Häxan i boken
Jag kom just att tänka på en barnbok jag ofta lånade på biblioteket när jag var liten. Om inte mitt minne sviker mig så kan den ha hetat Lutan. Jag kunde ju inte läsa på den tiden eftersom jag var 4-5 år, men jag har ett minne av att min grannes mamma läste den för oss en kväll. Berättelsen i sig tror jag baserades på Skönheten och Odjuret-temat och det fanns riddare... och en häxa. Det var häxan jag var rädd för, inte Odjuret. Ungefär i mitten av boken, på ett helt uppslag, fanns den bild som jag nästan fick mardrömmar av. Där stod hon, klädd i röd kåpa, den otäckaste lilla krumma gumma ni kan tänka er. Gråvitt hår tittade fram inifrån huvan och elaka små ögon stirrade stint på en, som om hon kunde se genom berg. Det kändes alltid som att hon såg rakt igenom mig och jag tordes nästan aldrig se på den där bilden. Jag ville inte ens se en skymt av den när jag bläddrade!
Om jag kunde, skulle jag i dag vilja stirra tillbaka in i de där ögonen och säga "Jag är inte rädd för dig längre."
Om jag kunde, skulle jag i dag vilja stirra tillbaka in i de där ögonen och säga "Jag är inte rädd för dig längre."
Urk
Här kommer jag tillbaka efter att ha varit magsjuk sedan igår. Det börjar bli bättre nu, men är såklart ingen behaglig upplevelse. Har varit väldigt yr, illamående och trött. Det känns såklart tråkigt med tanke på att Ostara är i morgon och jag skulle vilja fira det lite grann (plus att jag har en hemskrivning också). Jag får se om jag orkar.
Jag måste bara få skryta lite; i måndags var jag hos tandläkaren. Det visade sig att det var fem år sedan förra undersökningen men allt var fortfarande bra. Jag skulle definitivt ha tagit med mina tänder på tio-i-topp-listan nedan, för jag har aldrig haft några hål eller andra besvär. Det är bara tråkigt att man ska behöva betala 414 kr för att få reda på att allt är som det ska, men sånt är livet. Jag fick en god fluortablett när det var färdigt, sådana kanske man skulle köpa? Jag gillar tandläkare förresten, de har jag alltid kommit mycket bra överrens med och aldrig träffat någon som har varit otrevlig, de är ett gott släkte! :-)
Jag såg förresten ett skumt klipp på msn video härom dagen. Kommer ju alltid dit när jag loggar ut från hotmail så jag fick för mig att söka på wicca. Det kom upp två resultat och i det ena intervjuades en författare till en bok som hette Wicca´s Charm. Författaren hette Catherine Edward Sanders och jag trodde först att hon själv var wiccan och tyckte att det hela började bra. Hon hade blond page, neutrala kläder och såg representativ ut. Hon började berätta att det finns ungefär 800 000 wiccaner i USA och att ungefär två tredjedelar av dem är kvinnor och att det är en neopagansk religion. So far so good. Men på frågan om vad wiccaner egentligen tror på började hon tala ganska otydligt om "andar", att det handlade om att "kontrollera andevärlden", "kasta spells" och att folk blev wiccaner för att de ville vara en del av en religion de kunde kontrollera. Hon berättade också om ett fall där en wiccan hade mördat på grund av att han hörde röster i huvudet som befallde honom. Ähhh... Då känns det snarare relevant att tala om vilken psykisk åkomma han led av, inte vilken religion han tillhörde, eller sade sig tillhöra.
Då jag hade förstått att denna kvinna knappast var wiccan själv googlade jag och hittade till hennes hemsida. Hon är journalist och har för att skriva boken jag nämnde ovan intervjuat wiccaner och hedningar i USA i ett år. Boken verkar vara skriven efter frågan om vad som gör att wicca attraherar så många människor i dagens samhälle och vad de saknar i den kristna tron. Det verkar också finnas förslag på vad man kan göra för att locka tillbaka wiccaner till den sanna tron, för av allt att döma är Sanders en synnerligen god kristen. Såklart:
She explores why churches often fail to engage the spiritual hunger of many who seek a holistic and authentic worship experience, and she offers spiritual insight and practical help to draw people towards the truth of Christianity.
Jag måste bara få skryta lite; i måndags var jag hos tandläkaren. Det visade sig att det var fem år sedan förra undersökningen men allt var fortfarande bra. Jag skulle definitivt ha tagit med mina tänder på tio-i-topp-listan nedan, för jag har aldrig haft några hål eller andra besvär. Det är bara tråkigt att man ska behöva betala 414 kr för att få reda på att allt är som det ska, men sånt är livet. Jag fick en god fluortablett när det var färdigt, sådana kanske man skulle köpa? Jag gillar tandläkare förresten, de har jag alltid kommit mycket bra överrens med och aldrig träffat någon som har varit otrevlig, de är ett gott släkte! :-)
Jag såg förresten ett skumt klipp på msn video härom dagen. Kommer ju alltid dit när jag loggar ut från hotmail så jag fick för mig att söka på wicca. Det kom upp två resultat och i det ena intervjuades en författare till en bok som hette Wicca´s Charm. Författaren hette Catherine Edward Sanders och jag trodde först att hon själv var wiccan och tyckte att det hela började bra. Hon hade blond page, neutrala kläder och såg representativ ut. Hon började berätta att det finns ungefär 800 000 wiccaner i USA och att ungefär två tredjedelar av dem är kvinnor och att det är en neopagansk religion. So far so good. Men på frågan om vad wiccaner egentligen tror på började hon tala ganska otydligt om "andar", att det handlade om att "kontrollera andevärlden", "kasta spells" och att folk blev wiccaner för att de ville vara en del av en religion de kunde kontrollera. Hon berättade också om ett fall där en wiccan hade mördat på grund av att han hörde röster i huvudet som befallde honom. Ähhh... Då känns det snarare relevant att tala om vilken psykisk åkomma han led av, inte vilken religion han tillhörde, eller sade sig tillhöra.
