Val, Rasputin och spåkonst
I går såg jag en dokumentär om Grigori Rasputin. Vilken fascinerande person! Han hade tidigt visioner och kunde hela och se in i framtiden. När de beskrev honom tänkte jag bara "han måste ha varit en schaman!" Sedan han lämnat sin fru och sina barn gav han sig ut och blev en vandrande, helig man. Han vandrade ända ner till Grekland och runt i hela Ryssland och Sibirien. Förmodligen var det då han kom i kontakt med den kristna sekten khlysty, som ägnade sig åt extas och späkning. Efter att de dansat sig till extas föll alla ner på marken (låter den delen bekant från en Doreen Valiente text, någon...? ;-)) och började ha sex med varandra. Om jag minns rätt så gjorde de det därför att de skulle känna ännu mer ånger och underkastelse, eller nåt. Tillåt mig att småle. Sekten var tydligen mycket populär.
Till sist hamnade han som ni nog vet hos den ryske tsaren och hans fru Alexandra, som avgudade honom. (Ockultism och allt som hade med spiritism att göra var väldigt populärt och Alexandra var mycket vidskeplig.) Rasputin sägs ha haft en mycket stor dragningskraft på kvinnor. Vissa säger att det var hans varglika, genomträngande ögon och andra säger att det var det han hade mellan benen som numera flyter omkring i en glasburk på ett museum och är lite över 28 cm långt. Men titta på bilder av honom, mannen hade karisma! Varför faller kvinnor alltid för "bad boys"?Jag har tagit upp spåkonsten igen förresten (runor och tarot)! Jag spår folk gratis på ett forum. Det är rätt schysst som träning men ännu har bara en person gett mig vettig feedback. Det gör det lite mindre intressant och därför kommer jag bara ta ett lass till. Det känns inte så motiverande att bara ge och ge men få så lite tillbaka, den känslan känner nog alla igen. Jag får väl försöka ge mig in på telefonbranschen, förhoppningsvis under sommaren, nu när jag har fått lite nytt självförtroende.
Nu ska jag väl plugga inför tentan.
Adhuc neminem cognovi poetam qui sibi non optimus videretur
Separation och splittring
Mest kom vi in på att prata om att acceptera döden, vilket hon alltid haft extremt svårt med (liksom jag, innan jag hade haft andliga upplevelser som upphävde det), och om gott och ont och splittring och hennes halsproblem och hur det kan hänga ihop med halschakrat. Jag ska inte gå in på det sista, eftersom det är privat för henne, men det här med döden, splittring och gott och ont är mycket intressant.
Vår kultur föder splittring och uppdelning mellan saker och ting. Det är "dem" och "vi" när vi talar om andra. Vår sagotradition handlar oftast om kampen mellan gott och ont (vilket reproduceras i det oändliga i böcker och filmer idag, tex Sagan om ringen, Narnia, Harry Potter mm), man talar om livet och döden och himmel och helvete. Alla som separata delar som i bästa fall hänger samman med en ytterst tunn tråd.
Splittring föder rädsla och oro, en oro som kan leda till mycket otrevligheter. Om det inte fanns någon oro för livet efter, om inte splittringen mellan alla religioner fanns eller tänket om "vi" och "dem", ingen strävan efter att ständigt vara bättre än någon annan, ingen strävan efter att kunna visa sig ha "rätt" och motbevisa andra teorier... Då kanske folk skulle kunna slappna av? Utan splittring - helhet/harmoni.
Men i stället pumpar vi våra unga fulla med bilder av vad som är rätt och fel, och inte kan man acceptera olikheter utan man måste omvända tills alla tänker likadant. Det "onda" och det som är "fel" måste bekämpas till varje pris och man kan inte vila lugnt i sin säng förrän "ordningen" är återställd... Jag tror i stället att vi måste få lära oss att vi inte sitter inne med hela sanningen, att vi inte kan döma andra så lättvindigt som vi gör. Jag tror att vi måste lära oss att acceptera, även om vi inte håller med. Det som vi uppfattar som "ont", vad är det? Är det något som är främmande för oss, är det något vi inte förstår eller tycker om, eller är det något som skadar andra? Kanske (med ett stort K) är det sällan som det verkligen skadar någon, men att problemet ligger i oss själva?
Massa människor går omkring och oroar sig för vad som händer när man dör. För vi "vet" ju alla att det är en splittring mellan livet och döden, eller hur? Eftersom vi inte ser det och ingen kan berätta om det så kan vi ju inte vara säkra på att det finns. Men allt förnyar sig självt, förutom det som till och med är evigt. Naturen "dör" också på vintern, men visst reser den sig igen i full blom? Månen "försvinner" från himlen en stund, men sedan växer den fram inför våra ögon. Om inte de berättar om livet efter döden, vad gör det då? Både livet och döden existerar, men de är tätt sammanknutna i en evig spiral och de utgör en helhet. Att skilja dem åt är att skapa en onödig splittring för de är båda lika naturliga och lätta att se, de är inget okänt som vi måste frukta!
"Two is the ray of polarity: the sacred twins, smoky mirror and the clear reflection, all things in relationship. Polarity is the loom on which reality is strung, the magnetic dance of universal forces. Within the mirror of polarity, you will find the many faces of illusion, as well as ultimate freedom from illusion.
Polarity reveals your conflicts, struggles, and the apparent separation created by your beliefs in duality."
Krax!
