Månhymn
Dikt av Erik Axel Karlfeldt:
Månhymn vid Lambertsmässan
Träd ut mellan brokiga bäddomhängen,
stig upp från ditt läger i skogarnas fukt
och skin på den nakna ängen
och apelgårdarnas frukt.
Du nalkas och daggen dig stiger till möte,
och örterna fyllas med flödande sav.
Din makt är i kvinnornas sköte,
din makt i det svallande hav.
Din makt är i själarna; skälvande stiger
en flodvåg av längtan och följer din gång,
hvart bröst som älskar och tiger
blir svämmande fullt av sång.
Till dig i sin längtan landtmannen skådar,
ty sådden blir skörd i ditt nattliga hägn;
din rodnad stormen bebådar,
din blekhet ger nejderna rägn.
Nu är som ett bud genom midnatten fore:
"Han kommer i fullhet, bereden hans fest!"
Mig är som en gudom du vore
och jag din tjänande präst.
Det är som jag levde i fjärran trakter,
i fädernas länder, i sagornas tid,
då drömmens och trånadens makter
man tillbad i månljusets frid.
Dig offra de porlande lundar och brunnar
och suckarnas ånga och vildmarkens lukt.
All jorden ditt lov förkunnar,
du höstkung, med kärna och frukt.
Fullmåne
I dag har jag varit väldigt fokuserad på månen. Efter att ha varit ute och ätit lunch med min älskling gick jag hem och började skriva en mörkmåneritual. Jag ser väldigt mycket fram emot att pröva den... Om den funkar bra kan jag ju lägga upp den här?
Trodde som sagt inte att jag skulle orka med något firande. Jag hade (och har fortfarande) ont i huvudet och känner mig alldeles tung i kroppen. Men jag började att lägga tarot eftersom jag är bekymrad över en punkt i mitt liv. Jag kände mig orolig bara av att fråga om det. Inte eftersom jag fruktade svaret (hmmm kanske lite då) utan för att när jag frågar korten något kan det hända att det blir så, i den riktning jag har ställt frågan. Det har hänt förr och jag vet inte exakt varför. Det kanske riktas energi på något sätt. :-) Hur som helst fick jag ett allt annat än positivt svar. Började undra om det är värt att fråga över sådant man oroar sig så mycket för? Pratade om det med min man och han trodde att ens farhågor påverkar tolkningen allt för mycket. Han kan ha rätt, men det förklarar ändå inte riktigt varför så olycksbådande kort dyker upp. Jag hoppas att han har rätt och att det inte ligger annat än mina egna rädslor bakom.
Jag drog också ett kort med frågan vad jag behöver fokusera på just nu var. Svaret blev kortet Månen. Blev lite full i skratt eftersom det trots allt är fullmåne, så jag tog det som ett tecken att tolka bokstavligt och alltså blev det en ceremoni. Orkade inte göra mycket dock, det blev lite meditation framför altaret. Lyckades till slut hitta en ställning som inte fick min dumma, känsliga rygg att säga ifrån efter en halv minut.
Så började meditationen. Satt bara och andades en stund men kände plötsligt hur jag mycket snabbt färdades inåt. Jag kallade på Isis och kände hennes närvaro en stund, men fick sedan en Björnkvinna, haha! Det blir aldrig som man tänkt sig. Denna "kvinna" har jag stött på tidigare i meditationer och drömmar, men det var länge sedan nu. Jag gick i en bruntonad, höstig skog och fick se ett stenaltare framför mig. Jag gick fram och såg i mitten ett pentagram och en athame och en bägare stod där också. Jag knäböjde framför det och då kom hon bakom mig. Jag sa att det var länge sedan jag hade sett henne och hon sa att jag hade ju inte kallat. Jag visste inte att jag hade gjort det den här gången heller visserligen, men när jag tänkte på mig själv knäböjande framför stenaltaret visste jag att det var så. Det här var ju hennes skog, hennes domäner. Jag vädrade mina tvivel för henne och hon gav mig råd. Det gjorde att det kändes bättre. Sedan tog vi farväl. Jag ska försöka kalla på henne oftare, för hon är riktigt trevlig att ha att göra med, om det nu går att tala i sådana termer om någon som inte är vad vi skulle kalla "verklig". ;-)
Förresten, Angelika V, om du läser det här så drömde jag om dig i natt! Jag drömde att du och din pojkvän skulle gifta er och jag och en person till hade tjuvat allt bröd som ni skulle ha till ert bröllop! Jag minns inte om vi nästan åt upp allt eller gav bort det, men när jag till sist insåg vad jag hade gjort fanns det bara två baugetter kvar. Jag fick så enormt dåligt samvete och smög iväg till ert hus (ni bodde i skogen) och in i gäststugan. Runt omkring var det fullt av bröllopsgäster och jag bad någon gå och hämta dig. När du kom in kastade jag mig i princip framför dina fötter, gråtande och tiggde och bad om förlåtelse! Snyftande höll jag upp de två futtiga baugetterna... Mer minns jag inte, ojojoj.