Då jag hade förstått att denna kvinna knappast var wiccan själv googlade jag och hittade till hennes hemsida. Hon är journalist och har för att skriva boken jag nämnde ovan intervjuat wiccaner och hedningar i USA i ett år. Boken verkar vara skriven efter frågan om vad som gör att wicca attraherar så många människor i dagens samhälle och vad de saknar i den kristna tron. Det verkar också finnas förslag på vad man kan göra för att locka tillbaka wiccaner till den sanna tron, för av allt att döma är Sanders en synnerligen god kristen. Såklart:
She explores why churches often fail to engage the spiritual hunger of many who seek a holistic and authentic worship experience, and she offers spiritual insight and practical help to draw people towards the truth of Christianity.
10 saker jag älskar
Nu ska jag göra något roligt. Inspirerad av Dianne Sylvan ska jag nu lista tio saker jag älskar med min kropp. Hon skriver: We spend too much time talking about what is wrong with our bodies, what we hate, what we wish we could change--let's talk about things we love. Your body will thank you for it. OK, nu kör vi! :-D
1. Jag har alltid tyckt om mina fötter. De har en fin form och är lagom stora. Jag är dessutom expert på att vicka på lilltårna! Trots att jag hade lite problem med min vänsterfot när jag var yngre (har en extra benbit som ställde till det. Så fort jag trampade lite snett föll jag nästan ihop av smärta, det försvann som tur var när jag blev lite äldre) så har mina fötter burit mig genom livet så här långt. De är bra när jag vill dansa, hoppa, springa eller göra yoga. Jag älskar mina fötter!
2. Mitt födelsemärke strax över min vänstra handled var en källa till stor beundran hos mig själv när jag växte upp. Det fick mig att känna mig lite speciell, det var ju inte alla som var välsignade med ett så häftigt märke som kroppen själv hade skapat. ;-)
3. Jag tycker om min midja. Den är smal och gör mig timglasformad. De andra kvinnorna i min familj må vara långa och ståtliga, men jag har min timglasfigur. ;-)
4. Jag tycker om mina ärr. De visar att jag har levt runt lite och inte bara suttit hemma i soffan. Mitt favoritärr fick jag när var var två år och råkade välta några stora glasskivor över mig. Det ärret har jag alltså burit så länge jag kan minnas och visade stolt upp när jag var yngre. Lite mindre coolt blev det när jag kom upp på högstadiet och upptäckte att folk faktiskt gjorde sig illa med flit. Men det hindrar inte att jag fortfarande gillar mitt ärr. :-)
5. Mitt matsmältningssystem måste funka otroligt bra med tanke på hur mycket jag vräker i mig. Tack, tack, tack snälla kropp för att du gör det bästa av situationen!
6. Mitt hår är rätt schysst också. Det är ganska lent, tjockt och långt. Nu när jag sparar ut mitt underhår igen kommer jag få tillbaka min lejonman. Oh vad jag längtar!
7. Jag älskar hur min kropp kan dansa när ingen ser, hur den kan släppa loss och bli alldeles vild, hur den kan röra sig på sätt som jag har svårt att föreställa mig annars. Jag älskar den kraft som finns i min kropp och som kommer fram när jag dansar, som om det var en inre rörelse som fortplantar sig utåt.
8. Jag älskar alla delar av min kropp som hjälper mig att forma ljud, så att jag kan sjunga. Att sjunga är bland det bästa jag vet, och precis som dansen så ger det en chans att kunna uttrycka något inom mig.
9. Mina händer är bra fantastiska. De kan måla, skulptera, skriva och... ja allt! Även fast mina fingrar inte är så långa så funkar de bra till att spela piano och gitarr. Vad tusan skulle jag göra utan mina underbara händer!
10. Jag tycker om min mage. Det är inte den plattaste magen som finns, men på grund av det har den fått många söta smeknamn av mig. Den har blivit känd som Maharadjamagen och Buddhamagen. Någon gång i framtiden kanske jag kan dricka öl från den, som Homer Simpson, men förhoppningsvis inte än på ett tag. ;-)
Nu tycker jag att alla som läser det här ska hitta 10 vackra, underbara saker hos er kropp, jag utmanar er!
Meditation
Förutom att lära oss en ritual till på lördag, har vi även fått en annan uppgift som sträcker sig över en längre tid. Vi ska meditera kring månfaserna. Mycket spännande och givande och många har säkert gjort detsamma, även inom andra inriktningar än wicca. Nu har jag mediterat över Jungfrun/tilltagande måne i några dagar och det var det som inspirerade till dikten i förra inlägget.