Karma, yule-dekorationer och drömmar
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om den gångna veckan. Har inte hunnit så mycket annat än att läsa och skriva rapport. Men nu har jag faktiskt tagit lördagen ledig. :-)
Först kan jag åter igen konstatera att karma existerar! Här om dagen så åkte jag som vanligt ut till universitetet och då hörde jag en kvinna som frågade busschauffören var hon borde gå av för att lättast komma dit hon skulle. Han svarade en hållplats som innebar att hon skulle få gå en bra bit, så efter att ha våndats ett tag på mitt säte gick jag och pratade med henne. Jag sa var hon borde gå av och gav henne en vägbeskrivning. Haha, dagens goda gärning. Jag gav också en kurskamrat tipset om var hon kunde låna en bok som var slut på alla andra ställen. På vägen hem på eftermiddagen ringde min man (haha, vad lustigt det känns att skriva "min man", men bra!) och bad mig köpa kattsand. Jag skulle dessutom förbi biblioteket och hade hela väskan full med böcker, så jag visste hur tungt och otympligt det skulle bli... Usch, vad jag våndades. Men precis när jag hade varit inne på ICA och gick ut träffade jag på min mamma! Hon gav mig skjuts hem och sagan fick ett lyckligt slut. Vad du ger ut kommer tillbaka. ;-)
Julpyntat har vi gjort här i lägenheten också, så det är juligt och väldigt mysigt. Tyvärr kissade någon av katterna på julduken på matbordet i dag. Misstänker att det var Samhain... den bushoppan. Hon som har skött sig så bra ett längre tag och nu detta! Katter, katter, katter...
Funderar dock på att fixa lite mer yule-igt pynt, typ något med solar, eldar, mistlar och vintergröna växter. Förra året bakade jag pepparkakor med form av olika solsymboler och de blev jättefina att hänga upp, så det kan jag rekommendera! Enkelt är det ju också.
Hade en underlig dröm för några nätter sedan då jag deklarerade att jag INTE var häxa. Det mest förvånande var att jag menade det också! Måste bero på att ÖPS:an har berättat att hon inte kallar sig häxa. Vad influerbar man är då... Nästan lite läskigt. Jo, jag hade en annan dröm den natten också, eller något natt precis runt den natten. Haha. Jag drömde att jag hade rest utomlands och träffat två wiccaner där. På natten gick vi till ett hus som höll på att byggas. Det som skulle bli taket låg än så länge på marken och hade som plattor av jord i sig som någon slags isolering eller dylikt. Jag satte mig på knä och lade mina händer på jorden medan jag välsignade det i Gudinnans namn och bad taket att vaka över familjen som skulle bo i huset. Jag kunde nästan känna jordlukten och känslan av att lägga händerna på det, så det var rätt härligt. Men symboliken i ett hus som håller på att byggas är ju helt klart lovande, kanske symboliserar det covenet?
Det var väl ungefär det jag hade tänkt skriva, fast jag har säkert glömt något nu.
Kra, kra korpen kraxar
Green Tara
I dag har jag renat lägenheten. Har ett litet altare i vardagsrummet tillägnat alla havs- och mångudinnor (tror jag säkert har nämnt det tidigare) och där har jag en skål som jag brukar fylla med vatten och salt och skvätta lite i rummen och rena med. I dag fick jag dock för mig att chanta lite också och kom att tänka på en jag hittade på nätet för länge sedan, en chant till Green Tara.
Jag sitter här och gör lite efterforskningar (från hemsidan: http://www.khandro.net/deities_Tara1.htm#divine%20bodhisattva) och det visar sig finnas många olika Tara (vit och gul har jag hittat iallafall). Ordet TÂR ska tydligen betyda att korsa eller gå över, hon tjänar som en väg över till Nirvana. Roten till tar- kan betyda träd, stjärna eller ögats pupill. I den indiska ortodoxa heliga traditionen, syftar tara till den andra av tio vägar för att nå befrielse.
Hennes ursprung är unikt. Hon har det mytologiska ursprunget som Gudinna, är en bodhisattva (en person som egentligen har nått upplysning men som väljer att återfödas på Jorden för att hjälpa andra att nå Nirvana) och anses vara en Buddha.
I vissa traditioner, bland annat den tibetanska, anses grön innehålla alla färger. Green Tara avbildas oftast som en 16-årig flicka med mörkt grön hud. Hennes vänstra hand visar tecknet för att bevilja skydd och håller i en blå näckros, medan den vänstra, som också håller en blomma, visar tecknet för välsignelse. Green Tara hjälper oss att överkomma rädsla och ängslan och hennes anhängare tror att hon kan uppfylla önskningar, förskjuta alla typer av lidande och bringa lycka.
Bönen eller mantrat jag talade om i början lyder så här:
OM TARA TUTTARE, TURE SOHA (uttalas: ome tar-ah two-tar-ah, two-ray so-ha)
På hemsidan http://www.medicinebuddha.org/tara.htm kan man läsa om ordens betydelse, men jag ska försöka sammanfatta.
OM innehåller tre ljud AH, O och MM och betecknar de omätbara kvalitéerna hos ett upplyst väsens heliga kropp, tal och ande. Enligt vissa läror visar mantrat en väg till ett allvetande tillstånd. OM är målet och resten av mantrat är vägen.
TARA är det befriande feminina. Hon befriar oss från de tre lägre rikenas lidande. Samsaras generella lidande (samsara betyder "vandring som pågår" och är den plats där vi lever för närvarande, men också en process där vi ständigt skapar den värld vi lever i. Så fort en värld rasar samman skapar vi en annan.), Nirvanas slaveri och det lyckliga tillståndet av frid. Idén är att man inte bara ska tänka på sin egen framåtskridning, utan också på andras. Det första TARA representerar alltså allt vi ska bli befriade från, den befriande vägen och målet till vilket Tara leder oss, ett allvetande tillstånd.
TUTTARE betyder att fördriva alla rädslor. Det man främst skingrar är rädslan för illusioner:
* lidandet av tillbehör, som är som en stor störtflod
* lidandet av hat, som är som en eld
* lidandet av okunskap, som är som en elefant
* lidandet av avundsjuka, som är som en orm
* lidandet av stolthet, som är som ett lejon
* lidandet av girighet, som är som en boja
* lidandet av felaktiga perspektiv, som är som en tjuv
* lidandet av tvivel, som är som alkohol (eller möjligtvis ond ande)
Tara befriar oss alltså från lidandets sanna orsaker - karma och det kvävda sinne från vilket karma uppstår.
