag har svårt att hålla huvudet högt och framhålla mitt värde, jag har för lätt för att se ner på mig själv och vara självkritisk. Då kom jag att tänka på de upplevelser jag har haft i det förflutna, de upplevelser som har lärt mig att inte se ner på andra. Jag insåg plötsligt att de upplevelserna i lika hög grad borde ha lärt mig att inte se ner på mig själv. Jag bad Gudinnan att ta emot min förlåtelse till mig själv, att bevittna att jag förlät mig själv. Jag borde ha insett det här långt tidigare! Man är nog sin egen värsta fiende trots allt. Och sin egen mästare... Jag hoppas verkligen att jag kan sluta lägga skam på mig själv nu. Det känns som att jag har tagit ett litet steg framåt.
Jag fick också till mig något om hur jag kunde fira Gudinnan vid esbat; genom att hylla min egen kvinnlighet. Det tycker jag var ett väldigt upplyftande och tänkvärt budskap! Jag ska försöka tänka ut sätt att göra det på. Män borde också kunna reflektera över och beakta sina feminina drag vid den tidpunkten. (Let´s face it, ingen är 100% feminin eller maskulin! Allt innehåller fröet av sin motsats, som yin och yang.)
Nu ska jag sova och fortsätta drömma.
"Må du för evigt speglas i månens glans och dansa i dess strålar"
Men jag bestämde mig för att gå ut vid 00.15 ungefär, trots sambons oro för att något skulle hända. Det går ju inte att låta rädsla styra ens liv, även om jag nog är offer för det i vissa sammanhang. Men inte i detta. Jag klädde på mig en varm tröja och gick ut. Jag höll mina nycklar i handen ifall någon skulle överfalla mig. :-) Min främsta motivation för att gå ut och söka upp månen var att jag ville meditera lite över hur jag skulle kunna fira fullmåne framöver. Som jag skrev tidigare så har jag inte så många idéer kring det.
Efter lite om och men och traskande i högt vått gräs så hittade jag en stenkulle vid en mack i staden. När jag hade tagit mig upp där så fick jag en fin utsikt över månen, som står väldigt lågt nu. Den såg enorm ut och alldeles lysande gul-röd. Otroligt vacker var hon i natt. I början satt jag och väntade på att hon skulle segla fram bakom de mörka molnen som skymde henne. När jag hade tittat på henne ett tag kände jag mig lite sömnig, så jag lade mig ner på stenen jag satt på. Den var lång och slät och mjuk eftersom den var täckt av mossa. Jag hade det väldigt bekvämt där. Jag undrade om någon annan hade tillbringat tid på stenen och suttit eller legat på den?
Först kom det över mig att prata lite med månen. Jag önskade att jag skulle komma in på den linje på universitetet som jag sökt till. Sedan tänkte jag på min svaghet inom min tro, att jag har så låg tilltro till mig själv. Det är nog verkligen min ömma punkt. Det är ju jätteviktigt att tro på sig själv, att hitta sin egen kraft, det gudomliga inom sig själv. Jag har svårt att hålla huvudet högt och framhålla mitt värde, jag har för lätt för att se ner på mig själv och vara självkritisk. Då kom jag att tänka på de upplevelser jag har haft i det förflutna, de upplevelser som har lärt mig att inte se ner på andra. Jag insåg plötsligt att de upplevelserna i lika hög grad borde ha lärt mig att inte se ner på mig själv. Jag bad Gudinnan att ta emot min förlåtelse till mig själv, att bevittna att jag förlät mig själv. Jag borde ha insett det här långt tidigare! Man är nog sin egen värsta fiende trots allt. Och sin egen mästare... Jag hoppas verkligen att jag kan sluta lägga skam på mig själv nu. Det känns som att jag har tagit ett litet steg framåt.
Jag fick också till mig något om hur jag kunde fira Gudinnan vid esbat; genom att hylla min egen kvinnlighet. Det tycker jag var ett väldigt upplyftande och tänkvärt budskap! Jag ska försöka tänka ut sätt att göra det på. Män borde också kunna reflektera över och beakta sina feminina drag vid den tidpunkten. (Let´s face it, ingen är 100% feminin eller maskulin! Allt innehåller fröet av sin motsats, som yin och yang.)
Nu ska jag sova och fortsätta drömma.
"Må du för evigt speglas i månens glans och dansa i dess strålar"
Kalla på Morgan La Fey?
Både i går natt och i natt hade jag underliga drömmar. Igår drömde jag att jag var här i min lägenhet och tittade ut från fönstrena i både sovrummet och köket. Utanför var det natt och allt utanför var täckt av vatten. Vågor slog mot mitt fönster så att det kom in vatten i små stänk. Då kom min sambo och skrek att jag måste dra igen fönstrena. Våra grannar var redan uppe på taken och vi börade tänka på vad vi skulle rädda. Förutom katterna var valet för mig mitt altare. Jag tror jag fick med mig det upp på taket, men mitt upp i alltihop försvann det. Sedan gick jag och letade och frågade folk, men ingen hade sett det. Jag var helt förtvivlad och kände att det var oersättligt. Någonstans i drömmen sa jag ändå till mig själv: Vad är du egentligen utan dina redskap, tror du att du inte kan någonting själv? Det var intressant att mitt undermedvetna uttryckte det. Jag har ändå gått igenom det tidigare och kommit underfund med att jag klarar mig bra utan magiska redskap.
Och det här med översvämningen... Jag läser som sagt The Sea Priestess och där kallar folket på hjälp av prästinnan och prästerskapet från det sjunkna Atlantis eftersom deras land (också) håller på att slukas av vattnet. Morgan La Fey kommer och sedan startar de många offren. Så här långt i boken har det gjort mer skada än nytta, men det kanske vänder. Nu undrar jag om det här kan innehålla någon slags symbolik, och om jag också borde kalla på Morgan La Feys kraft? :-) Är det någon slags transformation på gång?
Drömmen i natt var väl inte så spännande kanske, så jag lämnar den åt sitt öde att förmodligen bli bortglömd.
I natt är det fullmåne förresten. Vet inte om jag orkar hitta på något. Jag har verkligen inte fått in någon rutin på att fira fullmåne! Jag har läst ganska mycket om det, men inte funnit något som har attraherat eller inspirerat mig till någon speciell tradition. Jag får väl söka vidare helt enkelt!
Må så gott i fullmånens sken!
Och det här med översvämningen... Jag läser som sagt The Sea Priestess och där kallar folket på hjälp av prästinnan och prästerskapet från det sjunkna Atlantis eftersom deras land (också) håller på att slukas av vattnet. Morgan La Fey kommer och sedan startar de många offren. Så här långt i boken har det gjort mer skada än nytta, men det kanske vänder. Nu undrar jag om det här kan innehålla någon slags symbolik, och om jag också borde kalla på Morgan La Feys kraft? :-) Är det någon slags transformation på gång?
Drömmen i natt var väl inte så spännande kanske, så jag lämnar den åt sitt öde att förmodligen bli bortglömd.
I natt är det fullmåne förresten. Vet inte om jag orkar hitta på något. Jag har verkligen inte fått in någon rutin på att fira fullmåne! Jag har läst ganska mycket om det, men inte funnit något som har attraherat eller inspirerat mig till någon speciell tradition. Jag får väl söka vidare helt enkelt!
Må så gott i fullmånens sken!
Smultron, spindlar och järnvägsspår
Inte räcker det med att jag skulle vänta på kursbrevet över helgen inte. Det är visst uppehåll så jag får vänta en hel månad! Jaja, det är väl ett bra tillfälle att gå igenom de gamla kursbreven igen... :'(
Igår hade jag en väldigt trevlig och magisk stund i skogen. Jag stack ut på eftermiddag runt 15-tiden och hade med mig ett äpple, papper och penna, en vattenflaska och en filt. :-) Först gick jag in på stigen i skogen och det är ju så mycket växtlighet nu att man knappt känner igen sig. Nästan direkt på höger sida vet jag att det brukar växa blåbär så jag tittade efter ifall de hade mognat än. Åh ja! Jag stod där och mumsade en stund medan jag tänkte på sången "Mors lilla Olle" och kände mig som en riktig blåbärsätande björn. Sedan gick jag in en liten bit till, bara några steg, och då kände jag en söt underbar doft stiga upp från marken. Först trodde jag att det var hallon, men de var inte mogna än så jag böjde ner huvudet ännu mer. Till min stora förtjusning fick jag då syn på lysande röda smultron! Jag ÄLSKAR smultron! Jag kände mig som världens lyckligaste och mest tacksamma människa när jag proppade munnen full. Det var verkligen löjligt mycket smultron som växte där, jag har aldrig sett så mycket på ett ställe tidigare.
Efter att tag sa dock mina ben till mig att här kunde jag inte sitta hela dagen, så jag gick vidare. Jag hade tänkt mig anta den mödosamma vandringen (eller snarare bestigningen) uppför berget (det är säkert inte högt nog för att klassas som berg, men det är iallafall sten), men det låg så mycket bråte och växte så mycket grejer så det verkade för jobbigt. Dessutom hade det regnat så det var säkert halt. Medan jag stod där och övervägde om jag skulle riskera att bryta nacken eller ej så såg jag plötsligt ner och upptäckte en febril myraktivitet kring mina fötter och skor och några av dem var visst sugna på att flytta in där. Jag hoppade och sparkade mig bortåt tills jag kom fram till en gammal grillplats. Jag plockade fram det gula äpplet och lade ut det som offer på en sten. Över grillplatsen uppför lite stenar och träd fanns en fin plats att sitta på. Det var ett litet utskjutande stenblock som man satt riktigt bekvämt på. Som att sitta på en stol nästan! Över mitt huvud sträckte en eks grenar beskyddande ut sig när jag plötsligt hörde regnet börja falla mot bladen. Jag svepte in mig i filten och njöt. Det var verkligen vackert och alla lysande gröna färger svepte över mig. Till och med myggorna lämnade mig ifred.
