Nu är jag tillbaka efter lite julfirande med släkten. Det har varit lugnt och skönt, alldeles utmärkt. Har fått lite smått och gott i julklapp, bland annat:

* Dvd, Värsta språket
* Dvd, Stenristarna
* Cd, Deine Lakaien "20 Years of Electronic Avantgarde"
* Presentkort på IKEA
* Mjöd
* Pengar
Etc. :)

Den roligaste klappen jag gav bort var en bok som heter "Onda pingviner". Den kan jag rekommendera, haha!

Vad jag egentligen tänkte skriva om var min dröm i förrgår. Jag kan drömma så brutala drömmar! Den senaste tiden har det varit mycket knivar och blod, så också nu. I drömmen hade jag en vän som hade blivit våldtagen av en pedofil. När hon skulle tala ut om händelsen med en psykolog, lustmördade han henne. Senare dök denne man upp i mitt kök och berättade vad han hade gjort med min vän. Jag blev utom mig, galen av raseri. Jag tog upp vår brödkniv och attackerade honom, eftersom jag var livrädd för att han skulle göra samma sak mot mig. Han log, och någonstans visste jag att jag egentligen inte kunde lyckas. Men då bad jag i drömmen att snälla, snälla låt mig lyckas skada honom! Jag körde då in kniven i magen på honom och i drömmens ojämförliga tankebanor tänkte jag att jag var tvungen att skada så många inre organ som möjligt. Jag drog då ut kniven lite, riktade den uppåt och högg igen. Nice, very nice.

Ja, det är bra underligt med drömmar, eller hur? Man undrar ofta vad de vill säga.

Jag ligger i som en liten tätting just nu och bakar och grejar. Nu ikväll har jag gjort mitt livs allra första tryfflar! Tadaa!

Receptet är med vit choklad, kanel och lingon. Jag doppade dem i vit choklad och använde sockerhjärtan som dekor. Till smaken blev de goda men kanske lite väääl söta. Fast det är bra, då behöver man ju inte äta så många för att bli nöjd! Jag kunde nog också ha ökat kanelen från ½ tsk till 2. Man kan nästan inte ha för mycket kanel, eller hur! ;)

Medan jag gjorde tryfflar bakade min man tekakor. På eget bevåg började han göra solmönster på varje kaka, och de blev så fina! Jag blev nästan lite rörd, för det kändes ju nästan som att han tog del av högtiden jag firar, även fast det kanske inte var medvetet från hans sida. Men jag blev ändå otroligt glad, min man är bäst!

Det här receptet blev jag enormt sugen på att prova! Om jag inte hinner till jul finns ju alltid mellandagarna, eller hur? ;P


Jultryffel med chai-te

200 g grädde
10 g chai-te
200 g mörk choklad med 70 procent kakao av god kvalité
kakao

Gör så här: Hacka chokladen och lägg i en bunke. Koka upp grädde och chai-te och sila ner i den hackade chokladen. Rör samman till en slät smet och häll över i en spritspåse där chokladmassan får stelna. Spritsa ut smeten i långa längden på bakplåtspapper. Låt stelna och skär i lagom bitar och rulla i kakao. Tryfflarna har kort hållbarhet så gör dem precis innan jul och förvara dem svalt. Servera tryfflarna rumstempererade.

Nu har jag och maken precis avslutat julens bullbak. Det blev tre olika fyllningar: kanel, kardemumma och... nutella! Helt okej. Bullarna på bilden är dock kanel, det finns inget som slår det. Det här är faktiskt de allra första snurrorna jag har gjort och det var kul att lära sig. Bullarna blev så fluffiga och goda.

De här pepparkakorna bakade vi faktiskt för ett litet tag sedan så de är borta nu (må de vila i frid). Det var mysigt att dekorera pepparkakorna (också det för första gången) och man blir ju lite kär i katterna med de stora leendena och fladdermössen. Haha! Jag skrattar nästan varje gång jag ser korten jag tog på dem! :D

Jag tänkte bara att jag skulle skriva något litet om dansuppvisningen som vi hade vid lucia 13/12. Bilden här är från det första uppträdandet. Tre tjejer kom ut med de här enorma kandelaber-liknande ljuskronorna i en nedsläckt restaurang, för att sedan dansa och till och med gå ned på knä med dem. Det var otroligt vackert och effektfullt. De hade jättefina dräkter också. Toppeninledning!