När jag har mediterat har jag fått lite andra intryck än de jag har tänkt på innan. Eller nä, nu ljuger jag. Även innan jag sökte mig till wicca hade jag de tankarna. Jag minns en övning på gymnasiet. Vi skulle dela in ett papper i ett visst antal fält och till varje ruta fick vi ett ord som vi skulle illustrera. Ett av dessa ord var "kvinnlighet". Jag visste redan hur mina klasskamrater skulle teckna detta; men svällande, runda former, prunkande. Visst, det är en aspekt, men vad jag tecknade då var egentligen min primära syn på Jungfrun (och förmodligen var det den aspekten som jag relaterade till mest vid den tidpunkten... och kanske fortfarande gör när allt kommer omkring?). Min bild såg ut som en mörk, undflyende skugga. Hårt tryckt blyerts, rak och stolt men samtidigt smått konturlös.
Men sedan känner jag också att det finns två aspekter av Jungfrun och detta skriver bland andra Shekinah Mountainwater om i Ariadne´s Thread. Hon talar om The Dark Maiden och The Bright Maiden om jag inte missminner mig. Måste nog läsa det kapitlet igen känner jag!
God natt, må Jungfrun hålla sin ljusa skära över er. ;-)
Jungfrun
I den mörka skogen dansar hon, över mossiga stenar och fruktbar jord. I hennes spår reser sig livet; små skott och sköra plantor. Hon dansar ut över vattnet, snurrar runt i dimman och lockar vågorna in mot land. Med en rörelse från sin hand övertalar hon och hela livet följer. Med röda band binder hon samman älskande och bäddar deras bröllopssäng.
Hon är ormen som dansar i livets flammor, hon som ständigt ömsar sitt skinn och blir ny igen, igen, på nytt i evighet. Elden är hennes väsen, den förgör och bygger upp, värmer och bränner. Aldrig tröttnar hon på att se, att höra, att känna, att upptäcka. Hon håller sin hand på de nyföddas huvuden och skänker dem hemliga namn.
Choklad!
I går drog vi ett litet gäng till Linköpings chokladfestival! Det var första gången för mig och min man men vi hade ett rutinerat proffs med oss. ;-) Min man tycker faktiskt mycket mer om choklad än jag (jag är mer inne på lakrits eller fruktigt godis) men det var fantastiskt roligt att se så många olika sorter och smaker. Det var bra att man fick provsmaka så mycket också...
Ojojoj, det fanns praliner i mängder! Och Fairtrade-choklad (köpte tre kakor), italiensk choklad, fudge, Ben & Jerrys-glass (som jag åt för första gången, mmmm cookiedough....!), ostar, tårtor, en enorm chokladfontän, you name it!
När vi var bland de sista utställarna fick jag provsmaka en cider (?) som hette Smultron Puss. Jag älskar smultron och det var en jättegod dryck som jag tyckte skulle passa bra till Beltane. Det var bubbligt, fruktigt och somrigt. :-)Jag köpte två flaskor, men jag tror det går att få tag i på andra ställen också.
På kvällen orkade man inte göra så mycket, men jag åt mina fyra praliner som jag hade köpt (medan vi såg på Alien vs Predator II) och de var mycket goda. Tänk om alla söndagar kunde vara så här!
Ojojoj, det fanns praliner i mängder! Och Fairtrade-choklad (köpte tre kakor), italiensk choklad, fudge, Ben & Jerrys-glass (som jag åt för första gången, mmmm cookiedough....!), ostar, tårtor, en enorm chokladfontän, you name it!
När vi var bland de sista utställarna fick jag provsmaka en cider (?) som hette Smultron Puss. Jag älskar smultron och det var en jättegod dryck som jag tyckte skulle passa bra till Beltane. Det var bubbligt, fruktigt och somrigt. :-)Jag köpte två flaskor, men jag tror det går att få tag i på andra ställen också.
På kvällen orkade man inte göra så mycket, men jag åt mina fyra praliner som jag hade köpt (medan vi såg på Alien vs Predator II) och de var mycket goda. Tänk om alla söndagar kunde vara så här!
Påskliljorna
I fredags fick jag en bukett tulpaner av min man. Då kom jag att tänka på ett barndomsminne. När mina föräldrar fortfarande var tillsammans bodde vi i en ljusblå enplansvilla; de, jag och mina två småsystrar. På baksidan växte två fantastiska stora syrénbuskage, till vänster en vit och till höger en lila. Behöver jag säga att syréner fortfarande är mina favoritblommor? Vid huset vi bodde i innan fanns det också syréner och jag brukade ta in dem i min gula lekstuga som pappa hade byggt. Antingen hade jag dem i en glasvas på mitt lilla bord eller också roade jag mig med att torka dem. Det var ett stort nöje att se hur de skrumpnade ihop, blev bruna och började lukta lite ruttet. :-) Men jag tror inte att mina föräldrar insåg charmen med detta. Jag tycker mig minnas att mamma sa att de var äckliga och borde kastas. Det mesta från naturen var visst ganska äckligt fick jag lära mig, jag fick aldrig behålla fjädrar jag hittade för de var fulla med bakterier så det var ju konstigt att man inte kolade på vippen! Men jag minns en gång att jag plockade röda bär från en taggig buske när jag och mamma var ute och gick och när vi kom hem desikerade jag dem med en kniv. Det var ju så spännande att undersöka hur saker såg ut inuti! När jag var färdig med bären plockade jag fram mina vattenfärger, klädde av mig och började måla på hela kroppen. Många olika färger. Det finns bildbevis tack vare stackars mamma. Hon kunde ju inte veta att kroppen var menad att vara en enda stor målarduk!
