Jag älskar det, damen i new age-butiken har "känt" igen! Jag gick in i dag för att köpa mer rökelse och då frågade jag om folk hade hittat dit än? "Nej," svarade hon, "men jag känner att jag ska komma igång senare." Åter denna betoning på "känner". Och jag känner mig fortfarande jätteelak som gapskrattar. Tycker ni att jag är elak? :(

Isis kommer alltid att ha en speciell plats hos mig. I hjärtat kommer hon alltid att vara min "ur-bild" av den stora Gudinnan. Jag har mött henne i drömmar, i meditationer och i kreativitetens hetta. Hon kommer för alltid att vara en del av min själ. Men. Jag släpper dig för en stund, Isis. Jag måste lära känna Gudinnan även i andra former, andra skepnader, andra yttringar. Merry meet, merry part, merry meet again.

Förresten, till 80 % har jag beslutat mig för att äntligen tatuera mig. Det känns som att det är dags, jag har nått en viktig milstolpe som jag för alltid vill minnas. Jag vill påminnas om min tro, mina upplevelser och mitt engagemang varje gång jag ser på tatueringen. Må det så ske!

Det var lite roligt nu när jag skulle göra ett nytt inlägg och tryckte på "Skapa". Det var precis det jag tänkte skriva om.

Just nu känner jag mig som en ballong med ett hål i, där luften sakta sipprar ut. Jag känner mig mer och mer sladdrig. Som en positiv affirmation lägger jag in en bild på en cool luftballong istället! ;)



För rätt länge sedan kom jag underfund med att jag känner mig som närmast det gudomliga då jag sysslar med något skapande. I hantverket, i att se något växa fram mellan mina händer och ta form, då var jag en del av den skapande, gudomliga kraften. Kanske har jag inte skapat tillräckligt på sistone?

Nu har jag mediterat och funderat lite, och kommit underfund med att de problem jag har med en viss gudinna förmodligen är problem jag har med mig själv. Det har skett lite av en "dubbelexponering", då man plötsligt inser att man "lever en myt". Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med det. Jag kunde inte låta bli att dra ett tarotkort och då fick jag bekräftat att jag åtminstone är inne på rätt spår. Även om kortet jag drog också verkade höra samman med ett annan beslut jag tog i dag; ett nytt kraftnamn. ;)

I förrgår gick jag och lade mig med existentiell ångest. Så här i efterhand kanske man kan fnissa lite åt det. Hehe, men förmodligen inte. I alla fall så följde funderingarna med in i drömmarna. Framåt morgonen hade jag en ovanlig mardröm, inte att jag var någon konstig eller att något läskigt hände mig. Grejen var att jag var ingen! En kvinna berättade för mig att jag inte existerade, att jag egentligen var min vän Angelika. Jag undrade hur jag hade lyckats vara gravid och föda barn utan att ens märka det (!), men så var det. Och det som var jag, som jag trodde utgjorde essensen av mig, det fanns inte alls. Det var bara en fantasi, en illusion. Det fanns inget "jag"!

Man börjar ju fundera över vad som är verkligt och vad som inte är det. Just nu håller jag på och läser det sista kapitlet i boken "Försvar för Djävulen. Arketypisk psykologi." av Claes Janssen. Jag köpte boken för åratal sedan men har inte läst den (precis som så många andra av mina böcker om psykologi och filosofi som bara väntar på rätt tillfälle/mognad). Men så drog jag ut den ur hyllan och fastnade för det sista kapitlet, med rubriker som påminde mig om "Kvinnor som slår följe med vargarna", skriven av Clarissa Pinkola Estés. Aha, det visade sig att Janssen kommenterade några av Estés tankar.

Janssen skriver om de två verkligheterna, som av honom kallas "yttre och inre", av Jung "materiens och andens" och av Estés "det ovilda och det vilda". I vanligt språk skulle man kalla det "verkligt och overkligt". Janssen skriver mycket träffande:

Objektiv likställdes i gengäld av mitt synonymlexikon med "verklig". Språket haltade; liksom kulturmönstret tycktes det övertygat om att det bara fanns en verklighet, fast det egentligen fanns två. Det subjektiva betraktades tydligtvis som "overkligt". Mycket meningsfullt på ett sätt: det subjektiva gav i utgångsläget upphov till overklighetskänslor. Men om man inte avfärdade overklighetskänslan, såg man att "overkligheten var lika verklig som verkligheten".

Det motsatspar som Janssen tycker motsvarar Jungs egentliga tankesätt, är "personas verklighet (den man förhöll sig till genom persona) och animas värld, det vill säga själen", som var den arketypiska verkligheten, det kollektiva omedvetna. Personas verklighet, skriver Janssen, är den överenskomna verkligheten, väsentligen kolletivt definierad, en roll, skriven innan man själv började agera i den.

Jag är inte säker på att jag fick något sagt med detta. Just nu har jag lite härdsmälta och ska läsa igenom min mans C-uppsats. See you on the other side...