Efter några dansare till var det dags för vår nybörjargrupp, men jag tyckte vi höll rätt okej nivå med de andra. Kanske var det mycket tack vare koreografin som vår duktiga danslärare hade gjort! Numret gick bra och efteråt fick jag en jättekick, jag var enormt stolt över mig själv för att jag hade vågat dansa inför publik. :) Någon vecka innan hade jag nämligen bestämt mig för att inte dansa, mest för att det har varit så stressigt med studierna. Men sedan var det bara tre i dansgruppen som ville dansa och det behövdes fler, så jag ställde upp. Och det ångrar jag verkligen inte! Det var det roligaste jag gjort på länge.

Det kändes konstigt i måndags att inte få åka iväg och dansa, jag måste verkligen hitta en annan kurs så jag kan fortsätta. Att dansa hemma i min lilla lägenhet känns inte nog längre. ;)

Vad härligt att så många har kommenterat mitt förra inlägg, jag tycker att det är jätteroligt och intressant att höra er respons! Tack. :)

I dag var en händelserik dag med ett tidigt läkarbesök (jag vill inte gå in i detalj, men det gick bra även fast jag samtidigt blev lite upprörd. Hade jag inte varit mer påläst om läkemedel hade jag förmodligen gått ut därifrån med en tickande bomb!) och sedan en praktisk uppgift på universitetet. Min käre make for till Köpenhamn för att gå på konsert, men på grund av orsaker jag redan har nämnt kunde jag alltså inte följa med. Det var bland annat ett band som jag älskar: Moonspell, som skulle spela. Snacka om dålig timing. Min man är således fortfarande borta och jag saknar honom så in i norden. Det är ensamt här hemma utan honom och jag vill inte alls gå och lägga mig. Dessutom har jag fått jätteont på tungan! Förkylning kanske...

Nej det här duger inte, jag ska upp om några timmar så jag får väl lägga mig och läsa! God natt!

Nu har jag suttit och läst om introvert vs extrovert en stor del av eftermiddagen. Det hela är så intressant att jag är tvungen att skriva om det, jag känner igen mig i nästan allt som skrivs om att vara introvert! Jag har länge vetat att jag räknas som introvert, men aldrig läst så här mycket om det förut. Det är spännande hur träffande det är.

För det första lever vi i en extrovert värld, där extroverta personlighetsdrag oftast värderas högre. Detta beror på att bara drygt 25 % av världens befolkning är introverta, att vara extrovert är alltså norm. I vissa kulturer, speciellt i öst, värderas introverta drag lite högre.

Eftersom så många fler människor är extroverta, växer introverta barn oftast upp med extroverta föräldrar som saknar förståelse och vill att barnen ska ändra på sig. Min mamma är extremt extrovert och älskar att socialisera och prata med allt och alla. Detta var något jag som barn hade svårt att förstå och jag minns att jag tyckte att hon ibland var ytligt och bara försökte ställa sig in hos alla. Introverta personer är nämligen väldigt privata och försiktiga i möten med nya människor. Det händer sällan att introverta personer berättar personliga saker och att kallprata ses ofta som tråkigt eller onödigt. De tycker mycket bättre om att ha djupa, mer utvecklande filosofiska samtal. Som ett introvert barn kändes det enormt frustrerande att inte riktigt passa in i mallen min mamma ville tränga in mig i. Jag kände mig ofta som en besvikelse och inte uppskattad för mina kvaliteer utan bara bedömd efter de jag inte hade.

