Pentagram
Rör din panna med pekfingret och långfingret.
Rör ditt vänstra bröst.
Rör din högra axel.
Rör din vänstra axel.
Rör ditt högra bröst.
Rör din panna.
Fördomar om wicca
Jag är lite glad förresten. Texten jag skrev om altare publicerade jag på forumet häxor i fokus. Sedan fick jag ett pm från sitevärden där hon skrev att hon hade tyckt den var väldigt bra och frågade om hon fick lägga ut den som artikel? Jag sa ja så nu ligger den där. :)
Annars har jag just nu plöjt igenom bok 8 i serien Jarastavens vandring, en serie som handlar om en grupp völvor som förbereder sig för att slåss mot en ond kraft. Det är det stora temat, men så får man följa deras vardag med sorger och glädjeämnen också förstås. Böckerna är skriven så att man bara måste vända sida på sida och det går fort eftersom de är så lättlästa. Jag brukar annars läsa väldigt långsamt men den här gången gick det nog på tre-fyra dagar. Det är skönt att läsa sådana böcker emellanåt. Det var länge sedan jag skrev något för Lettura, så jag ska ta mig i kragen. Jag ska också skriva en recension på Solens dotter som jag även läste ut fär en tid sedan.
Vad jag egentligen tänkte skriva om är folks fördomar om wicca. Det verkar finnas en hel del och här är några som jag har uppfattat.
Den första wicca-läraren (finner inget bra ord för detta) jag hade faller nog inom den kategorin. Jag ska inte gå in på detaljer, men mycket av det den personen framhärdade kände jag inte alls igen när jag senare började studera på egen hand. Sådant som andra tryckte på och ansåg vara viktigt för wicca hade min lärare knappt nämnt alls. Jag känner nog inte så här i efterhand att det jag fick lära mig låg extremt nära wicca. Wicca i sig har jag tillägnat mig på egen hand, även om min lärare gav mig ett väldigt bra utgångsläge. Å andra sidan är inte jag rätt person att döma över min lärares sätt att utöva sin tro, det var uppenbarligen rätt för honom/henne.
Nu blev det lite off topic här känner jag så vi går vidare till andra punkten. :) De som tror att wicca är sektliknande är oftast personer som inte har läst på speciellt mycket. De kanske just har snubblat över wicca och råkat läsa något om hemlighetsfulla coven, de vet inte mycket om wiccas struktur och att de flesta utövar wicca som solitärer. Jag tänker inte skriva mer om den saken, utan säger bara "läs mer!"
För några dagar sedan beskrev en man på ett forum utövandet av magi inom wicca som "låg magi". Är inte riktigt säker, men jag tror han menade att man bara flyttar energier eller något sådant och att resultatet i slutändan blir en nollfunktion. Well, jag bryr mig inte direkt och jag lägger ingen värdering i ordet "låg". När det kommer till magi är jag nästan pinsamt oteoretisk (är det ens ett ord?) faktiskt. Jag går mer på känsla och intuition än något annat och jag utövar inte magi speciellt ofta. Vad jag dock kan säga är att de gånger då jag har varit med om att magi har utövats i grupp har den varit effektiv.
Annars har jag just nu plöjt igenom bok 8 i serien Jarastavens vandring, en serie som handlar om en grupp völvor som förbereder sig för att slåss mot en ond kraft. Det är det stora temat, men så får man följa deras vardag med sorger och glädjeämnen också förstås. Böckerna är skriven så att man bara måste vända sida på sida och det går fort eftersom de är så lättlästa. Jag brukar annars läsa väldigt långsamt men den här gången gick det nog på tre-fyra dagar. Det är skönt att läsa sådana böcker emellanåt. Det var länge sedan jag skrev något för Lettura, så jag ska ta mig i kragen. Jag ska också skriva en recension på Solens dotter som jag även läste ut fär en tid sedan.
Vad jag egentligen tänkte skriva om är folks fördomar om wicca. Det verkar finnas en hel del och här är några som jag har uppfattat.
- Folk känner sig avskräckta eftersom de tror att det finns många "regler".
- Folk tror att wicca är sektliknande och väldigt kontrollerande.
- Folk tror att magin inom wicca är i stort sett verkningslös.
Den första wicca-läraren (finner inget bra ord för detta) jag hade faller nog inom den kategorin. Jag ska inte gå in på detaljer, men mycket av det den personen framhärdade kände jag inte alls igen när jag senare började studera på egen hand. Sådant som andra tryckte på och ansåg vara viktigt för wicca hade min lärare knappt nämnt alls. Jag känner nog inte så här i efterhand att det jag fick lära mig låg extremt nära wicca. Wicca i sig har jag tillägnat mig på egen hand, även om min lärare gav mig ett väldigt bra utgångsläge. Å andra sidan är inte jag rätt person att döma över min lärares sätt att utöva sin tro, det var uppenbarligen rätt för honom/henne.