TURE betyder hon som uppfyller all framgång, framgång både som målen hos de tre nivåerna men också till exempel framgång med företag eller med att praktisera vår dharma.
SOHA "Må Taras välsignelser, som finns i mantrat OM TARA TUTTARE slå rot i våra hjärtan". Genom att be till Tara och recitera hennes mantra mottar vi hennes välsignelser.
--------------------------------------------------------------------------------
Puh! Det var jobbigt att översätta. Speciellt eftersom jag inte är så insatt i ämnet heller, men det är utmanande att lära sig nya saker! Man märker ju tydligt att man inte kan sätta sig in i det här tankesättet eller systemet på en dag precis utan att det kräver mycket studier. Hej och hå... Skulle vara spännande att studera religion. Nästa gång kanske jag skriver något om Quan Yin, som jag länge har varit intresserad av!
Nu ska jag försöka skriva min rapport som jag har lyckats smita från några timmar... ;-)
Oavsett vilken kultur en kvinna präglats av förstår hon intuitivt orden vild och kvinna. När kvinnor hör dessa ord väcks ett uråldrigt minne till liv. Det är minnen av vår absoluta, oförnekliga och oupplösliga släktskap med det vilda kvinnliga, en relation som kan ha blivit uttunnad genom vanskötsel, begravd under en långtgående domesticering, bannlyst av den omgivande kulturen eller med tiden obegriplig. Vi har kanske glömt hennes namn, vi svarar kanske inte när hon ropar våra namn, men inom oss, i märg och ben, känner vi henne, längtar vi till henne; vi vet att hon tillhör oss och vi henne.
(Clarissa Pinkola Estés: Kvinnor som slår följe med vargarna. s. 18)
Vandra i skönhet!
Pratgruppsmöte
Självinitiering och att vara kallad. Röriga tankar!
Självinitiering
I går natt låg jag och funderade över detta ombestridda ämne. Funderade över att vissa anser att någon ska ha visat vägen och att självinitiering därför inte fungerar, och undrade vad det betydde? Måste någon gå före och visa vägen, så att man går i dennes fotspår, eller räcker det med att någon har vandrat samma väg tidigare? För ingen väg är väl helt unik, utan det finns väl alltid någon som har beträtt den innan? I så fall borde det alltså gå att initiera sig själv.
Det påstås också att initieringen är en sådan kraftfull händelse att den transformerar. Jag har aldrig initierats av någon i en grupp och kan därför inte uttala mig, men jag har svårt att tänka mig att det skulle kunna fungera så som ett autentiskt, mer eller mindre spontant händelseförlopp i verkliga livet gör. För jag tror att livet initierar (eller Gudinnan och Guden om man så vill), och däri ingår människor, men att det som sagt sker spontant och med en tydlig förankring i ens tidigare val och upplevelser. När jag gjorde min självinitiering var det inte den handlingen som initierade mig. Den ceremonin var bara en bekräftelse på den transformation som redan hade skett och den kunde sätta ord och handling för vad jag kände inuti. Livet har initierat mig och jag är något annat nu än jag var då.
Då kommer frågan "Var det nödvändigtvis en initiering inom wicca?" Jag känner så, eftersom jag tiden innan hade jobbat inom en wiccansk kontext. Hade jag inte valt den vägen hade den här typen av initiering aldrig ägt rum! Jag bar själv det största ansvaret till att den skedde, på grund av ett medvetet val, men det var också krafter omkring mig som framkallade den. Jag tror inte att det var en slump, men inte heller ödet, det var en naturlig reaktion. Men att jag över huvud taget valde wicca, det kan mycket väl ha djupare, mer existentiella anledningar.
Att känna sig kallad
Jag låg också och tänkte på att känna sig kallad till wicca. Vad är det som avgör vilken religion man väljer att tillhöra, i vår dags sekulariserade samhälle? Är det bara för att vara rebellisk, för att hävda sin individualitet eller självständighet som man väljer en återuppstådd naturreligion? Är det ett sätt att säga "Titta på mig!"? Jag tror att många tror det och det kan såklart påverka vissa att söka sig dit. Men nej, det må låta flummigt men i mitt fall var det kärlek. Kärlek, så mycket kärlek som jag känner till wicca.
Frågan är om jag som sagt valde wicca, eller om jag blev kallad? Jag tror att vi kallade på varandra, som magneter. Som en växelverkan mellan två parter, mellan något i mitt inre och essensen hos det som utgör religionen: Gudinnan och Guden.
Det här blev en ganska rörig blogg, många tankar... Men det är kul att försöka tränga lite bakom och tänka till. Vad är det jag har upplevt, upplever och varför? Teorier kan man ju alltid ha, men de har förmodligen ändrat sig om några dagar. :-) Bakom slöjan finns en annan slöja, och en till och en till och en till...
Följ vargens spår och vandra i frid!
Skivan
Utan att gå allt för mycket i på filosofiska funderingar så kan jag ju berätta hur det gick. Det gick... långsamt! Jag är en otrolig perfektionist, absolut när det gäller något som bara innefattar mig och som speglar mig själv. Tror inte att det handlar så mycket om självmedvetenhet, bara att jag vill kunna känna mig nöjd och veta att jag har gjort mitt allra bästa. Jag hade dock ett ögonblick av fånig självmedvetenhet när ett annat band var på väg till sin replokal, som mer eller mindre ligger vägg i vägg med vår. Ni vet, ett sådant där tufft litet gäng med yngre killar som lirar metal, och där stod jag och spelade julsånger. Haha, tyckte faktiskt det var pinsamt. Det tog lång tid att sätta keyboardspelet, men när vi till slut ändrade det förbaskade metronomljudet så gick det tack och lov. Vid ett tillfälle var jag på väg och ge upp och sa "nej, vi tar nästa sång och försöker med istället!" men sedan kom kämparglöden och istället för att låta mig besegras så fortsatte jag att försöka och efter ett tag satte jag den! Det var ungefär så långt vi hann, jag sjöng in en vers också men sedan började det bli dags att gå hem eftersom vi skulle äta och göra skolarbete. Jag avskyr att avbryta mig när jag skapar, men på ett sätt var det lite skönt också. Jag hade haft sådana upprymda och spända förväntningar att hela saken tog musten ur mig lite grand. Någon gång i nästa vecka kommer jag nog att fortsätta.