Men det var inte det jag hade tänkt berätta om. I den första syrénhäcken som jag nämnde skedde fantastiska saker om våren. Från ingenstans, inne i den magiska busken, sköt gröna skott upp ur marken. På den tiden var man ju väldigt liten och kom utan större besvär in bland buskar och snår. Jag satt på huk vid skotten och tittade. När de blev större sprack de ut i gula påskliljor och de lyste genom buskaget. Jag ansåg att det var min uppgift att skydda dessa blommor och därför instruerade jag mina systrar om att de absolut inte fick plockas! På marken där inne bland buskarna hittade jag tegelskärvor (en gång hittade vi en hästsko också, vilket verkligen satte fart på fantasin i min då hästtokiga hjärna) som jag använde för att skapa en liten mur runt varje blomma. Jag minns inte riktigt varför, men jag var nog rädd att något djur skulle komma och trampa ner liljorna. Så länge vi bodde kvar där plockades inte en enda påsklilja från den syrénhäcken. :-)
Stress
Nu var det ett tag sedan jag hann skriva ett nytt inlägg, men jag lever fortfarande! Jag har massor att läsa och plugga just nu och det är det som tar tid från det som kanske är roligare. ;-) Det blir ungefär 2-3 romaner i veckan plus kortare texter, seminarier och föreläsningar. På nätterna innan jag somnar händer det dock att jag sätter tänderna i en bok om coven och jag har tänkt recensera den när jag är färdig.
Det är tyvärr allt jag hinner skriva just nu, fler sidor väntar på att bli vända!
Kliché
I dag var min vän Jessie här, som också är wiccan. Hon gav mig ett underbart te som heter Mareld! På förra wiccaträffen berättade hon om det och nu hade hon med sig en stor påse som luktade alldeles uuuunderbart! Det är kul att ha fått lite vänner nu (på närmare håll också) som delar samma tro. Det var första gången hon var hemma hos mig och jag hade kul när jag visade henne mitt album med bilder från mina firanden genom åren. På tal om det har jag lite nya kort jag måste framkalla och sätta in. :-) www.extrafilm.se brukar jag använda. De är snabba, billiga och bra.
Ostara närmar sig med stormsteg och jag tänkte fixa ihop ett litet inlägg med fakta och tips som folk kan ha nytta av. Och jag själv med förstås. ;-P Även fast det nog blir firande med covenet är det kul att göra något eget med. Jag har gärna båda delarna, det bästa av två världar för att vara lite kliché.
Ostara närmar sig med stormsteg och jag tänkte fixa ihop ett litet inlägg med fakta och tips som folk kan ha nytta av. Och jag själv med förstås. ;-P Även fast det nog blir firande med covenet är det kul att göra något eget med. Jag har gärna båda delarna, det bästa av två världar för att vara lite kliché.
Min träningsblogg
Bara ett kort litet inlägg för att reklama min träningsblogg, jag lägger den också under länkar till höger. Det står väl inget intressant egentligen men kanske roar det någon?! Bloggen handlar om hur jag tränar och hur det går framåt och bakåt, upp och ner. Tar gärna emot träningstips från folk som har koll, för själv har jag ingen. ;-)
Här finns min träningsblogg!
Här finns min träningsblogg!
Ett gott skratt!
Manligt, kvinnligt och wicca
I dag hade vi en till wiccaträff och vi blev fyra stycken. För varje gång blir det mer och mer avslappnat och vi hade väldigt trevligt. Ett samtalsämne vi fastnade vid i dag var om manligt och kvinnligt. Ingen vågade direkt uttala sig om vad som betraktas som manligt och kvinnligt, även fast vi alla vet att det finns egenskaper vi traditionellt betraktar som mer eller mindre hemmahörande hos något av könen. I dagens samhälle där könen ska vara jämställda på gott och ont och individualism är ett honnörsord, är det väldigt känsligt och tabubelagt att tala om manligt och kvinnligt, men i wicca är det närmast en grundprincip. Polariteten och samspelet mellan den manliga och kvinnliga principen står närmast i centrum, men samtidigt lyfts inte ofta frågan om vad som är manligt och vad som är kvinnligt.
Den traditionella uppfattningen omkullkastas också i cirkeln, där prästinnan är den mest aktiva och agerande. Även i myten om Guden och Gudinnan i årshjulet upplevs Gudinnan som den mest handlande och Guden som den som saker händer med. Det är Hon som lockar honom vid Beltane, offrar Honom vid Lughnasadh och föder Honom vid Yule. Jag har fått den uppfattningen att Gudens roll är lite som människans i samspelet med Gudinnan, det är Hon som för i dansen, livets dans, och vi som följer.
