Just nu svävar jag på moln! Jag är saligt hög på kaffe och har just fått veta att jag slipper åka till universitetet en hel vecka till! Nu ska jag vara duktig och göra klart lite skolarbete som jag har skjutit framför mig. Jag har precis skickat in min reviderade uppsats till handledaren så det är en sak mindre åtminstone. Nu ska jag bara skriva lite reflektioner, vilket kan vara nog så jobbigt.

Igår köpte jag en grön skrivbok. I butiken såg färgen helt okej ut, men väl hemma förfasade jag mig. Den är neont snorgrön! Jag förstår inte hur jag kunde köpa den. Men det är ju innehållet som räknas, och innehållet i denna bok ska bli lektionsförslag. För ibland, once i a bluemoon, kommer jag på riktigt fyndiga saker att utsätta elever i svenska för. Och då vill jag såklart minnas dem tills jag kan sätta mina ondsinta planer i verket!

Tyvärr har jag nog inget att skriva om wicca just nu. Jag håller mest på och läser om Jung, arketyper och myter. :)

Jaha, då var det dags att skriva 2009 då, vad kul! När jag ser tillbaka känner jag att 2008 nog inte var mitt allra bästa år men jag har förhoppningar om att det kommande ska bli händelserikt. 2007 var ett enormt bra toppenår för mig så jag hoppas på varannanprincipen.

Jaja, hur som helst, the show must go on!

Vad härligt att så många har kommenterat mitt förra inlägg, jag tycker att det är jätteroligt och intressant att höra er respons! Tack. :)

I dag var en händelserik dag med ett tidigt läkarbesök (jag vill inte gå in i detalj, men det gick bra även fast jag samtidigt blev lite upprörd. Hade jag inte varit mer påläst om läkemedel hade jag förmodligen gått ut därifrån med en tickande bomb!) och sedan en praktisk uppgift på universitetet. Min käre make for till Köpenhamn för att gå på konsert, men på grund av orsaker jag redan har nämnt kunde jag alltså inte följa med. Det var bland annat ett band som jag älskar: Moonspell, som skulle spela. Snacka om dålig timing. Min man är således fortfarande borta och jag saknar honom så in i norden. Det är ensamt här hemma utan honom och jag vill inte alls gå och lägga mig. Dessutom har jag fått jätteont på tungan! Förkylning kanske...

Nej det här duger inte, jag ska upp om några timmar så jag får väl lägga mig och läsa! God natt!

Nu har jag suttit och läst om introvert vs extrovert en stor del av eftermiddagen. Det hela är så intressant att jag är tvungen att skriva om det, jag känner igen mig i nästan allt som skrivs om att vara introvert! Jag har länge vetat att jag räknas som introvert, men aldrig läst så här mycket om det förut. Det är spännande hur träffande det är.

För det första lever vi i en extrovert värld, där extroverta personlighetsdrag oftast värderas högre. Detta beror på att bara drygt 25 % av världens befolkning är introverta, att vara extrovert är alltså norm. I vissa kulturer, speciellt i öst, värderas introverta drag lite högre.

Eftersom så många fler människor är extroverta, växer introverta barn oftast upp med extroverta föräldrar som saknar förståelse och vill att barnen ska ändra på sig. Min mamma är extremt extrovert och älskar att socialisera och prata med allt och alla. Detta var något jag som barn hade svårt att förstå och jag minns att jag tyckte att hon ibland var ytligt och bara försökte ställa sig in hos alla. Introverta personer är nämligen väldigt privata och försiktiga i möten med nya människor. Det händer sällan att introverta personer berättar personliga saker och att kallprata ses ofta som tråkigt eller onödigt. De tycker mycket bättre om att ha djupa, mer utvecklande filosofiska samtal. Som ett introvert barn kändes det enormt frustrerande att inte riktigt passa in i mallen min mamma ville tränga in mig i. Jag kände mig ofta som en besvikelse och inte uppskattad för mina kvaliteer utan bara bedömd efter de jag inte hade.