Kom att börja tänka nu på alla andra skojiga saker runt omkring, att pyssla med ett skivomslag etc... Jättekul! Vill nog ha en eld på framsidan kanske... Borde jag kunna hitta på deviant art att använda (självklart frågar jag om lov innan). Vad kan den heta då? "Låt yule-eldarna brinna"? "Dela ljuset"? Haha, jag måste nog fundera på det! :-D Sitter och kollar på bilder på Devart nu och det finns himla mycket fint! Man kanske till och med skulle fråga om man fick använda en färdig bild...?
Nej, jag ska leta vidare en stund, blev inspirerad!!!
Vandra i skönhet!
Aggressioner, dröm och Yule-skiva!
Maria, du sa det så bra! Bara för att man inte beskriver sig som en glad person så måste det inte betyda att man är en surpuppa. Tack! :-D
Igår kväll fick jag ett ryck. Sviterna efter mitt utbrott på en av bandmedlemmarna känns fortfarande i kroppen, så jag behövde få lite utlopp för mina aggressioner. Det började med att jag tänkte städa i sovrummet (som jag alltid lyckats stöka till i, eftersom jag använder det som ett hobbyrum). Vanligtvis när jag städar så brukar jag tända rökelse och levande ljus och sätta på bra musik och sjunga och dansa, bara för att det blir mycket roligare och mysigare. Men istället för den lite lugnare musiken som jag brukar ha (typ Loreena McKennit) så valde jag en skiva som i sig behandlar ilska och då kom jag verkligen igång! Visst, jag städade ett tag, men sedan fick jag för mig att måla ur mig ilskan samtidigt som jag vrålade med i musiken! Haha, vilken terapi va? Men det är ganska härligt att gå in i sig själv så där och bara känna och ge sig hän. Min sambo tyckte dock att det var lite sent så han kom in och sa det, men han märkte ganska snabbt vilket tillstånd jag var i och lämnade mig ifred. Bra när någon känner en så väl att allt inte måste sägas rakt ut. Han vet att jag avskyr att bli störd när jag är inne i något sådant där. :-) Bilden nedanför var det som kom ut iallafall och jag mår mycket bättre nu. Lite tapet kom tyvärr med nere i vänstra hörnet, som ni ser. Säger dock inte att det är ett mästerverk, haha!
Igår tänkte jag också försöka skriva ut mina personliga färgkorrespondenser här från bloggen och stoppa in i min BoS, men det misslyckades. Det verkade inte gå att bara kopiera text. Men vänta lite nu... jag borde väl kunna gå in och öppna inlägget igen när jag är inloggad? Aha...
I natt drömde jag att jag paddlade kanot in i skogar och nedför läskiga fall. Sedan steg vi i land och gick in till en restaurang där vi skulle äta lunch. Jag försökte beställa något vegetariskt, men det var världens otrevligaste tjejer som stod i kassan! Minns inte riktigt om jag skällde ut dem eller om jag bara blev ironisk till slut... Känns som att jag verkligen börjar komma i kontakt med min ilska sedan jag skällde ut min bandmedlem och stod upp för mig själv! Det är ju något jag alltid har haft problem med så jag känner mig faktiskt nöjd med det!
Snart är det bara en vecka kvar tills jag ska till Jönköping igen, yey! Det känns inte lika nervöst som de tidigare två gångerna så man börjar komma in i det eftersom man lär känna dem mer och mer. Ska försöka tänka ut några kluriga frågor så att man inte kommer tomhänt...
Har ett projekt på gång också: En hednisk julskiva! Eller snarare Yule-skiva. ;-) That´s right, jag tänker på den förkristna julen och alltså tänkte jag använda traditionella melodier och skriva om texterna. Det är ju inte som att det inte har gjorts tidigare (finns en hel del underbara texter på nätet, absolut av Ellen Reed), men jag vet ingen skiva med svenska texter. Har lyckats ändra några ord i "Nu tändas tusen juleljus" så att den passar till exempel. Kruxet är bara att få TID att spela in, eftersom det är mycket med studierna runt den här tiden. Musiken blir nog väldigt enkel och kommer nog bygga mest på keyboard. Vill bara ha det nedtonat, lugnt och stämningsfullt. :-) Min lillasyster och pojkvän har gått med på att hjälpa till, både med instrument och med sång och om jag bara kan släppa mitt grymma kontrollbehov så kommer vi nog få riktigt roligt när vi gör den också! Får ta med glögg och pepparkakor till replokalen. Jag hoppas verkligen att det kommer bli av!!!!
Blä, upp och ha seminarie imorgon så det är bara att bita i det sura äpplet nu och läsa lite till. Pojkvännen kommer väl ändå vilja spela sitt nya tv-spel hela natten. Hihi...
Gudinnans frid!
Bästa låten just nu:
Io Pan - Inkubus Succubus
Självmedvetenhet, glädje och ord
Efter att ha gett bort adressen till min blogg igår så började jag fundera över hur det jag har skrivit skulle uppfattas av henne? Jag började till och med förbereda något slags försvarstal. Haha! Varför är man ofta så otroligt självmedveten? Man vågar inte sjunga när man är ute och går, inte ta ett litet danssprång om någon ser på och inte låta bli att skämmas lite om man tittar överdrivet mycket på och skrattar åt en skata som spatserar omkring när man väntar på bussen! VARFÖR?! Varför uppfostras man till att bli så hämmad att man inte kan uppskatta små saker i tillvaron? Jag älskar att se fåglar flyga omkring högt i skyn men om jag skulle gå med näsan i vädret och bli vinglig för att jag inte ser vart jag sätter fötterna skulle jag känna mig som fem år igen. Skulle det vara något negativt då? Nä... men...