Nu blev det lite off topic här känner jag så vi går vidare till andra punkten. :) De som tror att wicca är sektliknande är oftast personer som inte har läst på speciellt mycket. De kanske just har snubblat över wicca och råkat läsa något om hemlighetsfulla coven, de vet inte mycket om wiccas struktur och att de flesta utövar wicca som solitärer. Jag tänker inte skriva mer om den saken, utan säger bara "läs mer!"
För några dagar sedan beskrev en man på ett forum utövandet av magi inom wicca som "låg magi". Är inte riktigt säker, men jag tror han menade att man bara flyttar energier eller något sådant och att resultatet i slutändan blir en nollfunktion. Well, jag bryr mig inte direkt och jag lägger ingen värdering i ordet "låg". När det kommer till magi är jag nästan pinsamt oteoretisk (är det ens ett ord?) faktiskt. Jag går mer på känsla och intuition än något annat och jag utövar inte magi speciellt ofta. Vad jag dock kan säga är att de gånger då jag har varit med om att magi har utövats i grupp har den varit effektiv.
Altaret
Altaret - enligt Ceriadwen
Jag ser altaret som ett hjärta, för precis som hjärtat bör altaret vara en levande och central plats. Det är ett fysiskt centrum för min trosutövning, där mina redskap och andra betydelsefulla ting vilar och har sin plats. Det är en plats där jag har ställt saker jag vill spegla mig i, saker som påminner mig om min tro, om vem jag är och vilka mina intentioner är. Jag tror inte på att ha allt för mycket saker på altaret, utan sådant som fyller en funktion. En del sakers enda funktion kan dock vara att jag tycker att de är vackra. Att spegla mig i skönhet gör att jag känner mig lycklig och för mig är det mycket viktigt att altaret är estetiskt tilltalande. Rörigt får det vara på andra ställen, men inte på mitt altare.
Jag kan också se altaret som en bro, kanske en regnbågsbro (Bifrost), som länkar samman himmel och jord eller det andliga med det materiella. Att dessa saker skulle vara åtskilda är förstås en illusion, men det kan vara lättare att minnas det med en fokuspunkt. För tro mig, när jag utövar ritualer känner jag verkligen mycket starkare än annars hur tätt sammanlänkat allt egentligen är, till exempel vi med det gudomliga. Det är bra synd att man inte jämt är uppmärksam på det. I mitt sinne kan jag nästan se en bro mellan mitt altare och någon slags "andlig sfär" och i cirkelns arbete smälter världarna samman.Föremålen
När du dekorerar altaret dekorerar du samtidigt ditt inre, allt det du ställer på altaret representerar något heligt i dig, eller borde åtminstone göra det. Athamen är en fysisk representation av din vilja, bägaren kan representera till exempel din medmänsklighet och ödmjukhet och pentagrammet ditt tålamod (det finns såklart himla många sätt att tolka redskapen på).
Altaret är en plats för eftertanke, ro, tillbedjan och magi (precis som ditt hjärta). Det är också där du oftast ärar Guden och Gudinnan med sånger, ritualer, musik, poesi, gåvor etc. Därför laddas själva den mentala bilden av altaret med mycket kraft. När jag tänder de levande ljusen på altaret, aktiveras all den där kraften som vilar till vardags. Ljusen aktiverar intentionen inuti mig och ger med sin närvaro altaret liv, med sina flammande lågor. Redskapen ser annorlunda ut, och blir på sätt och vis annorlunda, i ljusets sken. De blänker och man kan få illusionen att de rör sig, skuggor framhävs och de ser magiska ut. Därför behandlar man dem med mer respekt och de blir magiska. Hanteringen, både fysiskt och psykiskt, påverkar hur vi reagerar på föremål och således vilken effekt de får.
Placeringen
Det finns många åsikter om i vilken riktning altaret bör stå, så det är lika bra att bilda sig en egen åsikt bums! Traditionellt står norr och öster högt i kurs. Norr som riktningen för kraft, förfäder och andar, och öster som riktningen för solens uppgång. Man kan också vara lite galen och flytta runt sitt altare till den riktning som just då passar ens ritual, meditation eller magi, men jag har aldrig hört talas om någon som konsekvent beter sig så. Mitt liberala råd är att välja den riktning som känns bäst för dig, eller för all del som din möblering bjuder, om du inte bryr dig så mycket. Mitt altare står någonstans i nordväst, en riktning jag känner mig bekväm med och alltså funkar det utmärkt för mig, tack!
Arrangemang
Inom wicca finns det ett traditionellt sätt att arrangera altaret, så vitt jag vet. Det är att tillägna den högra halvan Guden och den vänstra halvan Gudinnan. Jag vet inte exakt var detta tankesätt kommer ifrån (förmodligen västerländsk ceremoniell magi) men höger har kommit att förknippas med den aktiva kraften, handlande, utåtriktad energi och det maskulina, medan vänster förknippas med det motsatta. Om man har en cirkel med elementen, där norr=jord, öst=luft, syd=eld och väst=vatten, tenderar dem man betraktar som feminina att ligga åt vänster och de maskulina åt höger. En annan förklaring är höger och vänster hjärnhalva som man kan tolka som feminin och maskulin. De magiska redskapen kan som bekant även de tolkas som feminina eller maskulina och då placerar man dem inom "rätt" halva på altaret. Varför man gör sig allt detta krångel? Jag anser att det ger fördelar, eftersom man förstärker ett system, en metod och ett synsätt. Det ger struktur åt ens utövande och inte minst binder det samman dig med alla andra som utövar wicca och bygger sina altaret utifrån samma koncept. När många människor gör samma sak skapar det kraft.
