Candide
Tack alla som har lämnat en liten kommentar i senaste inlägget! :-)
Jag längtar verkligen efter lite julledighet nu, mitt studietempo har än en gång mattats av. Sista föresläningen är imorgon och sista seminariet på onsdag. Vi har kommit fram till upplysningen och idag läser jag Voltaires Candide. Väldigt underhållande berättelse med snabba svängar. Haha. Ganska bisarr också kan tilläggas, man skrattar nästan hela tiden!
Ta bara exemplet med den gamla kvinnan som berättar om sitt liv för Candide och hans älskade Kunigunda. En gång hade hon den vackraste prinsessan man någonsin skådat, så vacker att hennes kammarjungfrur föll i extas när de skulle hjälpa henne av och på med kläder. Hon var bortlovad till en lika vacker prins. Han hade dock haft ihop det med en hertiginna som på bröllopsdagen bjöd över honom på te och sedan förgiftade honom. I sin sorg bestämde sig prinsessan och hennes mor för att fly landet ett tag, lite miljöombyte helt enkelt. Knappt hade de lämnat hamnen förrän de blev kapade av pirater som mördade, våldtog och härjade. De blev förda till Afrika, och det blev ett sådant liv när de skulle slåss om kvinnorna, att de slets isär av alla män som drog i dem. Alla pirater och kvinnor utom prinsessan strök med. Till slut hamnar hon i ett harem, men på grund av krig sätts hela haremet ut i ett hus att vaktas av två eunucker och en hop soldater. På grund av hungersnöd nödgas soldaterna strax äta upp eunuckerna och de ska precis hugga in på kvinnorna när en imam lyckas hindra dem. Han övertalar dem att bara skära loss ena skinkan från kvinnorna. På så vis kan de ändå överleva, och andra skinkan finns ju kvar om kriget och hungersnöden skulle fortsätta. På så vis förlorar prinsessan sin ena skinka. Jag höll på att dö av skratt.
Igår hade vi en liten wiccaträff. Vi var bara tre personer, men det var trevligt ändå såklart. Vi träffades och fikade och jag måste väl passa på igen att säga grattis Angelika! ;-) Det blev mycket handfästningssnack förresten och jag är glad att min är avklarad för det är så mycket jobb!
Vet inte ifall jag tidigare har skrivit om att jag skickade efter massa framkallningar från extrafilm? Det är foton från de wiccanska högtiderna jag har firat genom åren. Det tidigaste fotot är från 2003. Nu har jag iallafall organiserat korten och satt in i ett album med svarta sidor och dekorerat och skrivit lite. Blev himla fint! *myser* Det är roligt att ha alla bilder samlade och kunna ta fram och titta på. Att ha bilder på datorn ger inte så mycket, känner jag.
Nähä, nu ska jag klippa håret på älskling.
Jag längtar verkligen efter lite julledighet nu, mitt studietempo har än en gång mattats av. Sista föresläningen är imorgon och sista seminariet på onsdag. Vi har kommit fram till upplysningen och idag läser jag Voltaires Candide. Väldigt underhållande berättelse med snabba svängar. Haha. Ganska bisarr också kan tilläggas, man skrattar nästan hela tiden!
Ta bara exemplet med den gamla kvinnan som berättar om sitt liv för Candide och hans älskade Kunigunda. En gång hade hon den vackraste prinsessan man någonsin skådat, så vacker att hennes kammarjungfrur föll i extas när de skulle hjälpa henne av och på med kläder. Hon var bortlovad till en lika vacker prins. Han hade dock haft ihop det med en hertiginna som på bröllopsdagen bjöd över honom på te och sedan förgiftade honom. I sin sorg bestämde sig prinsessan och hennes mor för att fly landet ett tag, lite miljöombyte helt enkelt. Knappt hade de lämnat hamnen förrän de blev kapade av pirater som mördade, våldtog och härjade. De blev förda till Afrika, och det blev ett sådant liv när de skulle slåss om kvinnorna, att de slets isär av alla män som drog i dem. Alla pirater och kvinnor utom prinsessan strök med. Till slut hamnar hon i ett harem, men på grund av krig sätts hela haremet ut i ett hus att vaktas av två eunucker och en hop soldater. På grund av hungersnöd nödgas soldaterna strax äta upp eunuckerna och de ska precis hugga in på kvinnorna när en imam lyckas hindra dem. Han övertalar dem att bara skära loss ena skinkan från kvinnorna. På så vis kan de ändå överleva, och andra skinkan finns ju kvar om kriget och hungersnöden skulle fortsätta. På så vis förlorar prinsessan sin ena skinka. Jag höll på att dö av skratt.
Igår hade vi en liten wiccaträff. Vi var bara tre personer, men det var trevligt ändå såklart. Vi träffades och fikade och jag måste väl passa på igen att säga grattis Angelika! ;-) Det blev mycket handfästningssnack förresten och jag är glad att min är avklarad för det är så mycket jobb!
Vet inte ifall jag tidigare har skrivit om att jag skickade efter massa framkallningar från extrafilm? Det är foton från de wiccanska högtiderna jag har firat genom åren. Det tidigaste fotot är från 2003. Nu har jag iallafall organiserat korten och satt in i ett album med svarta sidor och dekorerat och skrivit lite. Blev himla fint! *myser* Det är roligt att ha alla bilder samlade och kunna ta fram och titta på. Att ha bilder på datorn ger inte så mycket, känner jag.
Nähä, nu ska jag klippa håret på älskling.
Statistik
Hej där ute!
I dag har jag lagt in en räknare här på bloggen, så jag kan se hur många som besöker sidan. Jag börjar om från 0 eftersom jag inte kan avläsa hur många som hittills har besökt mig. Lite tråkigt eftersom bloggen har varit igång i typ två år.
Jag vet att jag inte har så hemskt många besökare, men såg i dag att det faktiskt var några stycken iallafall. Om ni vill får ni gärna skriva en kommentar så att jag vet att ni finns, det skulle vara roligt! :-)
Ha en bra kväll!
I dag har jag lagt in en räknare här på bloggen, så jag kan se hur många som besöker sidan. Jag börjar om från 0 eftersom jag inte kan avläsa hur många som hittills har besökt mig. Lite tråkigt eftersom bloggen har varit igång i typ två år.
Jag vet att jag inte har så hemskt många besökare, men såg i dag att det faktiskt var några stycken iallafall. Om ni vill får ni gärna skriva en kommentar så att jag vet att ni finns, det skulle vara roligt! :-)
Ha en bra kväll!
Pluggtankar
Huga! Nu ligger kämpiga tider framöver! Studerandet har intensifierats en hel del och jag har knappt tid för annat än att läsa, läsa, läsa... I helgen som var skulle jag egentligen ha läst tre dramer och två sidor kopierat material, samt slagit upp en massa termer. Jag hade inte inhandlat fullständiga delar kurslitteratur så för mig blev det bara ett drama: Hamlet. Bara det dramat tog mig åtta timmars läsning, så det var nog inte tänkt att jag skulle ha någon ledighet alls. Det gör mig lite sur. Något som gör mig ännu surare (jag bara måste få skriva av mig) är att vår lärare är fullkomligt opedagogisk! Det är omöjligt för mig att följa någon röd tråd i hans föreläsningar och jag är banne mig inte den enda. Han pratar snabbt, hoppar mellan personer, epoker, länder och tidpunkter. Han skriver upp namn på tavlan och suddar, skriver och suddar... Det är verkligen jätterörigt! Tror det är många som börjar tröttna nu. Jag ska skippa föreläsningen på onsdag, till viss del för att jag bara blir mer förvirrad, men mest för att jag har en läkartid då.
Jag ändrade utseendet på bloggen för att det skulle bli lite lättare att läsa. Tycker det blev ganska fint. :-) Omväxling förnöjer.
Ja, vad kan jag skriva mer...? Råkade stöta på en tidigare lärare i dag, och påminde honom om att han fortfarande inte har skickat ett arbete om runor som han lovade. Jag fick följa med till hans rum där han började leta igenom alla sina skrymslen och vrår. De enda papperen som hela tiden dök upp var om den germanska ljudskridningen, men dem har jag ju redan fått. :-) Han är en trevlig prick, den där läraren, ler mycket. Jag tyckte mycket om hans föreläsningar och speciellt då han läste texter på fornnordiska, vilket jag berättade för honom. Då såg han till och med ännu gladare ut. Han hittade tyvärr inte arbetet, men lovade att leta runt mer. Han visade mig sitt fack där jag kunde gå och hämta arbetet. Very nice indeed. Jag frågade om det inte skulle gå någon kurs om runor och det skulle faktiskt börja en i vecka 4. Den ligger på måndagar kl 15.00. Jag vill gärna gå, men vet inte om jag kommer orka eller hinna. Står och väger. Det känns så tråkigt att inte avsluta kurser, som att man misslyckas. Jag gick ju aldrig klart en kvällskurs med dans förra vintern och det retar mig fortfarande lite. Måste bestämma mig fort om det här, för anmälningstiden var i princip slut.
Nu ska jag väl försöka få lite sömn så att jag kan plugga ordentligt i morgon. Repa med bandet ska jag göra också. Yes! Gjorde en ny låt i lördags när jag var i repan själv.
Jag ändrade utseendet på bloggen för att det skulle bli lite lättare att läsa. Tycker det blev ganska fint. :-) Omväxling förnöjer.
Ja, vad kan jag skriva mer...? Råkade stöta på en tidigare lärare i dag, och påminde honom om att han fortfarande inte har skickat ett arbete om runor som han lovade. Jag fick följa med till hans rum där han började leta igenom alla sina skrymslen och vrår. De enda papperen som hela tiden dök upp var om den germanska ljudskridningen, men dem har jag ju redan fått. :-) Han är en trevlig prick, den där läraren, ler mycket. Jag tyckte mycket om hans föreläsningar och speciellt då han läste texter på fornnordiska, vilket jag berättade för honom. Då såg han till och med ännu gladare ut. Han hittade tyvärr inte arbetet, men lovade att leta runt mer. Han visade mig sitt fack där jag kunde gå och hämta arbetet. Very nice indeed. Jag frågade om det inte skulle gå någon kurs om runor och det skulle faktiskt börja en i vecka 4. Den ligger på måndagar kl 15.00. Jag vill gärna gå, men vet inte om jag kommer orka eller hinna. Står och väger. Det känns så tråkigt att inte avsluta kurser, som att man misslyckas. Jag gick ju aldrig klart en kvällskurs med dans förra vintern och det retar mig fortfarande lite. Måste bestämma mig fort om det här, för anmälningstiden var i princip slut.
Nu ska jag väl försöka få lite sömn så att jag kan plugga ordentligt i morgon. Repa med bandet ska jag göra också. Yes! Gjorde en ny låt i lördags när jag var i repan själv.