Jag stökade runt hemma för ett tag sedan och skulle ordna om på altaret. Jag öppnade min kista där jag förvarar de flesta altarprylarna och tyckte att det såg så vackert ut. Alla mina trosuppfattningar, tankar och drömmar materialiserade i en massa ting. Så, här har ni mitt heligaste. :)

Igår kväll var jag och en vän på föreläsningen om "häxor och häxeri genom tiderna". Hon som föreläste var från Ukraina och hennes svenska var inte så lätt att förstå sig på. Men den var i alla fall bättre än hennes skrift, som var så full av roliga stavfel att man satt och kämpade emot skrattsalvorna mellan hennes powerpoint-fönster. Smaka bara på detta ord: "rövkatt djur", som alltså troligtvis skulle ha varit rovkatter. Husdjur visste hon inte vad det hette utan skrev "pet djur" och Hekate blev "Gekate" och det var också så hon uttalade det. När det skulle stå att någon var förskräckligt ful, blev det "förskräckligt full". :D Jaja, men jag är inte här för att göra mig rolig på hennes bekostnad. Överlag var föreläsningen (det jag förstod av den) helt okej. Bättre än vad jag hade förväntat mig.

Det kanske mest intressanta som uppmärksammades var hur många attribut häxan har fått överta från olika gudinnor. Främst de gudinnor som kopplas till ofruktsamhet, ålderdom, jakt, strid, månen, underjorden eller natten. Här har vi t ex Hekate med sina tjutande hundar, Ishtar/Inanna som avbildas med ugglor, liksom Athena och Lakshmi. Vi har olika typer av ormgudinnor, Cerridwen med sin kittel och Baba Yaga med sin flygande mortel. Katten kan få sin förklaring i t ex Bastet eller Freja.

De lyckade försöken att demonisera de förkristna religionernas gudar och gudinnor tycker jag bara är sorgliga. De behornade gudomarna Pan, Cernunnos och Herne har fått stå modell för det yttersta "godas" motpol - Djävulen, Satan. Solgudarna Apollon, Lugh och Balder har blivit Lucifer, den högfärdiga ljusängeln som störtades. Även den gamla, visa gudinnan ska veta sin plats i psykets skamvrå. "Häxa" kallar man Henne, och ser inte att Hon skänker liv genom död. Man har reducerat och förminskat Gudinnan och hennes gestalter till att vara en ond, skrämmande, halvmänsklig varelse. Gömd i skuggorna.

I ett tidigare inlägg fick jag en fråga om hur man når det medvetandetillstånd där man upplever att man möter gudar, gudinnor, väsen, en form av högre jag etc. Förutom hur skulle man kunna lägga till frågorna vad och varför?

Människan verkar i alla tider ha strävat efter att uppnå detta medvetande, t ex oraklet i Delphi, völvor, medicinmän och schamaner. För att nämna några. Detta har skett genom olika metoder, t ex genom tillfogande av smärta, förtäran av olika växter, sång, trumning etc. Ofta var det en person eller grupp av personer i samhällets tjänst som utförde dessa "resor" för att bringa svar tillbaka till den som frågade, eller för att bota.

Nu är det förstås många som reser för sin egen skull och oftast verkar det ske genom meditation. Orsakerna är dock fortfarande desamma. Jag talar för mig själv när jag säger att det händer att jag ibland gör dessa resor för att få något bekräftat som jag kanske redan visste. ;) Inte så att jag inte kan handla utan att rådfråga högre makter, men ibland kan det ge en extra push när det behövs och man tvekar.

Jag startade med detta genom guidade meditationer, vilket jag rekommenderar för att få upp lite vana innan man reser själv. Det kan vara svårt att vägleda sig själv i början, så antingen kan man gå på träffar (det var så jag gjorde), köpa cd-skivor eller spela in sin egen röst. Guidade meditationer för olika syften finns på nätet. Precis som namnet säger är en guidad meditation skriven och berättad så att den tar dig med på en resa. Den brukar vara skriven i ganska generella termer så att alla får en något sånär individuell och personlig upplevelse. Jag personligen upplever att dessa resor först går inåt, där man etablerar medvetandestadiet, för att sedan fortsätta -- eller kommunicera -- utåt. Om det nu låter vettigt.

Resan brukar nästan alltid börja med en avslappning där man fokuserar på att slappna av i en kroppsdel i taget, ofta med hjälp av andningen. Det är vanligt att man i början andas in genom näsan och ut genom munnen. Att fokusera på andningen är ett effektivt sätt att stänga av alla tankar som trängs i huvudet. Det är i stort sett omöjligt att resa om du tänker på någon du har grälat med, undrar om spisen är påslagen etc. Sinnet måste vara vilande och receptivt.

Somliga når snabbt och lätt det stadiet då man är mottaglig för kommunikation, men för andra kan det ta längre tid att lära sig att följa med i visualiseringarna. Det brukar lossna efter lite övning. Till viss del upplever jag att det handlar lite om att släppa taget, en balans mellan att leda och följa. Jag kom på en ganska bra, illustrerande liknelse igår innan jag somnade: När jag mediterar och går ner i det här djupare medvetandetillståndet, är det som att jag vandrar från stranden ut mot havet. Vattnet uppslukar mer och mer av min kropp, ända tills jag fångas av en undervattenström, då släpper jag taget och färdas dit strömmen vill ta mig. På så vis är det även en fråga om tillit, för man kan inte släppa taget förrän man känner sig trygg.

När du är i den här strömmen kan du börja kalla på den gud, gudinna, väsen etc som du vill möta (om du nu inte gör en guidad meditation, eftersom någon då instruerar dig om vad som händer och vad du ska göra). Ibland kommer de, ibland inte. Var ödmjuk, ställ dina frågor och lyssna.