Omhändertagande
Ett altare måste naturligtvis tas om hand. Mitt första altare skapade jag när jag var 15 år och jag skäms över hur det såg ut där. Det var dammigt, duken var täckt av stearin och det stod oftast oanvänt. Jag utövade inte wicca då, men borde ändå ha iakttagit detta allmängiltiga faktum: The way you care for your altar and altar things will reflect the way you feel about them. As with anything in life, the more you put into them, the more they will give back. (Ariadne´s Thread, Shekhinah Mountainwater)
Att damma av, arrangera om, tillföra och ta bort saker förnyar och stärker kraften kring ditt altare. Låt ditt altare leva, inte bli en museeplats!
Förvaringsutrymme
Under åren samlar man på sig många vackra altarting. Frågan efter ett tag blir "Var gör jag av allt när jag inte har det på altaret?" Själv har jag skaffat mig en gammal hederlig, stor kista. Jag har ett framtida projekt i att förvandla den till en uppenbarelse i turkos och guld. Bredvid altaret har jag även ett litet "lådsystem" med fyra lådor. Där förvarar jag mindre saker som min favorittarotlek, rökelseblandningar, mina runor och min BoS. Det är perfekt för saker man använder ofta och vill ha enkel åtkomst till, eller som lätt skulle försvinna i en kista. Andra använder vackert smyckade skåp eller enkla byrålådor. Om du har rum under altaret är även det en utmärkt plats, speciellt om du har en duk som är lång nog att skymma det.
Olika saker behöver förvaras på olika sätt och en del saker är sprödare och ömtåligare än andra. Att hitta rätt förvaringsutrymme åt allt kan i sanning vara en utmaning, så samla på dig burkar, lådor och annat som kan komma till användning.
Montera upp och ned
Att montera ner ett altare känns minst lika ceremoniellt och högtidligt som att installera ett och kan vara en ganska djup upplevelse. Jag brukar göra det mellan högtiderna, och som jag har skrivit ovan förnyar det verkligen totalt när man byter altarsaker och förbereder sig för en ny högtid och kanske en ny årstid. Passa i samma veva på att damma av, ruska ur och rena. Det pirrar i kroppen av förväntan och man går nästan in i "ritual mode" på en gång, vid åsynen av sin "nya", magiska plats. En plats man skapat åt sig själv och Gudarna, någonstans mellan världarna...
Jag hoppas att min text gav dig något nytt litet frö eller tanke vad gäller altaret. Det finns så otroligt mycket man skulle kunna skriva om och utveckla men här sätter jag punkt. Det här är bara en häxas och wiccans syn på altaret och mångfald berikar!
Krax!
Mena det du säger
Jag fortsatte läsa lite i Ariadne´s Thread av Shekhinah Mountainwater igår, en bok jag inte tittat i på länge. Där stod några tänkvärda saker om Gudinnan. Jag citerar:
"One cannot live in a way that defies her part of the time and expect her to appear in one´s spare time."
"The fact is that to embrace the Goddess herself, not only as a muse, but in all her aspects, is to swim upstream. Allegiance to her is necessarily allegiance to truth, beauty, and a completely different social order than the one we observe today."
Jag tycker att det här är tänkvärt. För vad innebär det egentligen att sträva efter att vara ett med Gudinnan och Guden, att medvetet bjuda in dem i sitt liv och sitt hjärta? Om det är något man säger sig göra, men egentligen ägnar väldigt lite energi åt, visar sig resultaten därefter. Shekhinah skriver om talets betydelse, om hur urvattnat ens tal blir om man säger att man ska göra saker som man inte gör, om man bryter löften och inte lever upp till sitt ord. Där har jag ofta varit och det tär på både viljan och självförtroendet. Ett hjärta som känner skam och skuldkänslor för att det inte gör allvar av sina ord, är inte ett ställe för ett frö att gro. Så låt det du säger vara en sann bild av det som sker! Försök att leva ditt liv så att sanning, skönhet och vänlighet genomsyrar det, då tror jag att ditt hjärta är mera öppet för det gudomliga och livets mysterier.
Lev väl, må väl!
"One cannot live in a way that defies her part of the time and expect her to appear in one´s spare time."
"The fact is that to embrace the Goddess herself, not only as a muse, but in all her aspects, is to swim upstream. Allegiance to her is necessarily allegiance to truth, beauty, and a completely different social order than the one we observe today."