Slakt av Grimassi
Nu har jag hittat två citat ur Raven Grimassis bok Wiccan Magick som jag verkligen blir förbluffad av! Läs själva:
"Witches, Pagans, and Wiccans have continued to perform them (ancient calls and gestures) since the days of antiquity -- the connections have never been lost or severed." s. 26
"One of my teachers once told me that if the Old Ways were to disappear, then the spirits of Nature would withdraw from humankind. The sun and moon would no longer rise, the seasons would not return, and the world would wither and die, but as long as one Wiccan practices the Old Ways all will be as it was in the time of our beginning." s. 27
Om vi ska titta på det första citatet, finns det ganska många som hävdar att de tillhör en obruten linje av häxor, en häxsläkt. På svenska forum har jag också stött på detta och tycker det är ganska intressant. Men det är inget jag direkt köper. :-) Den gode Gardner (som främst var den som grundade wicca) sade sig också ha blivit initierat av ett coven med gamla anor. När detta senare utreddes visade det sig inte vara speciellt troligt. Jag kan förstå att man hintar med något gammalt för att få mer cred, men att påstå att en tradition som häxkonsten har förts vidare sedan forntiden och att den skulle vara helt intakt tycker jag är att sätta sig själv i en tvivelaktig position. Nej, någon har läst för mycket Margaret Murray!
Det andra citatet skrattade jag nog mest högt åt när jag läste, eftersom det lät lite inbilskt. Till och med lät det ganska vidskepligt, som gamla kulthandlingar man var tvungna att utföra för att försäkra sig om att solen skulle gå upp. Nej, jag tror att solen kommer gå upp ändå, hur mycket vi än vill tro det är vi nog inte så oumbärliga. :-)
Över lag tycker jag inte att det har stått mycket alls om wicca i boken ännu, och jag är ändå på kapitel fem. Det talas mest om denna "obrutna häxtradition". När bokens underrubrik är Inner Teachings of the Craft förväntar jag mig faktiskt att få läsa om rituella traditioner inom wicca. I stället matas jag med samma gamla vanliga skåpmat: vilka örter som är bra att använda till vilken magi, vilka magiska associationer det finns till vilka örter, vilka kristaller som är bra till vad, vilka kristaller som hör ihop med vilka himlakroppar, vilka kristaller som stimulerar chakran etc. Ja, ni fattar... listan kan göras lång och nästan alla böcker innehåller detta tyvärr. Kom med något nytt! Att skriva långa listor med korrespondenser känns bara som utfyllnad, för att boken ska bli tillräckligt lång för att få publiceras.
Inte ens kapitel tio, som heter Understanding Wiccan Rites verkar ge någon fördjupad syn, efter en snabb skumläsning. Grimassi tar upp cirkelns uppbyggnad lite grand, ungefär som alla andra författare gör, och hur man kan göra för att kalla in krafterna. Mitt i kapitlet finns också en rubrik som heter Being of the Blood, som handlar om hur man förr trodde att vissa andliga ledare var nedstigna från gudarna och hur man trodde att alla i den familjen hade psykiska förmågor etc. Därför ska tydligen kyrkan ha mördat hela familjer när det begav sig, för att utrota blodet. Sedan förde man vidare blodet genom att dela vin (tydligen hade man också i lite blod) och kunde då också räkna sig tillhöra dem med det kungliga blodet. Vad detta har med wicca att göra kan jag bara fundera över...
Nej, för Gudinnans skull, satsa inte på den här boken! Jag är väldigt förvånad, eftersom jag tidigare har läst många positiva ord om Raven Grimassi, både om hans sätt att skriva och om innehållet. Jag är helt enkelt gruvligt besviken!
Efter mitt förra inlägg genomförde jag iallafall den där städningen och reningen. Ett tips från ett av mina gamla häxkursbrev var att gnida lite eterisk olja runt alla dörröppningar, så det provade jag. Jag använde kinesisk pepparmyntsolja, som luktar väldigt friskt. Min man låg och sov på soffan medan jag höll på och när han vaknade sa han "Det luktar godis." :-) Det är fantastiskt hur viktigt luktsinnet är och hur sällan man drar nytta av det när man utövar magi. Bara den fräscha doften gjorde intrycket av att man verkligen renade så mycket starkare! Medan jag gned in oljan bad jag att rummen skulle renas, ett i taget. Efter det blandade jag salt och vatten, välsignade det, och renade rummen på så vis också, genom att gå och skvätta vattnet med fingrarna. Efteråt kändes luften lättare, som den brukar efter en liknande behandling. :-)
"Witches, Pagans, and Wiccans have continued to perform them (ancient calls and gestures) since the days of antiquity -- the connections have never been lost or severed." s. 26
"One of my teachers once told me that if the Old Ways were to disappear, then the spirits of Nature would withdraw from humankind. The sun and moon would no longer rise, the seasons would not return, and the world would wither and die, but as long as one Wiccan practices the Old Ways all will be as it was in the time of our beginning." s. 27
Om vi ska titta på det första citatet, finns det ganska många som hävdar att de tillhör en obruten linje av häxor, en häxsläkt. På svenska forum har jag också stött på detta och tycker det är ganska intressant. Men det är inget jag direkt köper. :-) Den gode Gardner (som främst var den som grundade wicca) sade sig också ha blivit initierat av ett coven med gamla anor. När detta senare utreddes visade det sig inte vara speciellt troligt. Jag kan förstå att man hintar med något gammalt för att få mer cred, men att påstå att en tradition som häxkonsten har förts vidare sedan forntiden och att den skulle vara helt intakt tycker jag är att sätta sig själv i en tvivelaktig position. Nej, någon har läst för mycket Margaret Murray!
Det andra citatet skrattade jag nog mest högt åt när jag läste, eftersom det lät lite inbilskt. Till och med lät det ganska vidskepligt, som gamla kulthandlingar man var tvungna att utföra för att försäkra sig om att solen skulle gå upp. Nej, jag tror att solen kommer gå upp ändå, hur mycket vi än vill tro det är vi nog inte så oumbärliga. :-)
Över lag tycker jag inte att det har stått mycket alls om wicca i boken ännu, och jag är ändå på kapitel fem. Det talas mest om denna "obrutna häxtradition". När bokens underrubrik är Inner Teachings of the Craft förväntar jag mig faktiskt att få läsa om rituella traditioner inom wicca. I stället matas jag med samma gamla vanliga skåpmat: vilka örter som är bra att använda till vilken magi, vilka magiska associationer det finns till vilka örter, vilka kristaller som är bra till vad, vilka kristaller som hör ihop med vilka himlakroppar, vilka kristaller som stimulerar chakran etc. Ja, ni fattar... listan kan göras lång och nästan alla böcker innehåller detta tyvärr. Kom med något nytt! Att skriva långa listor med korrespondenser känns bara som utfyllnad, för att boken ska bli tillräckligt lång för att få publiceras.
Inte ens kapitel tio, som heter Understanding Wiccan Rites verkar ge någon fördjupad syn, efter en snabb skumläsning. Grimassi tar upp cirkelns uppbyggnad lite grand, ungefär som alla andra författare gör, och hur man kan göra för att kalla in krafterna. Mitt i kapitlet finns också en rubrik som heter Being of the Blood, som handlar om hur man förr trodde att vissa andliga ledare var nedstigna från gudarna och hur man trodde att alla i den familjen hade psykiska förmågor etc. Därför ska tydligen kyrkan ha mördat hela familjer när det begav sig, för att utrota blodet. Sedan förde man vidare blodet genom att dela vin (tydligen hade man också i lite blod) och kunde då också räkna sig tillhöra dem med det kungliga blodet. Vad detta har med wicca att göra kan jag bara fundera över...
Nej, för Gudinnans skull, satsa inte på den här boken! Jag är väldigt förvånad, eftersom jag tidigare har läst många positiva ord om Raven Grimassi, både om hans sätt att skriva och om innehållet. Jag är helt enkelt gruvligt besviken!
Efter mitt förra inlägg genomförde jag iallafall den där städningen och reningen. Ett tips från ett av mina gamla häxkursbrev var att gnida lite eterisk olja runt alla dörröppningar, så det provade jag. Jag använde kinesisk pepparmyntsolja, som luktar väldigt friskt. Min man låg och sov på soffan medan jag höll på och när han vaknade sa han "Det luktar godis." :-) Det är fantastiskt hur viktigt luktsinnet är och hur sällan man drar nytta av det när man utövar magi. Bara den fräscha doften gjorde intrycket av att man verkligen renade så mycket starkare! Medan jag gned in oljan bad jag att rummen skulle renas, ett i taget. Efter det blandade jag salt och vatten, välsignade det, och renade rummen på så vis också, genom att gå och skvätta vattnet med fingrarna. Efteråt kändes luften lättare, som den brukar efter en liknande behandling. :-)
Att utföra sådana här saker i vardagen gör att ens praktiserande känns så mycket mer vardagsnära. Det behöver verkligen inte vara pampiga ritualer jämt, men att göra något som stärker ens andliga band är belönande för ens inre. Let your inner witch come out to play! ;-)
Spådom
Efter några dagar av sysslolöshet tog jag äntligen tag i mitt liv! Haha, det kändes så iallafall, när klockan ringde i morse och jag tog en dusch och började dagen. Det har varit ett väldigt långt hopp mellan när senaste kursen slutade och nästa börjar, vilket är imorgon. De första dagarna var sköna, men sedan började jag vända på dygnet och har haft jättesvårt att somna på nätterna. Usch, usch, jag klarar inte av att känna att jag inte åstadkommer iallafall någonting.
Men det har jag gjort i dag. Jag har åtagit mig att spå några via en community och i dag tog jag mig äntligen i kragen efter att ha skjutit upp det ett bra tag! Inser ju att ett bra tillfälle inte kommer av sig självt, man måste skapa det. Faktiskt. Men jag kan inte förstå vart tiden flyger iväg? Jag hade bara tre frågor men det tog nästan en timme! Det kändes lite märkligt när jag tittade på klockan. Plus sedan den tiden det tar att skriva ett personligt meddelande till var och en. Hoppas de ger mig ordentlig feedback nu! Annars jäklar... ;-) Så här såg det ungefär ut iallafall:
Andra saker jag tänkte syssla med i dag för att må bättre är att gå och handla och städa ordentligt hemma. Ska även göra en rening på det andliga planet, vilket absolut behövs. Sedan ska jag andas ut och läsa vidare i Wiccan Magick. Har inte kommit så långt, men jag är redan rätt negativt inställd. Gillar inte hans språk sådär jättemycket och så skriver han massa "historiska" saker det inte finns belägg för, utan att hänvisa till källor såklart. Det stör mig väldigt mycket, efter att ha blivit så forskningsinriktat präglad under universitetsåren. ;-) Jaja, den kanske artar sig.