En liten sak från mitt försvarstal tyckte jag ändå var ganska intressant och det handlar om ifall man upplever sig som en glad person eller ej. Jag kan känna att jag är lycklig utan att uppleva storstilad glädje, även om det låter lite konstigt. Vad jag utgick från var att jag har en del inlägg här där jag beskriver att jag mår dåligt och då känns det som att ni som läser kanske tror att jag ofta mår dåligt. Fast det kanske jag iofs gör, det beror väl på vem man jämför med! Så tänkte jag att jag inte känner mig som en utpräglat glad person. Jag har däremot en väldigt positiv grundinställning: mitt glas är alltid halvfullt istället för halvtomt och så där... Men glad? Njae, det är ett ord som jag känner mig osäker på att sätta ihop med min person.
Jag har en liten ovilja mot ordet glad, att en person alltid skulle vara glad. Då utgår jag från att personen ifråga inte alls reflekterar kring djupet i sig själv. Att vara glad så där i allmänhet upplever jag som en känsla på ytan, medan jag alltid har varit intresserad av att utforska alla mina olika lager. Jag hade nog en period när jag trängde väldigt djupt in, men jag har ingen önskan om att gå tillbaka. Jag har inte riktigt beslutat mig om ifall människan är väldigt vacker eller väldigt ful på insidan. Förmodligen båda ytterligheterna! Jag har iallafall utforskat min yttersta fula sida (även om det självklart fanns en bra bit kvar dit jag inte ville gå och aldrig vill gå) i lite yngre år och nu är jag inne på andra linjen, men att utforska det som är vackert och positivt i mig själv. Men för att kunna uppskatta det och få ett djup i det vackra så måste jag ju känna till den andra sidan också. Annars blir det som sagt - ytligt. Kanske är den vackraste människan hon som också är medveten om sina mindre positiva drag, för att uttrycka det milt. Hon som då kan omfamna ALLA, för att hon känner ALLT?
Så kanske, om jag når dit, kan jag säga att jag är glad? Kanske då kan jag säga att jag är nöjd och tillfreds.
Vackra, starka ord:
Schaman
Korp
Visdom
Ur
Gudinna
Ljus
Mörker
Vision
Kraft
Mana
Källa
Födelse
Vild
Liv
Healing och drömmar om läskigt coven
I går kväll pratade jag med Sparrowhawk på msn och vi kom in mycket på healing. Vi bestämde oss för att prova att skicka till varandra. När han skickade blundade jag och tyckte mig se slöjor av vitt och lila ljus som snurrade runt mig. Syftet var att öppna mig mer för subtila energier. Jag skämtade om att jag kanske skulle drömma något roligt på natten.
Sedan skickade jag och då var syftet att balansera. Det kändes som att det flöt vågor av energi från mina handflator, så det var väldigt behagligt. Jag bad även Quan Yin om hjälp och kände hennes närvaro. Jag fokuserade på huvudet och magen och det var i närliggande chakran som han kände, så det var positivt.
Hur som helst så hade jag en ganska speciell dröm på morgonen. Jag drömde att jag besökte ett coven som jag kanske skulle gå med i. Först verkade de vara nordiskt inriktade. De tog med mig och en annan tjej för att titta på deras vikingabåt. Den var upplyft i luften och under kunde man se namnen på alla deras medlemmar inristade.
Sedan gick vi till en kyrkogård mitt i natten, där de utförde någon ritual vid en grav och sedan skulle jag och den andra tjejen också pröva. Det låter skitdumt, men vi skulle använda "skinnet" på bröd som vi först skulle skala bort. Översteprästen började nu göra närmanden mot mig, han lade sin hand på mitt lår och hela tiden blev han äldre och fulare. :-)
Ja, det fortsatte lite i den stilen iallafall, det visade sig att de var inblandade i porrbranschen och hej och hå. Haha, snurrigt. Vi åkte förresten i en bil också. Genom fönsterrutan så såg jag en man och en kvinna som utförde någon form av ritual i sin trädgård. Det såg så där riktigt "häxigt" ut med rykande kittlar och grejer.
Har säkert glömt mycket nu under dagen tyvärr. Jaja, nu ska jag läsa. Au revoir.