Jag såg två spindlar på ekgrenen som höll på att spinna sina nät. Det blev till följande symboliska text:
I ekens grenar får många varelser rum. Spindeln väver sitt nät mellan flera grenar, för då blir nätet större. Spindeln går hela tiden mellan de olika grenarna och spinner sitt nät vidare och vidare, större och större mellan de olika grenarna som alla har sin egen slags stadga och stöd. Alla grenarna är viktiga för att stötta upp spindelns nät, men samtidigt sitter de alla på en och samma stam... Till slut har spindeln spunnit sitt nät så långt att hon stöter på en annan spindel och deras nät går in i varandra.
Vad händer då? Kanske lär de sig att dela varandras nät, kanske förstår de att i ett större nät fastnar fler nyttiga saker?
Kanske får texten en annan betydelse för dig än för mig? Det skulle vara kul att veta. :-)
Jag gick sedan vidare, mot dagens nästa lärdom. Här tar skogen nästan slut, för tvärsigenom går ett gammalt järnvägsspår som bara används någon gång per år, vad jag har hört. Av en impuls började jag gå balansgång på ena spåret. Men det fanns så mycket att se på att jag hela tiden tappade balansen när jag ville se. Och vilka frestelser sen! Här fanns ännu mer smultron som jag böjde mig ner för att äta. Till slut insåg jag vilken bra träning det här kunde bli; att bara gå balansgång och fokusera på att sätta den ena foten framför den andra och att inte se något annat än järnvägsspåret framför mig... Vilket bra sätt att träna inför ritualer, där man måste kunna vara fokuserad bara på syftet med den. Jag ska definitivt pröva det igen och ska komma ihåg det inför framtiden.
Gudinnans frid
Igår hade jag en väldigt trevlig och magisk stund i skogen. Jag stack ut på eftermiddag runt 15-tiden och hade med mig ett äpple, papper och penna, en vattenflaska och en filt. :-) Först gick jag in på stigen i skogen och det är ju så mycket växtlighet nu att man knappt känner igen sig. Nästan direkt på höger sida vet jag att det brukar växa blåbär så jag tittade efter ifall de hade mognat än. Åh ja! Jag stod där och mumsade en stund medan jag tänkte på sången "Mors lilla Olle" och kände mig som en riktig blåbärsätande björn. Sedan gick jag in en liten bit till, bara några steg, och då kände jag en söt underbar doft stiga upp från marken. Först trodde jag att det var hallon, men de var inte mogna än så jag böjde ner huvudet ännu mer. Till min stora förtjusning fick jag då syn på lysande röda smultron! Jag ÄLSKAR smultron! Jag kände mig som världens lyckligaste och mest tacksamma människa när jag proppade munnen full. Det var verkligen löjligt mycket smultron som växte där, jag har aldrig sett så mycket på ett ställe tidigare.
Efter att tag sa dock mina ben till mig att här kunde jag inte sitta hela dagen, så jag gick vidare. Jag hade tänkt mig anta den mödosamma vandringen (eller snarare bestigningen) uppför berget (det är säkert inte högt nog för att klassas som berg, men det är iallafall sten), men det låg så mycket bråte och växte så mycket grejer så det verkade för jobbigt. Dessutom hade det regnat så det var säkert halt. Medan jag stod där och övervägde om jag skulle riskera att bryta nacken eller ej så såg jag plötsligt ner och upptäckte en febril myraktivitet kring mina fötter och skor och några av dem var visst sugna på att flytta in där. Jag hoppade och sparkade mig bortåt tills jag kom fram till en gammal grillplats. Jag plockade fram det gula äpplet och lade ut det som offer på en sten. Över grillplatsen uppför lite stenar och träd fanns en fin plats att sitta på. Det var ett litet utskjutande stenblock som man satt riktigt bekvämt på. Som att sitta på en stol nästan! Över mitt huvud sträckte en eks grenar beskyddande ut sig när jag plötsligt hörde regnet börja falla mot bladen. Jag svepte in mig i filten och njöt. Det var verkligen vackert och alla lysande gröna färger svepte över mig. Till och med myggorna lämnade mig ifred.
Jag såg två spindlar på ekgrenen som höll på att spinna sina nät. Det blev till följande symboliska text:
I ekens grenar får många varelser rum. Spindeln väver sitt nät mellan flera grenar, för då blir nätet större. Spindeln går hela tiden mellan de olika grenarna och spinner sitt nät vidare och vidare, större och större mellan de olika grenarna som alla har sin egen slags stadga och stöd. Alla grenarna är viktiga för att stötta upp spindelns nät, men samtidigt sitter de alla på en och samma stam... Till slut har spindeln spunnit sitt nät så långt att hon stöter på en annan spindel och deras nät går in i varandra.
Vad händer då? Kanske lär de sig att dela varandras nät, kanske förstår de att i ett större nät fastnar fler nyttiga saker?
Kanske får texten en annan betydelse för dig än för mig? Det skulle vara kul att veta. :-)
Jag gick sedan vidare, mot dagens nästa lärdom. Här tar skogen nästan slut, för tvärsigenom går ett gammalt järnvägsspår som bara används någon gång per år, vad jag har hört. Av en impuls började jag gå balansgång på ena spåret. Men det fanns så mycket att se på att jag hela tiden tappade balansen när jag ville se. Och vilka frestelser sen! Här fanns ännu mer smultron som jag böjde mig ner för att äta. Till slut insåg jag vilken bra träning det här kunde bli; att bara gå balansgång och fokusera på att sätta den ena foten framför den andra och att inte se något annat än järnvägsspåret framför mig... Vilket bra sätt att träna inför ritualer, där man måste kunna vara fokuserad bara på syftet med den. Jag ska definitivt pröva det igen och ska komma ihåg det inför framtiden.
Gudinnans frid
Eld och vatten
Bah, mitt kursbrev har fortfarande inte kommit! Jag blir bara frustrerad för att jag är så förväntansfull och vill ha det NU. Nu måste jag vänta hela helgen...
Igår hände inte så mycket. Vi var på Hjärta till hjärta, en secondhand. Där köpte jag en vit keramiksvan, ett otänt havsfärgat blockljus med snäckor i botten och en ljushållare i form av en näckros, eller möjligtvis en lotusblomma. :-) När jag kom hem upptäckte jag att den var lite trasig och tejpad, men den är fin ändå.
I vardagsrummet har jag ett litet shrine (hittar ingen vettig översättning till det ordet) som nu mer och mer håller på att helgas åt gudinnan av månen och vattnet. Till mycket stor del är det nog "The Sea Priestess" förtjänst att jag nu är så inriktad på den aspekten, men jag har ju bett om att få se fler av Gudinnans ansikten så jag tar det som att hon visar mig det nu. Vad jag letar efter nu är något att pryda väggen bakom mitt shrine. En större bild av månen eller havet vill jag ha. Det skulle vara så vackert. Jag funderar på att måla själv, men jag vill ha starka, klara färger och bra konturer. Jag får söka efter en, halva nöjet ligger i att leta.
Det känns verkligen som ett nytt ansikte av Gudinnan. Mitt vanliga altare i sovrummet följer ju årshjulets växlingar och då blir jag mer inriktad på Guden och Gudinnan i jorden och växtligheten. Det känns spännande att ta del av något nytt. Lite känns det så här: Gudinnan och Guden jag hittills har fokuserat på visar vad som sker i det yttre, i den fysiska verkligheten. Men det senaste av Gudinnans ansikten känns mer sammankopplat med det som sker i psyket. Månen styr ju både tidvattnet och våra kroppsvätskor, eftersom vi består till så stor del av vatten. Den är sammankopplad med psykisk hälsa och ohälsa, drömmar och psykiska förmågor. Det ska bli spännande att se vad hon vill avslöja för mig...
Igår hände inte så mycket. Vi var på Hjärta till hjärta, en secondhand. Där köpte jag en vit keramiksvan, ett otänt havsfärgat blockljus med snäckor i botten och en ljushållare i form av en näckros, eller möjligtvis en lotusblomma. :-) När jag kom hem upptäckte jag att den var lite trasig och tejpad, men den är fin ändå.
I vardagsrummet har jag ett litet shrine (hittar ingen vettig översättning till det ordet) som nu mer och mer håller på att helgas åt gudinnan av månen och vattnet. Till mycket stor del är det nog "The Sea Priestess" förtjänst att jag nu är så inriktad på den aspekten, men jag har ju bett om att få se fler av Gudinnans ansikten så jag tar det som att hon visar mig det nu. Vad jag letar efter nu är något att pryda väggen bakom mitt shrine. En större bild av månen eller havet vill jag ha. Det skulle vara så vackert. Jag funderar på att måla själv, men jag vill ha starka, klara färger och bra konturer. Jag får söka efter en, halva nöjet ligger i att leta.
Det känns verkligen som ett nytt ansikte av Gudinnan. Mitt vanliga altare i sovrummet följer ju årshjulets växlingar och då blir jag mer inriktad på Guden och Gudinnan i jorden och växtligheten. Det känns spännande att ta del av något nytt. Lite känns det så här: Gudinnan och Guden jag hittills har fokuserat på visar vad som sker i det yttre, i den fysiska verkligheten. Men det senaste av Gudinnans ansikten känns mer sammankopplat med det som sker i psyket. Månen styr ju både tidvattnet och våra kroppsvätskor, eftersom vi består till så stor del av vatten. Den är sammankopplad med psykisk hälsa och ohälsa, drömmar och psykiska förmågor. Det ska bli spännande att se vad hon vill avslöja för mig...
Häxdröm
God morgon på er!
Jag drömde att jag förmodligen hade träffat Marie Morgana, som håller i kursen. I drömmen hade vi mailkontakt och då skrev hon om Gnesta, som ligger nära där min sambo bodde tidigare. I min drömvärld hade jag träffat flera häxor därifrån och någon av dem hade kunnat vara hon. Det var lite spännande. :-)
Hmmm... får se vad det blir av dagen idag... Inget planerat men jag känner för lite mer Storytelling snart!
Kanske skriver mer ikväll. Ha det!
Jag drömde att jag förmodligen hade träffat Marie Morgana, som håller i kursen. I drömmen hade vi mailkontakt och då skrev hon om Gnesta, som ligger nära där min sambo bodde tidigare. I min drömvärld hade jag träffat flera häxor därifrån och någon av dem hade kunnat vara hon. Det var lite spännande. :-)
Hmmm... får se vad det blir av dagen idag... Inget planerat men jag känner för lite mer Storytelling snart!