Men det har jag gjort i dag. Jag har åtagit mig att spå några via en community och i dag tog jag mig äntligen i kragen efter att ha skjutit upp det ett bra tag! Inser ju att ett bra tillfälle inte kommer av sig självt, man måste skapa det. Faktiskt. Men jag kan inte förstå vart tiden flyger iväg? Jag hade bara tre frågor men det tog nästan en timme! Det kändes lite märkligt när jag tittade på klockan. Plus sedan den tiden det tar att skriva ett personligt meddelande till var och en. Hoppas de ger mig ordentlig feedback nu! Annars jäklar... ;-) Så här såg det ungefär ut iallafall:
Andra saker jag tänkte syssla med i dag för att må bättre är att gå och handla och städa ordentligt hemma. Ska även göra en rening på det andliga planet, vilket absolut behövs. Sedan ska jag andas ut och läsa vidare i Wiccan Magick. Har inte kommit så långt, men jag är redan rätt negativt inställd. Gillar inte hans språk sådär jättemycket och så skriver han massa "historiska" saker det inte finns belägg för, utan att hänvisa till källor såklart. Det stör mig väldigt mycket, efter att ha blivit så forskningsinriktat präglad under universitetsåren. ;-) Jaja, den kanske artar sig.
Änglar
På History Chanel såg jag precis en jätteintressant dokumentär om änglar, så jag kände mig manad att skriva lite!
Dokumentären påstod att änglar fanns i olika kulturer innan kristendomen och tog egyptiska gudinnor som Isis och Maat, och grekiska gudinnor som Nike och gudar som Hermes som exempel. Jag anser dock att vingar inte gör någon till en ängel. ;-) De kristna änglarna hade från början inga vingar, utan såg ut som vanliga män. Det var först när kristendomen blev statsreligion i Rom på 300-talet e.Kr. som vingar kom av att man såg på sina gamla gudar. Det var främst gudinnorna som hade vingar, som sagt, vilket ledde till att de kristna änglarna nu började se mer feminina ut och vara iklädda långa, böljande klädnader.
"Ängel" betyder "budbärare", och det kan man säga är ängelns grundläggande uppdrag, att vara Guds budbärare. Om man ska ta sig mellan himmel och jord på snabbaste sätt så är det vingar som gäller. Detta hade man insett redan tidigare. Korpen var guden Apollons budbärare till människorna och korparna Hugin och Munin bringade nyheter till Oden om allt som skedde i världen. Jag har tidigare läst att de tidigaste gudomarna i gamla religioner var en sorts avbildningar av fåglar. Många gudomar i Egypten har t ex fågelhuvud. Just detta med att vara närmare himlen än oss människor har alltid fascinerat (och förmodligen drivit oss att uppfinna flygfarkoster) och inspirerat. Det är på intet sätt nytt för kristendomen.
De änglar som kommer ner till oss på Jorden (rent hypotetiskt alltså) är de lägst stående änglarna. Någon kom på att det finns nio nivåer. De högst stående finns till bara för att tjäna Gud.
Även fast jag inte känner att änglar är helt för mig, att de är lite för mycket new age, har jag haft en del upplevelser med dem (detta gör att jag inte riktigt vet vad jag ska tro!). Den första var med min första wiccalärare. Han hade en väldigt stark övertygelse om änglar och sa, att när de kom snabbt kunde han se dem som snabba ljusblixtar mot taket. Det är ju ganska allmänt vedertaget att när man jobbar tillsammans andligt blir man påverkade av varandra. Precis detta hände, och vid ett tillfälle såg jag en sådan där blixt klart och tydligt. Det var väldigt fascinerande. Jag påstår inte att den där blixten just betydde att en ängel kom, men jag såg helt klart någonting! Vad det egentligen var kan man ju fundera över, men jag vet ju vad jag skulle vilja tro. :-)
Vid ett annat tillfälle skulle vi meditera. I meditationen kom änglar till mig. De visade mig en form, den såg ut som en pepparkaksform, av en människa. "Du är stöpt i en sådan här, men egentligen är du som oss." sa de. Det var innan jag hade läst eller hört något om "änglamänniskor", folk som hävdar att de är änglar i människokroppar. Haha! Ja, ni hör ju hur det här låter.
Ett mer personligt möte med en ängel hände en annan gång när jag mediterade hemma. Jag var inne i en fruktansvärd period och tänkte utföra någon slags rening. Jag sjönk ner i en avslappning och kallade på hjälp. Jag kände att den här gången var det något annorlunda som hände, för jag upplevde en enorm stillhet och tystnad, och luften runt omkring mig blev alldeles len och sval, som silke. Ett änglalikt väsen kom till mig, och kallade sig Karim. Det var ett androgynt väsen, varken man eller kvinna. Vi flög upp i luften, i svartheten och tomheten, och ängeln öppnade mitt inre. Min kropp var fylld med små, svarta, hemska skalbaggar som myllrade i tusental. Ängeln kraffsade ur dem och fyllde kroppen med ett strålande ljus och stängde ihop mig, innan vi sjönk neråt igen. Det här var flera år sedan, men jag minns det fortfarande väldigt tydligt.
En annan rolig händelse berättade en healer för mig, när jag gick i hennes meditationsgrupp för massa år sedan. Hon hade haft en rätt stor ängelfigurin på ett bord och en dag när hon gick i närheten av den kände hon något. Ängeln utstrålade energi! Med tanke på hur mycket kraft som kollektivt läggs på att upprätthålla tron på vissa saker är det ju inte så konstigt kanske. :-) Vi fick själva känna på det den kvällen.
Mitt sista minne som jag ska berätta var när jag genom denna healer gick en halv kurs i Hjärtats väg, som är värsta typen new age (jag var väl 19 eller nåt då). En kvinna från Göteborg eller nåt var inbjuden att hålla i detta och första dagen avslutades med en änglameditation. Någonstans i den somnade jag och snarkade tydligen ganska högt. Haha! Innehållet var inget som funkade för mig så jag sa tack och hej och återkom inte för dag två.
Jaja, nog talat om detta ämne. Vad man än vill tro om änglar så är det något som fascinerat mänskligheten länge och så kommer det nog att fortsätta.
Dokumentären påstod att änglar fanns i olika kulturer innan kristendomen och tog egyptiska gudinnor som Isis och Maat, och grekiska gudinnor som Nike och gudar som Hermes som exempel. Jag anser dock att vingar inte gör någon till en ängel. ;-) De kristna änglarna hade från början inga vingar, utan såg ut som vanliga män. Det var först när kristendomen blev statsreligion i Rom på 300-talet e.Kr. som vingar kom av att man såg på sina gamla gudar. Det var främst gudinnorna som hade vingar, som sagt, vilket ledde till att de kristna änglarna nu började se mer feminina ut och vara iklädda långa, böljande klädnader. "Ängel" betyder "budbärare", och det kan man säga är ängelns grundläggande uppdrag, att vara Guds budbärare. Om man ska ta sig mellan himmel och jord på snabbaste sätt så är det vingar som gäller. Detta hade man insett redan tidigare. Korpen var guden Apollons budbärare till människorna och korparna Hugin och Munin bringade nyheter till Oden om allt som skedde i världen. Jag har tidigare läst att de tidigaste gudomarna i gamla religioner var en sorts avbildningar av fåglar. Många gudomar i Egypten har t ex fågelhuvud. Just detta med att vara närmare himlen än oss människor har alltid fascinerat (och förmodligen drivit oss att uppfinna flygfarkoster) och inspirerat. Det är på intet sätt nytt för kristendomen.
De änglar som kommer ner till oss på Jorden (rent hypotetiskt alltså) är de lägst stående änglarna. Någon kom på att det finns nio nivåer. De högst stående finns till bara för att tjäna Gud.
Även fast jag inte känner att änglar är helt för mig, att de är lite för mycket new age, har jag haft en del upplevelser med dem (detta gör att jag inte riktigt vet vad jag ska tro!). Den första var med min första wiccalärare. Han hade en väldigt stark övertygelse om änglar och sa, att när de kom snabbt kunde han se dem som snabba ljusblixtar mot taket. Det är ju ganska allmänt vedertaget att när man jobbar tillsammans andligt blir man påverkade av varandra. Precis detta hände, och vid ett tillfälle såg jag en sådan där blixt klart och tydligt. Det var väldigt fascinerande. Jag påstår inte att den där blixten just betydde att en ängel kom, men jag såg helt klart någonting! Vad det egentligen var kan man ju fundera över, men jag vet ju vad jag skulle vilja tro. :-)
Vid ett annat tillfälle skulle vi meditera. I meditationen kom änglar till mig. De visade mig en form, den såg ut som en pepparkaksform, av en människa. "Du är stöpt i en sådan här, men egentligen är du som oss." sa de. Det var innan jag hade läst eller hört något om "änglamänniskor", folk som hävdar att de är änglar i människokroppar. Haha! Ja, ni hör ju hur det här låter.
Ett mer personligt möte med en ängel hände en annan gång när jag mediterade hemma. Jag var inne i en fruktansvärd period och tänkte utföra någon slags rening. Jag sjönk ner i en avslappning och kallade på hjälp. Jag kände att den här gången var det något annorlunda som hände, för jag upplevde en enorm stillhet och tystnad, och luften runt omkring mig blev alldeles len och sval, som silke. Ett änglalikt väsen kom till mig, och kallade sig Karim. Det var ett androgynt väsen, varken man eller kvinna. Vi flög upp i luften, i svartheten och tomheten, och ängeln öppnade mitt inre. Min kropp var fylld med små, svarta, hemska skalbaggar som myllrade i tusental. Ängeln kraffsade ur dem och fyllde kroppen med ett strålande ljus och stängde ihop mig, innan vi sjönk neråt igen. Det här var flera år sedan, men jag minns det fortfarande väldigt tydligt.
En annan rolig händelse berättade en healer för mig, när jag gick i hennes meditationsgrupp för massa år sedan. Hon hade haft en rätt stor ängelfigurin på ett bord och en dag när hon gick i närheten av den kände hon något. Ängeln utstrålade energi! Med tanke på hur mycket kraft som kollektivt läggs på att upprätthålla tron på vissa saker är det ju inte så konstigt kanske. :-) Vi fick själva känna på det den kvällen.
Mitt sista minne som jag ska berätta var när jag genom denna healer gick en halv kurs i Hjärtats väg, som är värsta typen new age (jag var väl 19 eller nåt då). En kvinna från Göteborg eller nåt var inbjuden att hålla i detta och första dagen avslutades med en änglameditation. Någonstans i den somnade jag och snarkade tydligen ganska högt. Haha! Innehållet var inget som funkade för mig så jag sa tack och hej och återkom inte för dag två.
Jaja, nog talat om detta ämne. Vad man än vill tro om änglar så är det något som fascinerat mänskligheten länge och så kommer det nog att fortsätta.