Det är inte det att introverta personer är blyga, de väljer inte bort sociala sammanhang av rädsla, utan för att de tar för mycket energi (precis som jag skrev i mitt förra inlägg!). Extroverta människor får däremot energi av att umgås med folk. När det är för mycket folk, ljud och intryck, tenderar introverta människor att "stänga av". Det här är enormt träffande för jag kan bli helt apatisk, speciellt i närheten av min mans familj, när de är samlade. Det blir så mycket ljud att min hjärna blir alldeles snurrig och jag vill krypa bort och sätta mig ensam i ett hörn. Det här är ett problem, eftersom man oftast betraktas som underlig, eller som om man inte tycker om sällskapet i fråga. Men faktum är att jag mycket bättre kan uppskatta människor när jag träffar dem i mindre grupp och tempot kan bli mer på mina villkor också. Detta innebär oftast att det går långsammare, fler pauser, mer tid för eftertanke, mer ögonkontakt och förhoppningsvis ett djupare samtalsämne. ;) För jag skyr inte samtal, jag tycker att det är jättespännande att diskutera inre processer, känslor och ideer!

När en introvert människa har umgåtts med andra behöver han eller hon tid att i ensamhet ladda upp sina batterier. Detta gäller även om man har umgåtts med folk man tycker om, eller gjort saker man tycker är roligt. Man blir ändå utpumpad. En man skrev att för varje timme han hade varit med folk behövde han två timmar i ensamhet. Introverta tycker om att umgås, men i små doser! De har också några få, nära vänner, medan extroverta har många, mer ytliga bekantskaper.

Just det långsamma tempo är en del av introvertas läggning. Min man brukar skämtsamt säga att jag har "witsplupp ett", vilket i rollspelssammanhang innebär att man inte tänker så snabbt. Och det stämmer ju. Introverta personer tar längre tid på sig att processa information och talar mycket sällan innan de har hunnit tänka igenom saken ordentligt, till skillnad från extroverta människor som tänker genom att tala. Introverta personer brukar heller inte uttala sig om de inte har något vettigt att säga. Det här är en fördel med att vara introvert, när man väl öppnar munnen vet folk att man har tänkt till och lyssnar mer noggrannt.

En person på en sida skrev att introverta personer blir distraherade av extroverta personers sätt att tala, eftersom de är halvt inne i sig själva samtidigt. När jag själv lägger fram en åsikt jag i mitt huvud har filat på, känns det ofta däremot som om jag levererar en väl inövad replik. Men i samma stund som jag börjar tala känns orden också distansierade, som om de inte tillhör mig längre, nu när de inte bara finns inombords längre. Det låter konstigt när jag skriver det.

Introverta människor kommunicerar hellre genom det skrivna ordet än det talade. När de talar fiskar de ofta efter ord, eller blir helt tomma i huvudet om de blir ställda. Telefoner blir på det här sättet ofta en introverts fiende. Åh, så väl jag känner igen detta. Jag har alltid älskat att skriva eftersom man då kan utveckla sina tankar i lugn och ro. Att tala (absolut fritt och oförberett) har alltid varit besvärligt för mig. Ett tag skrev jag ofta lappar innan jag ringde till folk och jag gör det fortfarande när jag ringer till myndigheter. Jag blir helt enkelt nervös och tom i huvudet.

Introverta personer tycker heller inte om att stå i centrum. De är ofta otroligt självmedvetna och känner sig därför obekväma när folk tittar på dem. De föredrar aktiviteter de kan utöva ensamma, som att läsa, skriva, måla eller spela tv-spel. De tycker om att hänge sig koncentrerat åt en sak under lång tid och blir irriterade om de blir störda. De trivs bra i sitt eget sällskap och kan roa sig utan andra människor.

Senare tids forskning har hittat en del skillnader i hur hjärnan fungerar hos introverta jämfört med extroverta. Introverta har färre receptorer för dopamin vilket kan innebära att det behövs mindre påverkan för att vi ska reagera känslomässigt på saker som händer. Detta skulle kunna förklara varför jag alltid har varit så gråtmild. ;) Situationer kan upplevas starkare av introverta personer eftersom de lägger mer märke till ansiktsuttryck, gester och stämningar. Sinnesintryck har ofta en överväldigande inverkan på mig och gör mig trött och ofokuserad. Ska jag skriva är det mycket sällan jag klarar av att lyssna på musik samtidigt. Om jag t ex sitter på ett bullrigt fik med en vän har jag svårt att höra vad denne säger på grund av alla andra, distraherande ljud. Jag fungerar bäst i en tyst miljö.