Kanske skriver mer ikväll. Ha det!
Eldmånad, bad, vatten och runor
Snart kommer äntligen nästa kursbrev! Jag längtar så, det ska bli så kul och jag ser alltid fram emot nästa paket när det kommer. Det var nära att jag inte hade råd att betala det här brevet innan den 26 juni, men jag tog mig råd som tur var. Jag vill ju inte hamna efter rent tidsmässigt eller komma ur fas med månaderna som kursen följer.
Jag invigde ljuset samma kväll som förra inlägget. Förbindelsen mellan ljuset och övervärlden såg jag som trådar som gick från ljuset och uppåt i ett slags DNA-mönster. Lite svårt att förklara. Från början hade jag tänkt att det skulle bli som en spiral, men det man har tänkt och det som blir brukar ju sällan vara detsamma! :-)
Min fascination för vattenelementet har verkligen fortsatt. Jag går omkring i blå-grönt nagellack på tårna, använder blå kläder, gör omedvetet presenter i form av badsalt som jag döper till "Yamayas badsalt", har badat utomhus för första gången på typ två år och kände mig lekfull som en sjuåring när jag kom i vattnet. Lekte med min "bonusbrorsa" väldigt länge och återupplivade badlekar som "hajen" (och kom även på en ny variant som vi döpte "krokodilen"), vem som kan göra häftigast trick, vem som kan sätta sig på botten, vem som kan hoppa högst upp i luften etc. Det var underbart att bara stå och njuta i vattnet också... känna sandbottnen mot mina fötter, vattnet runt min kropp, luften kring mitt huvud och solen som sken starkt. Alla elemenen närvarande på en och samma gång... genomströmmade av anden, det femte elementet.
Jag har försökt följa övningen/häxmeditationen från kurshäftet som nu går ut på att försöka hitta runor i naturen och omvärlden. Jag upptäckte att algiz ofta återfinns i träd som jag ser.
"Denna runa representerar djurriket, och kallas älgrunan. Den representerar även våra fylgjor (andliga följeslagare och "skyddsänglar") och kraftdjur." (http://www.multiart.nu/grimner/svenska/)
Tidigare har jag mest tittat på pinnar när jag har varit ute och gått och då har jag sett många olika runor. Tillfället jag har nämnt ovan, när jag badade, var lite speciellt för då hittade jag en sten på botten som jag tog med hem och på den finns runan wynja:
"Wynja är kopplad till Frej i det att den handlar om Fred och Fröjd. Kärlek och förälskelse är kopplad till denna runa. Wynja handlar mycket om att leva i nuet, att inte planera eller förvänta sig för mycket.
Positivitet och kreativitet är också självklara aspekter av Wynja, liksom ett fysiskt och känslomässigt välbefinnande." (http://www.multiart.nu/grimner/svenska/)
Jag invigde ljuset samma kväll som förra inlägget. Förbindelsen mellan ljuset och övervärlden såg jag som trådar som gick från ljuset och uppåt i ett slags DNA-mönster. Lite svårt att förklara. Från början hade jag tänkt att det skulle bli som en spiral, men det man har tänkt och det som blir brukar ju sällan vara detsamma! :-)
Min fascination för vattenelementet har verkligen fortsatt. Jag går omkring i blå-grönt nagellack på tårna, använder blå kläder, gör omedvetet presenter i form av badsalt som jag döper till "Yamayas badsalt", har badat utomhus för första gången på typ två år och kände mig lekfull som en sjuåring när jag kom i vattnet. Lekte med min "bonusbrorsa" väldigt länge och återupplivade badlekar som "hajen" (och kom även på en ny variant som vi döpte "krokodilen"), vem som kan göra häftigast trick, vem som kan sätta sig på botten, vem som kan hoppa högst upp i luften etc. Det var underbart att bara stå och njuta i vattnet också... känna sandbottnen mot mina fötter, vattnet runt min kropp, luften kring mitt huvud och solen som sken starkt. Alla elemenen närvarande på en och samma gång... genomströmmade av anden, det femte elementet.
Jag har försökt följa övningen/häxmeditationen från kurshäftet som nu går ut på att försöka hitta runor i naturen och omvärlden. Jag upptäckte att algiz ofta återfinns i träd som jag ser.
"Denna runa representerar djurriket, och kallas älgrunan. Den representerar även våra fylgjor (andliga följeslagare och "skyddsänglar") och kraftdjur." (http://www.multiart.nu/grimner/svenska/)
Tidigare har jag mest tittat på pinnar när jag har varit ute och gått och då har jag sett många olika runor. Tillfället jag har nämnt ovan, när jag badade, var lite speciellt för då hittade jag en sten på botten som jag tog med hem och på den finns runan wynja:
"Wynja är kopplad till Frej i det att den handlar om Fred och Fröjd. Kärlek och förälskelse är kopplad till denna runa. Wynja handlar mycket om att leva i nuet, att inte planera eller förvänta sig för mycket.
Positivitet och kreativitet är också självklara aspekter av Wynja, liksom ett fysiskt och känslomässigt välbefinnande." (http://www.multiart.nu/grimner/svenska/)
Eldmånad
Shit, vad lite jag har skrivit på sistone! Tänker inte räkna upp massa ursäkter, så det räcker med att säga att jag har varit ganska upptagen. ;-)
Det riktigt kändes där att man gick över till eldmånad, solen brände och det blev en vridning i hjulet, i cykeln. Sommaren kom.
Jag har verkligen inte jobbat med övningarna i häftet heller. Lite för att jag kände igen ganska mycket den här gången, men det är ju verkligen ingen ursäkt! Jag har väl bara varit lite lat och tyckt att jag behövde sommarlov. Bah, nu börjar jag bortförklara igen! Jag ska läsa igenom det idag igen och göra iallafall två övningar kan jag bestämma. Jag behöver mer självdisciplin.
Något som har influerat mig ett tag nu är Dion Fortune´s bok The Sea Priestess. När jag tänker efter nu i efterhand borde jag väl läsa den under vattenmånaderna! :-O Woops... Hur som helst. Det känns som att det började med att jag i Norrköping hittade en staty av Mångudinnan, som jag köpte. Sedan bara "råkade" jag plocka fram boken som jag haft i nästan ett år och nu är jag fast i Morgan La Feys värld. Jag kan verkligen rekommendera den! Boken alltså. Jag har alltid känt det som att den aspekten av Gudinnan är ganska avlägsen, men nu börjar jag nog närma mig den mer och mer. Tidvattnet har vänt.
När vi åkte bil i Sörmland förra veckan så fick jag en ganska fin upplevelse. Jag tittade ut genom bilfönstret och såg nästan hur vinden ven fram och jag såg hur gräset rörde sig som vågor. Det var som att se en metafysisk rörelse i naturen, som att se energi. Svårt att förklara, men det såg verkligen häftigt ut!
En händelse här hemma krävde verkligen en rening förra veckan. En hetsig diskussion mellan två personer (jag var inte inblandad) vilket ledde till en mental och fysisk kollaps för en av dem. Jag kände mig ganska skakig och behövde om inte annat lugna ner mig själv och den ena stackars katten som blev helt vettskrämd. Först hämtade jag vit salvia som jag tände och gick omkring med i alla rum. Sedan tände jag de två lila ljusen vid mitt ena "shrine" och bad tyst Gudinnan att rena mitt hem. Sedan mediterade jag en stund och hamnade i lätt trans och bjöd in Guden och Gudinnan och såg för mitt inre hur ljusa varelser vandrade omkring här. När jag sedan öppnade ögonen eftersom någon trodde att jag sov, så var luften i rummet betydligt lättare. Det var som att lyfta en slöja. Tack och lov för rening!
Jag tar och gör den där personliga färginventeringen nu, så är jag klar med iallafall en grej! :-P
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
VIT. Vit känns som en ren och luftig färg. Oskuld, ärlighet, men också en färg att gömma sig bakom om man känner att man inte är så oskyldig som man vill låtsas om... Vitt kan också kännas en aning fåfängt och den associationen får jag nog när jag tänker på smink, t ex hur geishor sminkade sig vita. Har nog också att göra med att gömma eller kyla sig. Vitt kan både vara avslappnande och energigivande, beroende på intention. Vitt kan också vara bra som en grund, om man vill fylla på med något nytt, t ex vid rening. Jag förknippar även vitt med ljus, och ljus förknippar jag med den högsta formen av kärlek. Villkorslös, gudomlig kärlek. Kommer också att tänka på lugna, goda drömmar.
SVART. Svart känns kontrollerande och lite strikt. Tänker förmodligen på prästkläder och andra auktoritetsdräkter. Natten, hemligheter, det fördolda, att vara vilsen eller att inte hitta något. Självkontroll eller självcensur. Galenskap. Ett translikt tillstånd av lugn och vila. Att vara mellan världarna. En kvinnlig aspekt eller arketypisk kraft; haggan. Mysterier, att inte veta allt men veta det som är tillräckligt. Överlevnad på så små medel som möjligt. Uppriktighet, utan falskhet; det är precis så osminkat som det ser ut att vara.
RÖD. Ilska, avund, passion, erotik, hetta, eld. Lockelse, tabu. Uppskruvade känslor med sinnesförvirring som följd. Oöverlagda handlingar, tempo, alarmerande. Impulsivitet. Jakt, blod, uppoffring.
ORANGE. Energi, friskhet, nyskapande. Exotiskt, erotiskt, lekfullt.
ROSA. Förälskelse, lyckliga känslor, familjeband, vänskap. Ödmjukhet, hålla tillbaka sig själv för andras skull, osjälviskhet. Självbedrägeri, att inte se verkligheten som den är, för orealistiska ideal. Att bära andras bördor.
GUL. Solen, renhet, lycka, barndom, sommar. Att vara avundsjuk på andras framgång, att vara i centrum, att försöka sno åt sig rampljuset.
GULD. Ädla ideal, positiv auktoritet, storslagenhet, rikedom - både materiell och andlig sådan. Kan locka till sig fel sorts människor, som bara vill ha dina rikedomar eller spegla sig själva i din glans. Andlig makt och löften om makt. Att härska.