Hämnd
Hämnd är en väldigt stark drift. Många går långt för att få hämnd. Vad är det som är så lockande? Vad får man egentligen ut av det? Om man lyckas trycka till någon, känner man sig då rättfärdigad? Är det en strävan efter statushöjning? Vissa menar att allt vi gör har med status att göra. Jag skulle inte vilja påstå att jag själv har ett särskilt stort hämndbegär, jag kan inte minnas att jag regelrätt har hämnats på någon eller känt ett starkt behov av det. Det beror väl lite på ens läggning... Jag menar inte att jag själv är Gudinnans bästa barn, för visst kan jag få impulser, men jag agerar inte efter dem.
En intressant fråga kan vara hur wicca ställer sig till hämnd? Naturligtvis finns det inget givet svar. Det går bara att hänvisa till: Gör vad du vill så länge du inte skadar någon, inklusive dig själv. Ett svensk ordspråk lyder också: Hämnden är ett svärd, som sårar den som drar det. När jag gick på lågstadiet fanns det en text på guldpapper uppsatt i mitt klassrum, med ett budskap som präntades in i våra små huvuden: Det du vill att andra ska göra mot dig, det ska du också göra mot dem. Dessa budskap tycker jag är bra riktlinjer, men hur lätt är det att ta ett steg tillbaka och objektivt iakttaga en situation? Man känner sig upprörd, förorättad och emotionell. Men hämnden förblir inte ohämnad, och just därför är den ett dubbeleggat svärd.
Jag förespråkar på intet sätt en flathet, att man helt sonika vänder andra kinden till. Det löser nog inga konflikter, såvida man inte helhjärtat kan avskärma sig från händelser och känslor. Det vet jag inte många som kan. Man bör visa sin ståndpunkt och slåss för vad man tror på. Men när jag pratar om hämnd, menar jag att ta det ett steg längre, att gå till personangrepp och vara rent elak, kanske ljuga och förtala. Hämnd är när argumenten har tagit slut. Jag tror, att allt man ger ut får konsekvenser för en själv, på olika plan. Allt du sänder ut sköljer igenom dig, det påverkar dig och lämnar ingen oberörd.
Hmmm... det är svåra saker det här, men väl värda att fundera över. Hur agerar du själv när du blir utsatt för en oförrätt? Bara en retorisk fråga.
En intressant fråga kan vara hur wicca ställer sig till hämnd? Naturligtvis finns det inget givet svar. Det går bara att hänvisa till: Gör vad du vill så länge du inte skadar någon, inklusive dig själv. Ett svensk ordspråk lyder också: Hämnden är ett svärd, som sårar den som drar det. När jag gick på lågstadiet fanns det en text på guldpapper uppsatt i mitt klassrum, med ett budskap som präntades in i våra små huvuden: Det du vill att andra ska göra mot dig, det ska du också göra mot dem. Dessa budskap tycker jag är bra riktlinjer, men hur lätt är det att ta ett steg tillbaka och objektivt iakttaga en situation? Man känner sig upprörd, förorättad och emotionell. Men hämnden förblir inte ohämnad, och just därför är den ett dubbeleggat svärd.
Jag förespråkar på intet sätt en flathet, att man helt sonika vänder andra kinden till. Det löser nog inga konflikter, såvida man inte helhjärtat kan avskärma sig från händelser och känslor. Det vet jag inte många som kan. Man bör visa sin ståndpunkt och slåss för vad man tror på. Men när jag pratar om hämnd, menar jag att ta det ett steg längre, att gå till personangrepp och vara rent elak, kanske ljuga och förtala. Hämnd är när argumenten har tagit slut. Jag tror, att allt man ger ut får konsekvenser för en själv, på olika plan. Allt du sänder ut sköljer igenom dig, det påverkar dig och lämnar ingen oberörd.
Hmmm... det är svåra saker det här, men väl värda att fundera över. Hur agerar du själv när du blir utsatt för en oförrätt? Bara en retorisk fråga.
Voluspá
Att läsa litteraturvetenskap är riktigt, riktigt kul och när min diktning om det gudomliga. Det var länge sedan jag kände mig så uppfylld och inspirerad till att dikta själv. Jag har läst grekiska dikter, romerska och nordiska. I dag tog jag mig an Voluspá, (Valans spådom. Vala=völva, sierska) som handlar om jordens tillkomst, undergång och hur den återuppstår på nytt. Jag upplevde något mycket märkligt, medan jag satt i min ensamhet och läste den högt. Jag blev otroligt känslomässigt berörd! Det stockade sig i halsen och tårades i ögonen. Jag kan inte säga varför. Några verser jag gillar bäst är:
"Hör mig, alla
heliga ättlingar,
hög som låg
av Heimdalls barn.
Du vill, Valfar,
att väl berättas
vad folk sade förr,
det första jag minns."
"Vart hon än kom
kallades hon Heid,
spåvisa völvan,
spöet gav hon makt.
Sejda kunde hon,
sejdade rusig,
var alltid älskad
av onda kvinnor."
"Urträdet jämrar sig,
jätten slipper lös,
den skälver, Yggdrasils
ask, stående."
"Surt far från söder
med svedande eld,
solen blänker
i svärdet från gudarna.
Klippblock rasar
och ramlar gör troll,
folk går till Hel
och himlen rämnar."
"En sal vackrare
än solen ser hon,
täckt med guld
på Gimle.
Där skall alla
de ärliga bo
och för evigt
älska och njuta."
Jag tror själva temat är ganska allmängiltigt. I en annan bok jag har står det att temat är symboliskt: alla erfar vi ständigt olika typer av död och återuppståndelse. Kanske inte konstigt att man berörs... Jag började också tänka på hur jag uppfattar de nordiska gudarna, att de är de enda jag ser som... fristående, som egna personligheter. I alla andra pantheoner tänker jag mig gudarna och gudinnorna som aspekter. Jag undrar om det är för att jag känner ett starkare, historiskt band till mina förfäders gudar? För att de är mer sammankopplade med landet och rytmerna här, mer personifierade? Och betyder det att jag borde vända mig till dem i mitt praktiserande?
Jag åkte förresten på en sådan rolig läxa förra veckan som jag har velat skriva om. Vi har haft lite kortare grupparbeten och jag störde mig lite på en kille i min grupp. Inför nästa gång tänkte jag "Jag ska plugga riktigt ordentligt så jag kan sätta honom på plats!" Så jag läste och läste, gjorde uppgiften och kände mig superförberedd för att knäppa honom på näsan. Jag tror till och med att jag tänkte (pinsamt, pinsamt!) "Jag ska krossa honom!" Så jag åkte dit, han var sen, och vi andra diskuterade och jag hade full kontroll. Sedan kom han, sa att texten var svårtolkad (jag förstod inte alls varför, för mig fanns inga frågetecken) och började dra värsta intelligenta, skarpsynta tolkningarna av texten. Jag kände att "Jäklar..." och fick se mig ganska slagen, iallafall gällande min stolthet. Motvilligt kände jag mig mycket imponerad och slängde sedan all stolthet överbord. Jag skrattade gott åt mig själv och kände mig nöjd över att jag inte dåraktigt försökte hävda mig. Det var en ödmjukande upplevelse.
"Hör mig, alla
heliga ättlingar,
hög som låg
av Heimdalls barn.
Du vill, Valfar,
att väl berättas
vad folk sade förr,
det första jag minns."
"Vart hon än kom
kallades hon Heid,
spåvisa völvan,
spöet gav hon makt.
Sejda kunde hon,
sejdade rusig,
var alltid älskad
av onda kvinnor."
"Urträdet jämrar sig,
jätten slipper lös,
den skälver, Yggdrasils
ask, stående."
"Surt far från söder
med svedande eld,
solen blänker
i svärdet från gudarna.
Klippblock rasar
och ramlar gör troll,
folk går till Hel
och himlen rämnar."
"En sal vackrare
än solen ser hon,
täckt med guld
på Gimle.
Där skall alla
de ärliga bo
och för evigt
älska och njuta."
Jag tror själva temat är ganska allmängiltigt. I en annan bok jag har står det att temat är symboliskt: alla erfar vi ständigt olika typer av död och återuppståndelse. Kanske inte konstigt att man berörs... Jag började också tänka på hur jag uppfattar de nordiska gudarna, att de är de enda jag ser som... fristående, som egna personligheter. I alla andra pantheoner tänker jag mig gudarna och gudinnorna som aspekter. Jag undrar om det är för att jag känner ett starkare, historiskt band till mina förfäders gudar? För att de är mer sammankopplade med landet och rytmerna här, mer personifierade? Och betyder det att jag borde vända mig till dem i mitt praktiserande?
Jag åkte förresten på en sådan rolig läxa förra veckan som jag har velat skriva om. Vi har haft lite kortare grupparbeten och jag störde mig lite på en kille i min grupp. Inför nästa gång tänkte jag "Jag ska plugga riktigt ordentligt så jag kan sätta honom på plats!" Så jag läste och läste, gjorde uppgiften och kände mig superförberedd för att knäppa honom på näsan. Jag tror till och med att jag tänkte (pinsamt, pinsamt!) "Jag ska krossa honom!" Så jag åkte dit, han var sen, och vi andra diskuterade och jag hade full kontroll. Sedan kom han, sa att texten var svårtolkad (jag förstod inte alls varför, för mig fanns inga frågetecken) och började dra värsta intelligenta, skarpsynta tolkningarna av texten. Jag kände att "Jäklar..." och fick se mig ganska slagen, iallafall gällande min stolthet. Motvilligt kände jag mig mycket imponerad och slängde sedan all stolthet överbord. Jag skrattade gott åt mig själv och kände mig nöjd över att jag inte dåraktigt försökte hävda mig. Det var en ödmjukande upplevelse.
Firande
Just nu känner jag mig nervös. I morgon ska jag åka iväg för att fira samhain med covenet. Det känns faktiskt lite konstigt, har inte sett dem på så länge nu. Det blir ett kärt återseende! Har massa packning att släpa på... ritualdräkt, trumma, kittel, ljus, sovsäck, kudde... Har inte packat linsgrejer och sånt än. Vi ska sova i en stuga utan el och vatten som jag har förstått det. :-) Och kvällen efter ska jag fira med den andra gruppen så det blir jättestressigt. Men kul förmodar jag. På lördag har faktiskt jag och min man varit borgerligt gifta ett helt år! Så vi ska försöka gå ut och äta.
Min lillasyster har fått jobb i Tyskland (som telefonist) så hon flyttar dit redan på onsdag. Vi ska följa med när pappa skjutsar henne till flyget. Hon var här idag och jag inser hur mycket jag kommer sakna henne. Jag kan prata om nästan allt med henne och hon är inte bara min lillasyster utan också en av mina allra bästa vänner. Vi är riktigt nära och jag ska vakta alla hennes dagböcker när hon är borta. ^^ Får se om hon kommer tillbaka eller ej. Jaja, det finns fortfarande telefon och mail. Hon är ordentligt nervös iallafall så jag försöker peppa henne!