Jag tycker att det här är tänkvärt. För vad innebär det egentligen att sträva efter att vara ett med Gudinnan och Guden, att medvetet bjuda in dem i sitt liv och sitt hjärta? Om det är något man säger sig göra, men egentligen ägnar väldigt lite energi åt, visar sig resultaten därefter. Shekhinah skriver om talets betydelse, om hur urvattnat ens tal blir om man säger att man ska göra saker som man inte gör, om man bryter löften och inte lever upp till sitt ord. Där har jag ofta varit och det tär på både viljan och självförtroendet. Ett hjärta som känner skam och skuldkänslor för att det inte gör allvar av sina ord, är inte ett ställe för ett frö att gro. Så låt det du säger vara en sann bild av det som sker! Försök att leva ditt liv så att sanning, skönhet och vänlighet genomsyrar det, då tror jag att ditt hjärta är mera öppet för det gudomliga och livets mysterier.
Lev väl, må väl!
Meditera mera
Jag är lite rädd att Morrigan ska välja mig. Kanske har hon redan gjort det? Det är något jag måste meditera mera över. (Låter som en cheesy slogan, eller hur? "Meditera mera!") Vad jag känner är nog ganska mänskligt, jag vill ha någon som tar hand om mig, som håller mig om ryggen och går framför mig in i mörkret. En typisk modergudinna (men även mamma fågel puttar någon gång ungarna ur boet så att de lär sig flyga). Jag tycker att jag har haft det skapligt jobbigt för en tid framöver, just nu är jag inte hungrig på nya utmaningar, jag vill bara ha det lite tryggt och ombonat. Kan jag inte få vara liten bredvid Gudinnan som håller mig i handen och räcker mig en kaneldoftande bulle?
Men inom wicca, och vad gäller självutveckling, så funkar inte det konceptet. Vi måste lära oss att ta ansvar för våra handlingar, är det mörkt får vi famla efter tändstickor och vi får banne mig baka våra egna bullar! Oftast möter vi nog inte alls Gudinnan som den omvårdande modern, utan som den ettriga fågelmamman. Hon som vresigt pickar efter oss där vi tittar ner från det trygga boet på åttioelfte grenen, då vi med näbbar och klor gör allt för att slippa lämna det. Vem kan anklaga oss? Vem kan anklaga henne? När man undersöker vad folk är mest rädda för, kommer "det okända" alltid mycket högt. När man frågar par vilka som är lyckligast, är det de utan, eller med utflyttade barn, som njuter mest av livet.
Så Morrigan, ettriga fågelmamma, sätt din flagga på toppen av mitt huvud om du måste, men var varsam med mig, tack. :)
Krax!
Men inom wicca, och vad gäller självutveckling, så funkar inte det konceptet. Vi måste lära oss att ta ansvar för våra handlingar, är det mörkt får vi famla efter tändstickor och vi får banne mig baka våra egna bullar! Oftast möter vi nog inte alls Gudinnan som den omvårdande modern, utan som den ettriga fågelmamman. Hon som vresigt pickar efter oss där vi tittar ner från det trygga boet på åttioelfte grenen, då vi med näbbar och klor gör allt för att slippa lämna det. Vem kan anklaga oss? Vem kan anklaga henne? När man undersöker vad folk är mest rädda för, kommer "det okända" alltid mycket högt. När man frågar par vilka som är lyckligast, är det de utan, eller med utflyttade barn, som njuter mest av livet.
Så Morrigan, ettriga fågelmamma, sätt din flagga på toppen av mitt huvud om du måste, men var varsam med mig, tack. :)
Krax!
Luna rulz
Nu måste jag dela med mig av en smått magisk händelse, för sådana är ju alltid trevliga att läsa om, eller hur? ;) Vid nymåne tände jag ett ljus för något jag hoppades kunna dra till mig i livet: ett sätt att bli kvitt mina hudproblem. Jag hade skrattat lite för mig själv när jag köpte det där ljuset, eftersom jag betalade 29 kr för ett ynka litet doftljus. "Det är bäst att det funkar nu!" tänkte jag. Jag funderar ibland över magi, varför funkar något eller varför vänder universum en ryggen ibland när man verkligen jobbar magiskt för något? Vad är det som tippar vågskålen? Jag vet faktiskt inte, kanske ska det svida lite, kanske räcker det med lite, för att det ska fungera? Det sved i alla fall lite grann i mig av att köpa ljuset.
Hur som helst. Två dagar senare besökte jag min wicca-vän som just har varit på en örtkurs och lärt sig göra diverse salvor, krämer, oljor etc. Gåvan hon gav mig var en salva för problemhy. Och jag insåg inte sambandet förrän sent i går natt! Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det är ett tecken och att det ska fungera!
Luna rulz! ;P
Hur som helst. Två dagar senare besökte jag min wicca-vän som just har varit på en örtkurs och lärt sig göra diverse salvor, krämer, oljor etc. Gåvan hon gav mig var en salva för problemhy. Och jag insåg inte sambandet förrän sent i går natt! Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det är ett tecken och att det ska fungera!