GRÖN. Pengar, växtkraft, dynamisk kraft, långsamma förändringar, natur, läkande kraft. Lugn och ro, vila. Tillväxt, att röra sig framåt, envishet, strävan.
BLÅ. Vatten, svalhet, distans, oro. "Måsten" i livet, att göra det rätta även om det bär emot, ädelmod. Intellektet, logik, tankegångar. Beskydd.
GRÅ. Något man tror är grått kan egentligen innehålla många färger om man tittar efter noggrant. Illusion, trick, spefullhet. Misstänksamhet, lögner. Att gömma någots rätta ansikte. Bra färg om man inte vill synas eller om man vill dölja något.
SILVER. Månen, vatten, undanflyende, finner sin egen väg. Dragningskraft, magnetism. Kvinnlighet, en ung kvinna med många erfarenheter. Kunskap, visdom. Att hjälpa och dela med sig med det man kan. Moderlighet.
BRUN. Stadighet, rötter, traditioner. Att hålla samman. Organisera, kategorisera. Förbund, att lita på varandra, att vara tyst, att behålla hemligheter, att vara stilla.
LILA. Andlighet. Rött och blått möts och bildar ett mellanting; det bästa av två världar. Spirituell kraft, healing, mentala kvalitéer. Andakt, högtidlighet men samtidigt med ett tillåtande drag. Magi.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hmmm... Jag missuppfattade övningen, men det gör inte så mycket. Det var roligare att göra så här! Nu har jag min alldeles personliga färgkorrespondens! :-D
Jaja, jag ska vara ännu mer duktig idag och göra mer när jag har varit och handlat.
Gudinnans frid!
Avslutning av delkurs 3 - Luftelementet
Ja, nu går delkurs tre mot sitt slut. Kan inte säga att jag är så jätteledsen över det, för nästa är ju eld! Tror det passar mig mycket bättre, men det återstår att se. Jag kan iallafall säga att den här genomgången av luftelementet har öppnat mina ögon lite och fått mig att inse hur viktigt det är med alla delar och att luftelementet kanske inte är mig så främmande trots allt!
Jag skulle iallafall sammanställa en lista nu om vad jag tycker hör till luftelementet, utifrån delkurs 2 och 3 och mina anteckningar därifrån. So, here we go:
Jag skulle iallafall sammanställa en lista nu om vad jag tycker hör till luftelementet, utifrån delkurs 2 och 3 och mina anteckningar därifrån. So, here we go:
- Drömmar, både att jobba med terapeutiskt genom att gestalta eller på annat vis försöka finna svar i. Reflektera över genom att måla, berätta eller skriva ner. Att beakta budskap eller kommunikation som sker genom drömmar med sitt högre jag, olika väsen etc.
- Tidigare liv-minnen eller ativistisk kunskap, som kan sammankopplas med den odiska manteln.
- Insikter genom att man granskar ställningstaganden och åsikter, ett medvetet reflekterande som gör att man kan se samband och därigenom tillägna sig visdom.
- Fåglar/fjädrar. Kan sammankopplas till att man höjer sig över problem/situationer/känslor och får en överblick/ser samband. (Stenar som t ex falköga.)
- Meditation och andning
- Vibrationer/ljud/tal/toner
- Analysera - problematisera - ifrågasätta
- "Att förstå vindens röst"
- Övervärlden
- Storm, orkan, vind, andedräkt
- Athame, svärd, boline, BoS, rökelse, blåsinstrument, att vissla, brummare/vinare, häxhatt, pyramidform
- Öster, ny början, det lilla barnet, våren, nymånen, sylfider
- Intellektet, logik, samband
Phu! Det var lite att bita i. Det är säkert mycket jag har glömt, men det här kanske är någon slags kärna. Vissa saker jag tog upp här är symboler eller redskap, andra är nyckelord. Det som har uppenbarat sig mest för mig är det här med samband. Att se sambandet för att nå insikt och visdom. Det sanna sambandet.
Storytelling
I dag så provade jag på Storytelling för första gången. Jag hade varit sugen på att prova det ända sedan jag läste om det i häftet, men jag hann inte och sedan glömde jag nog tyvärr bort det... Men när jag satt och läste igenom lufthäftena idag så kom jag fram till att jag skulle testa på stört. :-)
Man skulle berätta högt för sig själv om sig själv. Först skulle man prata om ens idealbild av häxan eller magikern. Jag berättade om den manliga eller kvinnliga häxan som bodde ensam i skogen. Mitt i skogen bodde han/hon (det för ju onekligen tanken till Nattskogen, men de här tankarna har jag burit på länge) med bara ett husdjur/familiar som sällskap, kanske en katt. (Vid det här laget började jag verkligen känna av hur mitt medvetande förändrades från det yttre till det inre!) Dagen var tydligt strukturerad. Den började med att häxan gick upp och utförde någon form av ritual; kanske gick han/hon ner till en källa med ett offer till källans ande? Det var viktigt för häxan att återknyta med de krafter och väsen som fanns på platsen och i närheten. Häxan vandrade mycket i den ljusa lövskogen på dagen och på kvällen tände han/hon en brasa inomhus eller utomhus och berättade sagor eller sjöng för sin katt och alla andra som ville lyssna. Vissa dagar kunde häxan vara alldeles tyst och andra dagar var hon vild som en vårvind; det berodde på strömningarna i naturen och världen runt omkring.
Sedan skulle man berätta om häxan inom sig, som hade dragits till den här kursen. Jag kommer inte ihåg lika tydligt vad jag berättade här, för det var väldigt känsligt och intuitivt. Nej, jag behåller det för mig själv. Men jag lovar, det kommer fler berättelser i framtiden...
Nu ska jag bara försöka sätta ihop en ritual där jag inviger mig med Luftens kraft. Jag har tidigare läst om mysiga ritualer där man koncentrerar sig på ett speciellt element och inreder därefter. Det ser jag fram emot! Det kommer nog bli mycket ljusblått, fåglar, fjädrar, gult, bevingade varelser etc. Det ska jag försöka hinna imorgon. För på tisdag kommer nog nästa kursbrev.
Må så gott och vandra i evig skönhet!
Storytelling
I dag så provade jag på Storytelling för första gången. Jag hade varit sugen på att prova det ända sedan jag läste om det i häftet, men jag hann inte och sedan glömde jag nog tyvärr bort det... Men när jag satt och läste igenom lufthäftena idag så kom jag fram till att jag skulle testa på stört. :-)
Man skulle berätta högt för sig själv om sig själv. Först skulle man prata om ens idealbild av häxan eller magikern. Jag berättade om den manliga eller kvinnliga häxan som bodde ensam i skogen. Mitt i skogen bodde han/hon (det för ju onekligen tanken till Nattskogen, men de här tankarna har jag burit på länge) med bara ett husdjur/familiar som sällskap, kanske en katt. (Vid det här laget började jag verkligen känna av hur mitt medvetande förändrades från det yttre till det inre!) Dagen var tydligt strukturerad. Den började med att häxan gick upp och utförde någon form av ritual; kanske gick han/hon ner till en källa med ett offer till källans ande? Det var viktigt för häxan att återknyta med de krafter och väsen som fanns på platsen och i närheten. Häxan vandrade mycket i den ljusa lövskogen på dagen och på kvällen tände han/hon en brasa inomhus eller utomhus och berättade sagor eller sjöng för sin katt och alla andra som ville lyssna. Vissa dagar kunde häxan vara alldeles tyst och andra dagar var hon vild som en vårvind; det berodde på strömningarna i naturen och världen runt omkring.
Sedan skulle man berätta om häxan inom sig, som hade dragits till den här kursen. Jag kommer inte ihåg lika tydligt vad jag berättade här, för det var väldigt känsligt och intuitivt. Nej, jag behåller det för mig själv. Men jag lovar, det kommer fler berättelser i framtiden...
Nu ska jag bara försöka sätta ihop en ritual där jag inviger mig med Luftens kraft. Jag har tidigare läst om mysiga ritualer där man koncentrerar sig på ett speciellt element och inreder därefter. Det ser jag fram emot! Det kommer nog bli mycket ljusblått, fåglar, fjädrar, gult, bevingade varelser etc. Det ska jag försöka hinna imorgon. För på tisdag kommer nog nästa kursbrev.
Må så gott och vandra i evig skönhet!
Automatisk skrift
OK, nu har det gått en period igen. Nästa kursbrev är på G och jag har knappt haft tid att bearbeta det förra. I sommar ska jag verkligen försöka ägna mig en hel del åt olika övningar, för att försöka hinna ikapp. Det känns jättetråkigt att inte ha den ro som behövs, men mina övriga studier på universitetet är väldigt krävande.
Jag provade på automatisk skrift - som stod beskriven i kurshäftet - för några dagar sedan. Senast jag provade var jag i 15-årsåldern så det var ett bra tag sedan och en del har ju hänt sedan dess! Jag koncentrerade mig på att försöka på kontakt med mitt högre jag för att få råd. Jag satt någon gång på eftermiddag, kanske runt 16-tiden. Det var tilltagande måne. Det hela skedde ganska spontant, för jag kände mig väldigt inspirerad och "in the mood" just då. Det här budskapet kom:
Om inte du har sagt nej om inte kommer jag komma hem skola hjälp mig hem säg om jag nej hem skor holm
Det var ju inga punkter eller så, så det är ganska förvirrat... Vet inte vad det betyder heller. Jaja, konstigt värre!
Jag provade på automatisk skrift - som stod beskriven i kurshäftet - för några dagar sedan. Senast jag provade var jag i 15-årsåldern så det var ett bra tag sedan och en del har ju hänt sedan dess! Jag koncentrerade mig på att försöka på kontakt med mitt högre jag för att få råd. Jag satt någon gång på eftermiddag, kanske runt 16-tiden. Det var tilltagande måne. Det hela skedde ganska spontant, för jag kände mig väldigt inspirerad och "in the mood" just då. Det här budskapet kom:
Om inte du har sagt nej om inte kommer jag komma hem skola hjälp mig hem säg om jag nej hem skor holm
Det var ju inga punkter eller så, så det är ganska förvirrat... Vet inte vad det betyder heller. Jaja, konstigt värre!