Nu ska jag försöka få lite sömn (och plugga rtualen!) för jag misstänker att det inte lär bli mycket av den varan framöver.
Krax!
Wicca är INTE new age
Jag påstår inte att jag är döhaj på det här med new age, men jag ska ändå försöka reda ut detta. Vi får se hur det går. Skriver jag något som är fel får ni gärna rätta mig.
Alltför ofta ser jag att wicca hamnar inom facket för new age. Visst finns det likheter, men det gör det också mellan new age och österländska religioner, eller mellan österländska religioner och wicca. Ändå drar man en skiljegräns mellan dessa.
New age är inte en religion, utan en rörelse. Vissa hävdar ibland motsatsen, men jag vet ingenstans där new age är erkänd som en religion, det är å andra sidan wicca. Wicca är en religion som på senare år förvisso har ganska lösa ramar, men de finns där. New age omfattar en sådan mängd av olika inriktningar, terapier, föreställningar med mera att det är mycket svårt att dra en gräns mellan vad som är new age och inte. Allt som de som säger sig praktisera new age gör verkar vara new age.
Enligt boken Perspektiv på new age av Sven Magnusson, menar en viss David Spangler att kärnan i new age-tänkandet är att allt liv är heligt. Detta är förvisso något vi som wiccaner kan hålla med om, men när jag läser på forum där man sysslar med new age upplever jag inte alls att det är vad man fokuserar på i sitt "utövande".
Efter att ha bläddrat igenom Perspektiv på new age medger jag att grundvärderingarna ofta är mycket lika wiccas (omsorgen för djur och natur, insikten att allt liv hänger samman och är heligt, den holistiska och optimistiska synen på människan m.m.), men på något vis verkar den folkliga new age-rörelsen ha rört sig ganska långt bort från detta. De jag har diskuterat t ex miljöansvar med har tyckt att det räcker med att gå massa kurser och utveckla sig själva andligt så ska resten tydligen ordna sig självt, eftersom allt hänger samman. Detta låter lite förenklat i mina öron, eller som min man skulle ha sagt: 10 000 tjockispoäng till dem!
New age:are gillar som sagt att springa på kurser i andlig utveckling, något som kursansvarige tar hutlösa summor för, ofta med motiveringen "Det enda moderna människor förstår värdet av är pengar. Betalar de för det uppskattar de det mer." Vad hände med den positiva synen på människan?!
Någon som kan formulera sig om new age på ett sätt jag också uppfattar det är Petra Junus som har forskat om Gudinnerörelsen i Sverige. Hon skriver att dagens gudinnerörelser och neopaganister (det ska väl vara jag det) tar avstånd från new age-rörelsen, som har blivit allt mer kommersialiserad. New age har blivit en individualistisk terapirörelse med tydliga anti-politiska och anti-rituella element. Junus refererar till Monica Sjöö som har skrivit:
Pagans believe that the creative force of life does not originate from a transcendent outside force (God), but is immanent in nature and the Earth. The them (the New Agers), spirit is, as to all patriarchal men throughout history, an omnipotent and disembodied transcendent male mind which controls matter.
Junus skriver vidare att new age-rörelsen är fixerad vid ljus, ande och medvetande. Man föreställer sig att medvetandet (tankarna) kontrollerar materien och att vi genom våra tankar skapar vår egen verklighet. Av detta följer att om man väljer att tro att man inte längre är förtryckt (som kvinna, svart, homosexuell etc), då försvinner förtrycket. New age-filosofin osynliggör därmed det strukturella förtryck som faktiskt existerar och motarbetar alla typer av motståndsrörelser, eftersom det per definition är "negativa tankar" som ligger bakom motstånd. Inspirerade av de österländska karmaföreställningarna kan därför välnärda amerikanska medelklassmänniskor rättfärdiga västerlandets överflödsliv och mena att de som föds i svält, krig och fattigdom själva har orsakat sitt lidande. Gudinnan som symbol har också inkluderats i det dualistiska new age-tänkandet. Här uppfattar man Gudinnan som en manifestation av Gud, som den högsta (manliga) gudens kvinnliga sida. När man talar om att helbrägdagöra Moder Jord är andemeningen att detta endast kan ske genom transcendenta manliga krafter som kontrollerar jorden. I de gudinnebilder som produceras inom new age framställs gudinnan genomgående som vit, blond, ung och sexuellt tilldragande för män.
För att runda av detta vill jag bara förklara varför jag inte vill bli förknippad med new age. Det handlar väl egentligen inte så mycket om rörelsen i sig, utan om människorna som säger sig tillhöra rörelsen. Av vad jag har kunnat uttyda har rörelsen från början haft väldigt fina ideal, men dessa verkar ha förvanskats av pengahungriga, makttörstande personer. I släptåg följer folk som så gärna vill ägna sig åt "ljuset" och "det goda" och som verkar tro att man kan förändra världen genom att utöva healing på sin katt. Något som har nämnts som kritik i alla källor jag har läst är att mentaliteten inom new age är att man inte får ifrågasätta. Forskaren och författaren Olof Hammer säger i en intervju att om man försöker att diskutera och granska, blir en del människor fruktansvärt upprörda. Jag har själv varit inne på olika diskussionsforum där det har skett väldigt obehagliga saker. En person säger något som går emot den allmänna uppfattningen och får helt plötsligt en vargflock över sig som river och biter och hugger mot den ensamme. Det kan nästan klassas som mobbing. Av vuxna människor. Det är inte förmildrande bara för att det händer på Internet.
Det känns verkligen som att det stämmer att new age:are är besatta av "ljuset". Hur kan jag göra för att leva mitt liv mer i ljuset? och dylika frågor kan man se på forum. Någon balans mellan ljus och mörker, manligt och kvinnligt etc, talas det sällan om. Det är bara ena sidan av myntet man är intresserad av.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att till skillnad från monoteistiska religioners Gud tillåter inte wiccas gudsuppfattning oss att bli besatta av det gudomliga, det omänskliga, det övervärldsliga. Om någon vill fly från verkligheten genom "andlighet", "himlen" eller "upplysning", får de tydligt veta att det gudomliga existerar här, i den sinnliga världen. Det här är något jag personligen ser som en mycket tydlig punkt som skiljer wicca från new age. Inom new age verkar tillvaron mycket gå ut på att nå "upplysning" och man strävar uppåt och utåt, bortåt. Man söker sina rötter i stjärnorna och rymden och kanaliserar överjordiska mästare. Wiccaner söker snarare inåt och nedåt, mot jorden.
Det här inlägget blev kanske lite rörigt och det är ganska sent, men jag har nog ändå fått sagt ungefär vad jag ville säga. Nog för att det finns vissa likheter mellan wicca och new age, men jag tänker banne mig inte sätta likhetstecken mellan dem!
Alltför ofta ser jag att wicca hamnar inom facket för new age. Visst finns det likheter, men det gör det också mellan new age och österländska religioner, eller mellan österländska religioner och wicca. Ändå drar man en skiljegräns mellan dessa.
New age är inte en religion, utan en rörelse. Vissa hävdar ibland motsatsen, men jag vet ingenstans där new age är erkänd som en religion, det är å andra sidan wicca. Wicca är en religion som på senare år förvisso har ganska lösa ramar, men de finns där. New age omfattar en sådan mängd av olika inriktningar, terapier, föreställningar med mera att det är mycket svårt att dra en gräns mellan vad som är new age och inte. Allt som de som säger sig praktisera new age gör verkar vara new age.
Enligt boken Perspektiv på new age av Sven Magnusson, menar en viss David Spangler att kärnan i new age-tänkandet är att allt liv är heligt. Detta är förvisso något vi som wiccaner kan hålla med om, men när jag läser på forum där man sysslar med new age upplever jag inte alls att det är vad man fokuserar på i sitt "utövande".
Efter att ha bläddrat igenom Perspektiv på new age medger jag att grundvärderingarna ofta är mycket lika wiccas (omsorgen för djur och natur, insikten att allt liv hänger samman och är heligt, den holistiska och optimistiska synen på människan m.m.), men på något vis verkar den folkliga new age-rörelsen ha rört sig ganska långt bort från detta. De jag har diskuterat t ex miljöansvar med har tyckt att det räcker med att gå massa kurser och utveckla sig själva andligt så ska resten tydligen ordna sig självt, eftersom allt hänger samman. Detta låter lite förenklat i mina öron, eller som min man skulle ha sagt: 10 000 tjockispoäng till dem!
New age:are gillar som sagt att springa på kurser i andlig utveckling, något som kursansvarige tar hutlösa summor för, ofta med motiveringen "Det enda moderna människor förstår värdet av är pengar. Betalar de för det uppskattar de det mer." Vad hände med den positiva synen på människan?!
Någon som kan formulera sig om new age på ett sätt jag också uppfattar det är Petra Junus som har forskat om Gudinnerörelsen i Sverige. Hon skriver att dagens gudinnerörelser och neopaganister (det ska väl vara jag det) tar avstånd från new age-rörelsen, som har blivit allt mer kommersialiserad. New age har blivit en individualistisk terapirörelse med tydliga anti-politiska och anti-rituella element. Junus refererar till Monica Sjöö som har skrivit:
Pagans believe that the creative force of life does not originate from a transcendent outside force (God), but is immanent in nature and the Earth. The them (the New Agers), spirit is, as to all patriarchal men throughout history, an omnipotent and disembodied transcendent male mind which controls matter.
Junus skriver vidare att new age-rörelsen är fixerad vid ljus, ande och medvetande. Man föreställer sig att medvetandet (tankarna) kontrollerar materien och att vi genom våra tankar skapar vår egen verklighet. Av detta följer att om man väljer att tro att man inte längre är förtryckt (som kvinna, svart, homosexuell etc), då försvinner förtrycket. New age-filosofin osynliggör därmed det strukturella förtryck som faktiskt existerar och motarbetar alla typer av motståndsrörelser, eftersom det per definition är "negativa tankar" som ligger bakom motstånd. Inspirerade av de österländska karmaföreställningarna kan därför välnärda amerikanska medelklassmänniskor rättfärdiga västerlandets överflödsliv och mena att de som föds i svält, krig och fattigdom själva har orsakat sitt lidande. Gudinnan som symbol har också inkluderats i det dualistiska new age-tänkandet. Här uppfattar man Gudinnan som en manifestation av Gud, som den högsta (manliga) gudens kvinnliga sida. När man talar om att helbrägdagöra Moder Jord är andemeningen att detta endast kan ske genom transcendenta manliga krafter som kontrollerar jorden. I de gudinnebilder som produceras inom new age framställs gudinnan genomgående som vit, blond, ung och sexuellt tilldragande för män.