Pagan Quiz
| The Wiccan/Pagan Survey! | |
| Basics | |
| Do you have a magickal name?: | No, not really |
| What does it mean?: | - |
| How did you find Wicca/Paganism?: | Through another wiccan. But I guess I have always been pagan at heart |
| How long have you been praticing?: | Since 2002 |
| Solitary or group pratictioner?: | I have done both, but I´m finally moving towards group practicing again |
| What is your path?: | Eclectic wicca |
| Are you out of the broom closet?: | Most of the time, but not in my professional life |
| Gods/Goddess | |
| Who is your patron God?: | Cernunnos |
| Who is your patron Goddess?: | Isis |
| What Gods do you worship?: | Those who have found a way in to my heart |
| What Goddesses do you worship?: | Those who have found a way in to my heart |
| Do you fear darkly aspected Gods/Goddess, or rather respect them?: | I guess I respect them, they are not to play around with |
| Do you worship the Christian God?: | No |
| Do you ever worship animals?: | No |
| Or plants?: | No |
| Nature | |
| Do you regularly communine with nature?: | Yes, nature all around me and my body. :-) |
| Ever walked barefoot in the woods?: | Yes, but I admit it has been a while... |
| Taken a camping trip just to talk to nature?: | No, I am not fond of tents |
| Describe the moment you felt closetest to Mother Earth?: | Tricky question... there have been several times |
| What is your power animal?: | That´s kinda privat I think |
| Do you have a familar?: | Njae... I would not concider my cats familiars |
| Have you ever called upon the powers on an animal in ritual?: | Yes, mostly birds I think |
| Or a plant?: | No |
| Do you hug trees?: | Yes, whenever I get the chance!!! |
| Give them gifts?: | Yes, it sure happens. :-) |
| What is your favorite flower to work with?: | - |
| Whats if your favorite tree to work with?: | Oak |
| Wheel of the Year | |
| What is your favorite holiday?: | I like every one in different ways... Perhaps Imbolc |
| What if your least favorite holiday?: | None |
| Have you ever held a ritual on a holiday?: | Yes, I hold rituals every holiday |
| Ever taken a day of work to celebrate a pagan holiday?: | Hmmm... I think I actually have |
| Do you celebrate Yule on the 21 rather than the 25?: | Yes of course |
| Have you ever felt the Veil thin?: | Yupp |
| Ever danced the Maypole?: | Yes, even though it was a very small Maypole. But that didn´t matter |
| Know what the Maypole symbolizes?: | Haha, yes I do you filthy beast! ;-D |
| Ever made love on Beltaine?: | I don´t think so, not THAT kinda love |
| How do you usually celebrate the pagan holidays?: | With ritual, symbolic actions and food! |
| Divination | |
| Do you use Tarot?: | Yes |
| Do you use runes?: | Yes, a bit. I have made my own set |
| Do you use a pendalum?: | No! |
| Do you use dowsing rods?: | No |
| Do you use astrolgy?: | Not actively, but I use to read it because I get it to my mail every week |
| Any other form of divination?: | No |
| Spells | |
| What was the first spell you did?: | Probably love but I can´t remember |
| What was the latest?: | - |
| Ever done a love spell?: | Yes |
| A job spell?: | Yes |
| A healing spell?: | Yes, many |
| What was the most powerful spell you've ever performed?: | - |
| What deities do you usually call on?: | Those mentioned above |
| Cryptzology | |
| Do you belive in Vampires?: | Only psychic vampires |
| Werewolves?: | No |
| Shapeshifters?: | Only mentally |
| Elves?: | On some plane |
| Faries?: | On some plane |
| Dragons?: | On some plane |
| Nymphs?: | On some plane |
| Sprites?: | On some plane |
| Mermaids?: | On some plane |
| Sirens?: | On some plane |
| Satyrs?: | On some plane |
| Ever "seen" any of the above?: | Yes, but rather "sensed" |
| Ever talked to any of the above?: | Haha yes |
| Ever used any of the above in magick?: | Yes |
| Do you have one of them as a personal guardian?: | No |
| Random | |
| Do you see a rabbit, a man or a woman in the moon?: | A man, because of the tale of the "Man in the moon" when I was little. But I see it as feminine |
| Own a cat?: | Yes, three actually |
| When you mediate what does your happy place look like?: | A green forest |
| Do you work with Chakras?: | Yes |
| Do you belive in past lives?: | Yes, but I do not believe, it IS so |
| If so, descirbe a few briefly.: | Na, I rather not |
| Do you belive in soul mates?: | I´ve met a few. *grins* |
| Ever meet one?: | See answer above |
| Do you have a spriit guide?: | Yes |
| Is it always love and light?: | No |
| Take this survey | Find more surveys Bzoink - The Original Survey Site | |
Tack Sparrowhawk för tipset och hjälpen med att få det att fungera!!! :-D
Född under svartmåne
Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag åker till Jönköping igen! Jag ser verkligen fram emot det, jättemycket. Jag har väntat så länge på den här chansen så jag hoppas bara att allt går som planerat.
Och om fyra dagar så gifter jag mig! Ojojoj, vad kul. Idag ringde min mormor så då berättade jag det för henne. Hon blev inte så lite paff. Hade tänkt ringa henne tidigare och berätta, men vi är inte direkt så nära så det kändes bara konstigt. Självklart har jag fått en stor finne som förmodligen inte går bort tills fredag, men det är väl något jag får leva med. Blä... :P
Och så skriver jag examination den här veckan. Det går ganska segt och är ganska klurigt, men jag kommer någon vart åtminstone. Ska väl skriva ungefär två-tre sidor till så det är inte så mycket egentligen.
Det svåra är att göra lärarna nöjda. Mailade min lärare angående att referera, eftersom jag var osäker på att mitt sätt godkändes. Hoppas på positivt svar!
Förra gången skrev jag om att inte ha tid och så, och dagen efter så lyckades jag signa upp mig på ännu en ny grej! Jag ska gå på imrovisationslektioner och ikväll var första gången. Ytterligare fyra möten återstår. Det var riktigt kul även om det mesta kändes igen från tidigare kurser om pedagogiskt drama, men jag tänker att kunskapen fördjupas ju mer man håller på! Det kändes avslappnat och trevligt iallafall. Jag har även anmält min mamma och mig själv till ett pass i afrikansk dans, så det ser jag också fram emot! Mamma tyckte väl inte riktigt att det var hennes grej, men hon gick med på det ändå, Goddess bless her! :-)
På onsdag ska jag klippa mig inför bröllopet. Det blir nog bara en toppning, men kanske klipper jag upp det lite också. Man vill ju att det ska synas lite att man har betalat för att gå till frisören! Det var minsann... två-tre år sedan sist. Om man inte räknar den gången mammas kompis som var frisör klippte mig hemma hos henne.
Kortet jag drog vid Mabon var ju förresten tre i bägare och för några dagar sedan såg jag att det stod för glada tillställningar som familjen kunde samlas runt, t ex bröllop. Haha, det tyckte jag var kul att se! Det stämde ju ovanligt bra.