Fullmåneodling
Det här är bilden jag tog av månen igår. Den ser rätt full ut för mig, men egentligen är det ju inatt som det är fullmåne. Enda sättet jag kommer fira esbat på ikväll är nog att gå ut på balkongen en stund och se på den. Jag och sambon ska ju ha filmkväll ikväll så jag har inte tid med något större.
Idag planterade jag min årliga salvia (ja, det har faktiskt blivit tradition, det är tredje året i rad nu sedan vi flyttade hit till en tvåa med balkong) och även kanelbasilika som jag inte visste fanns men som jag hittade där jag köpte salvian! Jag gillar ju verkligen kanel, så jag var tvungen att prova. Dessutom är både kanel och basilika symboliskt förknippade med solen, så det blir nog något alldeles extra har jag en känsla av!
;-) Ska prova att göra te på det senare.
När jag tänker efter så kan jag nog ta mig tid till en liten ritual på balkongen ikväll. Det skulle ju sitta fint att välsigna mina nysådda frön och ladda dem med fullmånens kraft... Jag tittade efter på Internet och majs fullmåne kallades faktiskt "Planting Moon"!
Var välsignade av Dianas månskenspilar! ;-)
Min revansch mot luftelementet! :D
Hej på er.
OK, nu har vi nått luftmånaderna i kursen, förra månaden och den här månadens kursbrev kretsade kring det.
För att vara ärlig har jag aldrig förr känt mig särskilt dragen till elementet luft. Intellektuell hjärngympa, snabba vindlande tankegångar och logik har aldrig varit mina starka sidor. Jag har nog snarare dragit mig undan allt sådant och aldrig gett det en chans att utvecklas på grund av dåligt självförtroende och en övertygelse om att misslyckas. Det har självklart också förstärkts av min omgivning, som gång på gång har bekräftat och berättat för mig att jag inte är så duktig på de områdena. Då är det ju klart att man skrattar och överlåter det åt andra! Nej, nu blev jag upprörd när jag kom på det! Ingen annan ska få berätta för mig vad jag klarar och inte klarar.
Jag har faktiskt en del luftkvalitéer, t ex så har jag alltid varit duktig på att skriva, uttrycka mig och kommunicera. Sedan jag började på universitetet så har jag också utvecklat förmågan att dra slutsatser, problematisera och föra intressanta resonemang. Nu när jag planerar lektioner på min VFU så tar det otroligt mycket av mina tankeresurser, men jag klarar av det med. SÅ DET SÅ! :D
Jag har bara kommit till sida 14 i månadens kurshäfte (hu, måste läsa lite snabbare!), men jag läste en sak nyss som satte mina tankar i rullning. Jag läste om fåglar (som ju hör samman med elementet luft) och hanteringen inom fågelindustrin, fågelinfluensan etc. Jag höll nästan på att köpa kycklingklubbor idag, fast jag inte har ätit fågel eller kött på ca tre år. Jag började fundera i mataffären på om jag för det första kunde stå för det, om jag verkligen kunde stå för att bidra till den onda cirkel som jag anser att fågelhanteringen innebär. Skulle jag dessutom kunna förmå mig själv till att äta köttet när det låg på tallriken? Efter att ha sett en kycklingklubba som stack ut ur en trasig förpackning blev svaret nej på samtliga frågor.
Jag inser nu, att när jag började studera wicca så blev det omöjligt för mig att stödja denna massproduktion av kött, och det lidande det innebar för djuren. Jag menar inte att man inte ska äta kött, för som jag också insåg i mataffären så vore det väldigt "fluffy" av mig att inte inse den cirkeln; sambandet mellan den enes död och den andres bröd. Men det får inte se ut på det sätt som det gör idag! Vi hyser ingen djupare respekt för djuren eller naturen, utan bara tar och tar. Det kommer att skada oss själva i slutändan och det värsta är att vi nog är medvetna om det fast vi väljer att förtränga det. Det är alltid mycket skönare att köpa sitt kött i köttdisken, styckat så att man inte ens liknar det vid ett djur, och sedan äta upp det och inte tänka mer på det. Jag kunde inte göra så längre när jag hade sett sambandet mellan deras existens och min.
Tillbaka till det jag tänkte skriva. :-) Jag läste som sagt om fåglar och insåg att luftelementet kanske inte är så främmande trots allt? Jag har alltid älskat fjädrar och velat samla på mig dem, även om jag aldrig fick för mina föräldrar. (Jag minns speciellt en stor, perfekt, vit måsfjäder som jag hittade på en strand när vi var på utflykt. Jag höll fast vid den hela tiden vi var där, men var tyvärr tvungen att lämna kvar den när vi åkte hem.) Jag tyckte också mycket om att mata fåglar när jag var liten och minns att jag sjöng sånger om fåglar och att jag ville flyga som de. Jag tyckte det verkade vara bra att vara djur över huvud taget, för de behövde inte gå till skolan och inte göra läxor. Men jag tycker mig minnas att jag inte ville vara en liten sparv som satt och huttrade på en gren i regnet heller.
Förutom mitt intresse för fåglar så har jag ju nu i vuxen ålder börjat dyrka en gudinna med vingar: Isis. Det hade gått mig alldeles förbi tills jag nyss såg på statyn. Rätt häftigt!
Imorgon ska jag bära mitt hårsmycke med tuppfjädrar... Kuckelikuuuu!!!!
OK, nu har vi nått luftmånaderna i kursen, förra månaden och den här månadens kursbrev kretsade kring det.
För att vara ärlig har jag aldrig förr känt mig särskilt dragen till elementet luft. Intellektuell hjärngympa, snabba vindlande tankegångar och logik har aldrig varit mina starka sidor. Jag har nog snarare dragit mig undan allt sådant och aldrig gett det en chans att utvecklas på grund av dåligt självförtroende och en övertygelse om att misslyckas. Det har självklart också förstärkts av min omgivning, som gång på gång har bekräftat och berättat för mig att jag inte är så duktig på de områdena. Då är det ju klart att man skrattar och överlåter det åt andra! Nej, nu blev jag upprörd när jag kom på det! Ingen annan ska få berätta för mig vad jag klarar och inte klarar.
Jag har faktiskt en del luftkvalitéer, t ex så har jag alltid varit duktig på att skriva, uttrycka mig och kommunicera. Sedan jag började på universitetet så har jag också utvecklat förmågan att dra slutsatser, problematisera och föra intressanta resonemang. Nu när jag planerar lektioner på min VFU så tar det otroligt mycket av mina tankeresurser, men jag klarar av det med. SÅ DET SÅ! :D
Jag har bara kommit till sida 14 i månadens kurshäfte (hu, måste läsa lite snabbare!), men jag läste en sak nyss som satte mina tankar i rullning. Jag läste om fåglar (som ju hör samman med elementet luft) och hanteringen inom fågelindustrin, fågelinfluensan etc. Jag höll nästan på att köpa kycklingklubbor idag, fast jag inte har ätit fågel eller kött på ca tre år. Jag började fundera i mataffären på om jag för det första kunde stå för det, om jag verkligen kunde stå för att bidra till den onda cirkel som jag anser att fågelhanteringen innebär. Skulle jag dessutom kunna förmå mig själv till att äta köttet när det låg på tallriken? Efter att ha sett en kycklingklubba som stack ut ur en trasig förpackning blev svaret nej på samtliga frågor.
Jag inser nu, att när jag började studera wicca så blev det omöjligt för mig att stödja denna massproduktion av kött, och det lidande det innebar för djuren. Jag menar inte att man inte ska äta kött, för som jag också insåg i mataffären så vore det väldigt "fluffy" av mig att inte inse den cirkeln; sambandet mellan den enes död och den andres bröd. Men det får inte se ut på det sätt som det gör idag! Vi hyser ingen djupare respekt för djuren eller naturen, utan bara tar och tar. Det kommer att skada oss själva i slutändan och det värsta är att vi nog är medvetna om det fast vi väljer att förtränga det. Det är alltid mycket skönare att köpa sitt kött i köttdisken, styckat så att man inte ens liknar det vid ett djur, och sedan äta upp det och inte tänka mer på det. Jag kunde inte göra så längre när jag hade sett sambandet mellan deras existens och min.
Tillbaka till det jag tänkte skriva. :-) Jag läste som sagt om fåglar och insåg att luftelementet kanske inte är så främmande trots allt? Jag har alltid älskat fjädrar och velat samla på mig dem, även om jag aldrig fick för mina föräldrar. (Jag minns speciellt en stor, perfekt, vit måsfjäder som jag hittade på en strand när vi var på utflykt. Jag höll fast vid den hela tiden vi var där, men var tyvärr tvungen att lämna kvar den när vi åkte hem.) Jag tyckte också mycket om att mata fåglar när jag var liten och minns att jag sjöng sånger om fåglar och att jag ville flyga som de. Jag tyckte det verkade vara bra att vara djur över huvud taget, för de behövde inte gå till skolan och inte göra läxor. Men jag tycker mig minnas att jag inte ville vara en liten sparv som satt och huttrade på en gren i regnet heller.
Förutom mitt intresse för fåglar så har jag ju nu i vuxen ålder börjat dyrka en gudinna med vingar: Isis. Det hade gått mig alldeles förbi tills jag nyss såg på statyn. Rätt häftigt!
Imorgon ska jag bära mitt hårsmycke med tuppfjädrar... Kuckelikuuuu!!!!
Drömmar och runor
Det har inte dykt upp några nya ljusglimtar eller idéer om drömmen. Drömmar är svåra alltså... de dyker upp och kan vända upp och ner på alla ens känslor och sedan bleknar de bort till nästan ingenting. Lite sorgligt faktiskt... Något jag tycker vore intressant att pröva är att dramatisera sina drömmar i terapeutiskt syfte. Ser jag någon kurs någon gång så ska jag gå! :-)
Inatt (eller snarare imorse) så hade jag en ny dröm. Den ledde fram till att jag - som man faktiskt - var hos en grupp människor i ett hus och att jag skulle bli testad om jag var "värdig" till vad det nu var det handlade om. En annan man visade upp runor och så skulle jag säga vad de hette. "Jag kan det här." har jag för mig att jag sa. Den enda runan jag minns var den första jag såg, eiwaz. Den har visat sig förr i en dröm som jag hade för ca ett år sedan, men då var den ristad i min vänstra handflata.