Brott och straff
I morgon är det fullmåne och jag funderar på någon form av firande. Min ceremonidräkt är i princip färdig (den är färdig om jag vill att den ska vara färdig, men jag funderar på om jag ska smycka den mer eller ej) så jag skulle kunna inviga den. Jag får fundera lite till. Det känns skönt att ha en färdig fullmåneritual nu i alla fall, så är det bara att följa den mallen och utveckla därifrån. Saknar bara en för avtagande måne/mörkmåne som jag inte har haft någon inspiration till än.
I dag var det kursstart för litteraturen under romantiken och det blir en hel del att läsa. Började på Brott och straff i förrgår och hittills verkar den okej. Har inte direkt bildat mig en åsikt än eftersom jag inte har kommit så långt.
Det var nog allt för mig. Over and out! :-)
PS. Tack för era roliga Jehovas-historier och tips! :-D DS.
"Genom fruktan mot kärlek"
I dag tar jag jättegärna emot alla positiva tankar ni kan skänka mig, för ikväll ska jag uppträda med bandet. Jag kanske är gnällig, men jag tycker alltid det är lika läskigt. Trivs inte jättebra på scen än, även fast jag älskar att hålla på med musik.
Har försökt att peppa mig mentalt. I går läste jag lite i en bok och såg en mening som får bli mitt motto för ikväll "Genom fruktan mot kärlek." Haha. Mediterade också där jag visualiserade att jag besteg ett berg som bestod av tv-apparater som visade hur jag på olika sätt gjorde bort mig och saker som kunde gå fel. I dag har jag kört lite reiki, första gången på länge som jag har använt mig av det.
Det är med andra ord inte lätt att överkomma sina rädslor. Det är det inte för någon och alla har vi våra hang-ups. Jag läste en gång en klok tanke där det stod att det inte finns någon mening med att frukta det okända. Det enda vi behöver vara rädda för är det vi känner till. Men det okända ligger bortom vår föreställning och kan lika gärna vara positivt. Det stämde väldigt bra när jag flög för första gången i somras. I hela mitt liv hade jag varit så otroligt rädd för något jag inte hade en aning om, och när jag väl gjorde det så älskade jag det!
Guds dörrknackare
Kvinnan som uppenbarligen inte hade scenskräck var äldre, söt och trevlig. Hon såg ut lite som en farmor, så jag stod artigt och språkade med henne en stund, men gjorde tydligt klart att jag inte var intresserad. Jag sa att jag redan hade en tro. Hon frågade såklart vilken och jag svarade wicca. Hon undrade vad jag hade sagt och jag återupprepade (jag kunde nästan höra hur tomten bakom dörren krafsade med pennan mot blocket) och hon undrade vad det var för en religion och var den fanns. Jag svarade lite kort, jag är inte van vid och har heller ingen särskild lust att prata om wicca med utomstående. Vi var dessutom i trapphuset och min psykgranne under löpte amok med en hammare mot väggen. Tanten började prata om teodicéproblemet och rotade efter en broschyr i sin bruna handväska. "Jag tar helst inte emot något", sa jag och hon log och sa "En annan gång kanske." Sedan gick de och dagen fortsatte. Hur gör ni när dörrknackarfolket kommer?
Arbetet med dräkten går finnemang. Jag har klippt ut den och sicksackat runt om. En nackdel med tyget är att det sprakar om det så fort man tar i det och man kan få rejäla stötar. Har för mig att sådant brukar försvinna efter en tvätt... Det blir nog fint iallafall. :-)
Här är en lite smårolig youtube-video om wicca.