När det fortlöpande jämnar ut sig mer och mer mellan könen blir inte kontrasten mellan vardagen och ritualen lika stor som innan, om man talar om kvinnans och mannens handlingsmönster. På 50-talet var det en mycket större glipa och att sätta prästinnan som den handlande parten i det religiösa utövandet var nog ett större steg än i dag.
Jag har dock en känsla av att wiccaner utanför traditionellt uppbyggda coven kanske skapar ritualer där detta handlingsmönster inte förekommer (om man skapar ritualer för fler än en person och mellan man och kvinna alltså), så kanske kommer det att sakta försvinna? Jag har inget belägg för detta, bara en lös tro. Frågan är hur viktig denna uppfattning är för wicca som helhet, och om det skulle förändra wicca på någon viktig punkt om den försvann?
Någon som är mer insatt än jag kan säkert svara på detta. :-)
(Konstnären till den vackra bilden är Mickie Mueller.)
Den traditionella uppfattningen omkullkastas också i cirkeln, där prästinnan är den mest aktiva och agerande. Även i myten om Guden och Gudinnan i årshjulet upplevs Gudinnan som den mest handlande och Guden som den som saker händer med. Det är Hon som lockar honom vid Beltane, offrar Honom vid Lughnasadh och föder Honom vid Yule. Jag har fått den uppfattningen att Gudens roll är lite som människans i samspelet med Gudinnan, det är Hon som för i dansen, livets dans, och vi som följer.När det fortlöpande jämnar ut sig mer och mer mellan könen blir inte kontrasten mellan vardagen och ritualen lika stor som innan, om man talar om kvinnans och mannens handlingsmönster. På 50-talet var det en mycket större glipa och att sätta prästinnan som den handlande parten i det religiösa utövandet var nog ett större steg än i dag.
Jag har dock en känsla av att wiccaner utanför traditionellt uppbyggda coven kanske skapar ritualer där detta handlingsmönster inte förekommer (om man skapar ritualer för fler än en person och mellan man och kvinna alltså), så kanske kommer det att sakta försvinna? Jag har inget belägg för detta, bara en lös tro. Frågan är hur viktig denna uppfattning är för wicca som helhet, och om det skulle förändra wicca på någon viktig punkt om den försvann?
Någon som är mer insatt än jag kan säkert svara på detta. :-)
(Konstnären till den vackra bilden är Mickie Mueller.)
Bokprojekt
Har velat skriva en bok ganska länge och börjar nu känna att det drar ihop sig. Kanske kan det funka... Jag har dock redan kasserat två idéer. Idén som gäller just nu är att skriva en inspirationsbok om årshjulet. Ämnen jag har tänkt att den ska innehålla är egna upplevelser, meditationer, recept, övningar, olika gudomar (kort faktabakgrund, invokationer, bilder, dikter) med mera. Den röda tråden kommer att vara firandet av högtiderna. Det är en sådan bok jag själv skulle vilja läsa! :-) Har ni tips på fler ämnen ni skulle vilja läsa om?
Blev väldigt inspirerad att få tummen ur på grund av att min vän Angelika Vaala ger ut sin första bok i dagarna!
SJÄLENS MINNEN av Angelika Vaala finns att förhandsbeställa här. Det är en fantasyberättelse som är riktad till ungdomar.
Angelikas hemsida hittar ni här.
Blev väldigt inspirerad att få tummen ur på grund av att min vän Angelika Vaala ger ut sin första bok i dagarna!
SJÄLENS MINNEN av Angelika Vaala finns att förhandsbeställa här. Det är en fantasyberättelse som är riktad till ungdomar.
Angelikas hemsida hittar ni här.
The Broom Closet - ut och in igen!
Jag har tvingats att inse en sak: Jag har backat tillbaka in i kvastgarderoben!
Från början och en lång tid framåt var jag väldigt öppen med min tro. Jag mötte nyfikna frågor, "dumma" frågor (av slaget "Offrar ni höns?"), sneda blickar, intresse och fördomar. I ärlighetens namn var det ganska jobbigt. I Sverige är det ju ganska tabubelagt att ha en tro över huvud taget och att dessutom ha en som folk knappt känner till gjorde det ännu svårare. Jag kände mig blottad när folk ställde frågor om min tro, som är så privat för mig, och så komplicerad att berätta om. Eller är det jag som gör det komplicerat? Jag vet aldrig riktigt i vilken ände jag ska börja.
Det var när jag träffade översteprästinnan i mitt coven som jag började tänka om. Hon hade också ett väldigt offentligt yrke och det fick mig att inse att när jag blir lärare, hur ska jag hantera detta då? Med kollegor, elever, föräldrar...? Jag känner inte att det skulle fungera att vara öppen med min tro där. Vet en så vet alla.
Så när jag började en ny termin med helt nya människor på universitetet höll jag tyst. I början var det till och med lite svårt, men det blev lättare. Och jag ska säga er en sak, allt blev mycket lättare. Jag tror att det delvis var min egen inställning också, men jag kände att jag blev behandlad annorlunda än tidigare, mer som en i gruppen. Jag hoppas inte att det här är en upplevelse som många känner igen sig i, för det vore lite sorgligt.