Denna runa kallas Hästrunan, och representerar all form av kommunikation och förflyttning, yttre såväl som inre. Detta är en särskilt bra kraftruna för schamaner och sejdare eftersom den å ena sidan representerar själsresan, å andra sidan den transformerande extasen.
(http://www.multiart.nu/grimner/svenska/)
Väldigt spännande, och jag försöker fundera över vad eiwaz kan ha för inflytande på mitt liv just nu. Jag försöker mobilisera om lite krafter i mitt liv, försöker byta utbildning etc... Ja... spännande att tolka drömmar!
Inatt (eller snarare imorse) så hade jag en ny dröm. Den ledde fram till att jag - som man faktiskt - var hos en grupp människor i ett hus och att jag skulle bli testad om jag var "värdig" till vad det nu var det handlade om. En annan man visade upp runor och så skulle jag säga vad de hette. "Jag kan det här." har jag för mig att jag sa. Den enda runan jag minns var den första jag såg, eiwaz. Den har visat sig förr i en dröm som jag hade för ca ett år sedan, men då var den ristad i min vänstra handflata.
Denna runa kallas Hästrunan, och representerar all form av kommunikation och förflyttning, yttre såväl som inre. Detta är en särskilt bra kraftruna för schamaner och sejdare eftersom den å ena sidan representerar själsresan, å andra sidan den transformerande extasen.
(http://www.multiart.nu/grimner/svenska/)
Väldigt spännande, och jag försöker fundera över vad eiwaz kan ha för inflytande på mitt liv just nu. Jag försöker mobilisera om lite krafter i mitt liv, försöker byta utbildning etc... Ja... spännande att tolka drömmar!
Min mystiska dröm
Nu är jag fortfarande väldigt exalterad. Jag har precis vaknat efter en mystisk (i ordets rätta bemärkelse)dröm:
Jag var med släkten på min pappas sida på en second hand shop. Det lustiga var att det var fullt med grejer från när jag var liten, fullt med gamla släktsaker. Det var både mattor och stora möbler och tex koppar och småsaker. Affären verkade ligga lite under markhöjd för jag tror det fanns en trappa ner. Jaja, jag gick omkring där och tittade och precis som i verkliga livet så ville alla andra gå fast jag inte kände mig färdig. Vi gick uppför trappan men då hajade jag plötsligt till. "Jag glömde en sak!" sa jag och sedan sprang jag ner igen. Det var en keramikgrej jag hade gjort som liknande gudinnan Isis, i genomskinlig keramik.
Jag fann att en man höll i statyn så jag bad om att få tillbaka den och det fick jag. Nu kunde jag ju ha gått upp igen, men något drog mig längre in i affären. Jag såg ett halsband som jag ville köpa, men det är väldigt svårt att beskriva det. Något jade-grönt band var knutet längs det och jag tror det satt sjok av bergskristall på det också. Kedjan var nog guldfärgad. Jag tog det iallafall i handen och sedan såg jag en man som satt med ryggen till mig på en stol. Hans kollega skojade något om ett rum där han kunde vara ifred och utöva sin konst där ingen såg. Mannen vände sig halvt mot mig och frågade om statyn jag höll i min hand, hur hade jag gjort den? Jag berättade, men upptäckte att statyn nu inte såg likadan ut. Isis vingar var borta och det såg mer ut som en vanlig kvinna. Dessutom hade den fler sprickor. "Fyller du år imorgon?" undarade han. "Nej, men snart." sa jag. Hur visste du det? På det minns jag inte vad jag fick för svar. Han var en medelålders man med hår till nacken. I nacken var håret grått och i övrigt rödbrunt.
"Kom med mig, fort!" sa han och reste sig snabbt upp. Jag sprang före till en trappa som ledde ännu längre ner i bygnaden. Framför trappan var ett vitt skynke som var lite solkigt med hål i. Jag svepte det åt sidan och gick nerför trappen med mannen efter. Det slog mig att det kanske var oförsiktigt av mig att gå ner här med en främmande man, men av någon anledning så litade jag på honom. Plötsligt gick han framför mig istället och jag såg hur hans hår började bli längre tills det tjockt och fylligt föll över hans rygg. Det var inte grått längre, utan mörkbrunt med röda stråk. När vi kom till slutet av trappan var hans överkropp bar och han såg väldigt ungdomlig ut. Rummet i sig var fyrkantigt och väldigt kalt. Till vänster i rummet var som ett större bås och dit ledde han mig. På väggen till vänster i båset satt en liten affisch där det stod något. Jag minns inte exakt vad, men jag vet att det handlade om "The Old Religion", eller hedendom.
"Byt om." sa han och pekade på det högra hörnet. Han ville att jag skulle sätta på mig halsbandet och en mörkgrå klänning som hängde där. Jag började nu känna mig underlig till mods, sexuellt upphetsad. I ögonvrån såg jag en kvinna i gammalmodiga kläder som bar på ett litet barn. Maria och Jesusbarnet, var den tanke som föresvävade mig. Mannen pekade nu på väggen framför oss och sa något om nybörjade. "Entréz" menade han att det stod på väggen, som enligt min vetskap är franska för "kom in" eller "att öppna". Jag vände mig så att jag kunde se väggen. Den var fullklottrad med ord med en röd penna. Jag försökte verkligen, men kunde inte urskilja ett enda ord. "Minns du inte?" sa han och lät lite sorgsen. "Minns du inte?" Jag kände mig väldigt förvirrad. Det var en välbekant känsla som pockade, men jag hade ingen aning om vad han pratade om. Jag skakade på huvudet. Då sa han de sista orden jag hörde innan jag vaknade: "Om du bara lånar så lär du dig aldrig."
Med de orden vaknade jag alltså med en exalterad känsla i kroppen. Fortare än en kobra hugger hoppade jag upp och rotade efter en penna på nattduksbordet. Jag var tvungen att skriva ner så jag inte glömde! Min pojkvän trodde att jag fortfarande sov när jag hoppade och utstötte konstiga ljud, men jag var klarvaken.
Drömmen har väckt många frågor, som ni nog förstår, och jag måste tänak lite. Kanske kommer på mer senare...
Jag var med släkten på min pappas sida på en second hand shop. Det lustiga var att det var fullt med grejer från när jag var liten, fullt med gamla släktsaker. Det var både mattor och stora möbler och tex koppar och småsaker. Affären verkade ligga lite under markhöjd för jag tror det fanns en trappa ner. Jaja, jag gick omkring där och tittade och precis som i verkliga livet så ville alla andra gå fast jag inte kände mig färdig. Vi gick uppför trappan men då hajade jag plötsligt till. "Jag glömde en sak!" sa jag och sedan sprang jag ner igen. Det var en keramikgrej jag hade gjort som liknande gudinnan Isis, i genomskinlig keramik.
Jag fann att en man höll i statyn så jag bad om att få tillbaka den och det fick jag. Nu kunde jag ju ha gått upp igen, men något drog mig längre in i affären. Jag såg ett halsband som jag ville köpa, men det är väldigt svårt att beskriva det. Något jade-grönt band var knutet längs det och jag tror det satt sjok av bergskristall på det också. Kedjan var nog guldfärgad. Jag tog det iallafall i handen och sedan såg jag en man som satt med ryggen till mig på en stol. Hans kollega skojade något om ett rum där han kunde vara ifred och utöva sin konst där ingen såg. Mannen vände sig halvt mot mig och frågade om statyn jag höll i min hand, hur hade jag gjort den? Jag berättade, men upptäckte att statyn nu inte såg likadan ut. Isis vingar var borta och det såg mer ut som en vanlig kvinna. Dessutom hade den fler sprickor. "Fyller du år imorgon?" undarade han. "Nej, men snart." sa jag. Hur visste du det? På det minns jag inte vad jag fick för svar. Han var en medelålders man med hår till nacken. I nacken var håret grått och i övrigt rödbrunt.
"Kom med mig, fort!" sa han och reste sig snabbt upp. Jag sprang före till en trappa som ledde ännu längre ner i bygnaden. Framför trappan var ett vitt skynke som var lite solkigt med hål i. Jag svepte det åt sidan och gick nerför trappen med mannen efter. Det slog mig att det kanske var oförsiktigt av mig att gå ner här med en främmande man, men av någon anledning så litade jag på honom. Plötsligt gick han framför mig istället och jag såg hur hans hår började bli längre tills det tjockt och fylligt föll över hans rygg. Det var inte grått längre, utan mörkbrunt med röda stråk. När vi kom till slutet av trappan var hans överkropp bar och han såg väldigt ungdomlig ut. Rummet i sig var fyrkantigt och väldigt kalt. Till vänster i rummet var som ett större bås och dit ledde han mig. På väggen till vänster i båset satt en liten affisch där det stod något. Jag minns inte exakt vad, men jag vet att det handlade om "The Old Religion", eller hedendom.
"Byt om." sa han och pekade på det högra hörnet. Han ville att jag skulle sätta på mig halsbandet och en mörkgrå klänning som hängde där. Jag började nu känna mig underlig till mods, sexuellt upphetsad. I ögonvrån såg jag en kvinna i gammalmodiga kläder som bar på ett litet barn. Maria och Jesusbarnet, var den tanke som föresvävade mig. Mannen pekade nu på väggen framför oss och sa något om nybörjade. "Entréz" menade han att det stod på väggen, som enligt min vetskap är franska för "kom in" eller "att öppna". Jag vände mig så att jag kunde se väggen. Den var fullklottrad med ord med en röd penna. Jag försökte verkligen, men kunde inte urskilja ett enda ord. "Minns du inte?" sa han och lät lite sorgsen. "Minns du inte?" Jag kände mig väldigt förvirrad. Det var en välbekant känsla som pockade, men jag hade ingen aning om vad han pratade om. Jag skakade på huvudet. Då sa han de sista orden jag hörde innan jag vaknade: "Om du bara lånar så lär du dig aldrig."