Luna rulz! ;P
Herne
Är Han inte vacker, denne man som snart ska flytta in hos oss? Jag är mycket lycklig över att Han ville komma ända från USA för att förgylla min tillvaro. Frakten blev dock lika dyr som han själv, men vad kan man göra? Ca 23 cm lång är han (oh my god, nu lät det som om jag pratade om något helt annat! Haha!), så äntligen har jag en man som kan matcha min Isis-staty. Ska bli skönt att få lite balans på altaret, att ha ett par där, det har jag saknat! Det är ju så grymt svårt att hitta fina statyer/figuriner, det är nästan bara import som gäller.
Om ni själva vill beställa vackra statyer har jag några länkar jag kan dela med mig av. Tro mig, jag har surfat runt en HEL DEL de senaste dagarna! ;) Mycket nöje!
http://www.sacredsource.com/
http://www.hocuspocus.co.uk/acatalog/Sacred_Statues_and_Icon.html
http://www.goddessgift.net/page38.html
http://www.abaxion.com/statue.htm
Statyn är förresten en födelsedagspresent från min man (jag fyller 26/7 om ni vill lyckönska mig). Tack älskling! :)
Om ni själva vill beställa vackra statyer har jag några länkar jag kan dela med mig av. Tro mig, jag har surfat runt en HEL DEL de senaste dagarna! ;) Mycket nöje!
http://www.sacredsource.com/
http://www.hocuspocus.co.uk/acatalog/Sacred_Statues_and_Icon.html
http://www.goddessgift.net/page38.html
http://www.abaxion.com/statue.htm
Statyn är förresten en födelsedagspresent från min man (jag fyller 26/7 om ni vill lyckönska mig). Tack älskling! :)
Månbilder
Jag orkar inte skriva om masken just nu, men lägger upp några månbilder i stället! :) Jag fotade några få dagar innan fullmåne tror jag.
Något att leva för
Man blir så förundrad över sig själv ibland, när man får små inblickar i sitt inre. Underliga saker sker på insidan, rörelser man bara är halvt medveten om. Inte ens halvt medveten tror jag! Jag har varit så deppig i någon vecka eller så, bara varit så less på allt. Men nyss blev jag alldeles upprymd vid tanken på något, något som låter lite roligt när jag skriver det: tanken på att det finns så mycket att läsa, så mycket att studera. Och nej, jag talar inte om kurslitteratur... hehe! Något jag specifikt tänkte på var faktiskt några biografier om Dion Fortune som jag vill sätta tänderna i. Förhoppningsvis i sommar om jag hinner! Det slog mig bara som förvånande att tanken på kunskap kunde fylla mig med sådan lust att se framåt igen. Det var ganska länge sedan jag kände så, men det gör mig lättad. Alla måste vi finna något att leva för, något som driver oss. En vacker dag kommer jag att ha en spännande berättelse att förtälja, det är min förhoppning.
Som ni kanske har förstått är min uppsats klar också, right on time. Det var ett hårt slit framåt slutet, men jag tror den blev okej. Hade jag haft lite mer tid hade den avslutande diskussionen blivit bättre, men vad tusan. Hoppas opponeringen går bra bara.
I förrgår såg jag en sådan spännande dokumentär om Agatha Christies böcker. Eller snarare, jag såg sista halvan. En teori om hennes sätt att skriva var väldigt intressant. Den gick ut på att den mänskliga hjärnan bara klarar av att hålla ordning på mellan 5-9 trådar på en gång. Christie skrev om fler än 10 personer, vilket innebär att hjärnan överbelastas och alltså hamnar läsaren i ett slags transliknande tillstånd. De logiska tankarna slås ut och i stället styr känslorna. Det är då tiden flyr, och när man ser på klockan har det gått timmar. Eftersom man minns känslor bättre än tankar blir man "beroende", man vill ha mer för att återuppleva känslan. Och alltså köper man nästa bok, och nästa... Den formulan skulle man använda!
Som ni kanske har förstått är min uppsats klar också, right on time. Det var ett hårt slit framåt slutet, men jag tror den blev okej. Hade jag haft lite mer tid hade den avslutande diskussionen blivit bättre, men vad tusan. Hoppas opponeringen går bra bara.
I förrgår såg jag en sådan spännande dokumentär om Agatha Christies böcker. Eller snarare, jag såg sista halvan. En teori om hennes sätt att skriva var väldigt intressant. Den gick ut på att den mänskliga hjärnan bara klarar av att hålla ordning på mellan 5-9 trådar på en gång. Christie skrev om fler än 10 personer, vilket innebär att hjärnan överbelastas och alltså hamnar läsaren i ett slags transliknande tillstånd. De logiska tankarna slås ut och i stället styr känslorna. Det är då tiden flyr, och när man ser på klockan har det gått timmar. Eftersom man minns känslor bättre än tankar blir man "beroende", man vill ha mer för att återuppleva känslan. Och alltså köper man nästa bok, och nästa... Den formulan skulle man använda!