Det är inte det att introverta personer är blyga, de väljer inte bort sociala sammanhang av rädsla, utan för att de tar för mycket energi (precis som jag skrev i mitt förra inlägg!). Extroverta människor får däremot energi av att umgås med folk. När det är för mycket folk, ljud och intryck, tenderar introverta människor att "stänga av". Det här är enormt träffande för jag kan bli helt apatisk, speciellt i närheten av min mans familj, när de är samlade. Det blir så mycket ljud att min hjärna blir alldeles snurrig och jag vill krypa bort och sätta mig ensam i ett hörn. Det här är ett problem, eftersom man oftast betraktas som underlig, eller som om man inte tycker om sällskapet i fråga. Men faktum är att jag mycket bättre kan uppskatta människor när jag träffar dem i mindre grupp och tempot kan bli mer på mina villkor också. Detta innebär oftast att det går långsammare, fler pauser, mer tid för eftertanke, mer ögonkontakt och förhoppningsvis ett djupare samtalsämne. ;) För jag skyr inte samtal, jag tycker att det är jättespännande att diskutera inre processer, känslor och ideer!

När en introvert människa har umgåtts med andra behöver han eller hon tid att i ensamhet ladda upp sina batterier. Detta gäller även om man har umgåtts med folk man tycker om, eller gjort saker man tycker är roligt. Man blir ändå utpumpad. En man skrev att för varje timme han hade varit med folk behövde han två timmar i ensamhet. Introverta tycker om att umgås, men i små doser! De har också några få, nära vänner, medan extroverta har många, mer ytliga bekantskaper.

Just det långsamma tempo är en del av introvertas läggning. Min man brukar skämtsamt säga att jag har "witsplupp ett", vilket i rollspelssammanhang innebär att man inte tänker så snabbt. Och det stämmer ju. Introverta personer tar längre tid på sig att processa information och talar mycket sällan innan de har hunnit tänka igenom saken ordentligt, till skillnad från extroverta människor som tänker genom att tala. Introverta personer brukar heller inte uttala sig om de inte har något vettigt att säga. Det här är en fördel med att vara introvert, när man väl öppnar munnen vet folk att man har tänkt till och lyssnar mer noggrannt.

En person på en sida skrev att introverta personer blir distraherade av extroverta personers sätt att tala, eftersom de är halvt inne i sig själva samtidigt. När jag själv lägger fram en åsikt jag i mitt huvud har filat på, känns det ofta däremot som om jag levererar en väl inövad replik. Men i samma stund som jag börjar tala känns orden också distansierade, som om de inte tillhör mig längre, nu när de inte bara finns inombords längre. Det låter konstigt när jag skriver det.

Introverta människor kommunicerar hellre genom det skrivna ordet än det talade. När de talar fiskar de ofta efter ord, eller blir helt tomma i huvudet om de blir ställda. Telefoner blir på det här sättet ofta en introverts fiende. Åh, så väl jag känner igen detta. Jag har alltid älskat att skriva eftersom man då kan utveckla sina tankar i lugn och ro. Att tala (absolut fritt och oförberett) har alltid varit besvärligt för mig. Ett tag skrev jag ofta lappar innan jag ringde till folk och jag gör det fortfarande när jag ringer till myndigheter. Jag blir helt enkelt nervös och tom i huvudet.

Introverta personer tycker heller inte om att stå i centrum. De är ofta otroligt självmedvetna och känner sig därför obekväma när folk tittar på dem. De föredrar aktiviteter de kan utöva ensamma, som att läsa, skriva, måla eller spela tv-spel. De tycker om att hänge sig koncentrerat åt en sak under lång tid och blir irriterade om de blir störda. De trivs bra i sitt eget sällskap och kan roa sig utan andra människor.

Senare tids forskning har hittat en del skillnader i hur hjärnan fungerar hos introverta jämfört med extroverta. Introverta har färre receptorer för dopamin vilket kan innebära att det behövs mindre påverkan för att vi ska reagera känslomässigt på saker som händer. Detta skulle kunna förklara varför jag alltid har varit så gråtmild. ;) Situationer kan upplevas starkare av introverta personer eftersom de lägger mer märke till ansiktsuttryck, gester och stämningar. Sinnesintryck har ofta en överväldigande inverkan på mig och gör mig trött och ofokuserad. Ska jag skriva är det mycket sällan jag klarar av att lyssna på musik samtidigt. Om jag t ex sitter på ett bullrigt fik med en vän har jag svårt att höra vad denne säger på grund av alla andra, distraherande ljud. Jag fungerar bäst i en tyst miljö.