Med de orden vaknade jag alltså med en exalterad känsla i kroppen. Fortare än en kobra hugger hoppade jag upp och rotade efter en penna på nattduksbordet. Jag var tvungen att skriva ner så jag inte glömde! Min pojkvän trodde att jag fortfarande sov när jag hoppade och utstötte konstiga ljud, men jag var klarvaken.
Drömmen har väckt många frågor, som ni nog förstår, och jag måste tänak lite. Kanske kommer på mer senare...
Den cirkelformade minneslunden
Ikväll var jag och mamma vid minneslunden där morfar vilar. Vi parkerade en bit ifrån med bilen och gick uppför backen som var ganska brant. Vi flåsade och stånkade under tystnad tills vi var uppe och kunde gå över gruset. Vid sidorna om lunden låg massor av blommor, främst påskliljor, så det var färgsprakande vackert. Själva området är runt med en rund fontän i mitten. Jag tyckte det var så symboliskt passande, som om det beskrev kretsloppet, eller reinkarnation. Jag sa till mamma att gravar med sina gravstenar är så tunga och massiva, men det här gav ett mycket friare och luftigare intryck. Hon sa att hon föredrog det här och jag håller med.
Gravar är så definitiva, som om de säger "Här vilar för alltid den du älskade och stenen står här som ett monument över din förlust, även när du själv är borta." Vid kremering kan man lättare se att kroppen återgår till jorden och blir en del av kretsloppet. Kanske kan man lättare släppa taget om man inte har en tydlig grav att gå till? Det kanske är enklare då att känna att personen inte är kvar? Men någon hade lämnat en lapp hos sin bukett i minneslunden: "Kära mamma. Det har nu gått sexton år sedan du gick bort och jag saknar dig varje dag." Då blev min egen mamma väldigt upprörd: "Jag vill inte att du ska sakna mig varje dag i sexton år! Man måste ju gå vidare med sitt liv!" Ja, det måste man... :-)
Idag i kurshäftet läste jag om den Odiska manteln, vilket innebär att man kan minnas kunskap som tidigare har gått förlorad, att det finns som ett nät över Jorden där allt som sker, allt som tänkt och all kunskap finns sparad, som en kunskapsbank. Väldigt spännande tanke som inte låter alltför osannolik i mina öron. När jag påbörjade min träning till wiccan var en av de tidigaste uppgifterna att lära mig känna med min vänsterhand, att lära mig känna in i omgivningen vad jag behövde. Denna övning väckte starka ihågkomstkänslor hos mig som förvånade mig lite. Sedan dess har jag inget minne av att ha upplevt det igen och jag har heller tyvärr inte gått vidare något med övningen. Det kanske blir i framtiden och vem vet, då kanske det dyker upp annat?
Gravar är så definitiva, som om de säger "Här vilar för alltid den du älskade och stenen står här som ett monument över din förlust, även när du själv är borta." Vid kremering kan man lättare se att kroppen återgår till jorden och blir en del av kretsloppet. Kanske kan man lättare släppa taget om man inte har en tydlig grav att gå till? Det kanske är enklare då att känna att personen inte är kvar? Men någon hade lämnat en lapp hos sin bukett i minneslunden: "Kära mamma. Det har nu gått sexton år sedan du gick bort och jag saknar dig varje dag." Då blev min egen mamma väldigt upprörd: "Jag vill inte att du ska sakna mig varje dag i sexton år! Man måste ju gå vidare med sitt liv!" Ja, det måste man... :-)
Idag i kurshäftet läste jag om den Odiska manteln, vilket innebär att man kan minnas kunskap som tidigare har gått förlorad, att det finns som ett nät över Jorden där allt som sker, allt som tänkt och all kunskap finns sparad, som en kunskapsbank. Väldigt spännande tanke som inte låter alltför osannolik i mina öron. När jag påbörjade min träning till wiccan var en av de tidigaste uppgifterna att lära mig känna med min vänsterhand, att lära mig känna in i omgivningen vad jag behövde. Denna övning väckte starka ihågkomstkänslor hos mig som förvånade mig lite. Sedan dess har jag inget minne av att ha upplevt det igen och jag har heller tyvärr inte gått vidare något med övningen. Det kanske blir i framtiden och vem vet, då kanske det dyker upp annat?
Kyrkobesök och häxstolthet
Idag var en annorlunda dag; jag har nämligen varit på en gudstjänst i Svenska Kyrkan, tro det eller ej. Jag följde med som moraliskt stöd åt min pojkvän som hade en skoluppgift att göra där han skulle observera vissa saker under en gudstjänst. Men ärligt talat var jag lite nyfiken också.
Jag var intresserad av att jämföra en gudstjänst med en häxsammankomst. Och tro mig, så här i efterhand är jag mycket glad åt att vara häxa! Jag förstår inte vad folk får ut av att deltaga, om man nu ens kan kalla det att "deltaga". Vad gör man då? Jo, man ställer sig upp medan prästen läser något och sedan svarar församlingen (ett förutbestämt svar såklart). Det kan t ex låta så här:
Prästen: Jesus är återuppstånden!
Församlingen: Ja, han är sannerligen återuppstånden!
Hur krystat känns inte det? Dessutom står alla väldigt behärskat med händerna knutna framför kroppen. Inga yttre tecken på engagemang. Jaha, sedan sätter man sig ner igen. För att direkt ställa sig upp igen och sjunga någon psalm. Det kunde ju vara stämningsfullt och fint om inte all sång dränktes av orgel och något slags blåsinstrument. Sedan sätter man sig ner igen och sedan brydde iallafall inte jag mig om att ställa mig upp igen, eftersom det inte fanns något logiskt mönster till när man skulle sitta eller stå. Vissa texter skulle läsas sittande, andra stående. Efter ett tag kom jag på att skälet till att man skulle resa sig var att bänkarna är så hårda i kyrkan att ryggen tar skada. Därför ska man resa sig när tillfälle bjuds för att stretcha lite. :-)
Men jag förstår inte det där stillasittande eller stillastående? Det blir så livlöst och det enda som betyder något är att man lyssnar på prästens ord och repeterar texter innantill. Varför inte engagera hela kroppen? Varför inte ta tillvara på den glädje kroppen kan ge, den glädje man känner när man dansar vilt? Varför inte känna återuppståndelsen med hela kroppen (så gott man orkar och kan) istället för att fromt sitta stilla och mumla? Nej, tacka vet jag den sinnliga häxkonsten! Där får man säga vad man vill, låta intuitionen och känslan styra talet; tala från hjärtat. Där får man sjunga spontant och så högt eller lågt man vill. Man kan sjunga om det man ser eller känner, eller med andras ord. Där kan man känna på sin kropp, på gräset, på löven och allt runtomkring en. Man kan känna kroppen och anden pulsera av liv genom att dansa till trummans eller hjärtats slag och man kan smaka regnet med sina läppar. Häxkonst är att leva, eller snarare ett sätt att leva, en livsstil.
Imorgon ska jag äntligen åka med mamma till min morfars grav. Det var lite mer än ett år sedan han gick bort. Det kommer nog att bli ett fint ögonblick.
Bon Nuit!
Jag var intresserad av att jämföra en gudstjänst med en häxsammankomst. Och tro mig, så här i efterhand är jag mycket glad åt att vara häxa! Jag förstår inte vad folk får ut av att deltaga, om man nu ens kan kalla det att "deltaga". Vad gör man då? Jo, man ställer sig upp medan prästen läser något och sedan svarar församlingen (ett förutbestämt svar såklart). Det kan t ex låta så här:
Prästen: Jesus är återuppstånden!
Församlingen: Ja, han är sannerligen återuppstånden!
Hur krystat känns inte det? Dessutom står alla väldigt behärskat med händerna knutna framför kroppen. Inga yttre tecken på engagemang. Jaha, sedan sätter man sig ner igen. För att direkt ställa sig upp igen och sjunga någon psalm. Det kunde ju vara stämningsfullt och fint om inte all sång dränktes av orgel och något slags blåsinstrument. Sedan sätter man sig ner igen och sedan brydde iallafall inte jag mig om att ställa mig upp igen, eftersom det inte fanns något logiskt mönster till när man skulle sitta eller stå. Vissa texter skulle läsas sittande, andra stående. Efter ett tag kom jag på att skälet till att man skulle resa sig var att bänkarna är så hårda i kyrkan att ryggen tar skada. Därför ska man resa sig när tillfälle bjuds för att stretcha lite. :-)
Men jag förstår inte det där stillasittande eller stillastående? Det blir så livlöst och det enda som betyder något är att man lyssnar på prästens ord och repeterar texter innantill. Varför inte engagera hela kroppen? Varför inte ta tillvara på den glädje kroppen kan ge, den glädje man känner när man dansar vilt? Varför inte känna återuppståndelsen med hela kroppen (så gott man orkar och kan) istället för att fromt sitta stilla och mumla? Nej, tacka vet jag den sinnliga häxkonsten! Där får man säga vad man vill, låta intuitionen och känslan styra talet; tala från hjärtat. Där får man sjunga spontant och så högt eller lågt man vill. Man kan sjunga om det man ser eller känner, eller med andras ord. Där kan man känna på sin kropp, på gräset, på löven och allt runtomkring en. Man kan känna kroppen och anden pulsera av liv genom att dansa till trummans eller hjärtats slag och man kan smaka regnet med sina läppar. Häxkonst är att leva, eller snarare ett sätt att leva, en livsstil.
Imorgon ska jag äntligen åka med mamma till min morfars grav. Det var lite mer än ett år sedan han gick bort. Det kommer nog att bli ett fint ögonblick.
Bon Nuit!
Månfasernas påverkan och astrala strömningar
Jag kom ihåg i morse att jag hade tänkt skriva om mer igår. :-)
Jag hade tänkt resonera lite kring hur jag känner mig vid det olika månfaserna. Iakttagelser jag har gjort innan har mest varit vid avtagande måne och fullmåne. Vid avtagande måne har jag känt mig väldigt kreativ och haft rätt så mycket energi, kanske tvärt emot vad man annars kan tro om den fasen. Jag vet inte vad det kan bero på. Vid fullmåne är jag ofta ganska rastlös och lite orolig och haft svårt att sova. Vid tilltagande måne den här perioden har fokuset varit mycket på känslor. Självklart beror väl allt det här mycket på olika faser i livet också, men jag ska studera det de närmaste månaderna och se om helhetsintrycket håller i sig. Risken är väl att det blir en självuppfyllande profetia kanske? Jaja, men mycket känslor som sagt, har det varit ett tag. Vill inte gå in djupare på vad för slags känslor för de är inte värst trevliga. Känner mig bara orolig och deppig helt enkelt.