Uppsatsen
Här kommer ett mini-inlägg till, mitt i torkan under uppsatsskrivandet. I dag ska det skickas till urkund, alla i gruppen och Gudinnan vet vad. Jag satt uppe till 04.00 i morse och skrev men det märktes inte mycket på kvantiteten. Däremot blev det lite bättre strukturerat, så att alla ska förstååååå mina och Agrells vimsiga tankar och resonemang. Men mina resonemang har jag till stora delar kvar att skriva, liksom den jäkla metoddelen som är så tråkig. Innan jag lade mig smög jag ut på balkongen och andades den klara morgonluften och såg på den lätt blek blå-rosafärgade himlen.
Usch, jag är trött både på mig själv och min situation just nu. Jag vill ha lugn och ro och inga upprörda känslor, jag vill ha rolig sommarkurs och masktillverkning. Jag vill landa i mig själv igen. Men det kommer...
Alla ni som har katt(er) måste se den här underbara videon!
Usch, jag är trött både på mig själv och min situation just nu. Jag vill ha lugn och ro och inga upprörda känslor, jag vill ha rolig sommarkurs och masktillverkning. Jag vill landa i mig själv igen. Men det kommer...
Alla ni som har katt(er) måste se den här underbara videon!
Ritual
Jag kom just på att jag har en dammsugningsritual! :) Jag börjar alltid i köket, där dammsugaren står i ett skåp, jag ställer den på golvet och drar ut sladden så långt det går, alltid med samma rörelser. Sedan dammsuger jag köket och jag börjar alltid på samma ställe och närmar mig dörren. Jag fortsätter över tröskeln ut till hallen, lyfter på paraplyet som står i "dammhörnet" och rengör där, ställer ner paraplyet och fortsätter över hallmattan, osv. Jag skulle kunna beskriva det här superdetaljerat om jag ville, men så spännande är det ju inte att varken skriva eller läsa. Men snacka om ritualiserad form av städning!
Ur
Jag sitter just nu och jobbar med min b-uppsats. Eller ja, för att vara helt ärlig blir det inte så mycket gjort, jag sitter mest och stirrar dumt på den. ;) Men när jag nu satt här och tittade lite lagom tomt på skärmen slog det mig att jag hade drömt om u-runan i natt! Jag har för mig att den var upp och ner, men att den snurrade runt, så den blev ett tak för mig att ta skydd från regnet under. Haha! Den var ganska stor alltså.
Jag får nog inte fram så mycket mer vettigt just nu, är lite darrig av allt kaffe. Må väl vänner!
Jag får nog inte fram så mycket mer vettigt just nu, är lite darrig av allt kaffe. Må väl vänner!
Debatt
Nyss hade jag en livlig men intressant debatt med en man om min uppsats som jag skriver. Jag anade aldrig att den skulle kunna väcka så starka känslor... av ogillande! :-D Det hade väl inte så mycket med mig att göra, som Agrells idéer och sätt att uttrycka sig (t ex att thursarna/jättarna likställdes med demoniska makter, men det var ju mest för att stärka hans teori). Men det var ju ändå jag som förde dessa falska synsätt vidare och det skulle jag ju ha en känga för! Haha.
Men jag kan inte ta åt mig (och det var säkert inte riktigt meningen heller), jag ville skriva om uthark-teorin och det finns inte mycket vetenskapligt skriven text kring det. Och den här mannen hade ett utgångsläge i praktiskt utövande och då ser man såklart det hela ur ett annat ljus. Jag kan dock inte skriva sådant som anses "ovetenskapligt" och som bygger på utövande, vilket han verkade ha svårt att greppa. Alla teorier jag skriver om i uppsatsen måste ha en solid grund... hej och hå vilken fyrkantig värld vi lever i. Men sådan är verkligheten, absolut i universitetets skugga.
Ha en bra dag gott folk!
Men jag kan inte ta åt mig (och det var säkert inte riktigt meningen heller), jag ville skriva om uthark-teorin och det finns inte mycket vetenskapligt skriven text kring det. Och den här mannen hade ett utgångsläge i praktiskt utövande och då ser man såklart det hela ur ett annat ljus. Jag kan dock inte skriva sådant som anses "ovetenskapligt" och som bygger på utövande, vilket han verkade ha svårt att greppa. Alla teorier jag skriver om i uppsatsen måste ha en solid grund... hej och hå vilken fyrkantig värld vi lever i. Men sådan är verkligheten, absolut i universitetets skugga.
Ha en bra dag gott folk!
Upptagen
Hej! Det har inte blivit mycket bloggande för mig på sistone. Man kanske skulle börja vlogga istället? Det verkar gå mycket snabbare! Hehe.Jag har mest suttit och tragglat med min b-uppsats om utharken. Det går ganska bra och jag har handledning på torsdag om mina 60 % som jag skickade i fredags. Det är ett mycket spännande ämne och min uppfattning om runor har verkligen vidgats. Agrell är väldigt inspirerande, men kanske inte så vetenskaplig. Men det praktiska brukandet av runor kanske inte har så mycket med traditionell vetenskap att göra? :)
Har pysslat en del med binderunor på sistone. Hehe, vid ett tillfälle åtminstone, mer har jag inte hunnit i ärlighetens namn. Det är svårt att få tid till sådant jag vill göra. Vi har haft så många uppgifter på universitetet.