För att runda av detta vill jag bara förklara varför jag inte vill bli förknippad med new age. Det handlar väl egentligen inte så mycket om rörelsen i sig, utan om människorna som säger sig tillhöra rörelsen. Av vad jag har kunnat uttyda har rörelsen från början haft väldigt fina ideal, men dessa verkar ha förvanskats av pengahungriga, makttörstande personer. I släptåg följer folk som så gärna vill ägna sig åt "ljuset" och "det goda" och som verkar tro att man kan förändra världen genom att utöva healing på sin katt. Något som har nämnts som kritik i alla källor jag har läst är att mentaliteten inom new age är att man inte får ifrågasätta. Forskaren och författaren Olof Hammer säger i en intervju att om man försöker att diskutera och granska, blir en del människor fruktansvärt upprörda. Jag har själv varit inne på olika diskussionsforum där det har skett väldigt obehagliga saker. En person säger något som går emot den allmänna uppfattningen och får helt plötsligt en vargflock över sig som river och biter och hugger mot den ensamme. Det kan nästan klassas som mobbing. Av vuxna människor. Det är inte förmildrande bara för att det händer på Internet.
Det känns verkligen som att det stämmer att new age:are är besatta av "ljuset". Hur kan jag göra för att leva mitt liv mer i ljuset? och dylika frågor kan man se på forum. Någon balans mellan ljus och mörker, manligt och kvinnligt etc, talas det sällan om. Det är bara ena sidan av myntet man är intresserad av.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att till skillnad från monoteistiska religioners Gud tillåter inte wiccas gudsuppfattning oss att bli besatta av det gudomliga, det omänskliga, det övervärldsliga. Om någon vill fly från verkligheten genom "andlighet", "himlen" eller "upplysning", får de tydligt veta att det gudomliga existerar här, i den sinnliga världen. Det här är något jag personligen ser som en mycket tydlig punkt som skiljer wicca från new age. Inom new age verkar tillvaron mycket gå ut på att nå "upplysning" och man strävar uppåt och utåt, bortåt. Man söker sina rötter i stjärnorna och rymden och kanaliserar överjordiska mästare. Wiccaner söker snarare inåt och nedåt, mot jorden.
Det här inlägget blev kanske lite rörigt och det är ganska sent, men jag har nog ändå fått sagt ungefär vad jag ville säga. Nog för att det finns vissa likheter mellan wicca och new age, men jag tänker banne mig inte sätta likhetstecken mellan dem!
Vitka
Igår fyllde min man 25, eller ett kvarts sekel, som han brukar säga. I lördags var en del av hans familj och lite kompisar här och gratulerade honom, men igår var det bara vi. Vilket härligt ord, vi. ;-) På dagen tog vi det bara lugnt, eftersom vi blir helt utmattade av att ha så mycket folk över på en gång. Vi har båda ett lätt asocialt drag som dock inte gäller mot varandra, som tur är. På kvällen gick vi ut och åt och jag drack rödvin på restaurangen för första gången. Haha. Av min svärmor fick vi två fina blå soffor (som är underbart mjuka!) och en korgstol till hallen. Katterna är i full fart med att håra ner och kloa på allt och jag springer här lite fram och tillbaka och förmanar dem. Men tror ni det hjälper? De är som elefanter i en porslinsbutik.
Funderar mer och mer allvarligt på att gå med i vitkaförbundet, men jag väntar nog till januari, annars måste jag betala då igen och jag är snål. Det är iofs inte så mycket pengar det rör sig om (180 kr) men jag får väl skylla på att jag är student. Anledningen till att jag överväger detta är att jag har kastats mot det hållet ett tag, vilket jag har nämnt i bloggen, och dessutom känner jag att det vore kul att bidra till en förening, att engagera mig. Senast igår var det någon från förbundet som hade skrivit i min gästbok och undrat om de fick använda en av mina texter till föreningstidningen.
På grund av min mans intelligenta synpunkter ska jag ändra min Samhainåkallan något. Istället för Hekate ska jag rikta åkallan till Morrigan. Det har förresten visat sig att vi ska fira med covenet kvällen innan. Ojoj, men jag tror jag hinner hem. Skulle vara jätteroligt att få fira två gånger med olika grupper, vilken lyx! Men covenet kommer alltid i första hand i sådana här frågor.
Får se om jag kan uppdatera lite senare med mer vettiga grejer. Just nu behöver jag verkligen plugga en stund!
Funderar mer och mer allvarligt på att gå med i vitkaförbundet, men jag väntar nog till januari, annars måste jag betala då igen och jag är snål. Det är iofs inte så mycket pengar det rör sig om (180 kr) men jag får väl skylla på att jag är student. Anledningen till att jag överväger detta är att jag har kastats mot det hållet ett tag, vilket jag har nämnt i bloggen, och dessutom känner jag att det vore kul att bidra till en förening, att engagera mig. Senast igår var det någon från förbundet som hade skrivit i min gästbok och undrat om de fick använda en av mina texter till föreningstidningen.
På grund av min mans intelligenta synpunkter ska jag ändra min Samhainåkallan något. Istället för Hekate ska jag rikta åkallan till Morrigan. Det har förresten visat sig att vi ska fira med covenet kvällen innan. Ojoj, men jag tror jag hinner hem. Skulle vara jätteroligt att få fira två gånger med olika grupper, vilken lyx! Men covenet kommer alltid i första hand i sådana här frågor.
Får se om jag kan uppdatera lite senare med mer vettiga grejer. Just nu behöver jag verkligen plugga en stund!
Kvällstankar
Just nu är jag ganska uttråkad, men lite för trött för att ta mig an någonting. Jag känner för att göra något kreativt men finner ändå ingen inspiration. Jag skulle vilja uppdatera hemsidan, skriva en ritual eller vad som helst! Men hjärnan arbetar långsamt just nu. Jag har ätit så himla mycket sötsaker + druckit kaffe så huvudet har väl ballat ur av allt socker och koffein! :-) Jag har bakat väldigt mycket senaste veckan; först var det tekakor, sedan chokladkladdkaka och idag jättemuffins med dumlekola i. Fortsätter jag såhär blir jag tjock. Haha, tur att jag rör mycket på mig och att jag inte har bil (eller snarare eftersom jag inte har bil).
Nästa ämne jag skulle vilja skriva om här i bloggen är en utredning om varför wicca inte är new age. Många tror visst att det är så, vilket är lite synd när new age är mer eller mindre ett skällsord i mina kretsar. Får se när jag orkar ta mig an det. Iallafall inte ikväll.
Mina planer för imorgon är att gå upp i skaplig tid och inte sova till 11-12 som det så ofta blir när jag är ledig. Sedan ska jag dammsuga, diska, promenera och plugga. Kanske inte just i den ordningen.
Nu ska jag helt färdigställa mitt Samhain-altare och sedan repetera lite ur Nattskogens häxkurs. Det är bra grejer. :-)
De små tingen
Ibland förundras jag över små saker i tillvaron, som att min man är så duktig på att bädda sängen så den ser snygg ut. Haha. :-) Jag kan förundras över hur mina katter kan vara så kärleksfulla mot varandra, hur man kan höra melodier i trafikljud, eller hur varmt två vänner kan se på varandra. I dag förundrades jag över hur en affär kan packa ihop och försvinna nästan över en natt, när jag skulle gå för att köpa munkar. Det var lite snopet. Tänk om man själv skulle kunna försvinna lika obemärkt, som en vind som susar förbi och sedan är borta. Vem saknar vinden? Ibland leker jag med tanken på att dra upp mina rötter och springa iväg, inte för att jag vill, men för att jag rent tekniskt sett skulle kunna. Hur skulle mitt liv se ut då? Tänk vad fascinerande att en människa kan dra upp sina rötter och gräva ner dem långt bort i helt ny jord! Det ska jag testa en dag.
Det är spännande att man ibland inte ser vad man har förrän någon pekar ut det åt en. Jag hittade en ny blogg igår som jag kommenterade i och då gick hon in och läste min. Sedan skrev hon: "Nån gång ska jag vara där också. Då ska jag skriva mina egna ritualer helt från scratch, och vara nöjd med dem, jag ska ha hittat mänskor som tänker någorunda på samma sätt, och jag ska kunna vara stolt och öppen med vem och vad jag är." Har jag ens insett att jag är där nu? Jag har nog inte helt anammat tanken, så tack Alice för att du uppmärksammade mig på det! Jag ser fram emot att fortsätta läsa i din blogg och uppmuntrar alla andra med intresse att göra detsamma. ;-)
I går var caféträffen för första gången med den här nya konstellationen med sex personer. Det var väldigt spännande och det var ett skapligt åldersspektra och lite olika erfarenheter inblandade. Som ett första möte gick det nog bra och vi ska ses igen om lite mer än en månad. Då ska vi vara hemma hos en av tjejerna och temat kommer att vara Gudinnan, med dikter, bilder och annat vi hittar för att illustrera Henne. :-)
Det är spännande att man ibland inte ser vad man har förrän någon pekar ut det åt en. Jag hittade en ny blogg igår som jag kommenterade i och då gick hon in och läste min. Sedan skrev hon: "Nån gång ska jag vara där också. Då ska jag skriva mina egna ritualer helt från scratch, och vara nöjd med dem, jag ska ha hittat mänskor som tänker någorunda på samma sätt, och jag ska kunna vara stolt och öppen med vem och vad jag är." Har jag ens insett att jag är där nu? Jag har nog inte helt anammat tanken, så tack Alice för att du uppmärksammade mig på det! Jag ser fram emot att fortsätta läsa i din blogg och uppmuntrar alla andra med intresse att göra detsamma. ;-)
I går var caféträffen för första gången med den här nya konstellationen med sex personer. Det var väldigt spännande och det var ett skapligt åldersspektra och lite olika erfarenheter inblandade. Som ett första möte gick det nog bra och vi ska ses igen om lite mer än en månad. Då ska vi vara hemma hos en av tjejerna och temat kommer att vara Gudinnan, med dikter, bilder och annat vi hittar för att illustrera Henne. :-)
Serie
Tränar lite. :-)
Edelfeldt
Efter att jag hade skrivit mitt förra inlägg blev jag så inspirerad att jag surfade till adlibris och beställde två skönlitterära böcker. Nu för tiden köper jag nästan bara studentlitteratur (senast idag faktiskt), så detta var ett stort ögonblick. Jag hinner nästan aldrig läsa skönlitterärt och jag saaaaaaknar att få drömma mig bort! Av en slumt råkade jag innan surfa in någonstans och se en bok som jag älskade som yngre Juliane och jag, av Inger Edelfeldt. Beställde också hennes lite nyare Skuggorna i spegeln. När jag väl får dem ska jag bara glömma att jag är 23 och leende sitta och läsa. :-)
Andra författare från min ungdom jag vill stifta bekantskap med igen är Maj Bylock och Tiril T Hauger.