Gudinnans ljus
Tid
Tid är verkligen en lyxvara förresten! Förut hade jag hur mycket tid som helst, men uppskattade den aldrig. Då såg jag med avundsjuka på de som hade fullbokade kalendrar. De såg så viktiga ut, det var så många som behövde dem eller som ville träffa just dem. Åh, vad avundsjuk jag var. Det var nästan ingen som visste om att jag fanns. Nu för tiden har man ju alltid något man ska göra, vare sig det är studier, fika med kompisar, träffa familjen, olika möten och lajv eller mellan varven rollspel. Aldrig trodde jag att man kunde få ont om tid! Jag brukade säga att jag inte hade tid, fast det bara var en tom fras, men nu har jag på allvar svårt att göra allting som jag vill hinna med. Och ja, om sanningen ska fram så känner jag mig faktiskt lite viktig när jag måste kolla min kalender innan jag svarar ja till något. Jag tycker om att känna mig efterfrågad, för det är en sådan ovanlig situation för mig!
Annars händer inte så mycket... Jag hänger väl i.
Ny BoS och folk som lurar i skuggorna
Min BoS tex? Först hade jag en blank skrivbok och den fungerade väldigt bra, även om det visst inte blev en traditionell BoS, jag skrev mest om mina erfarenheter och inte så mycket så att andra skulle kunna förstå. Sedan höll den på att ta slut och då köpte jag en stor fin, men jag kom liksom inte igång med skrivandet. Kändes begränsande på något sätt. Nu har jag bestämt mig för att skriva på datorn och sedan skriva ut och sätta in i en pärm. Kanske inte lika fint och traditionellt, men mycket praktiskt! Vad skönt att kunna flytta om, ta ut och lägga till som man vill. Det kommer nog bli bra. Min kära mor har sagt att hon vill bidra med pengar till en ny skrivare också för vi har ingen just nu och det är ju förträffligt när man pluggar också. Kostar ju så mycket att skriva ut någon annanstans. Och så är det osmidigt.
På hemsidan blev jag kontaktad av en till wiccan. Nu kryper de fram minsann! ;-) Det är lustigt när man tror att man är ensam och sedan märker man att så inte är fallet. Läser en kort kurs och där finns också en. Hon var iofs väldigt synlig med ett stort pentagram runt halsen så det var ju inte så hemligt. Jag frågade om hon var wiccan och det sa hon att hon var. Kul att veta att det finns likasinnade här och var. Tyvärr började hon prata om det när vi stod ihop med massa andra och väntade på bussen. Tyckte att det var lite för "public", min tro är privat och den vill/orkar jag inte diskutera med vem som helst. Tänkte att de andra från kursen som stod där skulle börja ställa massa konstiga frågor. Som tur var kom min buss väldigt fort så hon hann inte ställa så många frågor, vilket var skönt. Haha, får se hur det går nästa vecka. Annars får jag väl prata med henne. Jaja, det kunde ju vara kul att se vem den nya wiccanen var. Fika kanske?
Idag fyllde min mammas sambo år så vi var där en sväng på kvällen och åt lite nöttårta och gav presenter. Hans syster, mamma och lite vänner var också där och vi började diskutera mitt och pojkvännens stundande bröllop. Det kändes roligt att prata om det och det blir lite lättare att själv formulera sina tankar då.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Min förkylning blev värre idag så jag är lite hängig. Är det inte lite svenskt att avsluta en text eller ett samtal med att klaga lite?
Årsdagen, val och tarot
Ikväll var jag tvungen att dammsuga och jag bara kände hur stökigt det var i sovrummet för jag kom knappt åt tussarna. Så nu har jag städat och tänt massa rökelse och gjort det höstigt på altaret inför mabon, så nu känns det bättre. Har dock en del andra idéer som jag ska genomföra också. Medan jag städade lyssnade jag på Loreena McKennit och skrålade med, ytterst mysigt. Usch, jag försöker att ha en lugn och trevlig stund men det är inte lätt när man tänker på alla måsten inför morgondagen... :-(
Har varit och röstat och såklart. Det blev Miljöpartiet i år igen för jag tycker de för en vettig politik som går närmast mina egna tankar om hållbar utveckling etc. De allra flesta jag har pratat med har också tänkt rösta på dem så det ska bli spännande att se ikväll hur det gick! Min mamma överraskade mig storartat genom att inte alls vara intresserad i år så jag blev lite besviken. Demokrati bygger ju på aktiva medborgare, liksom. ;-)
Har haft fullt upp med studierna på sistone så det andliga har fått maka lite på sig. Håller dock på med ett riktigt stort projekt! Den tarotlek jag tycker bäst om just nu är Pagan Tarot så jag sitter och tolkar varje kort och skriver ner associationer. Det kommer ta år... Men det är ju jättenyttigt om man verkligen vill lära känna en lek. Jag har hittills kommit till kort 13 i stora arcanan. Funderar på att göra en hemsida till just den leken när jag är färdig så att andra som har den kan gå in och läsa och kanske få tolkningshjälp. Undrar om man kan fota varje kort och lägga in också, eller om det är olagligt? Njae, jag tror nog ingen far illa av det. På så vis kan ju andra som inte har just den leken också se varför jag har tolkat lite otraditionellt i vissa fall. Ibland när jag har suttit en längre stund och tolkat så har jag hamnat i ett slags flow, att jag glömmer tid och rum och bara skriver lite halvt omedvetet nästan. Det är en cool känsla och jag tror tolkningarna blir bra då också.
Ny kaxig katt i familjen!