Jag undrar om det vore enklare att vara öppen med sin tro om wicca var större i Sverige, mer bekant för gemene man? Eller är det en tro som aldrig kan bli riktigt accepterad? Om jag vore kristen skulle jag nog också vilja hålla mig neutral för elever, men jag skulle nog inte känna mig rädd för att bli påkommen på samma sätt.
Vad man tjänar på att vara öppen är att vara en positiv personifiering av sin religion, förhoppningsvis någon som folk kan minnas och tänka "Jamen, hon/han var ju vettig så det kanske inte är så konstigt trots allt!" Då har man i alla fall gjort sin religion och dess utövare en liten tjänst. Också det faktum att utövarna är ganska få och oorganiserade gör att man kanske lättare kan hitta någon likasinnad. För om ingen någonsin bär ett pentagram eller gud/gudinnesymbol eller öppnar munnen kan man sitta i samma rum i åratal utan att någonsin få veta om det.
Det bästa är kanske att gå en medelväg. Ofta kan man känna på sig om någon är inne på samma spår som en själv, det kan vara något personen säger eller bara en vibb. Då kan man försöka fiska lite under ett samtal och kasta ut lite krokar. Nappar personen så vet man, annars låter man det bara vara, svårare är det inte.
Tills vidare nöjer jag mig med att ha ena foten inne och den andra ute. :-)
Från början och en lång tid framåt var jag väldigt öppen med min tro. Jag mötte nyfikna frågor, "dumma" frågor (av slaget "Offrar ni höns?"), sneda blickar, intresse och fördomar. I ärlighetens namn var det ganska jobbigt. I Sverige är det ju ganska tabubelagt att ha en tro över huvud taget och att dessutom ha en som folk knappt känner till gjorde det ännu svårare. Jag kände mig blottad när folk ställde frågor om min tro, som är så privat för mig, och så komplicerad att berätta om. Eller är det jag som gör det komplicerat? Jag vet aldrig riktigt i vilken ände jag ska börja.
Det var när jag träffade översteprästinnan i mitt coven som jag började tänka om. Hon hade också ett väldigt offentligt yrke och det fick mig att inse att när jag blir lärare, hur ska jag hantera detta då? Med kollegor, elever, föräldrar...? Jag känner inte att det skulle fungera att vara öppen med min tro där. Vet en så vet alla.
Så när jag började en ny termin med helt nya människor på universitetet höll jag tyst. I början var det till och med lite svårt, men det blev lättare. Och jag ska säga er en sak, allt blev mycket lättare. Jag tror att det delvis var min egen inställning också, men jag kände att jag blev behandlad annorlunda än tidigare, mer som en i gruppen. Jag hoppas inte att det här är en upplevelse som många känner igen sig i, för det vore lite sorgligt.
Jag undrar om det vore enklare att vara öppen med sin tro om wicca var större i Sverige, mer bekant för gemene man? Eller är det en tro som aldrig kan bli riktigt accepterad? Om jag vore kristen skulle jag nog också vilja hålla mig neutral för elever, men jag skulle nog inte känna mig rädd för att bli påkommen på samma sätt.
Vad man tjänar på att vara öppen är att vara en positiv personifiering av sin religion, förhoppningsvis någon som folk kan minnas och tänka "Jamen, hon/han var ju vettig så det kanske inte är så konstigt trots allt!" Då har man i alla fall gjort sin religion och dess utövare en liten tjänst. Också det faktum att utövarna är ganska få och oorganiserade gör att man kanske lättare kan hitta någon likasinnad. För om ingen någonsin bär ett pentagram eller gud/gudinnesymbol eller öppnar munnen kan man sitta i samma rum i åratal utan att någonsin få veta om det.
Det bästa är kanske att gå en medelväg. Ofta kan man känna på sig om någon är inne på samma spår som en själv, det kan vara något personen säger eller bara en vibb. Då kan man försöka fiska lite under ett samtal och kasta ut lite krokar. Nappar personen så vet man, annars låter man det bara vara, svårare är det inte.
Tills vidare nöjer jag mig med att ha ena foten inne och den andra ute. :-)
Trött
OBS! Det här inlägget skrev jag i går, men det gick inte att publicera! :-)
I dag har jag varit duktig och ringt två sociala samtal. För någon med en del telefonfobi känns det hyggligt. ;-) Den ena kontakten frågade om jag skulle hitta på något ikväll? Jag undrade vad hon syftade på och kände mig lite bortkollrad. Det var visst mörkmåne. Jag upplyste om att jag trots allt har skrivit en mörkmåneritual nyligen, men inte haft koll på månfaserna. Kanske skulle jag prova den i kväll. Men så blev det inte, jag gick ut och powerwalkade i 35 minuter och tittade på film i stället.
Jag har beslutat mig för att inte tala mer om min träning i den här bloggen. Jag ska göra en träningsblogg i stället och så fort det är färdigt kan jag länka om någon mot förmodan skulle vara nyfiken.