Jaha, nu är det fredagkväll och jag sitter och dricker ett glas rödvin för ovanlighetens skull. Beaujolais Royal, mycket gott. Förra gången hade jag dåligt flyt när jag köpte vin, har inte lärt mig det där än.
På söndag är det dags för wiccaträffen. Jag är både förväntansfull och nervös. Ska bli spännande!
Ha en fin helg. Krax Pax!
Andra författare från min ungdom jag vill stifta bekantskap med igen är Maj Bylock och Tiril T Hauger.
Jaha, nu är det fredagkväll och jag sitter och dricker ett glas rödvin för ovanlighetens skull. Beaujolais Royal, mycket gott. Förra gången hade jag dåligt flyt när jag köpte vin, har inte lärt mig det där än.
På söndag är det dags för wiccaträffen. Jag är både förväntansfull och nervös. Ska bli spännande!
Ha en fin helg. Krax Pax!
Böcker
Har egentligen inte så mycket att säga idag. Var på Myrorna och hittade några bokfynd. Fem böcker för 53 kronor. Det är pris vi gillar! :-D
Den nionde insikten - James Redfield och Carol Adrienne (Alla pratar om den, har varit nyfiken länge.)
Saida. Mitt liv. - Jeanette Mellvig (Köpte den mest som förströelse, men den var ganska dåligt skriven.)
Skriv dig till hälsa, och upptäck källan till din kreativitet. - Bertil Ohlson (Den här boken verkar väldigt spännande och jag ser fram emot att studeta den närmare!)
Kvinnors dikt om kärlek - En antologi av Elisabet Hermodsson (Kärlek kan man aldrig få för mycket av)
Skäm bort din kropp - Jennifer Powell (Massa härliga tips om eteriska oljor, örter och vitaminer. Många vackra färgbilder.)
De tre sista böckerna hittade jag ingen bokframsida på, så de ser inte ut så där. Men det såg så tråkigt ut annars. Estetiskt korrekt ska det vara. :-P
Jag klarade förresten fonetiktentan! Låg 1½ poäng från VG. I dag skrev jag om grammatiken igen och hoppades på bättre tur den här gången...
Nu ska jag bara soooooova!
Den nionde insikten - James Redfield och Carol Adrienne (Alla pratar om den, har varit nyfiken länge.) Saida. Mitt liv. - Jeanette Mellvig (Köpte den mest som förströelse, men den var ganska dåligt skriven.) Skriv dig till hälsa, och upptäck källan till din kreativitet. - Bertil Ohlson (Den här boken verkar väldigt spännande och jag ser fram emot att studeta den närmare!) Kvinnors dikt om kärlek - En antologi av Elisabet Hermodsson (Kärlek kan man aldrig få för mycket av) Skäm bort din kropp - Jennifer Powell (Massa härliga tips om eteriska oljor, örter och vitaminer. Många vackra färgbilder.)De tre sista böckerna hittade jag ingen bokframsida på, så de ser inte ut så där. Men det såg så tråkigt ut annars. Estetiskt korrekt ska det vara. :-P
Jag klarade förresten fonetiktentan! Låg 1½ poäng från VG. I dag skrev jag om grammatiken igen och hoppades på bättre tur den här gången...
Nu ska jag bara soooooova!
Do what ye will
Det dröjde ganska många timmar från sista inlägget, då jag sa att jag snart skulle skriva vidare från boken. Nu kommer det lite till iallafall. Jag har haft tentor och annat att plugga till, men jag fick tre timmars hål i torsdags då jag satt och läste och antecknade.
Okej! Nästa kapitel jag läste i Listening People, Speaking Earth handlade om magi. 
Aleister Crowley definierade magi som: Magick is the Science and Art of causing change to occur is conformity with Will.
Dion Fortune skrev: Magic is the art and science of changing consciousness according to the Will.
Vad vi ser här är två olika aspekter av magi: försök att förändra föremål och situationer och försök att förändra utövaren. Vissa magiker vill sätta det ena före det andra, men förringar sällan värdet av den andra aspekten.
Författaren skriver "...´will´ strongly suggests an intellectual, emotive and imaginative focus. It is, perhaps, a secular counterpart of the religious ´soul´. Whatever the person is or, deep down, would like to be, is ´the will´." Och visst återfinns detta inom wicca: An it harm none, do what ye will. Författaren skriver vidare att genom att upptäcka sin egen vilja och leva i enighet med den, strävar man efter att leva i linje med "ultimate reality", eller makrokosmos, där utövaren själv gestaltar mikrokosmos. Då uppnås harmoni.
Författaren refererar till Berel Dov Lerner, som skriver att magi ofta är precis så sekulariserad som dem som praktiserar den. Västerländsk magi är inget bakåtsträvande mot övertro, utan har många likheter med nutida sökanden efter självförståelse och utveckling. Det handlar primärt om personlig utveckling och om att uttrycka sig själv. Nutida magi är djupt förankrad i västerländsk, esoterisk andlighet, som i sin tur är rotad i upplysningen (epok som förespråkade förnuft, vetenskap och rationellt tänkande).
Antoine Faivre identifierar fyra nödvändiga element för magi:
Korrespondenser
Den levande naturen
Fantasi och meditation
Upplevelsen av transmutation
Korrespondenser: Att arbeta med ett område kan påverka de andra tingen som det korresponderar med. Att rita en symbol är som att uppmärksamma vad den än symboliserar och därmed ge det energi och påverkan. Korrespondenserna anses vara med eller mindrebeslöjade vid första anblicken. De är därför menade att bli avkodade. "The entire universe is a great theater of mirrors... everything harbors and manifests mystery".
Den levande naturen: Naturen är ett sammankopplat, levande system, besjälad. "... affecting one part of nature will have implications for other parts. The fact that these parts are living, perhaps ensouled, requires ethical consideration before actions are taken."
Fantasi och meditation: Det är inte bara på det fysiska planet som saker korresponderar med varann. Längtan, attityder, uppfattningar, känslor och fantasi är också integrerade delar av universum. "Thet not only affect other internal states, but also change outward, material things." Tron eller den fantiserade idén om att ett ställe är fullt av spindlar kommer att hindra den med fobi från att stiga in. Magikern manipulerar sin egen föreställningsvärld för att påverka både sin växande förståelse för universum och sina handlingar i världen. En förändring inuti någon är redan en förändring i det sammankopplade universum. "Most religions denigrate imagination as delusion and self-obsession but encourage contemplation or communion with the ´other´ world or with other beings. Magic positively values the exploration of the inner world, refusing to disconnect it from the outer."
Transmutation: "Magical rituals aim at initiatory experiences which effect rebirth at a ´higher´ level. They are intended to result in a metamorphosis of the magician into one who knows their goal, is fully aware of it, and experiences it with immediacy."
Det var inte så jättemycket text, men tog lång tid att skriva! :-) Jag påstår mig verkligen inte fullt ut förstå allt som jag har skrivit, men det är spännande att fundera över. Jag måste nog ändå säga att jag sympatiserar mest med Dion Fortunes synsätt på magi. Kan man förändra sitt medvetande; sina tankar, attityder, känslor etc. kan man förändra världen omkring sig. Eller rättare sagt, den blir förändrad genom att man byter fokus.
Jag kan ta ett exempel som nog de flesta kan känna igen sig i: Du vaknar upp en dag på helt fel sida, dina husdjur undviker dig i din surhet, dina grannar är otrevliga och allt går fel, allt är skit. Nästa morgon är du på strålande humör när du vaknar, folk ler mot dig på gatan, du blir väl bemött i mataffären och kassarna känns inte alls så tunga när du bär hem dem. Har världen i stort förändrats från dag till dag? Nej, men DU har. Och genom att du har förändrat dig så påverkar du både människor och ting i den ena eller andra riktningen. Orsak och verkan, orsak och verkan... Det svåraste är att göra detta medvetet. Du är i dig själv det starkaste redskapet för magi och det är en ganska upplyftande tanke! :-)
Kitteln & cirkeln
Nu är jag rejält trött, men tänkte skriva om en sak som jag tycker är väldigt intressant.
Jag tänkte återgå till boken Listening People, Speaking Earth, eftersom min lånetid snart går ut. ;-) En sak som gav mig en aha-upplevelse och som jag tycker är en mycket intelligent jämförelse, är den att cirkeln kan liknas vid en kittel. Så bra sagt! Det ger verkligen en tydlig bild av cirkelns funktioner. Cirkeln är som ett kärl för den energi vi arbetar med, den håller bara den energi vi själva "häller i" och den behåller den tills vi "tömmer ut den". Kitteln/cirkeln är också en plats för förändring; det vi stoppar i ändrar form och blir något nytt. Det smälter, blandas, puttrar och doftar. :-) Det gäller också dem som arbetar i cirkeln, i cirkeln blir man ett eftersom man delar en upplevelse, samma intention och mål.
Kitteln är precis som cirkeln ett slags centrum; livmodern, värmen, platsen där det ofödda väntar på att födas, mellan två världar...
Mer från boken kommer när jag har sovit några timmar. Under tiden kan ni njuta och glädjas över den här underbara bilden, som perfekt illustrerar vad jag just skrivit! :-D
Jag tänkte återgå till boken Listening People, Speaking Earth, eftersom min lånetid snart går ut. ;-) En sak som gav mig en aha-upplevelse och som jag tycker är en mycket intelligent jämförelse, är den att cirkeln kan liknas vid en kittel. Så bra sagt! Det ger verkligen en tydlig bild av cirkelns funktioner. Cirkeln är som ett kärl för den energi vi arbetar med, den håller bara den energi vi själva "häller i" och den behåller den tills vi "tömmer ut den". Kitteln/cirkeln är också en plats för förändring; det vi stoppar i ändrar form och blir något nytt. Det smälter, blandas, puttrar och doftar. :-) Det gäller också dem som arbetar i cirkeln, i cirkeln blir man ett eftersom man delar en upplevelse, samma intention och mål.
Kitteln är precis som cirkeln ett slags centrum; livmodern, värmen, platsen där det ofödda väntar på att födas, mellan två världar...
Mer från boken kommer när jag har sovit några timmar. Under tiden kan ni njuta och glädjas över den här underbara bilden, som perfekt illustrerar vad jag just skrivit! :-D
Hopkok av funderingar
Jag har verkligen hamnat i ett flow nu när det kommer till att skriva och utföra ritualer. Det känns mycket bra! Tidigare har de flesta av mina ritualer varit ganska spontana, jag brukar bara planera ett ramverk och sedan improvisera resten. Känner att jag vill bli bättre på mer "traditionellt" utformade ritualer och då verkar det bra att skriva egna och sedan känna efter vad man hade kunnat ändra på. Jag tror det är ett bra sätt att få erfarenhet; learning by doing! :-D Man lär sig iallafall vad som funkar för en själv. Nymåneritualen kändes ganska bra, men den behövde något... Får fundera på vad! Mer aktiva moment kanske...