Jag tror att det här får räcka. Det finns en massa information om introverta där ute och jag är glad att jag tog mig tid att läsa. Jag kan nu förstå varför jag är som jag är, att jag inte alls har de besvären jag har av de anledningar jag trodde. Det känns skönt att veta att det finns fler som jag där ute, som fungerar på samma sätt. Introverta har sina fördelar och extroverta har sina fördelar. Tyvärr är det lättare för en introvert att förstå en extrovert än tvärt om och det har jag sett många bevis på.

Har jag några introverta läsare, är nu frågan (jag tror genast att jag kan gissa en åtminstone)? :)

Nu har min stackars älskade man gått och blivit sjuk och jag väntar oroligt på min egen dom. Det är en så himla dålig timing bara! I dag skulle han ha jobbat. Han gick upp vid 08.00 och fast jag tyckte att han skulle stanna hemma sa han att han var tvungen att gå. Men eftersom han är så svag och eftersom han blev illamående så fort han försökte äta frukost, så ringde han och kom och lade sig igen. Och imorgon ska han jobba igen, får se om han är bättre då. Dessutom är han och hans kursare i sluttampen på examensarbetet, jag ska ha orientalisk dansuppvisning på lördag och vi ska äta julbord på söndag. Det är med andra ord rätt fullspäckat. Så det är nervöst även för min del, i fall jag skulle bli sjuk.

Just nu sitter jag och äter Onaka med smak av ingefära och honung. Den var inget god, men immunförsvaret sägs ju börja i magen, så jag slevar på.

Nej, nu ska jag läsa mina kursares uppsatser...

Jag kom på för ett tag sedan att mitt skratt har förändrats genom åren. Jag minns inte hur det lät förut, men på sistone har det blivit mer och mer skrockande. Jag tycker om det. Det låter lite mysigt, som en gammal glad gumma kanske? Jag hoppas att jag ska bli den där gamla gumman på heltid någon gång, hon som bakar, donar och skrockar. Och gör miljoner andra saker också förstås.

Ibland, när jag skrattar så jag knappt kan andas, lyckas jag härma min farfars skratt. Ljudet kommer djupt från lungorna, som ett glatt piiiiip! Min syster låter också så ibland. Jag älskar det. Jag älskar det varma ljudet av glädje.


EDIT

Bokfronten

På bokfronten är det lugnare sedan jag läste ut New Moon av Stephenie Meyer. I brist på tredje boken har jag börjat läsa Stolthet och fördom av Jane Austen igen. Bra, men inte så pass gripande att jag struntar i mitt skolarbete. ;) Jag läste Stolthet och fördom när jag gick i åttan. Tror det kan ha varit på engelska. Min mammas dåvarande sambo hade den och nu i efterhand undrar jag lite över det, men kanske gillade han klassiker. :)

Telefonförsäljare

Just nu ringde en telefonförsäljare, det underligaste släktet i världen kanske. Samma kvinna ringde i förrgår, men då sade jag mig vara upptagen. Det första hon sade när jag svarade nu var att hon nog sökte min mamma. Jag blev helt ställd och sa att det trodde jag nog inte...? Då skrattade hon och sa att jag lät så ung. Så mycket för den skrockande gamla gumman då.

Nu ska jag fortsätta med min B-uppsats. Måste skriva lite till innan jag åker iväg och dansar. Jag tror bara att det är två tillfällen kvar. Snyft!

Nu har jag inte haft något vettigt att blogga om på ett tag.

I förrgår var det faktiskt premiär på lite julbak här hemma. Jag kan hålla med om att det var lite tidigt, men när jag och min man var på ICA fick vi syn på så roliga pepparkaksformar så vi var bara tvungna att köpa några. Det blev en fot, en krokodil, en katt, en liten gris och så har jag en fladdermus sedan tidigare (förutom alla vanliga formar). ;) Vi köpte till och med kristyr eller vad det nu heter, så alla är fint dekorerade. Sedan smaskade vi i oss några tillsammans med lite julmust.