Men nu är hon hemkommen och trots att hon bara är ca 12 veckor verkar hon ha satt båda våra andra katter på plats. Hon har en väldig integritet och har morrat och fräst nästan oupphörligen. Ingen ska komma och sätta sig på henne inte! Vår kastrerade hankatt har varit mest nyfiken på henne och försökt närma sig, men han får sig alltid en rejäl avhyvling. Vår andra vuxna honkatt är skygg som vanligt och håller sig mest på avstånd för att slippa trubbel och slagsmål. Och vi som var rädda att de skulle vara aggressiva mot kattungen! Snarare tvärt om då. Undrar när lilla kissen lugnar ner sig? Hon är ganska kaxig ändå och stövlar omkring och utforskar med sin lurviga svans högt i skyn. Jag sa till min sambo förut att hela bibel-gänget har flyttat in nu. Vittra (hankatten) är som Adam, Isis (honkatten) är som Eva och nya katten är som Lilith! De är lite så till personligheten så det är fascinerande. Jag hade på förslag att döpa nya katten till Lilith men vi får se om husse tycker det är en bra idé eller ej.
Nej nu ska jag sova så jag orkar upp till morgondagens föreläsning.... *snark*
Samtal med T
Nu sitter jag här sent på natten. Skolarbetet tar längre och längre tid, så mycket att läsa och reflektera över. Det är lätt att förtränga allt annat, att skjuta det framåt eller att helt enkelt inte orka bry sig. Det är därför jag skriver här nu, för att få lite egen-tid.
Jag åt lunch idag med en... vän får jag väl ändå kalla henne nu! Hon är väldigt andligt intresserad och även fast vi inte alls har samma inriktning så verkar vi ha ganska många gemensamma erfarenheter som är spännande att diskutera. Vi kan kalla min vän för T för hennes anonymitets skull. :-) Vi kom in på att prata om folk som missbrukar sin kraft, eller makt över andra. Hon började kalla det för "mörka krafter" och dylikt och sådana ordval bara måste jag protestera mot (ja, hon är ganska new age-ig! ;-)). Jag tycker inte att det är bra eller gynnsamt att dela upp världen i svart eller vitt/mörkt eller ljust/gott eller ont etc, att tänka att något skulle kunna vara så onyanserat. Jag tror det är ett arv från kristendomen och ett sätt att se på och tala om världen som leder till splittring. Förut hade vi te x den mörka gudinnan Hel i underjorden här i Norden. Var hon ond? Nej! Då insåg man att döden inte var något ont utan att den var ett nydvändigt steg för att nå återfödelse. Ordet "helhet" sägs te x komma från Hel. Men likaså ordet "helvete" och vi kan ju gissa vilkas förtjänst det är...?
T´s funderingar gick iallafall i riktningen hur man kunde skydda sig mot sådana här attacker, eller vad man ska kalla det. Jag anser att det bästa skyddet är att helt enkelt inte inbilla sig att någon kan ha ett sådant inflytande över en. Det borde väl vara det mest naturliga skyddet? Om man beredvilligt tror att någon kan stjäla ens handlingsförmåga, förstånd eller vitalitet så är det nästan som att ge bort sin kraft! Då tar man inte längre ansvar för sitt eget liv. Visst kan man komma i svackor där man är sårbar vilket ger andra en chans att utnyttja en, men det tillkommer en själv att inse det och att ta sitt eget ansvar. Man kan inte spela offer och lägga skulden på någon annan. Ett citat för att illustrera vad jag menar:
Fool me twice, shame on me
Tack T för en mycket givande diskussion och trevligt sällskap! :-)
Låg självkänsla
Igår fick jag värsta ångestattacken. Jag oroade mig så mycket för hur det skulle gå idag att jag såklart förutsatte det värsta. Jag intalade mig att ingen skulle tycka om mig, att jag skulle bli utstött, att jag skulle knäckas av arbetstempot, hoppa av, bli ett socialfall och till slut hamna på gatan; utstött av hela samhället och lämnad av min partner. Jag har svårt för nya situationer där jag inte vet vad jag har att förvänta mig, jag är så rädd för att misslyckas. Och främst så har jag nog ganska låg självkänsla och inbillar mig att jag inte kan något. När jag ser det i ett sådant här perspektiv att jag kan skriva om det så vet jag ju att det inte är så och att jag har mycket att erbjuda till andra, att jag innerst inne är en varm, kärleksfull människa, men det är svårt att stå emot frestelsen att racka ner på mig själv. Jag har ofta undrat vad det kommer sig av? Tyvärr tror jag att jag vet svaret. Det jag har haft att ge har aldrig blivit uppskattat.
På söndag ska jag till Jönköping. Yey!
Vardagsfunderingar
Nu på eftermiddagen så har det varit riktigt åskoväder. Stålgrå himmel som dundrar och brakar, tunga regndroppar och en och annan blixt. Riktigt kraftfullt väder som manar till styrka och handling! Naturen rör sig verkligen och ljuden bara rullar fram.
Imorgon börjar studierna igen och som vanligt oroar jag mig för om jag kommer att orka eller ej. Det är minsann inte lättsamt att studera, men såklart är det givande och utmanande. Jag blir hela tiden uttvingad ur min comfort zone. Just därför har det varit så skönt att vila hela sommaren, att inte hela tiden vara beredd på att anta utmaningar; att bara få vila i mig själv.
På konstcommunityn har de just nu en tävling på gång där man ska teckna/måla/skriva om sin favorit gud/gudinna och samtidigt få in ett hösttema i bilden, med tanke på stundande mabon. Tror jag ska göra ett försök, det är ju roligt. Absolut om man vinner, men för sin egen skull också.
Jag kom förresten med i pratgruppen så jag är överlycklig!
Åskkraft/Ceriadwen
Månfasernas inverkan
Om jag har tur nu så har jag något riktigt spännande på gång. Jag har fått kontakt med ett coven inte så jättelångt från mig och jag kanske ska få vara med på deras pratgrupper. Det kanske kan leda till att jag kan bli medlem i deras coven. Alldeles för tidigt för att tänka mer på det kanske, men jag har anmält mitt intresse så nu ligger det i deras händer.
Nej, nu ska jag se om jag inte kan hitta på något att göra. Krax!