I morgon var det sju år sedan jag och min man förlovade oss, ett halvår efter att vi blev tillsammans. Det kanske gick lite fort och var en smula ogenomtänkt, men det slutade ju bra ändå. Vi ska se Arn på bio, mer fancy blir det nog inte. Men det behövs heller inte. :-)
I dag har jag varit duktig och ringt två sociala samtal. För någon med en del telefonfobi känns det hyggligt. ;-) Den ena kontakten frågade om jag skulle hitta på något ikväll? Jag undrade vad hon syftade på och kände mig lite bortkollrad. Det var visst mörkmåne. Jag upplyste om att jag trots allt har skrivit en mörkmåneritual nyligen, men inte haft koll på månfaserna. Kanske skulle jag prova den i kväll. Men så blev det inte, jag gick ut och powerwalkade i 35 minuter och tittade på film i stället.
Jag har beslutat mig för att inte tala mer om min träning i den här bloggen. Jag ska göra en träningsblogg i stället och så fort det är färdigt kan jag länka om någon mot förmodan skulle vara nyfiken.
I morgon var det sju år sedan jag och min man förlovade oss, ett halvår efter att vi blev tillsammans. Det kanske gick lite fort och var en smula ogenomtänkt, men det slutade ju bra ändå. Vi ska se Arn på bio, mer fancy blir det nog inte. Men det behövs heller inte. :-)
Vitka
Sådär, nu har jag betalat in pengar till Vitkaförbundet och borde då så småningom kunna betrakta mig själv som medlem. Det tog några år! :-) Nu kan jag pricka av en sak till på min lista som jag gjorde i början av året här i bloggen. Jag råkar dock veta av initierade källor att allt som står på hemsidan inte är korrekt uppdaterat, så vi får se om jag blir rättad eller ej. ;-)
Blåbärssmoothie
Nu har jag återhämtat mig, men det krävdes en timmes vilande på soffan och två stora glas blåbärssmoothie för att tackla dagen igen. Det var bra konstigt det som hände, att jag blev så illamående. Min man tror helt enkelt att jag gick ut för hårt, fast jag inte är van vid så mycket fysisk aktivitet. Haha, ja vem vet? Ska prova det andra programmet han laddade ner istället tills jag vågar prova kundalinin igen. :-)
Jag tycker ni ska prova den jättegoda smoothien jag gjorde! Receptet kommer från ICA och gäller för fyra portioner.
250 g djupfrysta blåbär
2 bananer
8 dl solhavre eller naturell yoghurt (fast jag hade yoghurt med vaniljsmak och det blev jättegott!)
2 msk honung
½ tsk vaniljsocker (detta skippade jag på grund av vaniljen i yoghurten)
Sedan är det bara att mixa och servera i stora glas. Jag tyckte att kombinationen blåbär-banan smakade mycket bra. Smoothien var frisk men med en söt underton. Rekommenderas! :-)
Nej, nu måste jag läsa ut Det går an till seminariet imorgon...
Jag tycker ni ska prova den jättegoda smoothien jag gjorde! Receptet kommer från ICA och gäller för fyra portioner.
250 g djupfrysta blåbär2 bananer
8 dl solhavre eller naturell yoghurt (fast jag hade yoghurt med vaniljsmak och det blev jättegott!)
2 msk honung
½ tsk vaniljsocker (detta skippade jag på grund av vaniljen i yoghurten)
Sedan är det bara att mixa och servera i stora glas. Jag tyckte att kombinationen blåbär-banan smakade mycket bra. Smoothien var frisk men med en söt underton. Rekommenderas! :-)
Nej, nu måste jag läsa ut Det går an till seminariet imorgon...
Kundaliniyoga
Jag känner mig nästan död just nu! I går laddade älskling ner en video med kundaliniyoga. Har alltid velat prova det, men det visade sig vara helt sjukt! Hur kan man göra sig själv så jäkla illamående och svimfärdig bara med sin egen kropp? Helt klart intense. Kanske för intense för mig. Orkar knappt lyfta mitt vattenglas och jag kanske bara höll på 20 minuter. Tror jag måste lägga mig lite på soffan...
Häxromantisering
Har det undgått någon att artisten Nordman ska "bränna en häxa" på scen i melodifestivalen? Min goda vän skickade mig ett sms i morse och ville veta vad jag ansåg om detta. Ärligt talat bryr jag mig inte direkt. Jag identifierar inte de kvinnorna som brändes på bål eller halshöggs som häxor. Detta skrev jag och fick till svar att en del var ju häxor i vår bemärkelse också, typ healers och kökshäxor. Hehe, nu bekänner jag mig ju inte direkt till att vara en kökshäxa, men låt gå. Jag skrev att den procenten måste ha varit försvinnande liten. Häxkonst är ingenting som gemene man har sysslat med, varken nu eller då. Om man inte räknar in lite huskurer och folklig spådom. Sådant pågår ju än idag utan att man kallar det för häxkonst.
På forumet häxor i fokus blev det till och med en liten diskussion mellan folk om det var värt att åka till uppträdandet och demonstrera. Det kanske inte var sagt på fullaste allvar, men ojojoj, jag fattar inte varför folk tar åt sig så mycket? Häxbränningarna känns snarare som en masshysteri/maktdemonstration på sin tid och inget som hade med egentlig häxkonst att göra. Get over it och ta inte det som hände så personligt mot er som är häxor i dagens samhälle! Det känns lite fånigt och förlegat att ha en sådan överromantisk syn på häxprocesserna och "gamla kloka gummor med taket fullt av örter". Jag litar inte mycket på bekännelser från torterade kvinnor eller saker som sagts om dem i förtal.