The Voice
Tidigt i dag klarade jag faktiskt av att ta mig till tygaffären! Jag - Sömn, 1-0! Men vem försökte jag lura? Att hitta ett billigt, fint tyg till min ceremonidräkt var ju som att hitta en nål i en höstack! Till slut fick det helt enkelt bli ett dyrt tyg, men jag fick det svart och glansigt som jag ville ha det. Funderar på att börja klippa till det ikväll, men det börjar bli sent så jag får bestämma mig snart. Måste lura in katterna i köket en stund också så jag kan jobba ostört. Annars skulle 80 % av energin och tiden gå åt till att hindra dem från att åka kana på tyget över golvet. Haha!
Mönstret jag följer finns här. Det är väldigt enkelt och passar min nivå perfekt. ;-)
Ni bara måste lyssna på den här låten också, jag fick sådana rysningar (av välbehag)!
The Voice
I hear your voice on the wind
And I hear you call out my name
"Listen my child," you say to me
"I am the voice of your history"
"Be not afraid, come follow me"
"Answer my call and I'll set you free"
I am the voice in the wind and the pouring rain
I am the voice of your hunger and pain
I am the voice that always is calling you
I am the voice, I will remain
I am the voice in the fields when the summer's gone
The dance of the leaves when the autumn winds blow
Ne'er do I sleep throughout all the cold winter long
I am the force that in springtime will grow
I am the voice of the past that will always be
Filled with my sorrows and blood in my fields
I am the voice of the future
Bring me your peace
Bring me your peace and my wounds, they will heal
I am the voice in the wind and the pouring rain
I am the voice of your hunger and pain
I am the voice that always is calling you
I am the voice
I am the voice of the past that will always be
I am the voice of your hunger and pain
I am the voice of the future
I am the voice
I am the voice
I am the voice
I am the voice
Ny dräkt
På grund av läsningen i Moon Magic blev jag otroligt sugen på att skapa mig en ny ceremonidräkt, denna gång i svart. Det blir bara för hemmabruk, för inom covenet har jag ingen rätt att bära svart än. Men någon gång hoppas jag såklart att den dagen också kommer. ;-) Men ett litet steg i taget...
Jag hade en mystisk dröm en gång för länge sedan att jag bar en svart, glansig ceremonidräkt, så jag ska försöka ta inspiration från den. Ska gå till tygaffären imorgon och se vad jag hittar. Ekonomin är inte den allra bästa, så jag hoppas att jag hittar ett tyg som är billigt men snyggt. Jag är ledig hela veckan så det borde inte vara några problem med att hinna sy den om jag bara lägger in en växel!
I morgon ska jag fika med Sparrowhawk (ja, det är du fortfarande i mitt huvud, Erik!) så det blir säkert trevligt. Får se om jag handlar tyget innan eller efter. Innan vore att föredra men jag är ju så fruktat lat... :-P
God natt och må Gudinnan hålla sin hand över er under nattens timmar.
En dag i livet
Nu är pengarna för Isis-statyetten insatta så jag hoppas den kommer den här veckan, det vore trevligt. :-)
Min vän Cheddar (som jag skämtsamt kallar henne, absolut i den här bloggen) köpte en elfiol av mig som hon satte in pengar för i dag på mitt konto. Jag höll ju på att smälla av, för att hon satte in 500 kronor mer än vad jag bad om! Generös eller klubbad i huvudet är frågan! ;-)
I dag hade jag tenta i litteraturvetenskap på tiden mellan renässansen och fram till romantiken. Satt mellan 14-17, lite hyggligt länge så där. Jag tror det gick ganska bra, jag tvivlar inte på att jag får G i alla fall, så då är allt lugnt. Jag hade inte köpt något att ha med mig och äta (och jag hade inte hunnit äta lunch) så jag tog lite som jag hade hemma. Det blev valnötter, rabarbersaft och min mans lysande röda äpple som han hade sparat åt sig själv. ;-) En härlig kompott. Jag var bara glad att jag inte satte massa nötsmulor i halsen, på tysta föreläsningar fnissar ju folk åt varje litet udda ljud ibland. :-)
Jag hade förresten kommit på en fransk-klassicistisk sång som jag hade tänkt sjunga för min klasskamrat, men vi hann aldrig med det. Den går så här:
Åh Molière, Åh Racine, chock av Shakespeare, Boileau! (Melodin är någon klassisk vals eller något, vet inte vad den heter. Haha!)