Ur en roman kom tanken om olika "strömningar på de astrala planen vid olika tidpunkter under dygnet". Det kanske låter lite flummigt, men något hos det slår an inom mig. Jag vet ju att jag har ett ihållande mönster i hur jag är och hur saker känns under dagen. Frågan är om det är biologiskt, har med min livsstil att göra eller om det verkligen handlar om yttre påverkan...? Jag får fundera vidare på det.
Ja, det var nog allt just nu. Nu ska jag äta.
Jag hade tänkt resonera lite kring hur jag känner mig vid det olika månfaserna. Iakttagelser jag har gjort innan har mest varit vid avtagande måne och fullmåne. Vid avtagande måne har jag känt mig väldigt kreativ och haft rätt så mycket energi, kanske tvärt emot vad man annars kan tro om den fasen. Jag vet inte vad det kan bero på. Vid fullmåne är jag ofta ganska rastlös och lite orolig och haft svårt att sova. Vid tilltagande måne den här perioden har fokuset varit mycket på känslor. Självklart beror väl allt det här mycket på olika faser i livet också, men jag ska studera det de närmaste månaderna och se om helhetsintrycket håller i sig. Risken är väl att det blir en självuppfyllande profetia kanske? Jaja, men mycket känslor som sagt, har det varit ett tag. Vill inte gå in djupare på vad för slags känslor för de är inte värst trevliga. Känner mig bara orolig och deppig helt enkelt.
Ur en roman kom tanken om olika "strömningar på de astrala planen vid olika tidpunkter under dygnet". Det kanske låter lite flummigt, men något hos det slår an inom mig. Jag vet ju att jag har ett ihållande mönster i hur jag är och hur saker känns under dagen. Frågan är om det är biologiskt, har med min livsstil att göra eller om det verkligen handlar om yttre påverkan...? Jag får fundera vidare på det.
Ja, det var nog allt just nu. Nu ska jag äta.
silvermåne
Hej allesammans! Oj vad det här sidan strular nu då! :(
Ja, länge sedan var det men jag ska inte hålla på och gnata om det! Self pitty´s self destructive...
Vad har jag gjort sedan sist då? T ex så har jag hållt på med lite mer med övningen "energibollen". Jag upptäckte en ganska intressant sak, nämligen att jag hade lättare att göra övningen när jag drog energi från vattnet istället för luften. Med andra ord så har jag varit min vana trogen och gjort övningar i duschen.
:-) Man får ju verkligen vara ifred där. Det kändes både mindre fånigt och kanske t o m lite effektivare. Man kan ju fråga sig varför? Bättre identifikation med vattnets element gissar jag på. Dessutom är det ju mer påtagligt än luft, så då kanske det inte känns lika flummigt?
Jag har varit ute i naturen en del och satt mig ner också, det är alltid givande. Ikväll när jag hade hämtat ut ett bokpaket (dock bara tråkig kurslitteratur) så gick jag av impuls upp i skogen och satte mig och tittade på månen. Den var nästan full så den var mycket vacker och strålade svagt gul. Moln drev förbi och färgades upp av ljuset. Jag tyckte mig se en tyrranosaurius rex, en säl och andra, obestämbara varelser i molnen. Bra associationsövning. Det gjorde vi förresten på förra dramapasset, samma typ av associationsövning i grupp som beskrivs i Starhawks kända bok "Spiral Dance". Rätt spännande. Över huvud taget tror jag att det finns MÅNGA dramatiska tekniker och övningar man kan ha nytta av inom wicca. För att känna sig själv och andra, för att skärpa sina sinnen och utforska sin omgivning, för att tillägna sig information etc. Jätteanvändbart! Det märker man också om man läser en bok om covenarbete, att det är mycket som t ex lärs ut genom estetiska arbetssätt; genom drama, bilder, poesi, musik och sång och rörelse. Efter att ha läst snart 40 poäng på universitetet i "musiskt lärande" så förstår jag varför det är så användbart!
Jag kände mig ganska träffad av en sak som stod i det nya kursmaterialet. Det handlade om prestationsångest. Jag tror att om man redan har problem med den aspekten på andra områden så kommer det med största sannolikhet påverka en när man sysslar med wicca eller häxkonst. Så är det för mig iallafall. Man vill ha snabba resultat, gärna synbara. Men det mesta sker i det inre medvetandet, subtils och ofta långsamt. Jag får försöka minnas det. Dessutom tenderar det att låsa sig om man försöker forcera det.
Jag har inte hunnit läsa så mycket i kurshäftet, men det som står hittills har varit intressant. Jag kikade och såg att en annan teknik från drama tas upp; storytelling! Ska bli spännande att komma fram till det. Till min lättnad såg jag att det inte var så mycket övningar den här gången heller. Jag ligger lite back med de från förra månaden, så...
Nej, nu ska jag ta itu med angelägenheter i det yttre medvetandet: betala räkningar. :-)
Ja, länge sedan var det men jag ska inte hålla på och gnata om det! Self pitty´s self destructive...
Vad har jag gjort sedan sist då? T ex så har jag hållt på med lite mer med övningen "energibollen". Jag upptäckte en ganska intressant sak, nämligen att jag hade lättare att göra övningen när jag drog energi från vattnet istället för luften. Med andra ord så har jag varit min vana trogen och gjort övningar i duschen.
:-) Man får ju verkligen vara ifred där. Det kändes både mindre fånigt och kanske t o m lite effektivare. Man kan ju fråga sig varför? Bättre identifikation med vattnets element gissar jag på. Dessutom är det ju mer påtagligt än luft, så då kanske det inte känns lika flummigt?
Jag har varit ute i naturen en del och satt mig ner också, det är alltid givande. Ikväll när jag hade hämtat ut ett bokpaket (dock bara tråkig kurslitteratur) så gick jag av impuls upp i skogen och satte mig och tittade på månen. Den var nästan full så den var mycket vacker och strålade svagt gul. Moln drev förbi och färgades upp av ljuset. Jag tyckte mig se en tyrranosaurius rex, en säl och andra, obestämbara varelser i molnen. Bra associationsövning. Det gjorde vi förresten på förra dramapasset, samma typ av associationsövning i grupp som beskrivs i Starhawks kända bok "Spiral Dance". Rätt spännande. Över huvud taget tror jag att det finns MÅNGA dramatiska tekniker och övningar man kan ha nytta av inom wicca. För att känna sig själv och andra, för att skärpa sina sinnen och utforska sin omgivning, för att tillägna sig information etc. Jätteanvändbart! Det märker man också om man läser en bok om covenarbete, att det är mycket som t ex lärs ut genom estetiska arbetssätt; genom drama, bilder, poesi, musik och sång och rörelse. Efter att ha läst snart 40 poäng på universitetet i "musiskt lärande" så förstår jag varför det är så användbart!
Jag kände mig ganska träffad av en sak som stod i det nya kursmaterialet. Det handlade om prestationsångest. Jag tror att om man redan har problem med den aspekten på andra områden så kommer det med största sannolikhet påverka en när man sysslar med wicca eller häxkonst. Så är det för mig iallafall. Man vill ha snabba resultat, gärna synbara. Men det mesta sker i det inre medvetandet, subtils och ofta långsamt. Jag får försöka minnas det. Dessutom tenderar det att låsa sig om man försöker forcera det.
Jag har inte hunnit läsa så mycket i kurshäftet, men det som står hittills har varit intressant. Jag kikade och såg att en annan teknik från drama tas upp; storytelling! Ska bli spännande att komma fram till det. Till min lättnad såg jag att det inte var så mycket övningar den här gången heller. Jag ligger lite back med de från förra månaden, så...
Nej, nu ska jag ta itu med angelägenheter i det yttre medvetandet: betala räkningar. :-)
Slarv
Ja... Nu var det ett litet tag sedan jag skrev; kan det vara en vecka? Kanske mer. Har varit så stressigt så min koll på tiden är inte så bra.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva för mina tankar har varit så fokuserade på min "vanliga" utbildning den senaste tiden. Min häxutbildning har nog kommit lite i skymundan. Jag har varit rädd för att det ska hända, för att det kommer bli så. Jag vill verkligen känna att jag menar allvar med det här, att jag kan ta ansvaret själv och att jag kommer att slutföra det. Om jag bara inte hade så mycket annat! Eller är det en ursäkt för att inte ta tag i det, att avsäga mig besväret? Jag måste nog rycka upp mig lite. Jag vill kunna känna mig stolt över mig själv och jag tror att det här innerst inne är väldigt viktigt för mig. Det här handlar om inre utveckling och jag vill inte känna att det inte betyder lika mycket som något annat, för det gör det!
Jag har inte praktiserat så mycket heller. Jag har inte känt att tiden eller orken har räckt till, men jag ska skärpa mig som sagt. Gah! Jag hoppas att jag kan.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva för mina tankar har varit så fokuserade på min "vanliga" utbildning den senaste tiden. Min häxutbildning har nog kommit lite i skymundan. Jag har varit rädd för att det ska hända, för att det kommer bli så. Jag vill verkligen känna att jag menar allvar med det här, att jag kan ta ansvaret själv och att jag kommer att slutföra det. Om jag bara inte hade så mycket annat! Eller är det en ursäkt för att inte ta tag i det, att avsäga mig besväret? Jag måste nog rycka upp mig lite. Jag vill kunna känna mig stolt över mig själv och jag tror att det här innerst inne är väldigt viktigt för mig. Det här handlar om inre utveckling och jag vill inte känna att det inte betyder lika mycket som något annat, för det gör det!
Jag har inte praktiserat så mycket heller. Jag har inte känt att tiden eller orken har räckt till, men jag ska skärpa mig som sagt. Gah! Jag hoppas att jag kan.