Jag tror att det här får räcka. Det finns en massa information om introverta där ute och jag är glad att jag tog mig tid att läsa. Jag kan nu förstå varför jag är som jag är, att jag inte alls har de besvären jag har av de anledningar jag trodde. Det känns skönt att veta att det finns fler som jag där ute, som fungerar på samma sätt. Introverta har sina fördelar och extroverta har sina fördelar. Tyvärr är det lättare för en introvert att förstå en extrovert än tvärt om och det har jag sett många bevis på.

Har jag några introverta läsare, är nu frågan (jag tror genast att jag kan gissa en åtminstone)? :)

Håll tummarna, för i kväll ska jag dansa orientalisk dans inför en publik för första gången! Klockan 10.00 ska jag in och träna koreografin med de andra och nu sitter jag och kastar i mig frukosten. Lite nervös är jag, men ser mest fram emot det just nu. :) Jag ska rocka fett! ;P

Nu har min stackars älskade man gått och blivit sjuk och jag väntar oroligt på min egen dom. Det är en så himla dålig timing bara! I dag skulle han ha jobbat. Han gick upp vid 08.00 och fast jag tyckte att han skulle stanna hemma sa han att han var tvungen att gå. Men eftersom han är så svag och eftersom han blev illamående så fort han försökte äta frukost, så ringde han och kom och lade sig igen. Och imorgon ska han jobba igen, får se om han är bättre då. Dessutom är han och hans kursare i sluttampen på examensarbetet, jag ska ha orientalisk dansuppvisning på lördag och vi ska äta julbord på söndag. Det är med andra ord rätt fullspäckat. Så det är nervöst även för min del, i fall jag skulle bli sjuk.

Just nu sitter jag och äter Onaka med smak av ingefära och honung. Den var inget god, men immunförsvaret sägs ju börja i magen, så jag slevar på.

Nej, nu ska jag läsa mina kursares uppsatser...

OK, detta har absolut ingenting med wicca att göra, men jag har upptäckt en fantastisk musikgrupp som jag gärna vill lägga in här på bloggen så jag enkelt kan klicka mig hit och lyssna. Syftet är alltså helt egoistiskt, men jag tycker att ni lika gärna kan passa på att lyssna också förstås. ;)  Gruppen heter Deine Lakaien och är från Tyskland tror jag. Man måste beundra sångarens frisyr också, den är väldigt speciell. :D

Jag kom på för ett tag sedan att mitt skratt har förändrats genom åren. Jag minns inte hur det lät förut, men på sistone har det blivit mer och mer skrockande. Jag tycker om det. Det låter lite mysigt, som en gammal glad gumma kanske? Jag hoppas att jag ska bli den där gamla gumman på heltid någon gång, hon som bakar, donar och skrockar. Och gör miljoner andra saker också förstås.

Ibland, när jag skrattar så jag knappt kan andas, lyckas jag härma min farfars skratt. Ljudet kommer djupt från lungorna, som ett glatt piiiiip! Min syster låter också så ibland. Jag älskar det. Jag älskar det varma ljudet av glädje.


EDIT

Bokfronten

På bokfronten är det lugnare sedan jag läste ut New Moon av Stephenie Meyer. I brist på tredje boken har jag börjat läsa Stolthet och fördom av Jane Austen igen. Bra, men inte så pass gripande att jag struntar i mitt skolarbete. ;) Jag läste Stolthet och fördom när jag gick i åttan. Tror det kan ha varit på engelska. Min mammas dåvarande sambo hade den och nu i efterhand undrar jag lite över det, men kanske gillade han klassiker. :)

Telefonförsäljare

Just nu ringde en telefonförsäljare, det underligaste släktet i världen kanske. Samma kvinna ringde i förrgår, men då sade jag mig vara upptagen. Det första hon sade när jag svarade nu var att hon nog sökte min mamma. Jag blev helt ställd och sa att det trodde jag nog inte...? Då skrattade hon och sa att jag lät så ung. Så mycket för den skrockande gamla gumman då.

Nu ska jag fortsätta med min B-uppsats. Måste skriva lite till innan jag åker iväg och dansar. Jag tror bara att det är två tillfällen kvar. Snyft!