Har hållt mig till träningen i dag också. Jag har gjort enormt mycket yoga med älsklings Nintendo ds och det är helt klart beroendeframkallande! Otroligt roligt och det finns många bra funktioner. Bland annat håller den ordning på när jag tränar och hur mycket. När vi skulle gå och handla förut gick vi värsta långa omvägen i raskt tempo och det var kul att få sällskap. :-)
I morgon ska jag göra en blåbärssmoothie!
Nu ska jag yoga lite till innan det är dags att läsa Almqvists Det går an och sedan sova. God natt.
På forumet häxor i fokus blev det till och med en liten diskussion mellan folk om det var värt att åka till uppträdandet och demonstrera. Det kanske inte var sagt på fullaste allvar, men ojojoj, jag fattar inte varför folk tar åt sig så mycket? Häxbränningarna känns snarare som en masshysteri/maktdemonstration på sin tid och inget som hade med egentlig häxkonst att göra. Get over it och ta inte det som hände så personligt mot er som är häxor i dagens samhälle! Det känns lite fånigt och förlegat att ha en sådan överromantisk syn på häxprocesserna och "gamla kloka gummor med taket fullt av örter". Jag litar inte mycket på bekännelser från torterade kvinnor eller saker som sagts om dem i förtal.
Har hållt mig till träningen i dag också. Jag har gjort enormt mycket yoga med älsklings Nintendo ds och det är helt klart beroendeframkallande! Otroligt roligt och det finns många bra funktioner. Bland annat håller den ordning på när jag tränar och hur mycket. När vi skulle gå och handla förut gick vi värsta långa omvägen i raskt tempo och det var kul att få sällskap. :-)
I morgon ska jag göra en blåbärssmoothie!
Nu ska jag yoga lite till innan det är dags att läsa Almqvists Det går an och sedan sova. God natt.
Hälsan
Long time no see! Det verkar som att aktiviteten går upp när jag inte har skrivit på ett tag. ;-)
I dag känner jag mig så nöjd med mig själv. I går fick jag ett ryck och tänkte att "Nej nu tusan ska jag gå ner lite i vikt!" Erkänner att det är en rent kosmetisk grundtanke, men en bonus är ju att man blir lite hälsosammare också. Det är iallafall tänkt så. Jag ska inte göra något drastiskt, bara äta lite mindre portioner, gå minst 20 min varje dag och dra ner lite på godis och fikabröd. Så i dag har jag varit ute och powerwalkat i 25 minuter. Det var väldigt skönt men jag var himla svettig när jag kom tillbaka. Hade för många lager tröjor tror jag bestämt. Jag hoppas att jag ska kunna hålla igång det här, men just nu sitter jag framför datorn och är hungrig! Jag måste se till att ha massa frukt hemma jämt, annars hänfaller jag alldeles för lätt åt onyttigheter.
Jag skriver om det här i bloggen mest för att den är inriktad på wicca och wicca i min vardag, och hälsa är trots allt en viktig del. Jag upplever att när jag inte har hälsan (den fysiska eller psykiska) har jag samtidigt väldigt svårt att hänge mig åt min tro. Vem kan utföra ritualer och greja runt när man inte kan hålla en vettig tanke i skallen? Nej, hälsan är jätteviktig och jag måste nog börja dra mitt strå till stacken på ett mer medvetet sätt.
Nu ska jag hoppa iväg och låna älsklingens ds där han har ett yogaprogram! Tekniken är fantastisk...
I dag känner jag mig så nöjd med mig själv. I går fick jag ett ryck och tänkte att "Nej nu tusan ska jag gå ner lite i vikt!" Erkänner att det är en rent kosmetisk grundtanke, men en bonus är ju att man blir lite hälsosammare också. Det är iallafall tänkt så. Jag ska inte göra något drastiskt, bara äta lite mindre portioner, gå minst 20 min varje dag och dra ner lite på godis och fikabröd. Så i dag har jag varit ute och powerwalkat i 25 minuter. Det var väldigt skönt men jag var himla svettig när jag kom tillbaka. Hade för många lager tröjor tror jag bestämt. Jag hoppas att jag ska kunna hålla igång det här, men just nu sitter jag framför datorn och är hungrig! Jag måste se till att ha massa frukt hemma jämt, annars hänfaller jag alldeles för lätt åt onyttigheter.
Jag skriver om det här i bloggen mest för att den är inriktad på wicca och wicca i min vardag, och hälsa är trots allt en viktig del. Jag upplever att när jag inte har hälsan (den fysiska eller psykiska) har jag samtidigt väldigt svårt att hänge mig åt min tro. Vem kan utföra ritualer och greja runt när man inte kan hålla en vettig tanke i skallen? Nej, hälsan är jätteviktig och jag måste nog börja dra mitt strå till stacken på ett mer medvetet sätt.
Nu ska jag hoppa iväg och låna älsklingens ds där han har ett yogaprogram! Tekniken är fantastisk...