I dag fick jag papperna om sommarkursen också. Kursen heter "Mask, myt och rörelse genom dramakommunikation" och leds av en islänning. Jag har hört mycket gott om kursen och ser verkligen fram emot den!
Hastigt inlägg
Hej gott folk!
Jag har fortfarande mycket plugg och därför blir det få inlägg. Det känns tråkigt att inte hinna/orka uppdatera så ofta, tråkigt om det innebär att man tappar läsare också. Jag hoppas att arbetsbördan lättar snart och att jag blir lite mer produktiv här. :-)
Jag har fortfarande mycket plugg och därför blir det få inlägg. Det känns tråkigt att inte hinna/orka uppdatera så ofta, tråkigt om det innebär att man tappar läsare också. Jag hoppas att arbetsbördan lättar snart och att jag blir lite mer produktiv här. :-)
I morgon ska jag ut i skogen och fotografera om det inte regnar! Bilder kommer i så fall upp här framåt kvällen.
En sida jag tittar på just nu är http://www.flickr.com/photos/eyefeather/
Jag blev förälskad i den här bilden.
Nu tycker jag att ni ska lyssna på den här underbara låten så är kvällen komplett:
Runor igen
Hua, i dag var en hård dag på universitetet. När jag kom hem kändes det som om jag blivit överkörd av en ångvält! Jag såg den underbara filmen Chocolat på tv och sedan däckade jag i soffan och sov ett par timmar. Har förmodligen fått något förkylningsvirus, för jag har ont i halva halsen när jag sväljer. Haha, varför det är bara vänstra halvan av halsen, det undrar jag! Men min man har varit så gullig mot mig, gjorde en kopp te och varit allmänt snäll.
Jag stängde in mig i sovrummet och sysslade lite med runor. Jag blev så sugen för några dagar sedan då jag plockade fram min runpåse. Jag kände att detta verkligen är något jag vill syssla med, men fortfarande känns runorna ganska dunkla och jag har en hel del utforskande att göra. En gång i ett sällskap gjorde jag en resa med trumma på runan gifu. Känner att det är mer sådant jag behöver, att förstå runorna på en mer personlig nivå.
I ett dumt infall målade jag två stora röda runor i handflatorna medan jag höll på. Jag trodde att de lätt skulle försvinna i en handtvätt men så var icke fallet... Om någon frågar i morgon sa min man att jag fick skylla på att han satt och klottrade. Haha, han är så solidarisk. :-)
Var välsignade och ha en underbar morgondag.
Jag stängde in mig i sovrummet och sysslade lite med runor. Jag blev så sugen för några dagar sedan då jag plockade fram min runpåse. Jag kände att detta verkligen är något jag vill syssla med, men fortfarande känns runorna ganska dunkla och jag har en hel del utforskande att göra. En gång i ett sällskap gjorde jag en resa med trumma på runan gifu. Känner att det är mer sådant jag behöver, att förstå runorna på en mer personlig nivå.
I ett dumt infall målade jag två stora röda runor i handflatorna medan jag höll på. Jag trodde att de lätt skulle försvinna i en handtvätt men så var icke fallet... Om någon frågar i morgon sa min man att jag fick skylla på att han satt och klottrade. Haha, han är så solidarisk. :-)
Var välsignade och ha en underbar morgondag.
Borta bra...
Nu sticker jag till Stockholm och åker lite färja i helgen. Ta hand om er! ;-)
Jag vill ännu mer!
Ibland blir jag förvånad över hur mycket jag vill. Nu såg jag en dokumentär om en fotograf, Edward Weston, och blev jätteinspirerad att själv börja fotografera mera. Jag tycker att det är en ganska bra egenskap; att vara lättinspirerad. Frågan är bara hur länge jag behåller inspirationen... :-) Får jag bara chansen vet jag att jag kan vara grymt fokuserad. Jag älskar att gå upp i något, att vara helt absorberad, så pass att inga andra tankar finns i huvudet, så pass att jag glömmer mig själv. Det stadiet då man uppgår i något större, man blir en del av något annat, man blir självförglömmande... Jag älskar den känslan. Då känner jag mig riktigt levande, när jag inte hålls tillbaka av mig själv och mina små bekymmer, då jag inte behöver tänka på vad jag har i ryggsäcken.
Andra önskningar jag har uttryckt på sistone är att tatuera mig, pierca mig och börja i ett annat band. Mest realistiskt just nu är nog piercingen, haha. Får se när det kan bli, jag tror jag vet var i alla fall. Det är lustigt när ens vilja spretar åt så många håll.
Hmmm... men jag vill verkligen fotografera! Jag måste ta reda på hur man stänger av blixten på min digitalkamera, den är otroligt jobbig. Nej, nu babblar jag. God natt!
Andra önskningar jag har uttryckt på sistone är att tatuera mig, pierca mig och börja i ett annat band. Mest realistiskt just nu är nog piercingen, haha. Får se när det kan bli, jag tror jag vet var i alla fall. Det är lustigt när ens vilja spretar åt så många håll.