Innan jag gick hem ville jag belöna mig själv för att jag utstått ännu en salstenta (det är inte min favorit-examineringsform direkt) så jag gick in på mataffären och köpte ett tvåpack semlor. Efter att ha ätit upp dem (med ett visst mellanrum) kände jag mig tung i huvudet och det påminner mig om att man verkligen måste ta hand om sin kropp. Vi kan inte bara stoppa i dem vad som helst och förvänta oss att de ska fungera utmärkt. Jag menar absolut inte att man inte ska unna sig något man tycker är riktigt gott, men när det blir för mycket av det goda säger kroppen ifrån. Jag funderar lite på om jag har kommit till den punkten att det är dags att ändra mina matvanor lite...
Nej, nu ska jag fortsätta läsa Moon Magic och lämnar er. Var välsignade!
Traderavinst
Men Isis är inte bara fluff och ljus, hon har en mörk sida också. ;-)
Jag hittade också några korta videor från handfästningen på datorn. Gah, det var så man blev lite tårögd, det var så vackert. Synd att inte hela ceremonin spelades in. Har vissa planer för ettårsdagen, får se om maken går med på det eller ej. Haha.
Experiment
Efter att några nätter ha intensivläst Dion Fortunes bok Moon Magic (rekommenderar den varmt, men läs The Sea Priestess först!) har jag känt mig väldigt inspirerad till andlig aktivitet. Jag har därför påbörjat ett experiment. I kväll startade det och det känns väldigt spännande. Målet är att min man ska upptäcka det. Om han också kan känna det borde jag veta att experimentet har varit lyckat. Han är rätt känsligt lagd, utan att reflektera så mycket över det, så eventuellt kommer han nog att märka det. Det tar nog ett tag för mitt experiment att ta fastare form, så vi får se hur det går. Håll tummarna och skicka goda tankar. ;-)
En Gudinna...
A GODDESS:
Believes in herself and never attempts to adopt or imitate the identity of another. She knows her own authentic self.
Never feels the need to correct the behavior of those around her. Intuitively she knows there's work to be done on herself.
Doesn't falsify who she is in order to place herself in what she refers to as a "higher class". She knows that in nature there are no distinguishing of classes. There just IS.
Respects all others as equals and accepts that they choose to live their lives according to their own beliefs about themselves.
Doesn't feel the need to CONTROL. She understands the process of ALLOWING stimulated by her desires. This, she knows, is her MAGIC.
Will draw many people and relationships to her because of her magnetic appeal. Those around her know she has much to offer.
Never makes assumptions.
Always does her best.
Knows the difference between healthy and unhealthy fear.
Accepts responsibility for herself and her actions and knows the problem doesn't ALWAYS lie with others.
Learns to look upon problems through the eyes of love, not through the eyes of fear.
Avoids situations and people who attempt to block her FLOW! She remains true to herself!
Finds her Goddess given creative talents and expresses them with ease.
Is an outer expression of an inner condition.
Will never feel the need to protect herself from lifes experiences. She trusts her own process.
Never makes others feel less than she in order to gain a false sense of security.
Faces all her "demons" and loves herself anyway.
Knows that in the light of forgiveness comes the wisdom of understanding.
Realizes that guilt is a means of destruction, not reparation.
Understands the real meaning of the word "redemption".
Regards herself as an intensely sexual being and knows that this is a Blessed gift.
Loves all of nature and believes it is a Sacred Manifestation of Spirit where all things are interconnected.
Uses knowledge as a tool, not a weapon.
Knows that each person must find their own way.
Does not believe in an absolute good or evil, but instead contemplates and seeks out a balance in the interplay between light and dark.
Knows that in order to spread light, she must first become the light.
A Goddess whispers the song of the Moon in the Knowledge of herself.
/Kim Cresson
Kvällstankar
Jag har en sådan lust just nu att anordna en liten mini-häxkurs. Bara några gånger, kanske fem, att få arrangera lite roliga aktiviteter på. Jag har själv gått på en och tyckte att det var väldigt givande och kul. Ja, för det är ju viktigt att ha roligt! :-D
Vad vi fick göra var bland annat att lära oss om elementen, träna oss i att spå, meditera, göra binderunor etc. Det var rätt mycket som hanns med.
Jag vet inte om det kommer att bli något men det är roligt att leka med tanken. Knepig fråga hur man skulle annonsera också. :-)
Har någon av er som läser någon erfarenhet av att ha lett eller deltagit i någon sådant (ej på distans)?