Har kommit fram till att jag ett tag ska fokusera på en specifik aspekt av Gudinnan; Mångudinnan. För det första flyttade jag mitt altare när vi köpte en ny säng (som faktiskt står på golvet), nu råkar det stå i väster, vattnets riktning. Jag hittade också en stav jag tillverkat och velat använda länge men inte haft behov av; en stav tillägnad månen, med en uggla i handtaget och en bergskristall i spetsen. Så den har jag tagit fram. Också det faktum att jag mer har börjat uppmärksamma månens faser genom mitt firande, ser jag som ett tecken på att det finns något viktigt för mig där att hämta. Och så har jag vänliga vänner som har lånat mig boken Moon Magic av Dion Fortune. ;-)
Genom märkliga omständigheter verkar det som att jag kanske kommer att vara med och planera nästa stormöte inom Vitkaförbundet, trots att jag inte är medlem! Får se hur det blir, men det vore väldigt roligt.
Efter lite sparkande där bak bestämde jag äntligen ett datum för caféträffen och mailade alla, men det visade sig att de flesta var upptagna, så jag flyttade det till söndagen den 30. Hoppas verkligen att vi blir några stycken!!!
Repningarna med bandet har börjat gå bättre och bättre tycker jag och det gör att man blir mer taggad och vill repa oftare. En positiv utveckling. Jag känner att nu när jag är ensam sångare får mina idéer mer utrymme och det är ju skönt eftersom man nog för det mesta gillar sina idéer bäst. :-P Vi blir bättre och bättre musiker och det börjar äntligen höras i musiken. Låtarna är bättre uppbyggda och mer dynamiska och eftersom jag skriver alla texter nu behöver jag inte känna mig obekväm för att jag tycker att jag sjunger om fåniga saker. Att sjunga om att dricka någons blod är inte riktigt min grej, iallafall inte när det menas bokstavligt!
Jag gick iväg för att hämta min skiva som kommit med posten, men gick till fel ställe! De har ändrat sändningarna så de går till postcentralen istället, så jag gick hela biten i onödan. Men sol, frisk luft och motion fick jag åtminstone.
Imorgon ska jag och älsklingen åka till Norrköping och leva rövare. Shoppa, äta osv. Det borde kunna bli riktigt, riktigt trevligt. :-)
Har kommit fram till att jag ett tag ska fokusera på en specifik aspekt av Gudinnan; Mångudinnan. För det första flyttade jag mitt altare när vi köpte en ny säng (som faktiskt står på golvet), nu råkar det stå i väster, vattnets riktning. Jag hittade också en stav jag tillverkat och velat använda länge men inte haft behov av; en stav tillägnad månen, med en uggla i handtaget och en bergskristall i spetsen. Så den har jag tagit fram. Också det faktum att jag mer har börjat uppmärksamma månens faser genom mitt firande, ser jag som ett tecken på att det finns något viktigt för mig där att hämta. Och så har jag vänliga vänner som har lånat mig boken Moon Magic av Dion Fortune. ;-)
Genom märkliga omständigheter verkar det som att jag kanske kommer att vara med och planera nästa stormöte inom Vitkaförbundet, trots att jag inte är medlem! Får se hur det blir, men det vore väldigt roligt.
Efter lite sparkande där bak bestämde jag äntligen ett datum för caféträffen och mailade alla, men det visade sig att de flesta var upptagna, så jag flyttade det till söndagen den 30. Hoppas verkligen att vi blir några stycken!!!
Repningarna med bandet har börjat gå bättre och bättre tycker jag och det gör att man blir mer taggad och vill repa oftare. En positiv utveckling. Jag känner att nu när jag är ensam sångare får mina idéer mer utrymme och det är ju skönt eftersom man nog för det mesta gillar sina idéer bäst. :-P Vi blir bättre och bättre musiker och det börjar äntligen höras i musiken. Låtarna är bättre uppbyggda och mer dynamiska och eftersom jag skriver alla texter nu behöver jag inte känna mig obekväm för att jag tycker att jag sjunger om fåniga saker. Att sjunga om att dricka någons blod är inte riktigt min grej, iallafall inte när det menas bokstavligt!
Jag gick iväg för att hämta min skiva som kommit med posten, men gick till fel ställe! De har ändrat sändningarna så de går till postcentralen istället, så jag gick hela biten i onödan. Men sol, frisk luft och motion fick jag åtminstone.
Imorgon ska jag och älsklingen åka till Norrköping och leva rövare. Shoppa, äta osv. Det borde kunna bli riktigt, riktigt trevligt. :-)
Nymåneritual
Bestämde mig för att lägga ut ritualen jag har arbetat med nu på förmiddagen. Kanske kan någon annan också ha glädje och användning av den. ;-) Skriv gärna vad ni tycker! En del av texterna har jag översatt från nätet och gjort om lite (ni kommer kanske känna igen The Charge of the Goddess, fast på svenska med rim!). Tyvärr har jag inte kvar sidorna där jag hittade dem. En av texterna kommer iallafall från boken Ariadne´s Thread av Shekhinah Mountainwater, ifall ni vill kolla upp den. (Rekommenderas!) Men åkallan av riktningarna är helt och hållet min, och det är ju iallafall jag som har fört allt samman. Så... det känns som min ritual. Den går även att anpassa till flera personer om man vill.
Nymåneritual
Du behöver:
Rökelse/salvia
Ringklocka eller trumma
En skål med vatten
Havssalt (det går också med vanligt bordssalt)
Athame eller kniv för att kasta cirkeln (eller så kan du använda din hand)
En bägare eller glas med vatten eller vin
Ett vitt eller silverfärgat ljus
Gör fint på altaret. Ställ gärna fram blommor, saker med månar och bilder av hur du föreställer dig Jungfrun.
Rena dig med rökelse eller salvia
Blanda havssalt i en skål med vatten och säg:
Genom blandandet av jord och vatten söker jag Gudinnans kärlek
Blanda saltet och vattnet med ditt pekfinger och för upp det till din panna. Rena sedan alla riktningar genom att droppa vattnet, och säg:
Genom jord och vatten renar jag öst/syd/väst/norr
Kasta cirkeln och säg:
Jag skapar ett rum mellan världarna. Det här är en tid som inte är en tid, på en plats som inte är en plats. Cirkeln är sluten.
Kalla in riktningarna. Börja i öst. Ring i klockan och säg:
Var hälsade, alla krafter i öst. Jag kallar in luftens element i min cirkel. Nymånens bleka skära hänger på den djupblå himlen vid nattens början. Jungfru, vi höjer våra blickar och ser ditt tecken på himlen.
Gå till syd och ring i klockan
Var hälsade, alla krafter i syd. Jag kallar in eldens element i min cirkel. Fullmånens klara sken lyser upp vår väg i nattens mörker. Moder, vi höjer våra blickar och ser ditt tecken på himlen.
Gå till väst och ring i klockan
Var hälsade, alla krafter i väst. Jag kallar in vattnets element i min cirkel. Den avtagande månens kropp speglas i världens hav. Gamla, visa Gudinna, vi höjer våra blickar och ser ditt tecken på himlen.
Gå till norr och ring i klockan
Var hälsade, alla krafter i norr. Jag kallar in jordens element i min cirkel. Svartmånens djupa hemligheter döljs för våra ögon. Svartmåne, din skepnad rymmer Gudinnans alla former, vi höjer våra blickar och skådar efter ditt tecken på himlen.
Ställ dig framför altaret med händerna lyfta och säg:
Lyssna till Stjärngudinnans ord,
vars kropp omfamnar både himmel och jord:
Jag är skönheten hos månen som glöder i natten
Jag är mysteriet i regnet och i havets vatten
Res dig och kom till mig, viskar min röst
För jag är naturens själ
som har gett liv åt allt som är
Från mig härrör allt
och till mig återvänder det när det är dött och kallt
Inför mitt anlete, låt ditt innersta hänföras
över det oändliga som aldrig kan förklaras
Låt min dyrkan vara inuti det hjärta som gläder sig
För se, alla handlingar av kärlek är ritualer för mig
Låt därför skönhet och styrka få en plats i dig
Låt kraft och medkänsla, heder och vördnad finnas i dig
Till dig som hör din längtan kalla
vet, att för att finna mig måste du känna det största mysteriet av dem alla:
Om du inte finner i dig själv det du söker
kommer du heller inte att finna det i någon annan du möter
För se, jag har varit med dig nu och alltid förut
och jag är det som uppnås vid längtans slut
Sätt dig bekvämt framför altaret
Månjungfru, ditt ljus har precis kommit åter,
härskarinna av ungdom och ny början
Ditt ljus skiner ner över Jorden
På nattens mörkaste kappa
låt ditt märke spridas för alla att se
Starkt skinande på himlen
I natt, låt dina silvervågor av ny början
skölja iväg den förra cykeln
Svep iväg min trötthet och oro
Fyll mig till brädden med styrka och hopp
Förbyt bleknande drömmar mot nya
och ge mig uthållighet att fortsätta
Himlens Gudinna, se ner på mig
Din häxa, magiker och prästinna
I din närvaro har jag kommit
När månen rör sig genom sina cykler
må jungfruns välsignelser
förbli starka och omge oss
I den trefaldiga gudinnans namn: Artemis, Selene, Hekate
må det så ske
Tänd ett vitt ljus och säg
Med denna låga tänder jag inuti mig
Jungfruns anda
Ring i klockan ett tag, eller trumma, samtidigt som du fokuserar på din andning och ljusets låga. Säg efter ett tag:
Jag är hel i mig själv, helig
Jag är den lysande Jungfrun
Stark, oövervinnelig och fri
Jag är den mörka Jungfrun
Beklädd i slöjor och mysterier
Jag är solens puls
Och månens dragning
Flödande från den ena till den andra
I perfekt harmoni
Där jag går
kan ingen hindra mig
Jag är Jungfrun
För alltid ung och fri
Meditera en stund över hur du skulle vilja använda Jungfruns kraft i ditt liv, var behövs den? Samtala med Gudinnan om du vill. När du är färdig, säg:
All vördnad och kärlek till Gudinnan, för Hon är kraften bakom all kraft, Gudinnan bakom alla gudar, den eviga livskraften bakom död. Vi hälsar alla Himlens och Jordens Drottning.
Höj din bägare i en skål för henne och säg:
För Artemis och alla andra gudinnor!
När du har druckit tar du farväl till Gudinnan och riktningarna. Dra tillbaka cirkeln och städa undan.