I förrgår köpte jag flaska glögg på systemet med lite chokladsmak. Någon som har provat den? Själv sparar jag den till Lucia. :)

Det är inte klokt att jag vaknade vid 08.00 i dag, en söndag. Jag låg och tänkte på studier en stund och smög mig sedan upp och satte mig vid datorn. Jag ska skriva en B-uppsats just nu, men visste inte vad jag skulle skriva om. Nu funderar jag på om den ska handla om bloggar och nyord. Min nuvarande frågeställning lyder som följer: "Inom vilka kategorier skapar ungdomar (13-18 år) flest nyord som de ger uttryck för i sina bloggar?" Och så tänkte jag jämföra flickor och pojkar, om det är någon skillnad. Kunde vara lite kul. Så hela morgonen har jag suttit och surfat och läst bloggar. Trots mitt flit har jag bara hittat tre ord... Så jag tänkte att ni kunde vara lite uppmärksamma och hjälpa mig! Om ni upptäcker något nytt ord, så posta en kommentar med en länk. Tack! :)

Jag borde verkligen åka iväg och dansa. Jag har trots allt betalat 600 kronor. Jag borde verkligen ta tag i mitt skolarbete, det gäller trots allt min framtid...

...så varför vill jag bara krypa upp i soffan och lyssna på Paulo Coelhos "Brida", med katterna på magen och glömma världen omkring mig?

Ett annat förslag jag skulle omfamna vore att gå ut i skogen och skrika ett par timmar. På så vis kanske jag kunde bli kvitt den isande förlamning jag känner i hela min kropp. Mitt huvud är fyllt med rök och jag skulle vilja beställa en lobotomi.

Usch vad jag är fånig

Nu såg jag ut genom fönstret och upptäckte snöblandat regn som i maklig takt föll ner från den mörka, grådaskiga himlen. Igår var det så kallt att jag snart förutspådde snö, men det är verkligen inget jag längtar efter. :(

När jag ändå pratar om kalla saker kan jag passa på att rekommendera en ny, underhållande vampyrserie som jag helt har fastnat för: True Blood. Den är grymt bra och känns lite originell i sin gengre. Se den!

Nu ska jag försöka ta igen lite skolarbete, brygga kaffe, sedan repa, äta panacotta och se ett till mysigt avsnitt. :)

Ha en fin dag där ute!

Det här inlägget blir lite off topic, som en hel del annat på bloggen. ;) Men jag måste skriva av mig lite glädje. I vår ska jag skriva mitt examensarbete och de nya reglerna är att alla måste skriva i par. Jag kände inte så många som ska läsa pedagogiskt arbete block 3 så nervositeten började komma; vem tusan ska jag skriva med?! En tjej kände jag lite löst från förra terminen och henne har jag försökt jaga utan framgång. Jag ville helst fråga henne öga mot öga, men hon envisades med att ställa in våra möten. När jag var på informationsmötet om examensarbetet i torsdags ringde jag (hon svarade inte) och skickade sms där jag frågade om hon ville skriva med mig och bad henne att höra av sig.

Hela helgen gick utan ett pip så nu ringde jag. Och jag fick positivt besked! Toppen. :) Det hade varit jobbigt att bli ihopparad med någon man inte känner och som förmodligen bor långt ifrån. Nu bor vi i samma stad, har läst samma inriktning och kommer bra överens än så länge. En stor sten föll från mina axlar i dag.

Värre är det med förkylningen, som faktiskt bara blir värre. Det har gått från halsen, till näsan, till bröstet. Jaja, jag ska inte gå in på äckliga detaljer men just nu är det inget vidare ställt med mig. Jag blir nog hemma i morgon med. Något jag ser fram emot är dock den 29:e. Då är det en föreläsning om häxor som jag och några kompisar ska gå på, och innan hade jag tänkt bjuda på te och scones. :)

Nu är jag bitter, det här förkylningslivet suger verkligen! Vem kan fokusera på skolarbete när man måste rusa upp för att snyta sig var tionde minut?! Och för varje gång man gör det blir huden runt näsan rödare och rödare av det riviga hushållspapperet. *snyft* Det är verkligen syyyyyyyynd om mig! Haha. Nu väntar jag bara på att maken ska gå och handla näsdukar, apelsiner, kanelstänger, mackor och annat viktigt. Själv ska jag nog kura ihop mig i soffan och skjuta skolarbetet på kvällen i stället...