Jag måste ta tag i nästa wiccaträff också, så den blir av. Ovan känsla att det är mig något hänger så mycket på. Har messat Karin i Götet så hon kan föreslå ett datum. Kul om hon kan komma den här gången.
Jag tänkte "bjuda" på en video också som jag såg första gången i går. Råkade surfa in på en sida där det stod om artisten, Patrick Wolf, och att han skulle vara influerad av wicca. Jag blev förstås nyfiken och sökte på YouTube. Wind in the Wires var den första jag stötte på och den tycker jag jättemycket om och vill dela med er!
Tilltagande måne
När jag kom hem tog jag fram de tyngre artillerierna och lyckades få en okej bild. Den gör tyvärr inte månens skönhet rättvisa, men så är det ju alltid.
Luna, Luna, Luna Diana
Bless me, bless me, bless me Diana
Greklands gudar
I morse klämdes min nya tarotlek (Tarot of the New Vison, som jag har skrivit om nedan i ett inlägg) fast i brevinkastet och jag studsade genast upp för att undersöka innehållet. Jag kröp tillbaka ner i sängen och jämförde leken med Rider-Waite. Jag gillar verkligen hur korten är tecknade och färglagda. R.W. har ju inga skuggningar i färgen, men det har denna. Storleken på korten, 66 x 120 mm, passar åtminstone mina händer alldeles utmärkt också. Vid en första skärskådning fann jag två saker som störde mig lite. För det första finns det några kort vars motiv inte har ändrats alls (bortsett från ändringen av vinkeln). Varför gör man då en ny lek kan man fråga sig? När två av dessa kort är från stora arkanan dessutom (lyckans hjul och döden)! Jag måste gå tillbaka och se om jag har missat något allvarligt. Den andra saken som var likt en repa i lacken (haha) var att de vanligen så kurviga kvinnorna hade fått betydligt slankare former. Det tyckte jag kändes alldeles onödigt. Jag vill inte ha undersköna supermodeller på mina tarotkort! :-P
Jag upptäckte en fantastisk diktare igår, Schiller, vars dikt Greklands gudar berörde mig. Den beskriver hur naturen och livet förr var besjälat och ytterst levande, men hur den med kristendomens intåg blev tom och livlös. En vers lyder som följer:
Ja, där nu, som lärde män förklara,
livlöst välver sig ett klot av ljus
styrde fordom Helios den klara
vagnen genom tidigt morgonbrus.
Högt bland bergen bodde oreader*
och en dryas** levde i var stam,
och ur urnan, lyftad av najader***,
blänkte silverstrålen fram.
*bergnymfer **trädnymfer ***vattennymfer
Mål för 2008
Jag ska komma någonvart med boken jag vill skriva, åtminstone halvvägs
Jag ska fortsätta att utvecklas inom covenet
Jag ska fortsätta att jobba på mina relationer, så att de blir ännu bättre
Jag ska gå till vårdcentralen och ta tag i mina hudproblem :-P
Jag ska äntligen träna upp de nio träningspass jag har fått
Jag ska gå med i Vitkaförbundet och försöka engagera mig lite där
Varför gör jag som jag gör?
Först av allt så finns det inget "övernaturligt" enligt mitt synsätt. Allt som existerar är naturligt, annars skulle det ju inte finnas till! Allt är en del av naturen, vår värld. Däremot kan det vara mindre syn- eller märkbart för våra sinnen, som trots allt är begränsade. Liksom vår teknik. Jag tror dock, att om man kan lära sig att skärpa sina sinnen - vilket jag upplever händer t ex vid ritualer, då man gör det medvetet - kan man uppfatta saker man inte lagt märke till tidigare. Denna skärpning av sinnena kan naturligtvis också ske omedvetet, men det handlar mycket om att vara i nuet, en slags mindfullness.
Vad jag upplever att jag gör med allt det här är att studera verkligheten. Det är kanske inte den verklighet som alla andra uppfattar, men perceptionen är ju subjektiv, eller hur? Jag utforskar bara min omvärld. Vem vill inte veta vilken slags omvärld de lever i? ;-)
Att jag har valt att engagera mig så mycket som jag faktiskt har gjort (vissa nöjer sig ju med att läsa en bok eller två och så är det bra) kan jag bara spekulera i. Jag började studera detta när jag var 14-15 år och på ett sätt kan jag nog säga att jag har hållt på så pass länge att det har blivit en del av min identitet. En ganska stor del faktiskt, något ska man ju vara bra på här i världen. Haha! Jag kanske borde ha satsat på någon sport istället...? ;-P
En annan del av det är att det är känslomässigt givande. De saker jag har upplevt genom att involvera mig i detta har haft ett positivt inflytande på mig, delvis kanske även gjort mig till en bättre människa, om jag vågar säga så. Det har varit väldigt ödmjukande upplevelser som jag inte skulle vilja vara utan.