Hmmm... men jag vill verkligen fotografera! Jag måste ta reda på hur man stänger av blixten på min digitalkamera, den är otroligt jobbig. Nej, nu babblar jag. God natt!
Jag vill...
Nu skriver jag mitt första inlägg någonsin från en bärbar dator. Med tanke på hur jag känner för sådana blir nog inte inlägget särskilt långt. :-P Det var mannen här i huset som blev trött på vår krånglande stereo och fick för sig att köpa en bärbar att ha som musikdator, eller nåt. Och vem är jag att neka honom en sådan leksak. Haha. Nu har han dock ockuperat den stationära datorn och därför tvingas jag hit. Ack och ve. Jag lyckas alltid nudda touch-grejen när jag skriver och wopps så skriver man någon helt annanstans. Det är det värsta som finns.
Fick reda på att jag blev godkänd på min hemskrivning förresten, men underkänd på omtentan. Det var dock väntat. Trodde jag skulle få komplettera hemskrivningen men är väldigt glad att jag lyckades slinka igenom. Det var tydligen många som fick komplettera så nu har jag skäl att känna mig en smula duktig. Mest för att jag är bra på att följa formalia. ;-)
Jaha, vad händer annars då? Mitt liv har åter igen tagits över av studier och därför händer i princip ingenting annat, vilket är djävulskt trist. Jag vill ju ha roliga saker att berätta för er. Det kommer väl vända så småning om. Just nu längtar jag efter ledighet, sol och gräs under fötterna, Beltane och allt sånt där. Jag längtar efter att grilla sojakorv, sitta svettig i soffan och se på serier i sommarnattshettan, gå långa promenader i skogen, svettas ännu mer i mina för svarta kläder. Jag vill fortfarande sjösätta vår gummibåt (som köptes för X antal år sedan och döptes till Naglfar), jag vill uppleva en utesittning... Jag vill, jag vill, jag vill...
Fick reda på att jag blev godkänd på min hemskrivning förresten, men underkänd på omtentan. Det var dock väntat. Trodde jag skulle få komplettera hemskrivningen men är väldigt glad att jag lyckades slinka igenom. Det var tydligen många som fick komplettera så nu har jag skäl att känna mig en smula duktig. Mest för att jag är bra på att följa formalia. ;-)
Jaha, vad händer annars då? Mitt liv har åter igen tagits över av studier och därför händer i princip ingenting annat, vilket är djävulskt trist. Jag vill ju ha roliga saker att berätta för er. Det kommer väl vända så småning om. Just nu längtar jag efter ledighet, sol och gräs under fötterna, Beltane och allt sånt där. Jag längtar efter att grilla sojakorv, sitta svettig i soffan och se på serier i sommarnattshettan, gå långa promenader i skogen, svettas ännu mer i mina för svarta kläder. Jag vill fortfarande sjösätta vår gummibåt (som köptes för X antal år sedan och döptes till Naglfar), jag vill uppleva en utesittning... Jag vill, jag vill, jag vill...
Tillbaka
Efter en lång frånvaro kommer här äntligen ett inlägg. Jag har haft ohälsosamt mycket plugg samt en omtenta och varit grymt upptagen generellt. Nu är det dock lite lugnare och jag har resten av veckan med enbart egna studier, i min egen takt. Just nu läser vi två kurser parallellt, en om uppsatsskrivande (där jag ska skriva en rapport om företagsnamn, haha!) och en om nordiska språk. Yippie. Men lite intressant ska det bli.En rolig sak jag kan meddela är att jag har blivit "permanent gästrecensent" på Lettura! Hittills har jag bara skrivit en recension, men jag hoppas att det blir fler snart. Det är himla kul i alla fall, trots att jag i efterhand skulle vilja radera mitt otroligt klyshiga slut på recensionen! Jaja, skit samma. Nästa bok jag kommer skriva om blir antagligen den jag läser nu; Solens dotter. Den utspelar sig i gamla Egypten och där trivs jag bra i fantasin. ;-) Jag började läsa den för några dagar sedan och det var en fullkomligt ovan känsla att plocka upp en fritt vald skönlitterär bok, efter att ha läst litteraturhistoria så länge. I sommar ska jag läsa som bara den! Man blir ju så ofta rekommenderad böcker, och då tänkte jag äntligen ta tag i det. Får se vilka det blir, vilka man känner sig dragen till. Hoppas det blir en riktigt fin sommar så att man kan sitta ute. På en äng, i skuggan under ett träd. Mmmm...
På tal om böcker så fick vi hem ett reklamblad härom dagen. Det var från ett företag där man kunde göra egna böcker. Äntligen ett ställe där man bara behöver göra ett exemplar! Det är nämligen så att jag tycker att det skulle vara kul att göra en bok av min blogg och spara. Allt som är i elektronisk form känns en smula osäkert, tycker jag, och tänk på alla timmar man har lagt ner här! Om ni också vill spana in det så finns de på http://www.solentro.com/
Det fanns mer jag hade tänkt berätta, men jag har glömt det i skrivandets stund. Efter en hektisk period börjar jag i alla fall landa och tillvaron känns ganska ljus igen.