Det finns säkert mer att tillägga, men nu ska jag plugga lite.
EDIT
Som jag lite vagt har skrivit ovanför, är självutveckling ett starkt motiv för mig att fortsätta engagera mig. Jag vill bli mer än jag är nu, få ännu bättre självkännedom. Det är inte bara som självändamål, för jag har en stark vilja att hjälpa/dela med mig till andra. Det som händer mellan människor är så spännande, speciellt inom en andlig eller filosofisk inramning. Det är något jag vill utveckla så långt jag kan! :-)
Tarot of the New Vision
Vad skaparna i princip har gjort är att vända 180 grader på Rider Waite-leken (den traditionella) så man ser vad som är framför eller bakom karaktärerna på korten. Som man ser i exemplet här bredvid kan betydelsen bli ganska annorlunda. Magikern i kortet, som man förut såg ståendes ensam, står nu framför en grupp åskådare och bakom honom sitter en apa.
Jag blev totalt fascinerad första gången jag såg denna lek på Internet och tänkte att någon gång skulle jag köpa den. Det hade egentligen varit nog för mig att få stilla min nyfikenhet om vad som hände på korten, så det är bara en bonus att de verkar ha väldigt bra symbolik också! Jag tycker att det är fantastiskt att någon har kommit på den här idén och det ger verkligen en vidgad syn på betydelsen även i den traditionella leken. Jag kan knappt bäga mig tills jag får sitta och jämföra dem, kort för kort! :-D
Äventyret väntar!
Första dagen på det nya året är som en tjock bok med oskrivna blad. Som en liten stig som slingrar sig in i en djup skog. En stig som vill bli vandrad på, en skog som vill bli beträdd. Den lockar på oss, det susar från grenar och skogens djupa röst ljuder från dess hjärta. Jag besvarar kallelsen och gör mig redo att möta både glädje och sorg.
Väskan packar jag med allt jag behöver för att dra ut på äventyr. Först och främst stoppar jag i en god portion mod, så jag vågar ta mig an nya utmaningar, för de kommer att vara många. Att vandra i skogen är inte detsamma som att ta en promenad i en välansad park! Jag måste vara beredd på att hoppa över bottenlösa raviner, vada genom strida strömmar och trotsa både kyla och storm innan jag får vila ut på en ljus äng.
I väskan stoppar jag också mina tidigare erfarenheter och lärdomar. De ska hjälpa mig ur svåra situationer och hindra mig från att fatta ogenomtänkta beslut. En kompass är också nödvändig, ifall jag skulle råka gå vilse. Det är svårt att se skillnad på träd i skogen. Men även om man skulle råka gå fel har man kanske fått se något nytt och oväntat; att gå fel kan ibland vara att gå rätt. Det är något man inte inser förrän efteråt.
I mitt bälte sticker jag ner ett svärd, för även fast man inte vill kan man ibland behöva försvara sig, och då vill man inte stå tomhänt! Skogen är full av drakar, men om jag ser en som ligger och sover smyger jag hellre förbi. Bladet är vasst slipat, men jag använder det bara då jag verkligen måste.
I ett knapphål i min rock trär jag en vacker blomma. Den ska jag ge bort om jag träffar på en vän. Jag tar på mig glasögon så att jag ska kunna upptäcka den vännen, även om han eller hon först ser ut som en främling.
Sist men inte minst bjuder jag med min inre häxa på färden. Hon gör att jag kan skratta åt dumheter, njuta av färden snarare än målet och se det magiskt vackra i allt omkring mig. Hon sitter på min vänstra axel och skrockar full av entusiasm inför äventyret vi har framför oss.
Har vi tur så möts våra vägar någonstans!
Prayer for hope
Dear Mother, my eternal Goddess, please stand by me throughout this day. Please grant me the hope that what I have begun in confidence will be completed in joy.
Dear Father, my eternal God, you are my strengh and my comfort, and it is you who has put all things in order for the greatest good. Please grant me hope, as I rely on your providence throughout this day.
Blessed be.
(Bön från boken "The Wiccan Prayer Book" av Mark Ventimiglia)
Book of Shadows
Hej vänner!
Har nyss suttit och flitigt skrivit i min skuggornas bok. Skriver med skrivstil vilket jag inte är van vid så det går ganska sakta. Boken är heller inte så stor vilket gör att jag ofta får vända sida. Efter senaste mötet med covenet hade jag mycket att skriva om!
Faktum är att jag för tillfället har inte färre än fyra stycken skuggböcker. Hur det har gått till kan jag inte riktigt säga! Men alla fyller olika syften, vilka jag ska förklara:
Bok nr 1: Denna bok var min första och är nästan helt utskriven nu. Det är en bok med hårda svarta pärmar och blanka, vita blad. Jag skaffade den när jag började studera wicca för min första lärare och i början är det anteckningar från saker vi gick igenom och mina egna reflektioner. Nästan exakt ett år efter att vi hade gått skilda vägar hade jag turen att råka på en kvinna som jag lärde mig mycket av, speciellt lite mer schamanska tekniker (tack för alla vackra galdrar!) och en del bra övningar. Vi firade också ganska regelbundet esbat. Om allt detta skrev jag mycket om i boken. Det finns också en del korrespondenslistor, intressanta drömmar, funderingar etc. Den här tiden bestod mycket av utforskande och att försöka finna min väg.
Bok nr 2: Bok nummer två köpte jag helt enkelt eftersom den första var på väg att bli utskriven och jag därför behövde en ny. Min plan var att detta skulle bli mer av en traditionell skuggbok, med mer information och färre personliga anteckningar. Jag ville att någon annan förutom jag själv skulle kunna plocka upp den och lära sig något. Jag delade in boken, som var av ganska stort mått och med linjerade sidor, i tretton olika kapitel. Kanske just av den anledningen att jag inte speciellt tänkte skriva privata funderingar blev det inte så mycket skrivet alls.
Bok nr 3: Eftersom bok nummer två inte riktigt blev skriven så försökte jag hitta en annan utväg. Jag hade läst om folk som hade skuggböcker på disketter (lite omodernt i dag kanske, jag kan dessutom föreställa mig ett vackert dekorerat altare där det står ett bokställ med en diskett på, hehe!) eller på datorn, och folk som hade pärmar istället för böcker. Det där med pärmar tyckte jag lät bra, så man kunde flytta runt, ta bort och lägga till obehindrat, och dessutom var jag trött på att skriva för hand. Jag började skriva ut texter jag hade skrivit på Internet och sätta in i en svart pärm. Sedan hände inte mycket mer, förrän jag rotade igenom mina pappersgömmor här hemma och upptäckte att jag hade massa material jag kunde sätta in. Jag hittade papper från tarotkursen jag gick för massa år sedan, en gammal intervju med Laila Wiberg (sparade den av någon anledning innan jag ens visste vad wicca var), meditationer jag en gång skrivit ut m.m. Nu är pärmen välfylld och välmående. :-)
För att få utlopp för mina egna tankar började jag som bekant också blogga. När jag började skriva egna ritualer mer regelbundet skrev jag faktiskt också in dem i bok nummer 2, så den började livas upp så smått.
Bok nr 4: Det här är den skuggbok som jag fick av covenet när jag ordinerades. I den skriver jag bara om saker som rör just covenet; funderingar, tankar och vad vi har gjort och hur jag upplevde det.
Det är kul att de olika skuggböckerna speglar olika faser i mitt liv och min utveckling så mycket! Att läsa dem är som en tidsresa och det är säkert era också. Funderingar byts så småningom mot andra, man byter uppfattningar och upptäcker nya vägar i sitt praktiserande. Ett av mina favoritcitat om detta är:
She changes everything She touches,
and everything She touches changes
Jag är inte helt hundra procent på detaljerna, men själva termen "Book of Shadows" ska ha sin upprinnelse i att Gerald Gardner läste ett ockult magasin. Där fanns en artikel om en divinationsteknik som gick ut på att man kunde fastställa en persons livslängd genom att mäta hans eller hennes skugga (låt oss hoppas att solen stod lågt när detta gjordes!). Själva namnet lät väl lite coolt så han anammade det till wicca. Mer spännande än så verkar det tyvärr inte vara, but hey! Don´t shoot the messenger! ;-)
Over and out